Den 28 februari är det exakt 20 år sedan Olof Palme mördades.
Kommer du ihåg vad du gjorde när du fick beskedet?

Jag var på väg till badhuset med mina barn då jag hörde det på bilradion.
/Anki

Vi var verkligen inte partikamrater, tyckte nästan illa om Palme,
men jag grät, när jag hörde detta, var höggravid, vecka innan.

Absolut så minns jag.

Min man jobbade och ringde hem på förmiddagen och väckte mig och berättade.

Jag höll på att måla en tavla när en kompis till min syrra kom in och talade om det....jag tyckte det var helt fruktansvärt...och skrämmande..
Såg framför mig att det skulle bli här som i centralamerika...men tacko och lov...inte än iallafall..

jag var inte på tänk då

Läste det väg på mellan brevlådan och huset tidigt på morgonen!

Jag satt i bilen på väg till Arlanda för att hämta min då nioåriga son. Jag minns att jag blev väldigt förvånad över att det inte fanns tillstymmelse till polispådrag ute vid Arland.
Birgit Ek

Det var nog pappa som hade hört det på nyheterna och berättade det på morgonen när jag vaknade. Jag var 12 år då, skulle fylla 13 det året. Jag tyckte väldigt bra om Palme så jag sörjde honom mycket och gör det fortfarande.

Jag var hemma och lekte med min lillebror.
Plötsligt vrålade han i högan sky: olof palme är död!
Mamma for upp ur sängen och såg väldigt förvirrad ut.

Gick omkring och vyssade min då 7 månader gamla dotter som hade magknip.
Slog på radion för att få lite förströelse ....
Först trodde jag det var en radioteater, innan jag insåg att det var sanning.

glömmer det aldrig...
satte på radion på morgonen och trode det var någon form av skämt....
men det var det inte....

Citerar mig själv från en annan tråd:


Jag minns att min pappa kom hem och sa att de höll på att spela in en film på stan där Olof Palme lossades bli skjuten...
Kan tillägga att min pappa var rätt rund under fötterna...han hade plivit intervjuad om detta men inte fattat nått...

Jag var i Linköping för att skriva en tenta när klockradion gick igång och det spelades sorgemusik. Förstod inte riktigt vad som hänt först, det var ju så otroligt att vår statsminister var mördad, och det tog ett bra tag innan vi förstod. Man ville inte tro att det var sant.

jag var en aningens för ung, efter som at jag föddest nästan 2 år senare

Jag gör som Floppy och citerar mig själv från en annan tråd:

Det måste ha varit helg för jag kom ner till mina föräldrar som låg i sängen och tittade på nyheter... det tog ett tag innan vi fattade att han var död...
jag var 12 år.

Vaknade tidigt, gick väl för att se nån video eller liknande. Såg att SVT inte sände "myrornas krig", som brukligt var tidigt på morgonen (detta var nog 6-7 eller så tror jag), utan hade lagt ut Text-TV istället, där det stod att Palme var skjuten. För nån sekund undrade jag vilken Palme de menade, att det var statsministern fattade jag inte förrän jag verkligen noterat vad det stod där på dumburken.

Berättade det för min mor som tyckte det var ett sällsynt dåligt skämt, innan hon förstod att så inte var fallet givetvis.

Som jag upplevde det (var ju iofs yngre) så var Palmemordet en enormt mycket större händelse än Lindh-mordet. Dels är man väl mer härdad nu, dels var Palme en så älskad (och hatad!) politiker. Tror dock att Lindh-mordet upplevdes som lika sorgligt av minst lika många, om man tänker på personen Lindh och hennes familj.

Just den förmiddagen skulle jag flytta ner till Småland så jag hade ställt klockradion i sängen tidigt....så det var det första jag hörde.

Citerar också mig själv från annan tråd!

Jag lekte i mitt rum. Min morbror ringde mamma och berättade och mamma blev jättekonstig. Sen pratade hon med pappa om att Olof Palme var skjuten och jag undrade vem det var. Var 8 år.

Jag sov över hos ett par kompisar i tumba,vi hadde varit på Stinsen och kom hem på små timmarna, min sovplats var i soffan och jag kunde inte sova så jag satt på tv och där var det sorg musik, möjligt att det var texremsa med det kommer jag inte ihåg.

Det är en händelse som jag aldrig glömmer

En annan händelse som är mera stark är när Martin luther king blev mördad, då var jag bara barnet och jag kommer så väll ihåg hur dom vuxna pratade om att det fanns risk för ett raskrig i USA.

Det var en lördag och jag glömmer aldrig det uppvaknandet
Dan innan hade jag kommit hem från sjukhuset efter en relativt
stor operation. Vaknade efter en orolig natt och tog mig stapplande
till tv:n för att se God morgon sverige. Istället för den vanliga
testbilden, stod det från texttv med stora bokstäver...ALLA
SVERIGES GRÄNSER STÄNGDA...Ganska snabbt byttes den texten
till den resterande texten om ...Statsminister Olof Palme......

Men jag, svag som jag redan var hann ju med att kvida riktigt
högt........Herre gud, det har hänt nåt förskräckligt...Är det krig!

Min man kom naturligtvis rusande i tron att jag blivit dålig
Så var tyvärr inte fallet

/Gillan

För ung för att minnas men syrran fyllde 15 då så antagligen firade vi henne skulle jag gissa på.

Jag jobbade på ett sjukhem..........

Nästan alla pensionärer grät, även de som inte röstade -S

Stinsen?
Ölhaket? Med det ryktet......

Tänk, det gjorde jag också, skulle man inte kunnat tro innan.
Det var så mycket, man var inte så van vid sådan våld,
stadsministrar behövde inte livvakter på den tiden.

Men det hade han, han hade bara avböjt att ha dom med på bion.

Jag vaknade av att min man kom in i sovrummet med tidningen i handen och sa "Dom har skjutit Palme"

Borde väl skämmas antagligen för jag har inte en aning om hur jag fick reda på det eller vem som sa vad.
Fast det gör jag inte.......
Anki

Jag skulle som vanligt lyssna på "Ring så spelar vi" på lördagsmorgonen. Tyckte först det var jättekonstig musik någon hade önskat. Riktig sorgemusik. När radiorösten berättade vad som hade hänt kändes det som en radioteater. Det kunde bara inte vara sant!!

Det var på morgonen, och jag hade precis satt på TV:n för att titta på ngt morgonprogram, och var lite halvsömnig. Kvällen innan var jag och sjöng i en gospelkör som jag var med i då, och stämmningen där hade varit lite speciell: Vi hade sjungit sånger om fred och vänskap människor emellan, och lite av den stämmningen fanns kvar i mig när jag vaknade. Först trodde jag att TV visade en dåligt gjord deckare på TV... En mördad statsminister i Sverige, hur kan någon hitta på och skriva i hop något sådant? Sedan för stod jag ju, att det var sant, det dom sade på TV:n, och jag fattade ändå inte detta faktum, och ändå... Helt plötsligt blev Sverige ett helt annat Sverige, och världen en helt annan värld.Så var det!

hälsn

AnnA

Jag kommer otroligt nog inte ihåg något av det alls. Var knappt året då.

Ja men det är tjugo år sedan, och jag var väll den som fick hålla ordningen på minna vänner, för jag drack ingen alkohol ens på den tiden.

Ursäkta sidospåret.

Det var en lördagmorgon. Jag gick upp för att sätta på TV för att se Gomoron Sverige. Jag möttes av texten "Gomorron Sverige är inställt pga mordet på Olof Palme".
Jag minns att jag tänkte "Vadå mordet, han är väl inte död". Jag sansade mig lite och gick ut efter mogontidningen (GP), och fick läsa att det var sant. Barnen var då 6, 9 och 12 år, jag väckte dem och berättade vad som hänt. Hade väl behov av att säga det till någon antar jag. Senare på dagen klädde barnen och jag oss fina och gick ner till Folkets Hus och skrev i kondoleans böckena. Alla barnen skrev sina namn.

Jag minns även mordet på JF Kennedy 1963. Jag var väl sju år då. Minns nog mest mammas reaktion. Jag och min bror satt framför TV på våra TV kuddar. Mamma höll på med något i köket. Plötsligt ropar hon "Herregud vad har hänt".

Jag var sju år och gick i lekis. Vi var på studiebesök på lokaltidningen och fick se papperet från teleprintern typ. Det är ungefär det jag minns.

Jag var tolv år då och skulle liksom många andra titta på God morgon Sverige. Det blev ingen God morgon. Jag rusade in till mina sovande föräldrar och skrek att Olof Palme var mördad. Vi var alla mycket chockade.

Jag minns fortfarande en del av de känslor av olust och oro som händelsen framkallade. Även om jag var för ung för att förstå riktigt hur stort och allvarligt det var så förstod jag ändå att sådant här våld var något helt nytt i det svenska samhället.

Någon som däremot mer förstod vidden av händelsen var en lärarkandidat vi hade på skolan. Han gav oss i uppgift att skriva ett brev till oss själva där vi beskrev just vad vi gjorde och kände då i fick beskedet. Vi fick sedan lägga det i ett kuvert, klistra igen och gömma det tills vi blev vuxna. Jag har faktiskt inte öppnat det ännu. Det är kanske dags att leta reda på det där kuvertet nu...

Så minns jag också.
-Se vad som hänt medans vi sov!

Lite sömndrucken tänkte jag på Refat El saed för det var mycket tubulens om honom och hans doktorhattar då.
-Vad har han gjort nu då?

Men det var som om Sverige förlorade oskulden.

Det är väl sen dess de sänder nyheter varje timme även på natten.

Minns det kristallklart. Hade haft fest på kvällen och somnat sent. Vaknade tidigt ändå, slog på TVn och fick en chock. Är ingen S-anhängare, men gillade Palme som debattör.
Minnsockså mordet på Kennedy. Då var jag 13 år, ensam hemma och visste inte var jag skulle ta vägen med alla känslor.

"Minns du vad du gjorde den 28 februari 1986, när Olof Palme mördades?"

Jaa, jag såg på TV sent på kvällen den 28 och la mej att sova i en av barnens sängar (kommer inte ihåg varför, antagligen var min säng upptagen) och blev väckt den 1 mars på morronen av mannen som sa att "nån har pluggat Palme". Kanske inte det "värdigaste" sättet att meddela nåt sånt på men han var väl lika chockad som alla andra.

----------
det blev en siffra fel...

Jag, precis som några andra har sagt, skulle kolla på Gó morron Sverige (tingelingeling). Blev ju som bekant inget med det. Jag var 12 år och jag minns att vi pratade mycket om det i skolan.

Jag kommer från en riktig sossefamilj, så detta var stort för oss.

Jag kommer ihåg att jag vaknade på morgonen och fick reda på att Palme blivit mördad. Kändes jättekonstigt. Tomt på nåt sätt.

Vilken klok lärare!

Fortfarande, när dom i radio spelade igen den nyheten, kändes det konstigt.

Om jag minns!
Jag var vaken och undrade varför jag inte lyckades ratta in P3, det kom bara klassiskt.
När jag hörde vad som hänt satt jag vaken hela natten. Följande dag åkte jag till Sveriges konsulat i Mariehamn och skrev i kondoleansboken.
Mordet var en chockupplevelse för mig.
Mulle