Har ett stort djupt kräftsår på stammen av ett äppelträd. Såret är stort som en handflata och ett halvt finger djupt. Ibland läser man att man ska skära rent runt ett sådant sår. Vad tycker du Cilla?

Jag inbillar mig att för att få såret rent så utsätter man trädet för en hel del åverkan. Friskt kan trädet ju hur som helst inte bli. Konstigt nog så ser det inte speciellt lidande ut för övrigt, vilket möjligtvis kan bero på att jag alltid har en hög multnande gräs/ogräs ligga under det, som blir när jag slår ängen.

Nån "expert" jag såg nånstans...för några dagar sedan...vet inte var...*senil*...sade att man kunde tälja bort kräftan in till stammen, och sen ta rödsprit för att desinficera. Och sen lacbalsam eller nåt. Fan tro't.

Jag har kräfta på några träd, är helt övertygad om att de kommer att bli sjukare om jag sätter kniven i dem. Träd kan leva länge med kräfta. Jag klipper/sågar dock bort grenar som drabbas. Men stammen är ju inte så lätt att såga bort.

Men, de mer bildade personerna här har säkert mer att säga om saken

Jag skar tidigare men upphörde helt efter att ha läst mer om kräftsvampen, och efter att ha sett mina tidigare bortskärningar som nu blivit 10 år gamla. Istället stärker jag trädet med gröngödsling, beskär så lite som möjligt och endast under JAS, dvs sensommaren.

Jag skulle definitivt INTE beskära ett så stort sår. Ta bort trädet eller låt det vara. Som sagts ovan blir ju trädet inte friskt hur man än gör men det blir säkerligen stressat av att man karvar i det.

Kakaduan

En gång var vi tvungna såga bort halva vårt äppelträd på grund av kräfta,
men den läkte fint trots det stora snittet och ger mycket frukt varje sommar.
Men som du kan läsa här, är det inte nödvändigt, om det inte är alltfört stort.

Man är aldrig tvungen att beskära, men man kan välja att göra det.

Om jag får välja att göra ett stort stamsnitt eller ha kräfta i en grov gren, så väljer jag att förbereda trädet på att den kommer att förlora grenen genom att reducera bladmassan under ett antal år. I samband med detta förbereder trädet grenkragen vid stammen, som bullar ut och övervallar snabbare när grenen väl tas där.

Om det är kräfta i det yttre grenverket eller lite varstans har trädet ingen nytta av att bli av med grenen genom ett stort snitt.

En annan sak är om det är ett familjeträd. Den ena sorten kan vara käftbenägen och man kan fördröja smittan genom att ta bort den sorten.

Man kan se kräftan som en beskärare, som man inte kan skära bort men som beskär paralellt med en själv. Att ett träd som redan har en beskärare ska beskäras mindre och lättare, står väl klart.

Liten petig kommentar om träd och läkning: Träd läker inte sår som vi människor, men de försvarar sig invärtes mot angrepp utifrån och de har förmåga att övervalla sår om snitten är små och läggs rätt.

Senil är jag också men har ett svagt minne av att jag såg det programmet. Kan det ha varit Gröna rum? Hur som helst så karvade han väldeliga i trädet. Troligtvis var det detta program som fick mig att fundera över frågan. Jag tyckte inte han hade någon övertygande förklaring till varför det var så viktigt att skära rent, men viktigt var det enligt honom.

Cilla det du skriver om att trädet "beskär sig själv" låter övertygande, men hur ska man förhålla sig till de delar som trädet har låtit dö? Jag har nu försökt 'rensa' så att jag har skurit bort så mycket som möjligt av döda/döende skott, stumpar och tappar in på frisk ved. Rätt eller fel? Ser snyggare ut i alla fall. (det gäller inte samma träd som ovan utan ett päronträd)

Hej Sommartorparn,



I all beskärning tycker jag att det är första prioritet att ta bort död ved. Tappar som tidigare lämnats brukar jag förhålla mig lite olika till. Så här:

- stora gamla tappar i ett träd som inte omslutit dem utan som istället resulterat i fläkningar nedåt brukar jag bara skära in så att de inte är så långa. Skär man in på frisk ved får trädet börja om från början med de inre försvarssystemen och dessutom längre in i gren/stam än det gjort tidigare.

- tappar som man ser att grenkragen vill "svälja", dvs som om grenkragen är en mun med läppar och försöker "suga in" grenen skär jag strax utanför grenkragen, oavsett hur lång grenkragen blivit. På ek och vissa starkväxande äppelträd kan de bli decometerlånga.

- har jag gjort många snitt i trädet, vid en gallring/glesning t ex, tar jag de gamla tapparna ett annat år. Jag resonerar så att det blir så många sår för trädet att jobba med på en gång.

- gör man en gröngödsling av ett träd eller förbättrar jordförhållandena på annat sätt kan man börja skära in gamla tappar på frisk ved. Tillväxten ökar och trädet får mer energi att försvara sig. Själv tycker jag inte (längre) att det är estetiskt tilltalande med ett "korrekt" beskuret träd utan tappar, som inte har energi att försvara sig mot de nya sårytor som skapats.

Efter att i helgen studerat ca 5-6 vildaplar (eller rättare sagt, frösådder kanske), ute i naturen hemmavid, så kan jag säga att dessa 5-6 träd såg oförskämt friska och vackra ut. Och den enda beskärning de haft i sina kanske 50-åriga liv är rådjur och älgar

Fy för älgar förresten, hade en sådan best inne i trädgården hemmavid, bröt av 2 grenar på Cox's Orange-trädet, grenar tjockare än min tumme. I år verkar ymparna ha klarat sig iaf, häromåret åt nåt odjur upp alla grenar som hade lacbalsam på sig verkade det som...

Ja, vildaplarna och frösådderna är fantastiska på att klara sig med skador och svåra växtplatser. Frösådder blir ofta så - de som klarar att gro och börja växa på stället är starka och blir det när de tar platsen i anspråk och därmed tar plats från andra, liksom startar samarbete... De andra ser man inte, för de gror aldrig eller dör.

Man ska inte ha dåligt samvete över att kasta äppelskrott i skogarna. De enstaka träd som kommer från dessa frön blir vackra. Koppar- och bronsfärgade stammar, slingrar sig upp mellan andra träd, ger bra frukt till djur och skott till hungriga älgar och rådjur. Vissa får tornar som skyddar dem från de som vill gnaga på dem.

När träden är små i trädgårdarna finns många sätt att skydda dem. Finns hungriga älgar och rådjur i trakterna kan man skydda dem med en armeringskupol. Jag har lagt in bild eller teckning här på forumet tidigare.

Och hur vet man vad som är "många snitt" i det här sammanhanget?

OK, nu har vi talat om "död ved" och "tappar"..... Vad med sådana partier som trädet självt försöker strypa? Ibland kan man se på vissa grenar att dom inte mår så bra (tillväxt, bark, blad, ev. frukt). Jag har inbillat mig att det blir en lättnad för trädet att bli av med en sådan gren, och att den då kan kanalisera sin kraft på nya friska grenar i stället. Är det fel? Borde jag väntat på att grenen dör först.

Intressant fråga, den om vad som innebär "lättnad" för trädet.
I all beskärning tycker jag man tjänar på att följa trädets eget sätt att prioritera, men med beskärningen gör man det lite snabbare än trädet själv.

trädets egen prioritering sker inte slumpartat, och man lär sig att se hur träd prioriterar. Dels är det sortbenäget och dels beror det på växtförhållandena och vad trädet där råkat ut för.

Ett friskt äppelträd stryper näringen tidigare till
- grenar längst ned i kronan
- grenar som växer på undersidan av en annan gren
- grenar i totalt mörker, t ex långt inne i kronan eller ännu oftare mot norr om där är mörkt

När man tar bort en gren som trädet själv släpper, dvs har börjat ge mindre energi till, får trädet ett sår efter detta som den måste satsa energi på. Lägger man snittet rätt och inte kapar grova grenar verkar det på mig (utan att ha mätt det om det nu går att mäta) som om denna energiåtgång inte är så märkbar på den fortsatta tillväxten. Skär man som trädet prioriterar är det tydligt att trädet satsar på de grenar det behåller. Inte att skapa nya skott (som innebär mycket energiåtgång) men att utveckla grenen efter snittet, dvs med längd, fortsatta sidogrenar och fruktanlag på den äldre delen av veden.

Vad som är många snitt och inte beror på trädets storlek, tillväxt mm och det är naturlitgvis mer en bedömningsfråga än ett exakt antal per grenkvadratmeter... Det är också fråga om hur stora snitten är. Ett stort snitt i ett vuxet träd är 7-10 cm. De tar många år att omsluta om de omsluts alls innan rötsvampar vinner och förstör övervallningsförmågan. Ett stamsnitt på 3 cm i ett litet träd som har stamdiameter på 8 cm är naturlitgvis också stort. Även om det övervallas på färre år så är det proportionellt ett stort snitt. Fetion snitt i ett träd som har mycket låg tillväxt är mycket energikrävande, medan det är ingenting för ett träd i god tillväxt. Osv.

Efter en normal sommargallring av ett vuxet träd med normaltillväxt som inte beskurits på några år brukar jag räkna med att jag gör 500-2000 småsår i trädet. Om jag tvingas göra flera snitt som ligger kring 5 cm i diameter gör jag färre snitt i övrigt. Gör jag tappreduceringar t ex så gör jag mindre gallring av småved i trädet.

Man lär sig så småningom att tolka hur mycket träden tål innan de reagerar med stressig skottillväxt, med att sluta växa och med att sår inte växer samman.