CITAT (Henrik_ @ 28-11-2006, 21:25)
Håller inte riktigt med om en sak..
det finns två skolor, för att få rötter behövs socker, vilket man får genom stor bladmassa.. men om det inte finns tillräckligt med rötter så kan man inte försörja bladmassan med vatten.
Och eftersom väldigt mycket av rötterna försvinner om man skulle gräva upp ett 10 årigt frukträd så är man helt klart tvungen att skära in kronan.
Även om trädet skulle överleva så skulle det inte växa speciellt mycket, eftersom det har för mycket att hålla i.
Henrik, du tar upp en viktig aspekt här, och din slutsats kan teoretiskt verka logisk. Jag trodde också en gång att flyttade träd, som alltid får del av rötterna bortskurna, bäst överlevde med inskuren krona.
Praktiken kom att se annorlunda ut. Jag har inte flyttat tusentals träd men jag har flyttat ganska många, och följt ändå fler flyttar. Min slutsats är att många faktorer spelar roll för vad som är bäst; arten, rotsystemets storlek, tidpunkt för flytten, förhållandena på nya växtplatsen mm.
För äpple är jag numera övertygad:
Också ett tioårigt träd som flyttas drar nytta av en intakt, obeskuren krona.
Om trädet börjar släppa grenar (som dör) på naturligt sätt, dvs i inre, nedre kronan, är detta en "naturlig beskärning" som påskyndats av rotbeskärningen, och som man kan följa upp genom att ta bort grenarna när de är döda.
Om trädet både släpper blad + låter grenar dö i övre kronan, årsskott mm, då är antingen rotbeskärningen alltför grov eller nya växtplatsen illa grundad, eller bevattningen alltför svag. Rotbeskärningen kan man inte reparera, men man kan stärka de andra faktorerna vätbädd + bevattning och nästa säsong ta bort de grenar som dött och inte orkat utveckla blad.
Slutsats: Låt trädet göra jobbet at balansera rot och krona, det gör det bättre än vi människor. Koncentrera det egna arbetet kring rotbeskärning och växtplats. Beskär kronan efter att trädet själv gjort det, dvs döda grenar.