Yngsta sonen ligger i lumpen. Helt plötsligt i och med det så förvandlas vår almenacka till något väldigt osäkert. Och oron skall vi bara inte prata om.

Det militära trodde jag var ordning och reda, superplanering, regler osv.

Sedan sonen ryckte in har jag lärt mig att ordning och reda bara gäller de värnpliktiga.

Tex när är de lediga nästa gång och väntas hem. Vi får se, är oftast svaret.

Planering, tjohejsan. Utbildingen skulle kunna vara mycket effektivare enligt sonen, mycket går åt till väntan pga dålig planering.

Regler, gäller bara de värnpliktiga. Befälen kan bryta mot hur mycket regler som helst.

Jag vet tex inte när sonen kommer hem nästa gång. När han ringer och vill bli hämtad osv. De får inte ringa hem ens en gång på ledig tid. Om vi vet att han kommer hem en viss dag och tid så kanske det lika ofta inte stämmer.

Det innebär att vi anhöriga inte vågar stänga av våra mobiler, vi passar telefonen för han kan ringa när som helst. Eller så har han tagit sista tåget som inte går ända hem för att överhuvudtaget komma hem, ofta för att regementespenalisten hållt kvar dom för någon skitsak så att de missar de flesta kommunikationer.

Inte kan jag lita på att han får träffa doktor om han är sjuk, befälen kan lika gärna bestämma sig för att alla den dagen är simulanter, och nästa och nästa.....

Fys-övningarna körs så hårt att den värnpliktige kräks för att sedan få fortsätta i samma tempo.

Att ligga i sängen när man är sjuk är inte att tänka på. Marcher med full utrustning trots feber har förekommit. Ligga neröverhuvudtaget får de endast göra när nattlampan är släckt.

Att de tar risker och vårdslösar med den fysiska hälsan står klart. Mest orolig är jag för vad som händer med den psykiska.

Allt är hot om repressalier hela tiden. Nu jävlar måste ni skärpa er annars vidtar vi åtgärder. På de värnpliktigas timme varje vecka så kommer dock kommentaren denna vecka har ni skött er bra. Men det är när högre befäl är med.

Den förtrendevalde ljuger varje vecka när han får frågan om vissa otillåtna bestraffningar har förekommit. Han vågar förmodligen inte annat.

Värst av allt är att sonen är myndig så jag har ingen talan. De värnpliktiga vågar inte protestera för att inte få det värre. Så var det slutar vet jag inte.

Nu är det storhelg snart och vi undrar om vi får fira den hela familjen, Vem vet................

vad lumpar han som då???
dom flesta jag har hört från tycker det är halvslappt att lumpa

ja var är han ? Det är inte alls sådär på alla regementen ..

Tro du jag törs säga det!

Sonen omfattas av värnplikt. Värnplikt innebär att han är skyldig att vara där. Jag kan inte precis flytta på honom som man flyttar en unge på dagis.
Efter vad som förekommer där och att man lagligen är maktlös så känns det som att jag skulle riskera hans både fysiksa och psykiska hälsa. Man förmår inget mot övermakten.

Det är ett av Sveriges mest ökända regementen som sätter en ära i att vara ökända också.

Dom påstår att de utbildar de bästa soldaterna.

Frågan är bara vad man kan göra ?

han måste vara nånting då om han kom in
domflesta kommer inte in
han måste varit kärnfrisk och träna på fritiden typ för att komma in

Nej han är inte helt fysisk OK. Han skulle göra en utbilding som var klassad D. Pliktverket hade missat att den nya utbildiningen var klassad A fysiskt.

A = jägarutbildning, men detta är inte jägare.

Händer det flera grejor så åker jag banne mig direkt till ÖB och slår näven i bordet.

Gå högre upp! Det finns befäl som har det övergripande ansvaret. De riskerar mycket om detta kommer ut. Ofta tar sig underbefäl en hel del friheter som de bör få svara för. Oftast är det inte sanktionerat av högre befäl. Det finns någon värnpliktsorganisation som jag har glömt vad den heter men det är de värnpliktigas egna och de vet säkerligen vad som bör göras.

Det du beskriver är INTE något som de flesta officerare gillar. I alla fall inte enligt min pappa som var överste och chef både här och där. Han säger att stridstupparna är de sämsta soldaterna för de tänker inte. Fast han tycker ju också att soldater ska lyda i och för sig......(jag är inte någon vän av det militära även om jag så klart älskar min pappa).

Jag förstår om du är jätteorolig, min son är än så länge bara 13 och om han ska göra lumpen eller inte vet jag så klart inte. Men vad vill din son? Vill han komma därifrån? Innan du gör något måste du veta det och även om han fattar ett beslut som får ditt hjärta att brista så måste du respektera det. Och det är dessutom han som måste handla. (Ibland, men bara ibland, önskar jag att mina barn inte blir vuxna så jag kan skydda dem för alltid).

Så har det väl alltid varit? Mycket väntan och ändrade planer?

Pressas fysiskt när man har feber är såklart inte bra, det kan man agera mot. I övrigt är det nog inte mycket att göra, en del utbildningar är mycket hårdare än andra tyvärr. En del kan till och med åka hem till föräldrarna varje kväll och sova i sin egen säng.

kontigt min pojkvän som idrottar..
är överviktig pga muskler och har en puls på 40-45
fick inte lumpa.. han kom bara till sjukundersökningen och direkt han sa eksem
fick han inte pröva mer

Vad säger du om att med 39 grader feber vara tvungen att bära en packning som väger 43kg i flera mil.Sådant kan man få hjärtmuskelinflammation av vad jag vet.

Eller att bli sjuk i fält och be att få träffa doktor. Först uteblir skjutsen. Dagen därpå få svaret, bit ihop. Tredje dagen få skjuts till sjukan och komma fram en kvart efter att den stängde, med flit förmodligen. FJärde dagen går sonen till högre befäl och påpekar att han skule blivit skjutsad till käkare för tre dagar sedan och att han har RÄTTIGHETER. Först då får han träffa läkare.

Låter mer som ett fängelse än lumpen så där var det definitivt inte när jag låg i lumpen, men det beror nog på om han har befäl som njuter av att plåga på min tid kunde man byta ställe om man var missnöjd, finns inte den möjligheten längre? Det var många som bytte, av olika orsaker.
krister

Skriv en anmälan till ansvarig HÖGSTE chef om detta. Sådana anmälningar måste förmodligen diarieföras och då kan man inte bara "glömma bort" den. Även om utbildningen verkar vara av den hårdare arten så får sådan medicinska risker (och de är som du påpekar rätt rejäla) inte tas.

Eller snaskeriet med simträning.

Papperkorgar sätt ut vid bassängkanten. En värpliktig håller liv-vakt ifall någon svimmar. Denne sköter äver papperskorgarna.

De måste simma i högt tempo. De får inte sakta av hur trötta de än blir.

Behöver de kräkas så får de simma till bassängkanten för att kräkas i papperkorgarna. Sedan fortsätta i samma hårda tempo. Antingen tills magen är tom och de inte kräks mera. Eller tills tiden för fys-passet är slut eller tills de svimmar i bassängen.

Jag kan tillägga att alla kräks under fyspassen.

För mig är detta inte konditionsträning. Det är griseri.

Jag kan inte tänka mig att man får bättre kontition för att man tränar "över gränsen".

Det känns mera som att det är ett sätt att bryta ner folk psykiskt.

Det är avsett för att bryta ner folk psykiskt. En lydig soldat är en bra soldat! Givetvis är detta inte något som jag tycker är bra, jag tycker det är idiotiskt, men jägarförbanden funkar oftast på detta sätt. Men som ngn skrev, man kan faktiskt ansöka om förflyttning.

Nej du får inte ansäöka om förflyttning
Antingen fullfölja eller avbryta.

OCh hur ser det ut i ens CV

Avbruten värnplikt. Det är avsevärt sämre än att inte ha gjort någon.

Det handlar om att bryta ned och få fogliga soldater, men också soldater som inte får panik eller apati i krissituationer. Har man varit så trött att man spytt förut så kanske man tacklar det bättre när man i kriget återigen måste ta ut sig till max. Nu när alltfler svenskar ska åka på FN- och Nato-uppdrag och skjuta på folk som har otillåten syn på världen så är det rimligt att de tränas hårt. Det finns stor risk för att de hamnar i konflikt.

Vill tillägga att de flesta som gör värnplikten såklart inte (i dagsläget iaf) gör skarp tjänst utrikes, men det är ändå det som försvaret måste utgå ifrån: att alla som gör värnplikten kan hamna utrikes under utländskt kommando, då gäller det att de tränats rätt. Och såvitt jag begriper efter kompisar som varit FN-soldater så är svenskarna bland de bäst förberedda, skrämmande nog.

Fast det här är inte ett jägarförband.

Men fänrikarna de har har tidigare utbildat jägare. Sonen har träffat sådana som går jägarutbildning och de behöver inte köra så hårt som dessa grabbar. Jägarna har dessutom sökt till jägarutbildning och fystränat ett helt år innan inryckning.

Jag tror mera på att fänrikarna har blivit ratade på jägarutbildningarna just för att de skrider över gränsen och att deras nya ledning inte är medveten eller helt enkelt blundar och låter fänrikarna dom hållas.

Att det är en psykisk grej att tvinga de värnpliktiga att träna till de kräks och att det skulle vara sanktionerat gör mig ännu oroligare.

Eftersom fänrikarna är ena riktiga jack-ass så har de förmodligen inte kunskapen att veta hur långt man kan driva den psykiska terrorn innan någon kollapsar och får psykiska men för hela livet. Ärr som inte syns

Visst går systemet ut på att först bryta ner och sedan bygga upp.

Men halva tiden har snart gått och man har inte byggt upp något ännu.

Så var det absolut inte när sonen gjorde sin värnplikt
Tycker det låter helsjukt och borde anmälas.

Det är tur för en viss fänrik ********* att jag är civiliserad och att jag har impulskontroll.

För egentligen så skulle jag vilja .......... Ja järnvägars, jag måste nog självcensurera mig för annars blir jag avstängd.

Men det finns några av hans mest privata delar jag skulle vilja ta hand om så det känns.

Sonen vill fullfölja sin värnplikt för hjärntvätten säger att det bara är losers som skickas hem.

Men han blir tystare och tystare för var helg vi träffar honom. Han hade liksom sett fram emot att grundutbildningen skulle ta slut för då sa alal att det skulle bli bättre. Men allt är som förut.

Det jag är orolig för att att han skall få en depression

Måste de kräkas tre gånger per vekca i ett helt års tid då?

SJälv tror jag inte ett ögonblick på att man kan tränas till att inte hamna i panik eller apati.

Det är en personlig egenskap man har .

Det finns enligt den teorin fyra sorters människor när en båt sjunker.

De första som räddar sig själva

De andra som räddar sig själv och räddar andra genom organisation och ledning.

De tredje som räddar sig själva först när någon säger åt dom vad dom ska göra.

Och den fjärde som bara sätter sig ner och dör.

men jag håller på att träna att inte hamna i chock när jag blir anfallen
så jag tror det går att träna bort
men då måste man ju veta vad man är för sort
och sen noga helst träna varje dag i en lång tid för att komma över det

Kräkas tre gånger per vecka låter inte bra, kan knappast verka stärkande.

För övrigt tycker jag att den pennalism och machoanda som verkar råda inom det militära är usel och kanske kontraproduktiv. Vill inte på något sätt försvara denna träning, men den kanske har sina förklaringar, träningen alltså.

Jag känner mera som att sonen sitter i koncentrationsläger eller något fångläger.

Jag kan varken kalla det utbildning eller något annat.

För mig är benämningen övergrepp, penalism, översitteri, griseri och laglöshet.

Sedan kanske andra tycker att jag är en kycklingmamma.

Det handlar mycket om vilken värdegrund man har. Jag har läst försvarets värdegrund. Sexuella trakasserier och trakasserier för kön, religion, etnisk tillhörighet och sexuell läggning är förbjudet.

Men trakasserier som av denna typ sägs inget om.

Jag kan inte få sonen därifrån. Jag törs inte anmäla för om det inte händer något så råkar han ännu värre ut.

Jag kan bara alltid ha telefonerna påslagna fast jag inte vill, vara beredd att hämta upp honom när som helst och var som helst och pyssla om honom när han är hemma.

Fast en sak säger jag bara. Ifall han får någon bestående skada eller att han blir hemskickad. Då järnvägars tänker jag ta bladet från munnen och då skall ÖB få det hett.

För då har jag sonen i säkerhet hemma innan jag talar.

Och uppretade tigermorsor... dom är inte att leka med

Efter att ha läst detta är jag bara ännu mer tacksam att min son inte gjorde lumpen.

Av vem? blir du ofta överfallen
krister

[QUOTE]Av vem? blir du ofta överfallen
krister [QUOTE]

jag har blivit våldtagen lite mer än 15 ggr (har tappat räkningen)
och morhotad två.... så jag vet att jag hamnar i chock
jag går inte ute ofta men jag och min pojkvän (+karaten)
håller på att träna på att jag inte ska hamna i chock om dom kommer igen
(en av dom bor kvar i stan så det är lite risk för det)

Bettson , jag förstår din klagan. Inom försvarsmakten gäller inga vanliga regler. Reglerna skapas av befälen, så är det. Vet av egen erfarenhet. Och den som säger emot råkar ut för bestraffning.

De värnpliktiga ska brytas ner både fysiskt och psykiskt . De ska inte tänka själva utan endast lyda order.

Men ändå så är det för dj-ligt att din son ska behöva ha det som han har det. Skulle det vara hela världen om han avbröt ? Ser illa ut i CV säger du men är det viktigare än din sons fysiska och psykiska hälsa?

Vår son var tvungen att avbryta p g a sjukdom och han hade det tillnärmelsevis inte lika kämpigt som din son. Han , och vi , ser inte det som någon skam utan som något fullt naturligt. Är man sjuk så är man.

Din son har gjort halva tiden, eller hur? Försök då att räkna ner tiden son är kvar. För varje vecka så kommer han en vecka närmare friheten.

Ska banne mig gå och inhandla ett måttband idag och fira varenda ynkans centimeter jag får klippa bort.

Visst tycker jag gärna att han skall därifrån. Men de är hjärntvättade med att bara losers åker härifrån, ni andra muckar.

Så antingen han fullföljer och eventuellt riskerar att skada sig eller knäckas innan dess eller också bär han med sig det av officerarna programerade misslyckandekänslan för resten av livet.

Det är som att välja mellan pest eller kolera

Jag kämpar fortfarand emed känslan av att jag vill åka iväg och slå någon på käften.Jag som trodde jag var civilisedad

Min man är officer i Flygvapnet och har precis läst den här tråden.

Fråga. Upplever din son det så här också?
Isf ska ni göra en gemensam skrivelse till regementschefen och påtala det som är fel.
Maken säger att tyvärr är försvaret fullt av småpåvar som inte borde vara där men säger också att så här får det absolut inte gå till, skulle kroppsskada eller men uppstå så är försvaret ersättningsskyldiga.
Att man inte skulle veta när man är ledig tror han överhuvudtaget inte på, så har det "aldrig varit"
Sådana här övningar som du beskriver pågår bara under grundutbildningen.

Vi råkade ut för något liknande när vår son gjorde värnplikten, han skadade en axel under en övning och tvingades under övningen krypa i ett vattenfyllt dike med full stridsrustning, i april.
Det gick naturligtvis åt skogen med axeln och då blev dom ganska spaka, han skulle bli hemförlovad. Detta skulle innebära 9 mån utan sysselsättning eller ersättning. Så får man inte heller göra från försvaret om inte väldigt graverande skäl finns för det. Dom har ansvar för dom värnpliktiga hela tjänstgöringen.

Då tog det då hus i helsicke hos maken som ringde upp sonens kompanichef presenterade sig som officer NN från flygvapnet och frågade vad för rutiner som gällde för när värnpliktiga i tjänst skadade sig i LV som det här var.
-"Enligt försvarets reglemente" fick han till svar.
Det tycks dock inte gälla min son sade maken, som sedan "diskuterade saken" med nämnda chef och sen var det inte tal om hemförlovning mer.

Vi kände då att om inte sonen hade haft den pappan, hur hade det blivit då?

Nu blev det en helomvändning, sjskr i hemmet med full ersättning och betydligt enklare arbetsuppgifter under resterande tid.

Han blev uppkallad till regementschefen och fick en ursäkt och befälet som gett ordern vid tillfället förflyttades.
I värnpliktsintyget står att han fullgjort sin värnplikt på ett oklanderligt sätt.

Stå på er! Det får inte gå till så här!