För några veckor sedan upplevde jag mycket kraftfullt att Jesus Kristus had kommit in i mitt hjärta

jag var som i himmelen under flera veckor:allt tycktes förändras inom mig till rena rama kärlek och accepterande,allt tålde jag, ingenting kunde störa mig.

I samma veva blev jag sjuk,tråkigheter uppstod med min väninna,hundarna blev sjuka,pengarna räcker inte till.....
saker som händer i allas våra liv.

Talade om allt detta med mina kristna vänner och de sa:det är satan som anfaller dig
Själv upplever jag mer att det är mitt eget inre mörker och tvivel som nu kommer till ytan med dess fulla kraft:och det gör så ont så att jag nästan går sönder

Och det värsta är detta:detta min inre frid försvann och dess ställe kom tillbaka den urgamla "haggan" som härjar och svär och vill ha uppmärksamhet och Jesus verkar har gömt sig någonstans dit jag inte når och så tog han "ljuset" med sig och här går jag och åter igen söker efter det ljuvliga "ljuset"


Dessutom detta med att vi människor endast skulle få komma till Gud genom Jesus Kristus har jag mycket svårt att ta till mig och acceptera

Eftersom det finns billioner olika liv i Universum så det kan bara inte vara att bar Jesus är vägen!?! Så ni ser jag tvivlar igen och det blir väl aldrig någonsin en god kristen av mig utan jag kommer väl brinna i helvetet.

Och ändå är jag helt säker på att det bara måste finnas en stor kärleksfull kraft som verkligen älskar allt levande och inte bara dem som tror på Jesus.

Jag tror fortfarande på kärlek godhet och att det onda finns inom mig själv och inte är kommen ifrån någon utanför mig själv:det är ju jag som känner alla mina kännslor.

Nå; det här var lite om mina förvirrade tankar om tron.

Hmmm finns det så många UNIVERSUM????

solstystem kan jag haja... men universum???

Nå´n astronom här??

Men att tvivla tillhör väl religionen?? (alla religioner...)


även i min trosuppfattning.

Finns det inga religiösa forum för sånt? Jag bara undrar?
Visst jag behöver ju inte läsa, men ibland så råkar katten trycka ner enterknappen.

Jag tycker att du ska strunta i vad dina kristna vänner säger. De är inte heller mer än människor och kan ha fel.

Gå efter vad som känns rätt i ditt hjärta. Där hittar du sanningen om du söker.
Men, alla tvivlar vi någon gång. På vad vi än tror på; godhet, Gud... ja. Man måste jobba med det man tror på. Det kanske kommer som ett brev på posten, men, sen måste du ta hand om den, vårda den, fundera runt den och så vidare.
Att tro gör inte allt enkelt. Själv tycker jag att det blir svårare. För att jag vet att jag har något att leva upp till. Och att jag ständigt misslyckas och måste ta nya tag.

Du kanske skulle läsa 'En kurs i mirakler'?

Du har ju besvarat frågan själv. "Saker som händer i allas våra liv". Det spelar ju ingen roll om du är kristen, jude, muhammedan, budist eller ateist - det är sånt som händer alla.
Sen får du väl använda ditt sunda förnuft och kanske inte tro på allt dom säger i din nyfunna sekt.
Anki

Den som äger en tro, och har valt att leva efter det sättet att tänka, söker styrkan i något som andra redan har gått igenom.

Det blev kanske lite långsökt skrivet, men jag menar, det måste finnas människor som har gått igenom hårda kriser tidigare i livet eftersom de genast vet vart i kattegorin de ska lägga problemen. Satan straffar dig, Gud älskar dig osv. Svart eller vitt...

Utan att försöka påverka någon som tror på relion åt något håll (alla får tro vad de vill så länge de inte stör andra) så finns styrkan innom människan.
Det som gör en lycklig ger man äran till Gud för att han har skapat.
Och det som gör en olycklig skyller man på Satan.
På så sätt behöver man inte ta ansvar för sina känslor. (OBS att jag kan ha fel)

Jag tycker att det var fel av dina vänner att skylla din jobbiga situation på Satan. För det ger en känsla av att du har felat på något sätt och nu ska straffas. (och du kanske inte ens vet varför du ska "straffas", då blir det ännu jobbigare)
"-Istället skulle jag nog valt att de stöttat dig genom att säga att Gud kommer hjälpa dig genom detta... För han vill hjälpa, bara att man måste vara mottaglig för hjälpen och han väntar tills du är redo..."



Sedan måste jag bara säga, att man kan ha en tro utan att vara kristen...
Det finns många olika religösa linjer att tro på, och de är inte alla lika.
Men säkert är tron lika stark i en som tror på Jesus som om man tror på Allah.
Det är kanske inte därför säkert att allt som du tror på stämmer överens med bibeln. Och det behöver den inte göra heller.
Frågan är om man har styrkan att stå emot grupptrycket och inte behöva känna EXAKT som alla andra, utan man kan svänga iväg en bit men endå inte bli ratad av de som är strikt Kristna.

Är dina vänner så bra vänner, att de skulle acceptera dig även om du inte delade hela deras tro?

Kramar Marleen. Hoppas jag inte gjort dig mer ledsen över mitt inlägg, det är inte min mening...

Med spänning öppnade jag forumet idag, men inte blev jag ledsen inte
Jag har fått mycket at tänka på och ni mina forumvänner har hjälpt mig igen Jag så att säga kan se klarare nu eller åtminstona har lite ljus kommit tillbaka

Jag måste absolut börja lyssna på mitt eget hjärt eftersom där tycks svaret alltid finnas

Anki,jag är inte med på nån sekt utan samtalar med ett äldre par i telefon och visst säger de även att jag måste be Gud om hjälp.

Men precis som du skrev Marleen man måste vara mottaglig och jag antar att jag är så full av eget skit att jag har svårt att ta emot hjälpen Men jag lär mig hela tiden.

Jag vet inte riktigt om(dessa människor) skulle acceptera mig utan min tro jag har inte kommit dem så nära ännu.De är hjärtans goda och vill mig väl det vet jag.

Det är säkert så att jag måste arbeta för min tro och det ordentligt eftersom inget får vi gratis här i livet.
Det vore tokigt att ge upp något så fint som jag upplevt.

Sulawesii, jag har Mirakelkursen på engelska men den är för svårt just därför.

Tack för at ni har engagerat er i min tro; det värmer mitt hjärta

ACIM (A course in Miracles) finns numera översatt till svenska. Och det sägs dessutom att översättningen är riktigt bra...

Men den är nog dyr ,eller?

Jo, den kostar runt 500 Kr tror jag. men det går kanske att låna den på biblioteket.

Kanske kan du få lite inspiration här

Hej!
Jag är också kristen och har Jesus i hjärtat. Men ibland är livet bara hur jobbigt som helst vare sig man tror på Gud eller inte. Skillnaden tror jag är att jag alltid har någon att gå till med mina problem, Gud lyssnar alltid! Sen är det ju inte alltid att man känner att allt är så härligt precis, men tryggheten i hjärtat har jag kvar. Och visst svarar han på bön!
Jag gillar att gå och småprata med Jesus om allt möjligt. Är så förundrad många gånger när jag jobbar i min trädgård eller går i skogen att Gud har skapat allt så vackert!
Gud välsigne dig och kram!!!
Inglan

Den är värd pengarna!!

Jag har skickat ett PM till dig Solis.

Jaa, det gör det faktiskt . I alla fall utifrån dagens kunskaper och teorier.

Haja? Hur ska man kunna det, vad gäller Livets Mirakler .



Solis! Vet du vad jag tror?

Jag tror att livet - inklusive vi människor - är som det är och följer sina lagar, oavsett hur vi tänker och tror om det.

Alltså, en "gudstro" tar inte bort vår "mänsklighet".

Jag tror inte heller att vi människor riktigt kan älska alla andra människor jämt, i alla situationer.

Inte heller kan vi undgå att göra fel och göra misstag. Det är ju så livet är, och det som gör att livet fortskrider.


Känslor har vi! De kommer ur djupet av vår skapelse!! (Tror du på Gud så kommer de ur djupet av Guds skapelse.)

Utan känslorna skulle det inte finnas något liv alls. Livet skulle stagnera, gå under och dö, i brist på sin drivkraft.
Känslorna är något som vi behöver lära oss leva MED, inte undkomma, för då går vi vilse.

Det är känslorna som får oss att handla. ALLTID.
Känslorna består av ett komplext mönster av "drivkrafter", och är något vi HAR, inte något vi ÄR.

Därmed kan vi också lära oss förhålla oss till dem. Inte undkomma, men förhålla oss.

Till exempel kan jag (när känslorna lagt sig) handla kärleksfullt, även när jag inte älskar!
Då blir jag också en mer pålitlig person som inte styrs av mina känslor. Och då blir jag också tryggare i mig själv, eftersom jag vet att jag inte STYRS av mina känslor jämt.

Jag kan handla kärleksfullt utåt.

Men minst lika viktigt är att handla kärleksfullt INÅT!
Jag behöver inte ens förlåta mig för de känslor jag har - varför ska jag det? Ska jag behöva förlåta mig själv för att jag LEVER, liksom ALLT levande gör?

Ska jag ens behöva förlåta mig själv, för att jag gör misstag, som allt levande gör?

Att stå för mina misstag och be andra om ursäkt, är en annan sak. Men det behöver jag inte "krypa" för, jag kan stå rakryggad för jag är mänsklig.

Jag ber inte om ursäkt, för att "bli förlåten för min uslighet", utan för att jag uppriktigt inte vill såra eller kränka någon annan.
Det gör jag bäst - tycker jag - genom att se den andre rakt i ögonen, från samma nivå.

Det skulle ju inte finnas någon levande värld, om inte jag och du och våra gelikar fanns!!!!!!!!!!!!!! (gelikar = alla vi som lever, från myggor till människor)

"Skulden" behövs inte. "Skuld" gör enbart skada.
Och det gagnar ingen att vi förminskar oss själva, som Mandela uttryckte det.


Sedan finns känslorna liksom på "två nivåer".
Det ena är det vi känner.
Det andra är det vi känner över de känslor som vi har!!!

Till exempel kanske jag anser det fult att känna vissa känslor, och då känner jag mig hemsk när jag känner så.

"Det är inte det som händer som vi far i taket av, utan hur vi tänker om det, som får oss att fara i taket.

Du är BRA Solis, och du DUGER!!! Du är också en kärleksfull människa, och det är GOTT!

Var rädd om dig vännen, var rädd om dig.


(Och ... Virgo ... Trampade katten på enterknappen igen )

Stormen och förvirringen runt tron har åter lagt sig och jag är på väg tillbaka till mitt eget "mitten" där friden finns

Jag är väldigt tacksam för alla era svar, P.M och här på forumet Jag har fått MYCKET att tänka på

TACK alla mina medvandrare för att ni bryr er fastän ni inte känner mig:det är verkligen K Ä R L E K

Jag har verkligen kännt alldeles för mycket skulld och jag inser nu att det förgör min tro och det vill jag jo inte.Tron måste byggas upp av kärlek; det är jag övertygad om

If we call for the proof
and we question the anwswers
only the doubt will grow
Are we blind to the truth
oar a sign to beleive in
only the wise will know...

(Ammonia Avenue, Alan parsons project)

Hej Solis..!

Har läst dina inlägg som ibland handlar om din tro...

Hoppas du inte tar illa upp, men jag får känslan av att du vill vara kristen, men frågan är om du verkligen är det...?

Du kanske är lite vilse i livet, vill känna gemenskap... söka nya vänner..?

Vad anser du om tex homosexuella, abort, kvinnliga präster...?
Har du en egen åsikt, eller ställer du dej bara bakom kyrkans åsikt..?

Vi är alla mänskliga, och har man tex en närstående som tex är jobbig så ska man reda ut detta med denne, utan att får skuldkänslor av tex ngn tro man har. Om tron får en att må dåligt, är detta verkligen någon bra tro då...?.
Vi har alla rätt till vårt eget liv, utan att någon / något annat ska fördärva det...

Att ha en tro som sätter gränser för vad man får och ska göra i livet...
Vilken tråkig bromskloss...!

Lyssna till ditt eget hjärta, det är sant som du känner där... Finns kristus där så finns han, finns han inte så finns han inte...

Jag har full respekt för de som är kristna, likväl som de som är kristna ska respektera folk som inte är det...

Därför tycker jag det är pest o pina när tex livets ord ringer på dörren...
Vill jag ansluta mej till dem, så söker jag upp dem...

Min personliga åsikt är att man inte ska sätta tro till något annat, den ska man ha inom sig själv, på sig själv...


Och skulle någon annan människa säga att jag skulle ha satan eller djävulen i mej, då skulle jag ta fram högaffeln och jaga denne människa långt bort...




Hoppas nu inte någon av er kristna tar illa upp av detta inlägg....



Caprice

Jag tycker att det är viktigast att man behåller tron på sig själv.

Att man har blivit född till det här livet är ett mirakel i sig, oavsett vem/vad som ligger bakom. (Mest ska man ju vara tacksam mot sina föräldrar. ) Jag tror också precis som någon annan sa här att vi har känslor som drivkraft , ibland mår vi bra och ibland mår vi dåligt och det har ingenting med satan (eller gud) att göra, utan snarare det faktum att vi är många på den här planeten som strävar mot olika mål och det är inte alltid det slutar lyckligt för alla när våra vägar möts.

Det är vårt eget psyke som avgör hur snabbt vi kan bearbeta det svåra och bli på gott humör igen. En religiös tro ger styrka åt en del, andra får styrka enbart av tron på sig själv - men ingen mår bra av ett ständigt tvivel. Så jag tycker att du ska gå till botten med det här, försök välja sida, men se till att det känns rätt.

Caprice; jag vill tro men jag räknar mig inte som kristen,jag är bara en människa.

Vilse i livet eller i själva verket vilse i mig själv har jag varit under hela mitt liv.

I första hand vill jag känna äkta gemenskap i att vara människa(inom mig Själv)

Vad jag anser om homosexuella; var och en får bli lycklig på sitt vis tänker jag.

Abort;sorgligt men ibland absolut nödvändigt.

Kvinnliga präster;SJÄLVKLART JAAAA!

Mina åsikter är mina men säkert påverkade av hela mitt förflutna.

Det är just tankar om tron som har gjort att jag av och till känner mig så usel och i behov av förlåtelse

Samtidigt känner jag i mitt hjärta att jag har all rätt i världen att vara den jag är eftersom jag själv får alltid ta följderna av mitt eget beteende.

Jag måste nog erkänna att när jag har varit i mitt eget varande här i livet så har jag mått allra bäst och varit fylld av kärlek, så jag börjar ana att allt finns inom mig själv och inte utanför mig själv i någon form av tro.
Och det tro jag att Gud tycker om

Varför skulle vi människor fått så olika liv om inte det vore bra för oss, olikheterna berikar tror jag.

Jag väljer mig själv eftersom inom mig finns sanningen som är bra för just mig
Och visst kommer jag får arbeta hårt men det är det värt

Jag tycker att du har kommit långt som insett det. Då glömmer du inte heller att det inte finns något facit, ingen kan säga att det du känner eller tror är fel (för dig).

Håller med om att ha respekt för varandra och varandras åskter är jätteviktigt!
Jag som kristen kan ju inte vänta mig någon respekt från andra om jag inte respekterar alla som inte tror. Det är självklart att göra tycker jag!
Dessutom så tror jag på en Gud som älskar alla människor lika mycket oavsett om vi tror på honom eller inte!
Det är rätt skön känsla att han som skapat hela universum faktiskt bryr sig om mig och min vardag!

För precis så tror jag, sen lever jag inte alltid som jag skulle vilja. Jag gör andra illa ibland fastän jag ju inte vill.
Men för mig har min tro aldrig varit fylld av förbud eller tråkig, tvärtom en stor tillgång och spännande att be och faktiskt få bönesvar!
Ha det gott!
Hälsningar Inglan (som inte tar det minsta illa upp!!!)

Intressant diskussion, minsann.

Jag håller med gammelnalle så länge vetenskapen inte kommit längre än den gjort....man bör alltid ifrågasätta. Vem kan veta om ett liv efter detta eller om ett liv bortom ....ja, vad som helst, ... ingen vet...vi lever här och nu och det viktigaste är att göra det till det bästa möjliga, dvs. vara vänlig mot andra, sprida kärlek och omsorg samt samtidigt motarbeta egoismen i dagens samhälle. För mig räcker det....
Varför ?
Jo, därför att vare sig Gud finns eller inte så har vi vårt liv att leva och den enda viktiga frågan är HUR VI LEVER DEN gentemot ANDRA....eftersom på ensamhetens öde ö kan ingen lära ens så mycket som att känna sig själv!!!
Kram på er alla som vill sprida vänlighet, omsorg, gensvar och kärlek!!!

...och jag håller med dig .

Bara en endaste liiiten "korrigering" av dina ord, så blir det också mina ord.

För mig, kommer först "hur vi lever det gentemot oss själva"!

Av den enkla anledningen att om vi inte är sanna mot oss själva, blir vi det inte mot andra. Då har vi inte mycket att ge. I alla fall inte inom de områden där vi inte mött och lärt oss förstå och acceptera oss själva.

Det blir "vår blinda fläck" - och genom den sipprar vår elakhet ut, utan att vi vet om det.

Människan är en komplicerad varelse. Och komplex.

Och precis som du tycker jag att det här livet ger fullt upp att leva, utan att jag behöver blanda in andra liv (före eller efter eller nån annan stans).
Det enda det gör, är att ta livsenergi av mig, som jag kan använda här och nu.

Allting har sin tid, och tids nog hinner jag med de andra liven - om det nu kommer några såna .

Fast jag kan förstå om det för en del kan vara ett livsverktyg i det här livet, till att våga möta sig själv och alla sina "konstiga" sidor. Och fortfarande ha den nödvändiga distansen till det.

Nu har amaira "tyckt" igen

Jag börjar verkligen nu fattar att jag behöver i första hand vara sann mot mig själv, för det är precis som Amaira skriver:först då kan jag vara sann mot andra när jag har slutat att ljuga för mig själv.

Jag inser att jag har ljugit för mig själv under många många år;har kollat på alla andra vade de gör för fel etc. etc.

NU håller jag på att ta tillbaka min "projektioner" till mig själv och DET ÄR väldigt jobbigt men samtidigt väldigt befriande eftersom jag inte längre kan skylla på Gud Satan eller mina medmänniskor eller mina omständigheter utan ALLT har sin start inom mig själ:både tro och tvivel.....

Har nog startat resan inåt

Ta dig en titt på bifogade arbetsblad och köp sedan en biljett med lång giltighetstid. Returbiljett är nog inte heller fel!!!!

http://www.thework.se/index_files/SvenskWorksheet.doc

Jag törs inte öppna sådana här filer eftersom jag haft datorhaveri en gång.

Synd, den har då inte havererat min dator nån gång!!!
Tror du skulle gilla att studera frågorna som finns i formuläret

okej då kan jag våga

Jag vågade och DATORN FASTNADE

Hur, var och vad har du för dator??
jag har kört den länken ofta! Gå ut på Google och försök där!

Gick bra att öppna för mig... intressant formulär... Känner mig inte så arg på någon just nu bara.

Egentligen beundrar jag er med stark tro! Fast; jag kan ej tro--som ni gör!!

Var och en måste få tro på sitt eget sätt

jag tror, jag tror på sommaren.....

är det inte dags att byta religionsämnet till något annat nu ???????

Hur var det man sade?


Joo, man behöver ju inte läsa allt... alla kan välja vad de läser och svarar på eller hur???

Eko

Tänk, att det kom jag nog på alldeles själv.... fast vidhåller ändå att temat
är lite tjatigt

[QUOTE]

Hej Ninnisky!"

Jag betvivlar inte att du kom på det alldeles själv....samma sak har hänt mig på nätet.....


Men faktum kvarstår.......


Kram, Eko