CITAT
med den sista kan man gärna läsa några ramsor o gå baklänges runt krukan ett par varv med ..
Man kan ha nybörjartur också! Lunddockan var en av de allra första perennsorterna jag sådde för många år sedan. Jag hade inte en aaaaning om att den skulle vara knepig på något sätt. Jag föll för beskrivningen i Impectas katalog, hade inte ens sett den på bild!
Fem frön i påsen var det, tre grodde. Hur jag bar mig åt minns jag inte...
Två av plantorna trampades ihjäl av små barnan fötter på jakt efter en boll på rymmen. Men en har jag fortfarande kvar, när den en dag blommade visade det sig att den var vit! Den växer och frodas och i år kunde jag skörda ett antal frön. Nu ska jag prova att så den igen. Undrar hur det går denna gång...