Trots att mammas släkt är saltstänkta i alla generationer har jag inte fått tillräckligt med salt i blodet för att uppskatta havet, illaluktande tång och vassa havstulpaner. Jag gillar skog och svarta tjärn med geggig botten

Fast lite kan man längta, till mormors hemtrakter och alla somrar som liten. När jag flyttade till min gård i skogen såg jag direkt "klipporna" som fanns i min trädgård. Under ett tjockt lager skogsmossa kunde jag skrapa fram en bergsknalle som ser ut som en riktig mjuk, klipphäll, undantaget att den är gråblå och vit istället för röd. Men det ser faktiskt ut som om det skulle kunna finnas en liten havsvik där bakom. Det som saknas är växterna.

Vad kan jag plantera i skrevorna för att få den rätta bohuslänskänslan? Framför bergsknallen finns ett litet område med torr och hård jord där inget växer. Tänkte mig det som "stranden". Vad växer där?
Mitt "Bohuslän" ligger i sol i stort sett hela dagen.

Trädgård à la Taube

De flesta av växterna i Evert Taubes visor går att odla i västkustens trädgårdar.
Lite tips för blåsiga naturtomter:

"...och lummig lövlund står med björk och pilar och ask och ek vid ladugård och stall"
Björk – passar inte på små tomter
Pil – silverpil tålig mot svampsjukdomar.
Ask – det fornnordiska världsträdet Yggdrasil kan ha varit ask.

"I vildrosbuskarna och björnbärssåren har finkarna och mesarna tittut"
vildrosbuskar – blanda vanliga nyponrosor med kaprifol och björnbär vid ett staket.
skära rosor – kryprosen Max Graf passar västkusten. Buskrosen Rosa pimpinellafolia Stanwell Perpertual är tålig.
Björnbär – nyp av alla skott som burit frukt.

"Här går på vinröd ljung de svarta fåren och rosaskyar över druvblå berg"
Ljung – passar sandig jord.

"Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna, med slån och hagtorn, böjt djupt av storm"
Slån – exempelvis sorten Prunus spinosa Västeråker E
Hagtorn – Grataegus intricata, kan klippas till häck eller bollar.
Rönnar – Carmencta och Rosmari fått namnen efter Taubes omsjungna kvinnor.
Kaprifol – den vilda Lonicera periclymenum blommar länge med oförglömlig doft.

"Här under ek och oxelträn, som än mot stormar strida, min vildrosmö i Bohuslän har blommat vid min sida"
Ek – vanligen bergek, växer naturligt långt ut på havet i Bohuslän.
Oxel – testa små oxelträd som kan klippas som bollar i häcken. Oxel trivs där det är blåsigt!

"Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol…"
Gullviva – Primula veris trivs i lera och i torr kalkrik jord. Finns ca 600 arter av primula.
Mandelblom – ängsväxt som trivs i torr jord.
Kattfot – passar som marktäckare i sandig jord.
Blå viol – exempelvis Viola cornuta som doftar

"Rönnedal sitter på berget och målar ås bortom hägg och syren…"
Hägg – blodhäggen Prunus padus Colorata trivs nära kusten.
Syren – de vanliga vita eller lila bondsyrenerna är härdigast. Vitsippor som undervegetation.
Jasmin – förmodlogen menas schersmin, typisk skärgårdsväxt. Philadelphus coronarius Finn E är gammeldags sort.
(Sätt gärna liljekonvaljer under buskarna.)

"…och lindblommor och kamomill, låt dem leva, de är ju så sköna!"
Lind – bohuslind, tål inte kyla
Kamomill – liknar prästkrage

"Klöver står grön, Marie sänghalm lyser och Larssons lie blixtrar på vår äng"
– Jungfru Marie sänghalm är ett annat namn på gullmåra som trivs på torra ängar. Källa: G-P Karin.I.Johansson@gp.se

Fler tåliga perenner för naturtomt.

De flesta finns faktiskt redan i min trädgård

Fast just klipporna vill jag ha som en "strand". Kanske inte med strandkål och havstulpaner, men med de där små växterna som växer i bergsskrevorna. De somgör att det verkligen blir en bohusländsk klippa, trots att den inte är röd.

Viss är berg vackert! Jag har smycket berget
med blommande sedum, fetknopp, mossflox, taklök.

Jag gillar Hanneles berg... Titta in på hennes hemsida, där finns artlistor också!

Jag tillbringade alla mina barndomssomrar på Kosteröarna och har därför också behov av lite "vätskustskt" (kul att uttala). Har därför satt fetknopp, gulmåra och gräslök som får blomma på några steniga partier på tomten.

Några tistlar måste man också ha liksom nyponros av det enkelblommande, ljusrosa, vilda slaget. Vill man ha lägre ros kan rosa rugosa planteras på ett torrt, blåsigt ställe och så kan man hoppas att den kryper fram så där ljuvligt som den gör på västkusten.

Lavar, särskilt den illgula som jag har för mig heter gullav, vill man också gärna ha... Den växer mig veterligen endast på starkt solbelysta ytor och brukar forma skarpt rundade former på klippor. Lyser som solen på bergen. Hittar man sådan någonstans kan man skrapa sporer och försöka få att växa på sin egen vätskustklippa. Har inte testat själv, men uppskattar starkt att den velat komma till några av mina stenar!

Ett "måste" på en bohuslänsk strand är den som i buhuslän kallas strandpilt. Jag tror det riktiga namnet är trift, en liten gräsliknande rugge med blågrå blad och gräslökslika små blommor. Denna och småbladig, gulblommande sedum bland rundade stenar så har man kommit en bit på väg.
Hanneles listor är underbara!

JA! Jag letade i huvudet efter namnet på strandtriften och fann det inte. Trift har jag planterat här hemma också. Tål torra lägen men vill gärna ha lite djup.

Har inte mycket till rötter till Bohuslän, men kanske kan ett objektivt tyckande också räknas?
Vildkaprifol!!
För mig finns det ingenting som symboliserar västkusten som denna slingrande och ljuvligt doftande växt.
Aaaahhhhh!

Hej här finns en till som gillar skogen och svarta tjärn mer än havet trots att ja bott i bohuslän i hela mitt liv --de var så roligt att känna igen sig i det du skrev,det är inte ofta någon tycker som jag.
På tal om vildkaprifol så har jag tagit vilda de är stora och fina idag bara de har något att klättra i doften är härlig.[QUOTE][QUOTE]