Har precis läst " Lasse Erikssons " bok, "Gode Gud, ge mig
tålamod-men gör det fort.
Han skriver i slutet av boken, att det inte finns nån ödmjukhet
i vårt samhälle längre

Vad har ni för tankar om det, och vad lägger ni för betydelse
i själva ordet?


/Gillan

Att inte tro att man "vet bäst", att inte framhäva sej på andras bekostnad, t. ex.

Spontant tänker jag på respekt, hänsyn, omtanke.

CITAT
Vad har ni för tankar om det, och vad lägger ni för betydelse
i själva ordet?

Spontant tänker jag på respekt, hänsyn, omtanke


Skickat den 05-03-2006, 00:18
--------------------------------------------------------------------------------
Att inte tro att man "vet bäst", att inte framhäva sej på andras bekostnad, t. ex.

Håller med er båda. Tycker också att man ska kunna erkänna sin egen
" litenhet", och kunna säga förlåt, samtidigt som man tar emot det
samma,

Vad som förvånade mig, var att han sa , att den var på
utdöende

/Gillan

För mej är ödmjukhet att kunna vara glad över det man har, uppskatta även småsaker.

Så tänker även jag och att kunna se livet i större perspektiv.

Jag tänker mer på mildhet, omtänksamhet eller hövlighet. Vänlig framtoning.

Däremot behöver man inte vara lågmäld, jante-person, eller vek.

:=)

För mig är ödmjukhet att inte ta något förgivet med livet eftersom det kan förändras på några sekunder, att ta tillvara på alla tillfällen till glädje, kärlek, omtanke, att lägga energi på det som verkligen betyder något, t.ex ens nära och kära.

Att, ju mer kunskap och erfarenhet man plockar på sig genom livet, ha en ödmjukhet inför nya saker, bibehålla nyfikenheten till att lära sig mer, få andra synvinklar m.m.

Ödmjukhet...hmmm...ja att vara nöjd med det lilla och inte tycka alltid att man är värd mer..
Att kunna kröka på nacken och erkänna att man har fel och inte trampa på andra...
Har för mig ett starkt samband med ordet respekt

I Svensk Handordbok står det undergiven, anspråkslös, foglig, vördnadsfull.
För mig personligen känns undergiven och foglig inte riktigt bra. Det låter negativt på något sätt. Ödmjukhet är något fint i mina ögon. Anspråkslös,vördnadsfull (full av respekt för andra och det som de står för) kommer närmast.

Först och främst respekt men också tacksamhet och lyhördhet!

...... tycker jag var en bra beskrivning!
Anki

Jag håller också med att detta lät för mig en bra beskrivning av vad jag känner när jag hör ordet ödmjukhet

Respekt för liv och medmänniskor

Många fina tankar om ödmjukhet här

Och visst går ödmjukhet och respekt hand i hand. Respekt
för sig själv och andra.

För mig personligen är både ödmjukhet och respekt två mycket
viktiga ledstjärnor . Det är väl därför jag reagerade på vad han,
( Lasse Eriksson ), sa i sin bok. Det gör mig ledsen om det är så

- Att klara av att vara nöjd, lycklig och tacksam för det man har och
det man fick.

- Att klara av att sätt sig ner och verkligen lyssna när
barnen pratar med dig. Att förstå att du inte alltid är den
allvetande bara för att du är vuxen.

- Att klara av att inte alla delar dina egna tankar och värderingar
och må bra ändå.

- Att våga ändra åsikt utan att känna prestigeförlust.

- Att våga skratta åt sig själv, även i de mest förnedrande situationer.

- Att våga erkänna när man gjort fel eller varit dum.

- Helt enkelt att våga se sig själv i vitögat och erkänna sina fel och
brister, samtidigt som man är stolt över att man blev den man är.

- Inte lägger jag in nåt av det som stod i Svensk Handordbok i min
egen definition i alla fall .

- En ödmjuk människa är i mina ögon, en människa med starkt
självförtroende.

Om ni undrar varför jag använder orden "klarar" och "vågar"?
Så beror det på att jag inte tror någon om att alltid klara
av att leva efter dessa motton i alla situationer. Men att
försöka tycker jag duger gott.
Ja det var mina tankar om ödmjukhet

Tack för ordet /Gillan

Lasse Eriksson kanske menar i arbetslivet? Det är svårt att vara chef eller anställd och ödmjuk. Då körs man över av "gamarna". Det är att visa framfötterna som gäller för att komma någonstans. Det spelar ingen roll om du är omtyckt, bara du är effektiv. Så till den grad att du helst gör 3 personers heltids jobb ensam på en deltid. Du vässar armbågarna och slår dig fram till varje pris. När du slitit ut dig och går in i väggen är det ingen som tackar dig.

Lite överdrivet, men jag tror att det ligger en hel del i det jag säger.

Ute i samhället är det nog lite samma sak. Jag förstår vad Lasse menar, även om han kanske drar det till sin spets med påståendet att det inte finns överhuvudtaget någon ödmjukhet kvar.

Tur att det FINNS en massa människor här som struntar i att det är djungelns lag som gäller. Som istället för att ta ger. Som istället för att kräva respekt förtjänar den. Som är ödmjuka.

Detta täcker ganska väl vad jag lägger in i ordet ödmjukhet.

Birgit Ek