Det finns ju massor av teorier om vilka som passar/inte passar ihop baserat på var man befinner sig i syskonordningen. Jag undrar hur det ser ut hemma hos er? Har det uppkommit några problem som kan relateras till var i syskonskaran man finns?

Vi är båda ensambarn, och det var faktiskt lite krångel med att lära sig kompromissa, när båda är vana vid att få sin vilja igenom. Jag hade ett tidigare långt förhållande med en lillebror där jag lärde mig kompromissa bättre, men innan det var jag stört omöjlig. Hade min nuvarande sambo och jag träffats innan det hade det aldrig någonsin fungerat. Lillebrodern var ju i alla fall van att kompromissa till viss del från innan och jag fick lära mig.

Nu säger jag inte att alla ensambarn är så, men det stämde väl in på oss.

Det som är positivt är att våra barn är släktens absoluta gullegryn, det finns inga konkurrenter och de skäms bort oerhört mycket av mor och farföräldrar. Och vi får alltid den hjälp vi behöver om det så är pengar/tid eller vad som må vara. Det känns lite skönt att slippa dela uppmärksamheten.

Jag är lillasyster och min man är lillebror och det har funkat alldeles utmärkt oss emellan!

Jag har vuxit upp som mittemelling, sju yngre och sju äldre syskon.
Maken hade fyra äldre och tre yngre så han var väl också mittemelling.

Har funkat jättebra i 42 år

Maken och jag är båda ansvarsfullla storasyskon och första barn.
Det vill säga i praktiken att båda är envisa och vill bestämma lika mycket..

Oj jösses, det var många syskon! Vad roligt att ha så stor släkt! Vår är sorgligt liten... jag, min sambo, hans föräldrar, min mamma och vår son. Vill vi ha fler än så måste vi gå till kusiner och mina mostrar... jättetråkigt. Vår son har inga fastrar, mostrar etc, och inte heller några kusiner. Hans närmaste förutom ovanstående är en syssling på min sida. Jättetråkigt.

Jo det kommer jag ihåg att det stod nånstans att storasyskon kan krocka rätt ordentligt.

Fast samtidigt kan det ju kanske vara skönt att ha nån att dela bördan med så inte alla räknar med att man ska fixa allt hela tiden, utan att nån annan också sköter om det.

Skönt att höra att det fungerar i alla fall.

Jag är storasyster och min sambo är storebror
Mvh
Fenja

Ja, så är det nog, själv har jag inte formulerat det så tydligt.

Jag tror att vi är lite förebilder för våra barn också,
för de tar alla ansvar för sitt - samtidigt som de är envisa.
Alla i familjen får vara sej själva, det är skönt, även om det krockar då och då.

Här är vi storasyskon båda...och ja...det kan va en maktkamp ibland vem som ska bestämma...varannan gång säger jag...brukar funka (ibland)

är en lillasyster
har två äldre systrar
har provat både en "lillebror" och en "storebror"..ingen fungerade

Samma här!

Varken jag eller min man har syskon men vi har varit gifta i mer än 50 år.
Konstigt egentligen........att jag (han) har stått ut så länge......

Ja här är vi storasyskon båda två.... tror att vi krockar ibland pga att vi är lika envisa och vill bestämma.. men det brukar reda ut sej.

Vi är mitt i mellan båda två, och min fru bestämmer och det är helt ok.

Jag är äldst i en skara på 3, och min man är nr 4 i en skara på 8.
Ja det är nog jag som driver min vilja igenom, oftast iaf.

Jag har en syster som är nio år äldre än jag, så under min uppväxt så bodde vi ju inte så mycket ihop, hon flyttade hemifrån när jag var 7 år. Så jag känner mig som ensambarn.
Min man är nummer 2 i en skara på 4. Det funkar jätte bra eftersom det är jag som bestämmer ....

// Norpan

Jag är mellanbarnet av tre, syrran hade kommandot och lillbrorsan var bortskämd, stackars jag fick klara mig bäst jag ville.
Min man är första av två. Han tror att han bestämmer, fast som mellanbarn har man ju lärt sig hur man ser till att dom tror det...

Precis så hade/har jag det med...fast en storebror och en bortskämd lillasyster.

Både jag och min fru är "minstingar".

Enligt den javanesiska folktron (min fru är från Java) är detta ingen bra kombination, men för oss funkar det utmärkt.

Hon är minst av fyra, jag är minst av två. Hon är lite sladdbarn, och bestämmer

jag var den som fick ta hand om mina större systrar
är enveten som katten

Jag är storasyster och han är nr 4 av 5. Han är lite sladd och en aning bortskämd. Jag får ofta min vilja igenom, men vi är sällan oense.

Jag är mellanbarn, har flera äldre bröder och systrar och en lillasyster och ett par mindre bröder. Min man är lillebror. Det funkar alldeles utmärkt, vi bestämmer tillsammans - men jag mest...

Jag är sist av fem och min man är det första av fyra.
Funkar bra eftersom vi fortfarande är tillsammans efter 20 år och relativt nygifta.

Jag är lillasyster (sladdbarn) och min man är storebror till två syskon som är 5 resp 10 år yngre än honom.

Jag tror det är jag som oftast får igenom min vilja.

Två äldsta
Jag har en 2,5 år yngre bror och maken har två bröder, 5 och 7 år yngre.

Fungerar bra sen 4 år, jag bestämmer oftast, utom när det är något han verkligen vill , för då bestämmer han Han kan det där med att välja sina tillfällen

Sambon är ensambarn.
Jag är sladdbarn = i princip ensambarn.

Nog fajtas det i sandlådan mellan varven.

psykologiskt sett är man ensambarn om syskonet/n inte haft en påverkan under uppväxten i hushållet ungfär...


ensamt sladdbarn som inte började prata förns till dagis, tror nog att jag är rätt bortskämd och envis, min sambo är yngst av två, och det är helt klart jag som håller i piskan hos oss.

Jag är lillsyrran med en 3 år äldre syster. Min sambo är lillbrosan med två år äldre bror. (Sedan ha ha två yngre syskon också men de är 8 respektive 14 år yngre än min sambo.)

Det fungerar bra mellan oss och vi är duktiga på att kompromissa (tycker vi själva iaf )

Ciczi

Min man är äldst i sin syskonskara (3 st) och jag är yngst i min (5 st). Är väl lite bortskämd som "minstingen" och är otroooooooooligt envis och det slutar väl oftast med att jag får min vilja igenom i vårt förhållande (om det inte är något han absolut INTE håller med om).

Just nu håller vi på och träter om vilken av de "gamla" bilarna vi ska sälja

jag sist, min sambo först

Edelweiss

Jag är äldst i en skara på tre, min sambo är yngst i en skara på tre.
Det funkar riktigt bra!

Min man är storebror.
Själv var jag ensambarn--skulle så gärna velat ha ett syskon!!!!
Jag var absolut inte bortskämd--tvärtom!!

Jag är också ensambarn..... envis så in i ....
mannen min är mitt i mellanbarn... lika envis för det

Har alltid saknat syskon -- bestämde oss därför för fler än ett barn

Jag är nr två av fem.
Min man är ensambarn.

Älskar alla mina syskon och förstår vilken skatt det är att ha dem.

Jag är näst yngst bland fem syskon, har bara bröder. Fast jag har tagit hand om allihopa. Mer på det sättet attt jag låtit andra gå före mig själv.

Min man är äldst bland tre bröder och det märks.Han har alltid fått sin vilja igenom till för några år sedan. Då bestämde jag mig för att mammarollen som bara ger och kliver undan fick det vara slut med.

Omgivningen har haft svårt att vänja sig. Både släkten och min man. Men det tar sig med tiden.

jag är ensambarn och singel. jag har föreställt mig att min partner skulle vara ensambarn också
jag var ihop med en lillasyster en gång och vi kunde inte tillfredställa varandras känslomässiga behov

Vi är äldsta barnet båda två.