jag har länge undrat över de där modiga människorna som ger sig ut på isarna och åker långfärdsskridskor,
de ger sig ut på hur svaga isar som helst verkar det som, senast nu med olyckan där 2 dog, isarna var mellan 5-10 cm såg bilderna på tv, isarna var ju alldeles svarta, och det ger de sig ut på, denna gången var det en skridskoklubb som anordnade arrangemanget.
är de inte det minsta rädda om sina liv?
ibland ser man tom folk med barnvagn ute på som jag tycker svaga isar,
jag tycker att isen är svag om den är svart och bara några cm tjock
men det är tydligen ingen fara enl proffsen
krister

Jag brukar också undra det varje år men så ser man ju också hur det ofta går, skotrar som går genom isen så gott som varje år. I Lycksele där vi bodde förut brukade folk alltid gå på isen på Umeälven och det fortsatte de med fast det var öppet vatten bara några meter därifrån på våren. Jag fattar det inte.

Håller helt med!

I början på januari skulle ett gäng killar göra en bana på sjön här.
En gosse tog sin pappas NYA traktor utan lov.
Gossen hade tyvärr missat info att det var strömt på vissa delar av sjön, och jodå traktorn gick genom isen.
De två pojkarna kunde ta sig ur tack o lov, men traktorn sjönk.
I två dar fick bärgaren hålla på för att få upp traktorn.

Jag drar mej alltid för att gå på isar, tycker det är lite obehagligt...
Tycker nästan det är lite oansvarigt om man ger sig ut på isar som inte är ordentligt tjocka med barnvagn och / eller småbarn...

Det hände idag igen.

Traktor genom isen...föraren drunknade.

Undrar om det inte lite är tanken: Det händer inte mig. Man skall alltid vara försiktig på isen, kallt vatten är inget bra att simma i.

Att isen är svart betyder inte att den är osäker, snarare tvärtom för då är det kärnis och det finns inga sprickor. När isen i töväder blir grå eller svart bör man dock se upp. För några år sen var isen på Landvettersjön lurig. Den var helt svart med bara lite sprickor och luftblåsor. När man stod på den och tittade ner såg man knappt att det fanns is under fötterna. Det kändes lite obehagligt att gå där trots att den var 20 cm och höll för en bil.

För att beräkna isens hållfastighet finns det en enkel regel. Isens tjocklek i cm i kvadrat gånger 5 så får man vad den tål i kg i punktbelastning. Gäller kärnis utan sprickor. Med sprickor halveras hållfastigheten. Mao 5 cm=125 kg, håller för en människa. 20 cm=2 ton, håller för en bil. Sen är det bra att ha lite marginaler också.

Törs?? Vet inte om det har med mod att göra att folk ger sej ut på isar, tunna eller tjocka. Enligt mej så har dom inte mycket innanför pannbenet. Visst är det fruktansvärt det som hänt skridskoåkarna, skoteråkarna, traktor- och bilförarna. Men det hade aldrig hänt om dom hållt sej på land! Så enkelt är det.

Förstår inte heller hur folk vågar...speciellt inte när det bara varit minusgrader i några dagar, samt fallit mycket snö. Skulle inte förvåna mig om det är samma mekanismer som spelar in när det gäller bilkörning, fast tvärtom. Dvs, trots minusgrader och regn/snö så kör man som om det är sommar. Och trots snö och nära nog plusgrader så går man ut på isen som om det varit -20C i tre veckor.

Apropå "törs", såg någon journalfilm från SF för några år sedan. Var väl från, tja, 30-talet eller så. Isen hade gått upp i Stockholm (var väl typ april eller så...), och barn hoppade mellan ISFLAKEN, som LEK Det var alltså inga stora flak, någon meter sisådär ibland, öppet vatten mellan isbitarna. Reportern gick på i karaktäristisk stil om hur friska gossarna var etc. Synd man inte spelade in.

Jumpat på isflak har man väl gjort i sina dar när man var ung och oförstående, plurrat en del också.

Jag är extremt rädd för isar! Skulle aldrig drömma om att gå ut på en is även om den var tre meter tjock! Är livrädd för att barnen ska gå ut på isar med människor som tror att de kan fast de kanske inte kan, med skola, dagis, vänners föräldrar eller annat. Kan man förbjuda skola och alla som har med ens barn att göra att ta ut barnen på is någonsin?

Jag fattar inte hur folk vågar, jag tycker inte det är modigt. Snarare dumt, men jag fattar verkligen inte hur folk vågar ge sig ut på osäkra isar.

Jag går gärna ut på isar, men bara där jag känner igen mej och ALDRIG utan säkerhetsprylar, även om isen hos oss är närmast löjligt tjock.

Här har vi långsfärdsbana på 6 km plogad och underhållen vintertid, och när plogen vågar köra där, då törs jag också vara där =)


Förra året blev det lite vääl spännande!
Någon hade buskört med en annan persons bil, snott/lånat den och sladdat omkring på sjön med den och sedan lämnat den där efter att ha fastnat i nån snöhög.

Nåväl, bilen stod där ett bra tag, innan den en förvårsdag långsamt sjönk, vilket blev bevittnat av nån i närheten.
Dewnne någon visste ju inte om bilen hade förare eller inte och ett väldigt pådrag blev följden, med räddningstjänst, dykare och rubbet.

Lyckligtvis blev ju bara bilen blöt.

Vi har alltid istubbar, är alldrig ensamma.
Skulle aldrig gå på 5 cm tunn is.

Björlanda Kile.
Mycket ovanlig genväg till norra Europas största småbåtshamn över isen.

Sambon åker långfärdsskridskor i SSSK och där är de mycket iskunniga, håller kurser mm. Han har testplurrat och gått iskunskapskurser och guvetvad. Men trots detta kan olyckan vara framme. Men har man med sig sällskap med kunskap och utrustning behöver det inte gå så illa.

Själv är jag en riktig fegis och betraktar de flesta isar med mycket stor skepsis.... ca 1 m tjockt tycker jag är lagom....

Men jag ser varje år folk glatt trava över nylagda isar, ensamma, utan säkerhetsutrustning. Vissa har tom med sig barnvagnen...

En gyllene regel som alla borde hålla sig till är: aldrig ensam, aldrig utan dubbar och aldrig på okända isar.

En vecka till ska det vara kallt och man kan njuta av denna ovanligt vackra vinter.
Vi är inte ensamma, denna gäng har åkt från Marstrand till Björlanda Kile:

Man ger sig ju inte ut på en is utan att testa sig fram eller utan isdubbar.

Jag är inte så jättemycket för skridskor men jag älskar att pimpla och angla.

Förra helgen var jag ute på Sommen å pimplade röding.

Det var helt underbart.

Ha med sig en termos varm choklad, några mackor å lite frukt och avsluta dagen med att göra upp en eld, lägga in lite nyrensad röding i folie med citronpeppar å grilla en stund.

Klarblå himmel, vinterlandskap, nygrillad egenfångad röding, trevligt sällskap och en kall öl.

Härligt!!