Men en gång i tiden var den odlad, och om man äter den, så förstår man varför.
Just nu så är den ju en av de allra första grönsakerna. En riktig vårprimör.
Läcker!! Och proppfull av nyttigheter!! Och nån glädje kan man väl unna sig att få ut av den, om man ändå har den.
Själv tuggar jag i mig den som den är. Som man kan mumsa på sallad t.ex. Den är mild men ändå smakrik.
Hur man tillagar den, är det "bara fantasiiin som sätter gränser"
.I går åt vi soppa på den.
Som nässelsoppa, men enklare. Det finns mera att plocka av, de bränns inte, men man får ta lite mera kirskål i, för den är mildare i smaken än nässelsoppan. Om man vill kan man blanda nässlor och kirskål.
Jag gör såhär:
Först sjuder jag kirskålen ett par minuter i lite vatten med buljongtärning i. Den blir fort mjuk.
Vattnet spar jag, kirskålen hackar jag.
Jag gör en redning på mjölk och grovt rågmjöl (nyttigare än vitt vetemjöl som såklart går lika bra), kokar upp med mer mjölk och buljongvattnet jag sparat. Får sjuda några minuter så mjölsmaken försvinner. Först mot slutet sätter jag i kirskålen, eftersom jag inte vill koka bort alltför mycket vitaminer.
Krydda efter behag och tycke. Jag har bara lite svartpeppar och allkrydda (förutom buljongtärningen).
Serveras med kokt ägg i, precis som nässelsoppa. GOTT
kanske hittar lire upe på en äng eller nått
Det är härligt att kunna plocka hur mycket man vill av en grönsak utan att behöva vara rädd för att den tar slut!
