Jag funderar på den sak med anledning av "silikontråden" och tatueringstråden:

Om man antar att idag tycker
ca 90% tycker att det är OK med tatueringar
ca 50% tycker att det är OK med piercing
ca 10% tycker att det är OK med silikon i läpparna/tuttarna

OBS! Mina procentsiffror är bara påhittade - men jag tror i alla fall att det är rätt "fallordning" på siffrorna.

Har det med hur länge ett fenomen funnits eller? Kommer 50% tycka att silikon i läpparna/tuttarna är OK om x antal år?

Vad tror ni?

allt går ju på mode.... och jag har hört att att ha silikon
börjar fara ur modet, särskilt när det gäller brösten..
nu är det mer naturliga som gäller där
(fast det är ju bara vad jag har hört

du kan ju göra en omröstning för att se hur dom där % stämmer här på odla

Då måste jag ju göra 3 stycken och då storknar nog odlaiterna!

nämen gör bara olika alternativ typ

peircing är väl ok
tatueringar är väl okej
silikon är vil ok
alla tre är ok
peircing och tatuering är ok
tatuering och silikon är väl ok
silikon och peircing är vil ok
inget är ok


eller nått liknande

Jag vet inte hur man gör! Du får gärna om du vill!

ok ... jag får säga att jag fick iden av dig

Jag tror att det har mycket att göra med hur länge det förekommit och hur vanligt det är. Jag skulle gissa att i framtiden kommer de flesta tycka det är naturligt med silikonbröst...tyvärr. Men jag tänker vara lika trotsig där som med mobiltelefonen och vara den sista som skaffar det. Min man gav mig en sådan till slut men jag tvivlar på att han kommer vilja ge mig silikonbröst.

gör som jag när det gäller mobiltelefoner...
skaffa begangnad, allt jag behöver med den är att kunna ringa/bli ringd och smsa
(har ingen hemtelefon)
mkt billigare och smartare om man inte behöver tex färg och kamera m.m

Begagnade silikon bröst är nog inget att rekommendera ......

nä som tur är håller jag mig till mobiltelefoner när det gäller begangnat
men det borde gå man ska ju byta ut implantaten vart femte år om jag inte har hört fel

Dottern sa nu ikväll att det var orättvist att hon hade så små tuttar och jag har så jättestora!! Det är ju bra att hon har de referenserna iallafall så kanske hon inte behöver tro att man måste ha jättebomber.

Jag tröstade henne med att hon kommer att få likadana när hon blir vuxen och då blev hon glad och sa: Du kan inte få större tuttar nu men jag kan få ännu större än dig!

Ja det borde ju bli så att även silikonimplantat blir så vanliga att de accepteras lika mycket av samhället i stort som piercingar o tatueringar gör i dag.

För det verkar som att toleransen för piercingar har ökat sedan jag gick på högstadiet.

Jag har en enda gång mött en butiksanställd (det var i kassan på ÖB)
som hade massor av piercingar...
Såg inte så trevligt ut med pinne som stack ut nedanför underläppen
flera ringar i läpparna, näsan, ögonbrynen och hel radda i bägge öronen.

Det var så överdrivet mycket att det såg nästan skrämmande fult ut.

På många ställen där man har kundkontakt får man inte se ut hursomhelst, så har man en massa synliga tatueringar och piercingar blir man utanför vissa delar av arbetsmarknaden. Tyvärr tänker nog inte de flesta på detta när de smyckar ut sig.

Jag kan ärligt säga att vore jag egenföretagare i en bransch där mina anställda mötte kunder så skulle jag aldrig anställa en person med piercingar i hela ansiktet. Men då skulle jag väl förmodligen åka dit för diskriminering

Som svar på Åsa mälardalen :Det tror jag nog. När vi gick i skolan så pratade våra lärare och de från arbetsförmedlingen om det.

Så de som väljer att ha piercningar vet nog vad de vill jobba med. O om de skulle ändra sig så går det faktiskt.

Men hur funkar det egentligen? Har ett företag rätt att själv avgöra var gränsen går? Hur är det med egenföretagare t.ex.

jag vet inte hur det går till. men inom livsmedelshantering så kan de ju hänvisa till bakterierisk. man ska väl inte ens ha vigelsring på sig osv.

om det finns risk för att smyckena fastnar i saker så har man väl rätt att upplysa om det och att det då kräver att man är utan smycken på jobbet. om man ställer upp på det så gör man väl. eller är jag fel ute??

menar du tex i reception?? då får man väl ändå ta o se personen som är aktuell innan man kanskaffa sig en uppfattning kanske....

men det kanske finns någon anmälning då kan man väl hitta den i såfall. för att få veta säkert.

attutyden är väl viktigast iallafall

Ja, jag menar t.ex. i reception eller andra typer av yrken där den anställde möter kunder.

Och, självklart måste jag ju se personen först innan jag bildar mig en uppfattning. Det är ju ganska svårt att veta innan man träffar personen om den har piercingar i hela ansiktet eller inte.

Attityden är viktigt, ja. Men tyvärr skulle jag välja bort en rejält piercad person även fast han/hon har rätt attityd. Vill du ha jobb i mitt företag (som inte finns) så får du tyvärr inte se ut hur som helst...

Ja tyvärr så är det precis som du säger Men jag skulle önska att någon vågar börja tala om det. Det är många unga som inte kan förstå varför de inte får något jobb fast de har "rätt meriter" Och fått något "svävande" svar varför de inte får jobbet. I stället för att någon vågar tala om för personen hur hemsk h*n ser ut. Och det är anledningen till att de inte får söky jobb.
På mitt jobb har chefen varit "rak" Och talat om vid anställning att inga piercingar får bäras synligt på arbetstid. (förutom örhängen)

Fast anledning till det är säkert att man som arbetsgivare inte vill åka dit för stämning. Kanske.

Men samtidigt vore det ju bra om någon berätta de "sanningen" för dem...
för det verkar inte deras föräldrar klara av.........

Sant! Sedan är det ju ockå så att många är fullt medvetna om att det inte är acceptabelt överallt att vara rejält piercad, men de bryr sig inte. Istället menar de att de minsann ska accepteras ändå. Den attityden tycker jag illa om. Känns som ett anarkistiskt och egoistiskt tänkande. JAG gör vad JAG vill och JAG bestämmer själv. Livet handlar faktiskt om att anpassa sig till olika situationer. Finns det t.ex. klädregler på att arbete så är det bara att köpa det eller se sig om efter något annat.

Jag pratar mycket med företag om dagarna, jag hjälper gymnasieelever och komvuxelever med praktikplatser ex. många trädgårdsbutiker som Plantagen en lång lista på hur man ska se ut och vad man inte får ha på sig så har jag någon elev jag är tveksam om de tar emot får de besöka butiken och sedan får butiken ta ställning till om de kan acceptera utseendet, ofta är de inte så hårda mot praktikelever så de kan ta emot trots någon enstaka piercing men efter vad jag förstått får man inte ens ha hål i näsan för att få ett jobb på Plantagen ifall man ska följa reglerna strikt.


Kyrkogårdar kan också vara ett ställe där det inte passar att se ut hursomhelst man får inte skrämma de som besöker gravar, någon som är Goth och klär sig därefter kan vara direkt olämplig på en kyrkogård man vill ju inte att personalen ska skrämma ihjäl äldre kyrkogårdsbesökare.


Även Burger King och liknande brukar ha regler för hur man får se ut.

När det gäller självförvållade "handikapp" som piercing finns det ingen lag mot att man får diskriminera och välja bort dem men är det medfödda saker som hudfärg och ex. saker som skett genom olycka ex. ärr från brännskador tror jag inte man får diskriminera.

Jag har för mig att diskrimineringslagen gäller kön, etniskt ursprung, hudfärg och sexuell läggning. Metallskrot i nyllet ingår inte tack och lov.

men sånt får man ju ta i beräkning när man gör sådana saker
(vet inte hur man citerar många och orkar inte)
som jag har förstått så är grundregeln att man ska kunna täcka det med kläder
(tex en tatuering på överarmen är lättare att täcka är en på handen)
jag menar det är är inget man bestämmer sig för över en natt
(åtmistone borde det inte vara det)
det är väl därför det är 18 års gräns
skulle själv vilja ha en peicing i näsan men det går nog inte
pga att man inte kan ha smycken på karaten
jagmenar om det är för många nackdeler sa man inte göra det
men tatueringen jag tänker göra ska vara på
överarmen så den kan man täcka med en t-shirt (tex)

Jag jobbar på ett av världens största företag.. Jag har piering och tatueringar.. Detta företag vill nämligen att man ska representera samhället så långt som det går. Alla ska känna sig välkomna där. Både personal och kunder.

Tur att inte alla tror att min intelligens eller förmåga att sälja sitter i mitt yttre, utan i mig som person..

Är det någon som påstått det

Tror inte att det är särskilt många som "graderar" en människa
efter dennes yttre.
Men så klart... också en är en för mycket.

Dotter jobbar i butik där det är förbjudet att visa tatuering
men hon skiter i det... än har ingen reagerat negativt.
(hon har sin på överarmen)

Första tiden på jobbet hjälpte jag henne att dölja den med Mefix
men sedan beslöt hon sig för att inte vara lydig.

du skrev..

Jag tolkar, kanske fel, det som att om du får välja så anställer du inte någon med piercingar i hela ansiktet.. Alltså skulle du inte anställa mig fast jag är en sjutusan till säljare.

Men VAR har jag skrivit något om intelligens eller förmåga att sälja? Du tolkar något som jag inte skrivit (och inte ens tänkt)

Ja, jag sa ju att det var min tolkning. Då hade jag väl fel.

Jag arbetar på en arbetsplats där det inte är tillåtet med ringar eller klockor. Och generellt sett ska vi ha enhetlig klädsel. Helt ok regler menar jag, folk får ha vilka frisyrer de vill (så länge det inte inverkar på säkerheten, vilket långt utsläppt hår kan göra) och tatueringar av alla de slag.

Jag har vänner som är tatuerade, något jag inte har problem med. Däremot är jag nog så indoktrinerad av samhället att jag tyvärr tycker att en slipsnisse är mer förtroendeingivande i en bank än en snubbe med rastafrisyr, 18 piercingar och tatueringar över både armar och händer. Rent logiskt borde det väl vara slipsnissen jag ska misstro.

Själv är jag tämligen orakad och skäggig ibland, vilket är helt ok på mitt nuvarande jobb, men hade jag ett mer 'utåtriktat' yrke där man på ett annat sätt representerar firman, etc, så hade jag nog varit aningen mer välrakad faktiskt. Det är möjligt att man genom att 'se ut som vanligt' på arbetsplatser bidrar till att minska fördomar, men någon måtta får det vara...

precis så där ser ju jag ut! fast jag är ingen snubbe och jobbar inte på bank.
jag har aldrig blivit nekad ett jobb jag sökt trots dreads, tatueringar och "ansiket fullt med skrot" (titan om jag får be...) så jag måste haft/har väldigt fördomsfria chefer.
det är trist att läsa folks tankar om utseende, trodde vi kommit längre än så.
personligen skiter jag högaktningsfullt i hur folk ser ut bara de håller sig rena.

Men tycker du det är viktigare att du ska få se ut hur som helst än att du anpassar dig till den "roll" du faktiskt ikläder dig som arbetare? Är det fördomsfullt av mig menar du om jag inte har lust att anställa dig p.g.a av tatueringar och "skrot" i ansiktet?

hm - det är ju inte teater jag ska spela - jag ska göra ett jobb. jag förutsätter att jag anställs pga av mina kvalificationer och inget annat.


jag tycker inte man kan bestämma hur en annan människa ska se ut, så ja, skulle någon neka mig ett jobb pga en ring i näsan skulle det ta hus i helvetet.

Antingen så gillar man "kroppsutsmyckningar" eller så ogillar man det med alla mellanstadier. Det är upp till var och en att välja sida, både om man själv vill smycka sig eller hur man uppfattar andra som gjort det. Om en arbetsgivare inte gillar det borde det vara självklart att h*n inte anställer en sån person, och lika självklart att man inte söker en sån plats. Bara en idiot skulle ta anställning på en plats där förhållandet till chefen från början är kylslaget. Det är ingen allmän rättighet att få jobba överallt.

Personligen har jag inget emot nån liten tatuering eller lite metaller men när tatueringarna väller fram överallt eller metallskrotet gör utslag på vågen föredrar jag att gå runt personen ifråga. Eller om det sitter på olämplig plats. Om jag skulle råka på en kvinna med en ring i bröstvårtan eller clitoris blir jag nog gravt impotent. Vi är liksom inte på samma våglängd. Det är mitt val.

Det är väl så att en tatuering ofta är ett utryck för personens tankar och ideologier. Så vad tänker ni om personen i affären, på caféet eller annorstädes har en tatuering med hammaren och skäran, ett hakkors, en naken kvinna eller tom ett naket barn? Ni är väl inte fördomsfulla?

Här håller jag faktiskt med.
Visst ska man bli bedömd utifrån sina kvalifikationer, men om nu arbetsgivaren anser att tatueringar och piercingar inte hör hemma inom dess företag, så har h*n all rätt att välja bort en arbetssökare med dessa attribut.
Att arbetsgivaren sen kanske missar en kompetent medarbetare....tja, då får väl h*n skylla sig själv helt enkelt. Är det en arbetsgivare som dömer människor utifrån en tatuering eller piercing, tja, då kanske det heller inte är så mycket bevänt med att jobba hos denne heller.

Ärligt, jag har vare sig tatueringar eller piercingar ( förutom vanliga hål i öronen ). Tatuering kan jag mycket väl tänka mig, men det har bara inte blivit av. Men jag håller med cic. För mig är det viktigare vad du har innanför pannbent, än vad du har som prydnad utanför. Eller är ni så enfaldiga att ni tror på att en " slips " säger vad en person går för

Snälla!, Säg att det inte är sannt att det är så ni tycker

Fast...det är inte det jag säger.

Citerar mig själv:

Det beror väl helt och hållet på vilken typ av jobb det gäller, är det ett arbete där man skall representera företaget utåt så skulle i allafall jag aldrig anställa någon med en massa tatueringar, piercingar eller extrema frisyrer. Då vill man väl ha någon som stämer med den bild företaget vill visa mot sina kunder. Är det däremot ett jobb som inte syns utåt så spelar det ingen som helst roll.
Birgit Ek

Ett perfekt exempel på vad jag menar "anarki" och egoism!

Om jag som arbetsgivare vill anställa dig som t.ex. säljare eller kundmottagare och nekar dig anställningen p.g.a. av att du har piercingar i ansiktet så har det enbart att göra med att du inte är beredd att följa de regler JAG som arbetsgivare/chef har. Du må ha hur fina kvalifikationer som helst och vara en superbra säljare, men det är sekundärt. Jag kommer inte ens bry mig om att ta reda på hur duktig du är eftersom du faller på en gång i och med att du inte accepterar de regler som finns.

Och detta bemötande skulle göra att det tog hus i helvete hos dig Detta innebär ju att DIN rätt att se ut precis hur DU vill är viktigare än att anpassa dig till gällande regler. DU ska minsann få arbetet för de kvalifikationer du har sedan är det skitsaksamma hur du ser ut och att du bryter med de regler jag som chef satt upp. Vilken egoistisk inställning.

Det finns en sån enklel lösning på detta. Du kan få chans att visa precis hur duktig du är om du bara följer en enkel regel. Men denna regel skulle du aldrig ställa upp på. Vem förlorar på det? Knappast jag, utan du.

Men visst vägs utseendet in vid rekrytering... normalt brukar man välja ut 10-15 personer med lämplig formell kompetens som får komma till en intervju och eftersom alla man träffar har nödvändig kompetens så blir faktiskt det personliga intrycket det viktigaste. Personkemi, social kompetens och inte minst hur man ser ut.
Birgit Ek

Man vågar ge uttryck åt såna åsikter när det gäller tatueringar och piercing.
Men vågar man det om det handlar om övervikt, lyte, religion .... o.s.v.?
Jag tror inte det, för då är det helt plötsligt frågan om olaglig diskriminering.
Men det är egentligen precis samma princip man talar om.

På i stort sett hela arbetsmarknaden måste man anpassa sig efter det jobbet man vill ha. Det behöver inte vara något så drastiskt som piercing eller tatueringar utan det kan gälla hur man klär sig. Jag tror inte jag skulle bli långlivad som servitris på restaurang ifall jag envisades med att ha min stil på kläderna (jeans och fleecetröjor) och vägra ha ex. kjol och blus som man har på många restauranger. Det skulle bara vara ointilligent sedan ifall jag skulle hävda att det var diskriminering att jag inte fick (eller fick behålla) jobbet p.g.a min klädstil.

Nja, när det gäller övervikt och att inte anställas pga det, så är det inte klassat som diskriminering.

Än.

Hur man ser ut... det tycker jag låter trist. Om det nu inte handlar om någon som har en massa synliga piercingar och tatueringar som kan uppfattas som "störande"
Menar du att t.ex en smal och en överviktig med samma formella kompetens, inte har samma chans.
Alltså även om bägge har social kompetens, men då får den smala jobbet.

Detta gjordes som ett ovetenskapligt experiment i slutet av 90-talet för programmet "Mänskligt" i TV3. En smal tjej och en överviktig tjej simulerade samma bakgrund och kompetens, klädde sig så lika som det bara gick och sökte sen jobb med dold kamera. Det söktes flera olika jobb.
Ett av jobben som söktes var hos ett bemanningsföretag och det handlade om att sitta i receptionen.
Behöver jag nämna hur det gick?