är det någon här som är bra på sådant där?

jag har stött på att man kan öva i en trigger. hur menas det då? en trigger som man kan ta till om man känner att man börjar bli nervös eller? någon som vet? någon som har något förslag?
jag skulle behöva en trigger, om det är lätt att öva in en....

Jag brukar också vara nervös inför såntdär.

Har inte hört talas om någon trigger; men det brukar alltid kännas bäst om man verkligen kan det man pratar om eller om man är ordentligt påläst. Oavsett om man ska prata utantill eller med hjälp av en skriven text.

Hjälpmedel som OH-papper eller liknande brukar dämpa spänningarna lite.

Jag har hört om många fall av extrem nervositet som "botats" med en kurs för att lära sig tala inför andra. Det ska vara väl värt det att ta en sådan kurs, sägs det.

Många artister tar betablockerare inför framträdanden, men det är ju knappast något man kan rekommendera annat än i yttersta nödfall...

Precis vad jag tänkte på. De hjälper dessutom väldigt bra! Fast som sagt är det ju knappast nån långsiktig lösning.

Att vara ordentligt påläst och att prata om nåt som ligger en varmt om hjärtat är annars en fördel. Att försöka få igång en diskussion är ett annat tips för då tar man bort fokus från sig själv ett tag och det brukar hjälpa under resten av föreläsningen sen.

Tillägg: Att använda sig av grafiska framställningar, skriva på tavlan eller visa overheadbilder m.m. så att man inte sitter stilla och pratar hela tiden brukar också hjälpa mot att bli hypernervös.

Det finns en mängd böcker om hur att tala och om sk talängslan. En bok som behandlar hur man lägger upp sitt framförande är Siv Strömqvists Konsten att skriva och tala.
När jag gick på universitetet hade vi en lärare som kunde vara väldigt elak. När jag skulle hålla ett framförande för honom funderade jag över hur jag skulle komma över nervositeten så att den inte skulle förstöra för mig. Jag är normalt helt obesvärad i sådana situationer men inte då kan jag lova - höll på att spy innan. Jag tänkte att när man är så där nervös så tappar man alla proportioner. Vad var viktigast för mig i livet? Inte var det framförandet utan mina barn. Så jag tog helt enkelt två små kort på mina barn och la framför mig och tänkte: går det åt helvete så blir jag påmind om vad som är viktigt och kan ta ett ev misslyckande. Det gjorde mig mycket lugnare och det gick bra - tack och lov.
Det viktigaste är att ta det lugnt och ANDAS ordentligt. Då låter man hur lugn och proffsig som helst. Lägg in pauser - korta så klart - så att du känner att du har full kontroll. Och träna som sjutton innan. Du kommer garanterat att glömma att ta upp vissa saker men det är ingen fara - det gör alla! Lycka till!

Övning ger färdighet, har du någon som du kan öva att tala inför grupp med?.Annars är mitt tips att var påläst och variera ditt sätt att prata på, dvs du kan börja med att ha blicken till gruppen lite över dom tex om det finns en klocka bakom dom som du skall tala till så börja med att titta på den, för att sedan vända dig mera till gruppen, undvik att vanka fram och tillbaka, ditt tall svajar då ljudmäsigt och folk tappar intresse, ingen penna eller något annat i handen som tar uppmärksamheten. Växla lite tempo i det du vill säja men överdriv inte, om möjligt bolla frågor till gruppen.

Jag älskar att tala till grupp vilket gör att jag tar varje tillfälle som bjuds att tala till många människor, och i början så var jag mycket nervös och fru andersen fick höra många "tal" av mej, nu så är jag aldrig nervös utan problemet är mera att hinna säja allt på utsatt tid.

Träning ger färdighet.
Jag är ju mycket ute och föreläser, trodde när jag började att jag inte skulle klara det men det går över förväntan, dels för att jag verkligen kan det jag pratar om och för att jag har mycket OH-matriel. Det gäller att vara förberedd på frågor och ifrågasättande.
Det finns sen föreläsningar och föreläsningar, när jag har en extra bra dag det är när jag pratar inför sjukvårdsfolk, de frågar "rätt saker" och man kan få igång otroligt bra diskussioner.
Det händer också att jag är ute på skolor och förskolor, och där kan det vara rena öken, just för att dom får det här på sig utöver sina invanda och trygga arbetsuppgifter.
Dom vill inte ta till sig problemen dom just fått och lyssnar mer passivt, då är det bra att ha infomatriel att lämna kvar, och hoppas det är något som går in iaf.

Man kan ta bort fokus på sig själv mycket effektivt genom det som Magdis föreslår, overheadbilder och skriva på tavlan t.ex. Eller genom att ha en bild eller ett föremål att skicka runt eller visa upp och demonstrera.
Annars gäller det, som många påpekar att vara påläst, och att försöka andas djupt för att motverka stress. Blir man torr i munnen kan man prova att bita sig i tungan.
Någon form av stöd, mindmap eller stolpar kan också få en att känna sig säker. Många av dem som kan prata helt utan koncept använder sig av minnestekniker av olika slag som fungerar som en mindmap.

Betablockerare är jag allergisk emot. Får tung andning och blir jätteslut, så att det kan förekomma bör man veta innan man ger sig in på att använda dem som triggers!

Det bästa äe att vara väl förberedd, skriva stolpar - och ha någon att träna med, som "publik".

Sök ögonkontakt med nån du känner eller nån som utstrålar lugn..........annars kan du fokusera blicken straxt ovanför åhörarna

du skriver inte om i vilken situation du skall "tala" ???????

Jag anser att det beror på sammanhanget. Står du t.ex på en ljus scen och har en publik ute i mörkret får du knappast någon ögon kontakt.

I en skolsal krävs inte så "formell" talarstil (fortfarande MINA åsikter) utan där kan man prata "normalt".

Hur långt/länge skall du tala? Winston Churchill lär ha sagt ungefär: "Ska jag tala 20 minuter så behöver jag 3 veckors förberedelse, för en timma behöver jag 1 vecka, men om jag får prata i några timmar, så kan jag komma genast"

(DU få dra vilken slutssats du vill av det, men jag har min bestämda åsikt om vad det innebär... )

Hur väl kan du ditt ämne?
Vad är det värsta som kan hända? Gör ett senario där du tänker dig in i det. (är det att du totalt tappar innehållet "blackout"?? Eller att publiken, somnar, skratttar på fel ställe, buar,??) Än sen då?? Vad betyder det om 100år!!

Vilken publik?


Och minns att träning ger övning!!

Humor är NÄSTAN alltid bra... men bara NÄSTAN!!! Ett plumpt skämt kan förstöra det bästa föredraget.


lycka till


PS jag var på konsert i går , där en mycket rutinerad artisttrrio underhöll. Vid minst ett tillfälle kom den ena av sig REJÄLT!!! MEN pga av sin professionalism kunde hon "rädda" situationen genom att skämta bort sin fadäs. (Själv skulle jag nog ha velat sjunka genom golvet...) Och jag tror inte att speciellt många upplevde att fadäsen var en fadäs.... och knappast någon mer än jag kommer ens i håg det!!

b

läs här

tack för allas engagemnag. jag skulle hålla ett muntligt framförande i ett klassrum för min klasskamrater. det började bra jag kände mig inte så himla nervös, bara lite pirrig. sen mot slutet så slog nervositeten till blandat med att jag blev upprörd över ämnet. jag trodde jag hade övat såå mycket att jag inte skulle bli upprörd där o då.....

nå ja.

bara att öva mer o tänka på nationalsången typ..

kika på länken för det sista. man kan klicka vidrae där....

Nervositeten på slutet kan hänga samman med att du andades dåligt under framförandet. Att andas jämt och i takt hela vägen när man befinner sig i en jobbig situation är det viktigaste som finns (blir spänd medvetet/omedvetet och får för lite syre).

jo så var det säkert. därför blev jag nyfiken när jags töte på uttrycket : att öva in en trigger. vore smidigt omman hade något man kunde tänka på så man andade mer/lugnare och slapp det där sista nervositets slänget.

ibland räcker det inte att veta vad man gör för fel, behöver en liten hint hur man går vidare o lär sig hur man tackla det också