Hade en gång en sekreterare som balnd annant skrev företagets tullpapper.
Det skulle skickas en reservdeltill utlandet. Hon visste inte riktigt vad det var så hon gick ut på verkstaden och frågade. Jo . det var en kulkik.
Hon var inte klokare för det men med verkmästarens hjälp sattes behövliga koder för tullpappren.
När kopiorna kom tillbaka så satte jag nästan kaffet i vrångstrupen av skratt. Flickstackarn satt ofta och pratade i telefon samtidigt som hon skrev och resultatet blev ofta därefter.
Benämningen på reservdeln hon skickat hade blivit kilk*k i pappren.
Denna gången lovade hon FRIVILLIGT att så snart viktiga papper skulle skrivas så skulle hon inte prata med kompisarna i telefon.
Förgyllde dagen gjorde hon i alla fall , för oss andra.