Var i Lidköping i dag o åkte på smågator i "gamlasta´n.
Och--där fanns den gård kvar , där min farmor bodde!!
Och min Styvfarfar! Jag blev totalt svag i kroppen!
Har sökt denna gård, förut, men ej hittat den!
Har så mycket minnen från denna gård!!
Min farmor var en "krutgumma", av sällan skådat slag!

Hon dog, när jag var 8 år, tyvärr! Då satt far i fängelse i Mariestad o
det var hemskt att tala om för honom att farmor dött......
Men--av farmor har jag ljusa minnen!
Hon var kärv, men mot mej var hon snäll.

Kul att du hittade gården

Själv kan jag känna lite nostalgi när jag biter i vissa äppelsorter

Det gammeldags Toy:et var tillbaka ett tag, då blev man lite nostalgisk

när jag kanner doften av mälarens bräckta vatten hamnar jag i min barndom igen, jo jo jag vet vissa kanske anser att jag är kvari den, men när jag var en knatte sas...

Det är väl bra att ha barndomssinnet kvar

Det är skönt att hitta sina gamla stigar igen. Jag tror att ju äldre vi blir, desto mer drar våra "rötter" oss tillbaka till barndomshemmet eller andra platser som betytt mycket för oss. Så känns det i alla fall för mig.

Så sant Lotta......... och gör inte samma misstag som jag gjort att inte skriva ned det era föräldrar och anhöriga berättat om förgången tid

Nu är de borta och jag har tusen frågor som kommer att bli obesvarade, tyvärr........

Men doften av linnea och myrmark finns alltid kvar