Min dotter är 8 år och går i tvåan.

Föräldrar skryter ju naturligtvis alltid med hur duktiga just ens egna barn är, så även jag, men min lilla tös tycker det är tråkigt i skolan, inte för att det är jobbigt eller svårt, inte för att det är för mycket läxor eller stress utan tvärt om, hon är understimulerad. Det som ska räknas, läsas och skrivas under veckan hinner hon lätt med på måndag förmiddag och resten av skolveckan blir en ganska tråkig ”lekstuga”. Vadför är det såhär ? Att dom duktiga och intresserade barnen mer eller mindre skall hållas tillbaks till nån slags lägstanivå.

Det är som om ett barn som är duktigt i idrott alltid fick sitta på ”bänken” för att de andra inte ska känna sig omsprungna. Jag tycker det är ett konstigt synsätt att man inte får vara duktig i matte men uppmuntras till konkurrens och att träna hårt för att bli en duktig fotbollspelare eller på sitt musikinstrument etc..

När barnen är i en ålder där dom absorberar kunskap som en svamp suger i sig vatten tycker jag man borde stimulera så mycket som möjligt och ge dom utmaningar som utvecklar deras förmågor. Att dom duktiga skall hållas tillbaks av nån slags jantelagsteori om att ingen får tro sig vara smartare än nån annan tycker jag verkar både dumt och farligt. Som ett exempel flyttade min dotter till Sverige när hon var 4 år och efter två månader talade hon bättre svenska än många av sina jämnåriga svenska barn. Kanske inte för att hon är smartare utan för att tvåspråkigheten stimulerade hennes hjärna.

Då och då kommer det rapporter om hur kunskapsnivån stadigt sjunker hos svenska skolelever och det ser jag som en naturlig följd av detta kombinerat med en allmän kravlöshet där igen ska behöva tycka att nånting är jobbigt. Att det skulle bero på resursbrist tror jag är struntprat, när jag gick i grundskolan på 80-talet var vi 30 elever på 1 lärare + 1/2 praktikant, min dotters klass är 13 elever på 1 lärare + 1 fritidspedagog.

När barnen bli lite större mår många dåligt av stress och höga krav och paradoxalt nog tror jag att det bottnar i att barnen inte behövt anstränga sig tidigare och inte fått med sig några ”verktyg” för att hantera utmaningar i lärandet.

Å andra sidan finns ju detta tänkande överallt i samhället, gör du mål i fotboll blir du hjälte i media, en medioker artist i Famefactory hyllas men uppfinner du nåt nytt som ger 1000-tals jobb och miljarder till statskassan hörs inte mycket. Snarare pekas man ut som nörd eller tönt om man är smart eller ”ond” om man tjänar pengar och skapar arbete, åt sig själv, sina anställda och samhället i stort.

Jag förespråkar inte nån ”elitskola” där barn med olika begåvning skall sållas ut, absolut inte, men jag tror att många barn skulle må bra av högre krav i lägre åldrar och att mer hänsyn tas till alla elever, inte bara dom som tycker att det är svårt.

Jag är säker på att det finns massa föräldrar och pedagoger här på forumet som också har tankar kring detta, för eller emot, och det skulle vara kul att få lite andra synvinklar eftersom jag själv egentligen inte har så mycket insikt i skolan (bor tyvärr inte på samma ort som min dotter).

[COLOR=blue]jag är själv en tjej som går i tvåan fast på gymnasieskola och jag tycker att det var mycket bättre förr. Nu är det så mycket slarv överallt.

Det är bedrövligt och det finns någon skollag som säger att alla ska stimuleras efter sin egen förmåga, men det efterlevs dåligt.

Ungefär i samma ålder som din dotter tyckte läraren under ett föräldrarsamtal att vår son var besvärlig (han kunde läsa innan skolstart och annat). Då frågade jag, om dom har tänkt på att han kanske är uttråkad? Nej, det har lärare aldrig tänkt på... Efter det fick han mer och svårare uppgifter att göra och började trivas. Sådant kräver mer av läraren - och alla lärare orkar väl inte..

Precis som Hannele skriver, så finns det något sådant i skollagen (har jag för mig!)
Tycker absolut att du ska prata med läraren om din dotter! Hon måste få chans att utvecklas i sin takt!

Såg ett program för en tid sedan om en kille som varit ett underbarn som liten. Det var visst ett program om honom då, för länge sedan...
Han blev understimulerad i skolan och tappade intresset och slutade som bagare (inget ont i att vara bagare, men är man t ex mattegeni kanske det kan ses som resurs slöseri )

Min son var extremt tidig när det gällde t.ex att läsa. Han hade lärt sej läsa helt på egen hand innan han var fem år. När det var dags att börja skolan kunde han läsa en dagstidning, typ DN, utan några som helst problem. Personalen på förskolan han gick upptäckte detta och efter att genomgått en massa mognadstester fick han börja direkt i årskurs två. Han hade också turen att ha lärare som försåg honom med lite mer avancerade uppgifter när allt var för "lätt" och blev tråkigt.
Hans försprång höll i dej hela grundskolan och efter nian åkte han till USA ett år, för att därefter börja i gymnasiet med jämnåriga. Han hade fortfarande väldigt lätt för sej i skolan, men var inte längre ovanlig på något sätt utan kände sej i fas med sina kamrater.
Med detta vill jag säga att det med enkla åtärger går att stimulera alla barn i skolan, om bara viljan finns.
Birgit Ek

Tack för era synpunkter.

Hmm ... om det var bättre förr vet jag inte ... var inte med då, jag är så ung ...

Jag ska prata med "mamma" och se vad hon tycker. Det känns som slöseri när tjejen vill lära sig och istället får sitta och rita till de andra kommer ikapp. Visst får hon extrauppgifter men det förslår inte så långt och det är klart att det är svårt att ha en läroplan eller schema som passar alla, i den åldern är det ju en oerhörd spridning på barnens kunskaper.

Jag har en del förutfattade meningar om sverige och svenskheten och ibland känns det som om att "om inte alla kan vara lika bra är det bättre att alla är lika dåliga".

Kul att se andra föräldrar som också får en chans att skryta lite med sin ungar !

Barn älskar att lära sig och ju mer kunskap man kan "proppa" i dem innan de hinner bli skoltrötta tonåringar, desto bättre

Tråkigt att du uppfattade mitt inlägg som skryt, det var inte alls min mening. Ville bara peka på att skolan, om viljan finns, på ett ganska enkelt sätt kan ta hand om barn som på det ena eller andra sättet faller något utanför de normala ramarna
Kanske korkat att ta mitt eget barn som exempel, men tycker att hans skolgång visar på att det kan fungera väldigt bra och att man kan vara flexibel från skolans sida.
Birgit Ek

Snälla birgitek, förlåt att jag säger nåt,
men såg du inte glimten i Gurkans öga,
när han sa att han tyckte att det var kul
att andra föräldrar fick en chans till skryt

När jag började skolan kunde jag redan läsa, och skriva, det hade min mamma lärt mig. Och i alla "humanistiska" ämnen fick jag jobba på i min egen takt, när jag hade gjort klart en bok, fick jag en annan... oavsett hur långt de andra hade kommit.

Jag känner igen det där med "uttråkad"... för så kände jag mig under långa stunder. Men oftast hade man ju att göra.

Kanske är det så att många lärare i de lägre årskurserna är gamla och trötta, kanske har de för stora klasser? För det tar ju tid att lära känna alla eleverna. Och många lärare orkar nog inte, utan de kör standardmall 1A för att det blir enklast.

Håller helt och hållet med om att skolan (och hela samhället) behöver vara lite mera flexibelt. Men det där med att satsa på individen kostar pengar och resurser, och det är nåt som offentliga sektorn har mindre och mindre av.....verkar det som. Kvaliteten BLIR lidande...

/Henrik - och om nån uppfattar mitt inlägg som skryt så får de väl göra det...

Går det inte att snacka med läraren för att stimulera flickan så ta det med rektorn. Att lyfta tösen en klass skulle kunna hjälpa henne mycket, dels behöver inte hon sitta och vänta på att dom andra kommer ikapp och dom andra behöver inte känna sig "dummare" än henne. Kräv tösens rättigheter att få lära sig nåt i skolan, ge dig inte med mindre än att hon ska va´aktiverad med skolarbete istället för ritpapper och kritor.

Jag håller med om att det är under all kritik
att det ska sitta understimulerade barn i
skolan.Det leder alldeles för ofta till att
de tappar lusten till skolan.

Vad som intresserar mig är hur ni tacklar det
här inom hemmets väggar.

Ett litet barn är som bekant väldigt nyfiket
och vill vara med och titta/hjälpa till med allt
som en förälder gör.
ex:- diska, laga mat, baka,städa etc.

Min fråga är :- Låter ni dom vara med och
"hjälpa till" ? Allt för att stimulera deras nyfiken-
het till utveckling?
Eller väntar ni tills de är tonåringar och sliter erat
hår för att de aldrig gör nåt?

Jag vet av erfarenhet att det inte är något
ovanligt cenario /Evgeni

Birgit Ek, jag uttrycker mig kanske slarvigt men det var precis som Evgeni sa, glimt i ögat och inte menat speciellt allvarligt eller presonligt mot dig eller nån annan.

Håller med till 100% om att det är nyttigt för barn att få vara med och hjälpa till med vad det nu kan vara, bädda sin säng, ta hand om sina småkusiner eller ta ansvar på andra sätt. Jag tror att det är oerhört viktigt för barn att känna sig delaktiga i vuxenvärlden och det klassiska uttrycket "kan själv" är väl ett bra exempel på det. Barn vill visa att dom kan, för sig själva och för vuxenvärlden.

Alla vill vi väl känna att vi är delaktiga, att vi kan bidra med nåt och om det dessutom i det här fallet ger lite avlastning åt förädrarna är det ju underbart.

Det har ju varit lite debatt om s.k. "curlingföräldrar" som ständigt sopar banan för barnen men jag tycker inte det krävs så mycket sunt förnuft för att förstå att barnen mår bra av att anstränga sig lite.

När mina barn var små så var de alltid med och "hjälpte" till i så gott som alla mina sysslor i hemmet,trädgården etc.....

Håller med att det är viktigt att skolan tillgodoser allas behov och kunskaper. Nu är det ju så att även ett barn som inte presterar så mycket i rena pluggämnen ska även de få sina behov och kunskaper tillgodosedda och puffade framåt.
Men är det inte så att vi har ett samhälle som anser att alla ska vara lika, man får inte vara för duktig och inte för svag utan en medelmåtta i allt.
Nu vet jag av egen erfarenhet eftersom jag jobbar inom skolans värld dock ej som lärare att mycket mycket tid får lärarna idag lägga som socialarbetare och kanske är det en faktor som gör att de helt enkelt inte har tid för dessa barn som är duktiga.
Kraven finns ju att alla säger alla ska klara vissa ställda mål och det lägger myndigheterna som ansvar på den enskilda skolan att lösa och det finns barn som inte gör annat än ser till att sabba för andra och som inte vill lära sig och med de krav som ställs så kan en lärare stånga sig blodiga för att lösa ett sådant problem och tyvärr blir det den starke som får lida för det vet vi ju har man resonerar att den starke klarar sig alltid. Inte alla inser att så är det inte alltid även en mycket duktig elev måste få morötter för att komma steget längre.

Björken, du uttryckte dig exakt som jag själv skulle ha gjort. Håller med dig fullständigt!

Tyvärr verkar detta skilja sig enormt från skola till skola, även inom samma kommun t.o.m.! Vissa klasser var kända som "duktiga" och "flitiga" vare sig det gällde idrott, musik eller teoretiska ämnen. Vad beror detta på? Klassföreståndaren? Föräldrarnas engagemang? Annat?

Håller med Björken i det att lärarna får lägga tid på en massa kringarbete, nu är jag uppvuxen i en familj med flera lärare så jag har alltid fått höra hur det ser ut från lärarens synvinkel. Förutom det att lärare får lägga mycket kraft på socialarbete så finns mycket arbete med att beställa material, rätta läxor, gå på timslånga konferenser sent på vardagseftermiddagar när de egentligen borde ha fått gå hem och ladda batterierna till nästa dags mycket krävande arbete.
Skolan får för lite pengar för att kunna leva upp till de krav som ställs. Inget mot någon här, men jag har ofta fått den uppfattningen att det finns många förståsigpåare som tror sig veta hur skolan ska styras, men egentligen inte vet ett dyft om hur systemet fungerar och att de flesta lärare sliter som djur. Dessa personer sätter käppar i hjulet för lärarna med enl. dem kloka idéer om hur skolan ska skötas. Som sagt, inget mot någon här.
Detta kan vara en förklaring till varför duktiga elever förbises. När jag gick i mellanstadiet var jag en av få lugna och studiemotiverade elever, vi användes till att lugna ner de övriga eleverna (tex. genom att sättas bredvid de mest stökiga), fastän det gick ut över vårt arbete.
All skuld ska inte läggas på penga-och resursbrist, men många av felen ligger nog där.

Även om mitt första inlägg lät väldigt kritiskt så tycker jag egentligen att den svenska skolan är bra ur många perspektiv, elevernas rättigheter tillgodoses bättre än på de flesta (alla?) ställen i världen och elevernas inflytande över sin studiemiljö är stor.
De allra flesta barn trivs i skolan, känner trygghet och delaktighet i sitt dagliga arbete.
De flesta lärare jobbar oerhört hårt för att alla ska trivas och min kritik riktas inte mot dem utan har ett större perspektiv.

Men, trots alla dessa viktiga faktorer visar undersökning efter undersökning att kunskapsnivån sjunker. Eller gör den verkligen det ? Kanske har jag blivit lurad av alla "larmrapporter", det är lätt hänt. Kanske använder man sig av mätmetoder som ger bättre resultat i länder med gammaldags skolsystem, där det handlar mer om diciplin och att matas med "rätt svar" snarare än att utveckla ett eget kritiskt tänkande och slutledningsförmåga som inte passar in i mallen där det bara finns ETT rätt svar. I verkligheten finns ju nästan aldrig ETT rätt svar utan en hel gråskala med mer eller mindre rätt/fel utifrån omständigheterna och hur man ser på saken.

Om alla dessa undersökningar visar att ex.vis ryska elever har högra kunskaper i mattematik än svenska så kan man ju inte direkt dra slutsatsen att det handlar om mer resurser. Jag håller med om att lärare, såväl som alla andra yrkesgrupper, får göra mer och mer som inte kräver just deras kompetens. Hade jag haft min utb. och jobb för 50 år sen hade jag haft en sekreterare, en eller ett par ritare och kanske nån som hämtade kaffe åt mig, jag är civilingenjör men lägger mycket av min dag på administration och annat som nån annan kunde gjort, dessutom bättre än vad jag kan. Det har t.ex. varit debatt om detta kring läkarnas yrkesroll, mer administration och mindre patienttid.

Trots allt får vi konstatera att världen är mycket annorlunda idag jmf. bara för 10 år sen. Vi har tillgång till dussintals TV-kanaler som alla ger olika analyser av samma nyhetshändelse, information flödar in i våra hem genom Internet och att kunna sålla bland den är kanske i många fall viktigare än detaljkunskap om Indiens floder, svampars fortplantning eller vad Birger Jarls barn hette. Detaljinformationen finns i överflöd med några få knapptryck redan idag och hur det ser ut om 10 år för som som är födda med "musen i hand" kan jag inte föreställa mig.

Framtidens pedagogik måste ännu mer än i dag flytta sitt fokus från "utantillläxa" till resonemang och utvärdering av ett aldrig sinande informationsflöde.

Jag glider O.T. från mitt första inlägg men det kan inte hjälpas ...

När min farmor var barn för 80-90 år sen kunde man lära sig bibeln och sin ABC bok utantill och då hade man all den kunskap som en "normal" medborgare, arbetare, piga eller vad man nu skulle bli, förväntades behöva under sin livstid.

Världen förändras så snabbt att den kunskap jag fick i skolan för 20 år sen i många fall inte är speciellt aktuell nu, än mindre om 10 år.

Det sägs ju att dagens skola skall vara mer inriktad på egen kunskapsinhämtning än detaljlärande men fungerar det så ? Läroplan är en sak, vardag i skolan en annan. Får barnen (pratar inte om ÅK2 nu utan lite äldre) lära sig att vara kritiska och att ifrågasätta vad som står i böckerna ? Dom flesta böcker som beskriver vår värld är ju omoderna redan när dom trycks och det finns inget som pekar på att världen kommer att förändras mindre i framtiden.

Å andra sidan förstår jag att det skulle vara en omöjlig situation om alla elever ständigt ifrågasätter allt det som dom förväntas lära sig.

Vill också påpeka att jag absolut inte har svaret på hur det ska vara, jag slänger ur mig olika åsikter och resonemang i hopp om att ni fortsätter lägga till era synpunkter och egna resonemang.

Hoppas nån pallade läsa ...

Jodå, jag orkade i varje fall ta mig genom det du skrev och håller med dig i mycket av det du skriver. Skolan har verkligen förändrats under de senaste åren, bara sedan mina barn gick där till nu när de äldsta barnbarnen finns där. I de allra flesta fall så får barnen tidigt lära sig att kritiskt granska material de får både i skrift och talad form. De får också lära sig att ta ansvar för sina studier med egen planering och ansvar för att det de planerat blir gjort. Ja jag kunde fortsätta räkna upp allt de får lära sig för att bli bra samhällsmedborgare med eget engagemang och tänkande.
Allt detta är mycket bra när det funkar, men alla barn klarar inte av de kraven på att så självständigt arbeta. Jag har sett skrämmande exempel på barn på högstadiet där man har låtit dem göra egen planering och med egenkontroll på att det blir gjort och där det visat sig i slutet av en termin att det mesta inte blivit gjort. Det måste finnas en vuxen som vägleder dem och kollar så att allt fungerar.
Jämföra olika skolor och länders skolor tror jag är omöjligt. Någon tycker att det är jättebra att det är stenhård disiplin och att man i princip dunkar in kunskaperna medan andra tycker det är viktigast att barnen blir självständiga, tänkande vuxna. Det är med detta som med så mycket annat, det är aldrig riktigt bra om det blir för mycket av antagligen det ena eller det andra.
Sist av allt vill jag också säga att så många föräldrar idag anser att det är skolans jobb att fostra barnen till bra samhällsindivider. Men inget kan vara mera fel, det är alltid föräldrarnas ansvar att fostra och skolans ansvar att vara kunskapsgivare, men tyvärr har det blivit alltmer så att skolan får ta bägge rollerna.

Tack för sitt inlägg Björken. Låter bra mycket det du skriver och jag håller med dig om att man inte varken kan eller ska lägga över ansvaret för studieplaneringen på eleverna. Det låter ju helt galet om man gör det, urskiljningslöst, och inte följer upp hur varje individ utvecklas.

Naturligtvis ska lärarna styra och ansvara för planeringen i klassrummet, det är det dom kan bäst även om visst utrymme kanske bör finnas för att låta eleverna själva bestämma.

Det är nog ingen större skillnad på skolan idag mot för 15 -20 år sedan.
Äldsta dottern läste redan som treåring... hon finns inspelad på band.
5 år fyllda började hon på Lekis.. där fick hon vara sagoberättare för de andra barnen tills jag sa ifrån... dottern tyckte det var trist att aldrig själv få sitta i "kuddmyset" och lyssna på sagor. Först då förstod personalen att det inte var OK att ta fikarast under sagostunden.
En av döttrarna läste strax innan hon fyllde 4 år, den tredje just innan femårsdagen. Sonen hade fyllt sju... började läsa när han fick sin första läsebok med sig hem från skolan.
Stimulans från skolans sida har varit så gott som obefintlig förutom den äldstas som fick jobba med magisterns böcker i Svenska och Engelska .. som han haft på universitetet.
Det ska inte uppfattas som skryt att man talar om att ens barn är duktiga i teoretiska ämnen.
Vem skulle komma på tanken att inte våga yppa att son eller dotter är duktiga violinister eller pianister eller kanske ena hejare på att bygga kojor

Det där med att låra barnen hjälpa till hemma varierar nog oerhört.... och pga hur samhället ser ut idag så blir det nog mindr eoch mindre av den varan, tyvärr.

Min mamma var sk "hemmafru" och gick hemma med mig ända tills jag började skolan, vi gjorde ALLTING tillsammans, rensade i trädgården, bakade kakor, lagade mat, städade... det fanns ingenting jag inte fick göra (möjligtvis klippa gräset). Detta var på 80-talet...

Jämför med idag när de flesta ungar ska in på dagis så fort som möjligt för att föräldrarna ska kunna börja jobba så fort det bara går, då när man är hungrig och trött efter att hämtat lillen på dagis på sena eftermiddagen, kanske man inte är så pigg på att låta lillen hjälpa till i köket, utan man vill få fram käket så snabbt det bara går.... samma sak med städa, baka... det klämmer man in under nån ledig timme... att ägna en hel förmiddag åt att baka så att den lille ska få vara med är nog ganska sällsynt idag, just pga stressen och den konstanta tidsbristen.
Barn i köket TAR tid!! Det kan nog alla vara överens om... iaf barn 0-6.
Jag håller med Terri Eriksson som skriver på aftonbladet... hennes artiklar brukar oftast träffa mitt i prick för hur det ser ut för föräldrar idag i samhället...

/Henrik - som vill ställa tillbaka klockan till det glada 80-talet

Det du skriver Mr.North, är förklaringar på
varför barn inte "får" vara med och "hjälpa till".

Jag har full förståelse för att de flesta barnfamiljer
lider av tidsbrist och jag menade inte att man
måste ta till hela exv "bakdagar".

Men om du skalar potatis kan det väl inte vara
så tidskrävande att att ge en skalare och en potatis till
barnet så att Han/hon kanner att den är MED.
Eller plaska med vattnet när du diskar.Om man
som förälder inte ens klarar av att ge ens så lite av
sin dyrbara tid, ja då ska man absolut fortsätta
göra allting även när de blir tonåringar.
Intresset och nyfikenheten tog föräldern
själv död på för länge sen.

Jag arbetade själv när barnen växte upp (om än
inte heltid).Nog sjutton kunde jag ta mig den tiden
att låta dem vara med och "leka".För det är precis det det
är :- en lek.

Det är inte meningen att det ska vara i rent uppfostrande
syfte även om det indirekt blir så.Det blir en naturlig
del i deras utveckling.Och jag kan ialla fall med stolt-
het säga att mina "barn", när de flyttade hemifrån
vid ganska unga år kunde klara sig själva.
De visste hur man lagar mat, städar, diskar,tvättar och
betalar sina räkningar.Och jag kan säga att jag näst
intill nästan aldrig behövt tjata. Förutom
när det gälde läxläsning och skolarbete då förstårs

Kan du inte kalla personalen till ett elevvårdssamtal och be dom göra en individuell studieplan för din dotter.

Vår 12-åring går i en kommunal skola med montessoriinriktning och där görs sådana för alla elever i årskurs 1,3 och 5.

Då får personalen upp ögonen för vilka som behöver stöd och vilka som behöver extra stimulans.
Detta är något du/ditt barn har rätt till enligt skollagen.
Ett annat alternativ är kanske att flytta upp henne en årskurs.
Försök för en dialog med skolan så ordnar det sig nog.

Jag har själv funderat mycket på varför just svenska elever *verkar* vara mycket "sämre" än andra länders barn på exempelvis matematik??

När jag pluggade japanska så fick vi titta på lite matteprov som man hade i den japanska skolan i den s.k. "junior high-school" ... och döm till min förvåning när de uppgifterna var MYCKET svårare än de som man vid samma ålder i sverige fick till sig... Men visst, japan är ett av de länder i världen som ligger längst fram när det gäller teknik och forskning, och man tar förmodligen matematiken på större allvar och ger den mera utrymme....

I sverige känns det som om politikerna är nöjda om 50 % av alla eleverna kan de fyra räknesätten... sen finns det inte resurser till mer... (lite ironiskt men det känns ibland så)

/Henrik

Orsaken till den svenska skolans sämre resultat idag tror jag är att det blir mer och mer som ska dokumenteras och lärarna sitter och fyller i papper istället för att satsa allt på undervisning. Numera uppskattas att ca 30% av lärarnas tid går till pappersarbete som INTE är lektionsförberedelser (bara en sån sak att en elev kommer för sent ofta kan ge upphov till en massa pappersarbete EVK-möten etc. allt måste numera dokumenteras även minsta lilla bråk så skolan har ryggen fri ifall det blir någon inspektion eller om någon förälder ifrågasätter vad skolan gjort) .
När det blir lag på att alla ska få individuella studieplaner etc. så lär det nog bli 50% av lärarnas tid som går till ifyllandet av dokument och liknande. Lärarna får dock inte någon mera tid när arbetsbördorna ökar = det finns mindre tid till förberedelser för lektioner som då kan bli ännu sämre, man har inte tid att prata med eleverna + fler och fler lärare sjukskrivs och viktig kompetens försvinner då från skolan.

Få du inte byta skola. Det är väl ingen som tvingar att ditt barn ska gå i samma skola? Finns ju en del alternativ.

Det blir ju så om vissa barn klarar mer eller mindre än de flesta andra barn kan. Har du själv övervägt alternativ t e x privatlärare?

Är nu förvisso inte mamma men jag är inte helt bortkommen om vad som finns där jag bor (och nej, jag kommer inte från en storstad) och olika möjligheter som finns att välja på.

Byta skola känns inte som ett alternativ, inte just nu iaf., skolan hon går i täcker in bostadsområdet där hon bor så hon har alla sin vänner/grannar där och promenadavstånd hem. Det tycker jag är viktigt och skapar en stor trygghet. Bussa runt ungarna kors och tvärs över stan verkar som att gå över ån efter vatten istf. att fixa sin egen brunn ... eller vad det nu heter.

Vet inte om jag tog i för mycket i mitt första inlägg, hon trivs ju på det stora hela bra i skolan ... men allt kan bli bättre.

Naturligtvis handlar det om dialog med skolan men som jag sa, vi bor på olika orter (Malmö - Stockholm) så jag har inte full insyn i hur det hela fungerar till vardags. (Om ni tycker att det låter konstigt att vi bor så långt ifrån varandra så är hon rent tekniskt mitt ex-styv-barn men jag tycker inte att barn kan bli "ex" och det där med adoptiv-styv-biologiskt ser jag bara som juridiska teknikaliteter, iaf. i detta fall.)

Normalt träffas vi bara på helger och lov och då har hon inte haft några läxor men nu har hon varit här 2 skolveckor som hon fått ta ledigt och vi har haft "hemmaskola". Det var där mina tankar startade.

Jag ska prata med hennes mor och lärare innan jag säger nåt mer.

Vad gäller skolan istort hoppas jag debatten fortsätter här i tråden.