Det känns så skönt att min mamma nu har kommit till ro och att jag fick vara med på begravningen
Vädret var strålande vackert hela dagen.
När jag steg in i det lilla kyrkan var jag lite nervös i förväg och höll min bror i handen.
Väl inne kändes det endast fridfullt och där framme var en vacker vit kista och vi fick se våran mamma för allra sista gången och det kändes så märkligt och högtidligt på något vis
Jag klappade mamma på kinden och allt var stilla som jag hade hamnat i en annan värld där bara lilla mamma och jag var innesluten och vi tog adjö av varandra
Mamma är död men inom mig är hon levande
Prästens tal var så oerhört gripande som om orden var riktade direkt till mig; och så tänkte även min bror efteråt.
Jag var så lycklig över att få träffa mammas 3 bröder och 2 systrar som jag inte set på 30-40 år(det fanns 13 barn i mammas familj)
Alla bara glodde på mig med nästan öppen mun eftersom jag är som en kopia av min mamma i samma ålder och de sa:du ser ut som Aili(min mamma)!
Jag har fått addresser till alla så att jag kan fortsätta kontakten med dem.
Jag är mycket mycket tacksam för att jag kunde åka till mammas begravning