Jag känner mig fullständigt nere just nu. Jag är uppenbarligen inte särskilt populär hos mina sk. "svärföräldrar" de tycker att jag har gjort massor av saker som jag inte gjort, de är så insnärjda och bor på en isolerad ö, och tycker det är skämmigt om deras son (min pojkvän) har ett litet sugmärke på halsen. Dessutom har de förolämpat mig bakom min rygg och jag har hållit god min för förhållandets skull. För några veckor sedan var min pojkvän och hans mamma sura på varandra och jag fick ta all skiten så jag berättade vad jag tyckte om att bli förolämpad bakom min rygg, vilket resulterat i att vi inte kan vara hos honom längre. Vi är hos mig nu, vilket också verkat ha kört ihop sig.
Mina föräldrar vill inte ha honom här på vardagar, och nu är situationen så att vi bara kan ses på helgerna hos mig, vi har verkligen ett begränsat utrymme. Självklart skulle vi vilja flytta ihop, men det går inte, han har bara sitt studiebidrag och jag har min lön som inte skulle räcka till halva hyran.
Jag vill inte ha för bråttom med att flytta ihop för jag ser vad det har gjort med våra vänner som bara har bott ihop i en månad. Han sitter vid datorn när han inte jobbar och är så osocial man någonsin kan vara och hon går hemma och sliter ut sig på hushållsarbete.
Att bara ses påhelgerna kanske man kan tycka inte är så farligt, men vem vill ha det bestämt när och var man ska ses? Om vi har något annat för oss på varsitt håll en helg kan vi inte ses på två veckor.
Vad ska man göra?

Jaadu lilla tösabiten, det gör ont i mig då jag tänker på hurdan din situation är. Här har vi tvärtom med alla ungar och deras respektive boende till 90% här och dom andra 10% lite blandat hos kompisar, övernattningar från fester och så. Är det alldeles omöjligt att försöka snacka med hans föräldrar? Ni måste juh båda två försöka luska ut vad det är dom tror om dig, det är juh inte bra om dom får fortsätta att spä på sånt som inte stämmer. Vem vet, ni kanske kan komma överens om delat boende så ni sover några nätter hos hans och några hos dina föräldrar. Jag ska hålla mina magiska tummar för dig och pojkvännen och hoppas att hans lite trångsynta föräldrar öppnar sitt sinne lite för dig. En liten tröstande kram kanske skulle sitta fint nu va´?

Tack Reserv, det värmde!

Och du carex, sugmärken är nog bäst att göra på såna ställen som förälrdrarna inte ser hela tiden Alltså inget snusktgt här nu, jag menar innanför tröjkanterna, fast om din pojkvän klär sig som yngre sonen här så vart det inte så mycket kropp kvar i tröjan Det är mest nåt linneaktigt han har på sig, men det ögat inte ser, det lider det inte av heller. Lycka till tösen, hoppas det löser sig snart.

usch och fy, det kan inte vara roligt alls. inte för att man kanske ses så mkt oftare än så ändå, men bara det att man BARA kan ses då måste vara jättejobbigt. Men ni kan inte ses hos någon vän och se på film eller gå ut och gå eller sitta på ett cafe och prata eller så?

sen över svärföräldrarnas inställning vet jag inte vad man ska göra åt, det brukar vara ganska svårt i början av ett förhållande. mer visa att "jag stannar hos honom även om ni inte tycker om det för jag tycker om honom" kanske, tror inte trots fungerar på svärföräldrar i allmänhet=D

Nu vet inte jag hur gammal du är...vet att ungdomar har det svårt att ses i veckorna om ni pluggar..tror jag många har innan man flyttar hemifrån
Sen ang,svärföräldrarna så undrar jag om det bara är sugmärken dom hängt upp sig på eller nåt annat...om jag vore som er två så skulle jag hoppa över dom alldeles...pussas o mys utan att det blir några
sen kanske ni skulle sätta er ner med föräldrarna och kanske prata ut om saken...tala om hur ni känner det...dom kanske har svårt att förstå..men ni kan förklara det för dom...du får en kram av mig med
Ja...det va mina tankar om det hela

förlåt om jag är "rättfram" Carex, men jag tror inte på "kryp"...


Om jag har förstått det rätt så bor du hemma???? Och pluggar??
Äter hemma. Betalar någon hyra??

Du skriver inte om hur gammal du är , men jag gissar på Gymnasieåldern..
????


OM detta stämmer så måste du nog rätta dig till vad dina föräldrar bestämmer. (Även om du är 18år och myndig) Så länge du bor under deras tak och blir försörjd av dem, bör du lyda dem (så långt det är möjligt)...

Jag vet att det känns jobbigt för dig, men DE VILL DITT BÄSTA,,,,, tro inget annat. (OMet sen ÄR det bästa...en helt annan sak..)


Sugmärkena är nog bara ett svepskäl....

Försök att hitta en lösning som GYNNAR både dig och dina föräldrar (en s.k. win/win-situation)
VAD den skulle kunna vara vet jag inte , men kanske att OM DU visar bättre "betyg"- hjälper till hemma mera, "hälsar på mormor oftare" etc etc. så får du ha din pojkvän hos dig lite mer... ???? (Detta mot dina föräldrar- dina svärföräldrar måste nog din pojkvän hjälpa dig med)

Vad sägs om det???


fjodor

Tack för många kloka råd! Jag är nitton och har slutat gymnasiet, jobbar kväll några gånger i veckan. Pojkvännen är tjugoett, ingen av oss betalar ngt hemma, mina föräldrar tycker att jag ska använda mina pengar själv, kanske ska muta dem med dyr middag;)

*kram*

Hoppas att ni reder ut detta Carex... både med dina föräldrar och din pojkväns föräldrar...

Har själv en 21årig dotter och jag håller med fjodor om att det nog är VI föräldrar som bestämmer så länge ni bor hemma (inom rimlig gränser givetvis..) men även ni ungdomar måste ju få ha ert privatliv..

Snacka, snacka snacka snacka...

hjälper inte det så måste ni

snacka..... (med alla parter)


någon sa ungefär så här (från citattråden):
"När man har hört bägges version av en händelse inser man att det finns fler versioner"......


Sköt om dig och puckla gärna på mig .... jag tål en del mothugg...


björn

Carex

Prata med dina svärföräldrar tillsammans med din pojkvän och fråga vad det är de tror du gjort som du inte gjort.
När ni är där, hjälper du till något med t.ex. disk eller matlagning m.m.?
Visa att du är en duktig blivande svärdotter. Fråga om du kan hjälpa till med något o.s.v.
En sak som jag kan tänka mig att det kan vara att om han är enda barnet eller yngsta barnet i familjen så blir det kanske lite oro att du kommer och tar deras son ifrån dem och då tittar de efter alla fel och brister du kan ha för att få sonen att även se dem så att han eventuellt bryter med dig och de får behålla honom hemma.
Det kan även vara så att de tycker att han behöver satsa på sina studier först och främst och inte ett förhållande.

Sedan detta med dina föräldrar. Där är samma sak. Eftersom du inte betalar något hemma så hoppas jag att du hjälper till med det dagliga som tillhör ett hushåll om du får förståss. Det brukar ses med goda ögon av föräldrarna. Är du också enda barnet så kan det vara samma problematik med att du börjar bli vuxen och de snart inte får rå om dig.
Jag personligen hade det mycket jobbigt när mitt enda barn flyttade hemifrån och blev vuxen eftersom jag varit hennes mamma och kompis i 18 år sedan "bara försvinner hon" tyckte jag. Men det gick bra när det väl var gjort, är ju fortfarande hennes mamma.
Lycka till. Prata aldrig med de respektive föräldrarna om ni och de är på dåligt humör utan passa på när det verkar vara en bra stämning.

Vilken trist situation för er! Vad är anledningen till att dina föräldrar inte vill ha honom där på vardagarna? Om du inte har skola eller jobb att sköta just då så förstår jag inte vad de har emot det. Jag tycker du tänker rätt som inte vill ha bråttom att flytta ihop med honom. Kanske du skulle prova att prata med dina föräldrar om det och säga att du inte känner dig redo att flytta ihop med pojkvännen men att du inte vet hur ni ska lösa er situation om ni inte kan vara tillsammans hemma hos någon av er. Det kanske de lyssnar på.

Situationen med svärföräldrarna som du inte kommer överens med har jag svårt att råda om. När jag var yngre och var tillsammans med någon så hade vi aldrig särskilt mycket med varandras föräldrar att göra, så det blev ingen grej av det. Lite värre skulle det vara förstås om man inte kom överens med föräldrarna till den man är gift med.

Hoppas att det löser sig på något sätt!
Kram/Magdis

Det är svårt att vara ung och kär, men det är också svårt att vara mamma och se sin avkomma växa upp och bli vuxen. Man känner att man inte är behövd på samma sätt, det är en kluven känsla. På ett vis är det skönt och på ett sätt nostalgiskt och lite sorgligt.
Har man som förälder sen skapat sig en förhoppning som inte stämmer kan man bli lite missnöjd.
Vad din pojkväns föräldrar måste göra är att respektera och acceptera hans val av dig. Han älskar dig, alltså är du bra för honom.

Men du lilla gumman måste också bjuda till lite och acceptera och överse med gamlingarna. Går man halva vägen var har man gått långt.
Så länge ni bor hemma båda två så är det era föräldrar som inom rimliga gränser bestämmer över er.
Har era föräldrar träffats? Ni kanske skulle fixa lite gott fika och se till att dom fick göra det. sen kan ju ni allihop diskutera er fram till hur ni ska vara hos den ena eller andra.

När min son gick i gymnasiet träffade han en flicka och dom ville självklart vara tillsammans på helgerna. Både hennes mamma och jag tyckte det kändes lite jobbigt att ständigt ha en "utombordare" i huset. Vi mamman och jag bestämde helt enkelt att fredagarna var "utombordsfria" kvällar, för att vi när vi var trötta efter arbetsveckan skulle kunna gå och loda som vi ville.
Vi bestämde också att dom fick vara hos varandra varannan helg, alltså varannan hos oss och varannan hos dom från lörd lunch till månd morgon eftersom dom gick i samma skola. Dom träffades också ett par kvällar i veckan, men då sov var och en hemma hos sig.
Detta för att vi vuxna också skulle få lite privatliv.

Oj, oj, oj, det är alltså här jag ska känna mig som ett UFO? Antingen så är jag ute och omodern, eller så är jag just så hipp som ungarna vill ha mig. Att jag är en tvättäkta "curlingpappa" det hade jag redan på känn, men att mina åsikter om ungdomarnas kärlek skulle va´så långt från er andras. Inte ska jag väl behöva va´nån jädra översittare emot barna för att dom bor hemma heller, är dom stora nog att kunna ta ett ordentligt ansvar så ska man juh hjälpa barnen på traven, inte förklena dom eller förringa deras kärlek. Är jag så urbota dum eller? Jag brukar juh ändå inte springa näck här i huset, men inte tycker jag att pojk och flickvännerna stör mitt privatliv, dom är juh en del av det.

Jag var väl lite inne på samma linje som du iallafall men det kanske är för att min dotter är så liten ännu att jag inte fattar det här med pojkvänner än. Och så beror det nog på att mina föräldrar var så toleranta när jag var ung...min ungdomskärlek var ju som en extra son för dem. Jag tror att mina egna erfarenheter av det kommer att prägla hurdant jag reagerar den dagen min egen dotter kommer hem med en pojkvän.

det är bra att vara olika, vissa barn/ungdommar behöver olika saker också. du har uppfostrat dina barn på ditt sätt och ditt sätt innebär att du inte har något emot att de vandrar hemma=) du är inget ufo, du är den du själv är,precis som alla andra föräldrar=)

Vi har alltid haft huset fullt av flick- och pojkvänner,
men ganska hårda regler på vardagar; mörkt och tyst tio-elva,
eftersom syskonen och föräldrar ska upp före 07:00 på morgonen.
(Många föräldrar, som inte tillåter nattgäster på vardagar av den anledningen.
Dessutom har föräldrarna också ett eget sexliv och vill inte bli störda..)
Man måste vara väldigt hänsynsfull, inte ens i ett studentrum kan man störa andra.
Dessutom får det inte synas, det vill säga, var och en städar och dukar av efter sej.

Kanske kan ni låta bli sugmärken och sex i tv-soffan, om det kan ge plats åt er att träffas?
Och man kan kanske låta bli att diskutera det som retar föräldrar, alla är inte roade.
Själv tycker jag väldigt mycket om alla dessa glada ungdomar, som mina barn släpar hem.

Hoppas verkligen att ni kommer på en bra lösning
för alla parter.
Och jag tycker verkligen inte att du är ett UFO,
Reserv.Har själv alltid tyckt att det är bättre att
barnen/ungdomarna är hemma hos oss
än att de är någonstans och vi inte ens vet vart.

Sen är det naturligtvis så att respekt kräver
respekt.- Alltså, du kan inte kräva att bli respekterad
om du själv inte respekterar.Det gäller ju i båda
riktningar.Om barnen blir respekterade redan från
början blir det en naturlig utveckling för dom
att respektera andra.

Allt det här har ju med respekt att göra . Man måste respektera varandras åsikter (olikheter) . Börja i lugn och ro samtala med dina föräldrar , och framför allt lyssna på deras synpunkter , delge dem dina . Så tror jag att ni löser det här på ett bra sätt .
Och man måste ju inte ge synliga sugmärken om det provocerar någon . Det har oxå med respekt och hänsyn att göra.

Föräldrar ska väl inte lägga sig i barnens förhållanden så länge det inte handlar om misshandel o.dyl.
Mën... att ta för givet att pjk- flickvän ska få bo hos sig när man själv bor hos föräldrarna... det är inget som man ska ta för självklart... är min åsikt.

Våra barn har alltid fått ta hem kompisar, pojkvänner, flickvänner... också övernattande ibland på helger... men därifrån till att ha någon boendes här .. Nej!

Ang. "skitsnack"... det är lätt att "övertolka" det man hör i andra hand och att som tonåring "studsa upp sig" inför pojkvännens föräldrar tycker jag låter mycket otrevligt.
Här skulle vara intressant att höra även pojkvännens och hans föräldrars version av det... först då kan man bilda uppfattning om hur det eg. ligger till.

Så länge du bor hemma... Respektera dina föräldrars regler... Sedan när du har jobb och inkomst som räcker till eget boende och uppehälle... kan du bestämma.

Sex i tv-soffan har aldrig hänt och har varit aldrig planerat;) var bara enl. mig oskyldiga märken, men det är klart att man kanske kunde gjort dem där de inte syntes, mina föräldrar har aldrig brytt sig om sådant utan bara småretats med mig på skoj, och det var i början av förhållandet, så sådant är svårt att veta.

Jag förstår om du tycker det låter otrevligt att "studsa upp" sig mot pojkvännens föräldrar, men i det här fallet så blev jag väldigt upprörd över att behöva ta emot sådant, för det handlade verkligen om grova förolämpningar, men det tänker jag inte vidare gå in på.

Jag har aldrig krävt av mina föräldrar att min pojkvän ska få bo här, men att komma över ibland tycker jag inte borde vara omöjligt, särskilt inte när de vet hur det står till med det andra föräldrarparet. Har du några tips på andra bra ställen man kan träffas förutom stan och vänner?

Har tänkt på alla bra svar jag fått och ska vid tillfälle nog prata med mina föräldrar och se hur vi kan lösa det. Tack för alla bra svar, situationen känns mer hanterbar nu.