Min pappa gick bort för en vecka sedan... Han var inte medlem i svenska kyrkan, men vi vill ha en fin ceremoni i alla fall och har valt musik.

Har någon något tips på något som kan göras under ceremonin för att den ska bli mer levande - än att det blir bara någon som står och pratar och att vi spelar musik? Någon som varit med om något fint? Ljuständning, skåla, etc, etc???

Alla tips som kan göra det hela till en minnesvärd ceremoni tas tacksamt emot!

Kakaduan

Min "styvfarfar" ska begravas borgeligt fredag nästa vecka. Fast det är farmor (och hans barn sen tidigare) som bestämmer hur det ska se ut. Jag, syrran och mamma ska sjunga Evert Taube. Men jag vet inte hur resten är tänkt.

Det är svårt det där. Man vill ju göra något orginellt och ära personen som gått bort. Hoppas ni kommer på nåt bra.

Beklagar sorgen,

Hej!
Halva min släkt har gått bort på en ungefär två år.
Ingen av oss tror på gud.
Vi har haft "okristna" begravningar på skogskyrkogården. I bla hoppets kapell.
Där fokuserade han / hon som pratade mer på den bortgångne än gud, jesus och blaha.

Jättefint och dom spelade den musik vi valde. Bla swing it magistern för mormor. Det var det hon och hennes vänninor dansade till när dom var unge.
Tröstande att se när deras leenden började sprida sig.
Men. är det inte? ?? Jo, det är det...
Allt var helt fokuserat på personen, hur han / hon levde, saker som känneteckanr osv.

Till skillnad från kristliga där det bara är, gud, jesus, gud, jesus, stackars jesus. bla bla bla. Tycker det är lite respektlöst faktiskt. Har ju tjatat om gud i 2000år. Då kan väl man ta en liten paus för att fokusera på den som gått bort.

Nä, nu babblar jag igen. Men hör med begravningsbyrån. Dom bruakr kunna styra upp det väldigt bra.

Beklagar sorgen.

Mvh G

Har varit på begravningar nu i somras. "Kristna, kyrkliga". Det jag minns bäst är när prästen berättade om den bortgågne och vad den hade gjort här i livet, vad den blivit glad för osv. O så när vi la vår sista hälsning på kistan, blomma, men en del la en teckning.

Musik har en lugnande inverkan, när min morbror begravdes hade vi stilla klarinettmusik i bakgrunden när alla gick fram.
Samma klarinettist spelade också två låtar under själva gudstjänsten.

Vi läste ett stycke ur Fridegårds "Torntuppen" just det när gubben From vaknar och känner sig så pigg, går upp, vänder sig om och upptäcker att han ligger kvar med gapande mun i sängen....... högläsning ur en vanlig roman, men på "ämnet"

Min brors fru dog på BB…

Men själva begravningen blev väldigt ljus (kan man säga så?)
Sonen som överlevde mamman, blev nämligen döpt samtidigt.
En bladning av sorg och glädje! Av förtvivlan och barnskrik!
Det spelades sådan musik som Marie hade tyckt om, även om några var ”glad låtar” och så läste prästen ur Bröderna Lejon hjärta.
Eftersom det samtidigt var ett dop, så ville inte min bror att vi skulle ha svarta ”sorgekläder” utan vi skulle ha ljusa ”normala” kläder.

Det tycker jag låter jättetrevligt.

En nära vän gick bort i november, vi som planerande begravningen fokuserade på hans intressen & hans liv. Under cermonin spelade hans favoritmusiker 2 lugna låtar av Wanda Jackson & Jerry Lee. Han var ett hängivet 50-talsfreak så det var ett måste. Prästen pratade både om Jesus & om honom. På minnesstunden läste vi upp ett "tal" med små episoder ur hans liv, sånt som var speciellt för honom, hur vi alla hade olika relationer till honom, hans små egenheter.... Talet avslutades med en dubbelskål, som var så speciellt för honom. 2 lugna 50-tals låtar till & det hela avslutades med en riktigt rivig "Johnny B Good"! Man riktigt kunde känna närvaron av honom & att det verkligen blev en stund som andades Mats.

och nu måste jag bara få fråga dig... När senast har du bevistat en kyrklig begravning? (vänligt undrat)

" gud, jesus, gud, jesus, stackars jesus. bla bla bla." säger du.

Inget av detta känner jag igen och jag har bevistat en hel del begravningsgudstjänster.
Inte i någon av dem har prästen pratat om " stackars jesus"
Däremot så har i alla tillfällen prästen pratat om den bortgångna/es liv, både roliga och tråkiga händelser och också vidarebefordrat vänners tankar och det har alltid lett till att man både skrattat (eller åtminstone har ett leende infunnit sig) och gråtit vid ceremonien.

Sist jag var på en kyrlig begravning var i norrtälje då min sambos mormor gick bort.
Det var väl för.. ca ett år sen.

Ellen ( som hon hette ) fick väl ett utrymme av fem-tio minuter av hela timmen som gick åt.
Det började med..
"-Jag ser Ellen som en blomma, en blomma som är skapad av guds verk osv bla bla bla. För Jesus dog på korset under lidande.. ( just då så struntade vi fullständigt i vad Jesus gjorde för 2000 år sen.. )
Osv osv.
Ellen kommer att tas emot av guds trygga famn ( ja men det var ju jättebra att han tar sig tid för det under allt lidande ) För i guds hus finns iget lidnade för det har han.. Osv.

Till slut vart det liksom.. Men hallåå. Lägg av, vem är det vi begraver egentligen?

Men det kanske "bara" var en dålig präst / erfarenhet av alla.
Men jag vågar inte chansa igen.. Det är ju inte så att man direkt kan reklamera och göra om allt..

Sen känns det ju lite konstigt att prata om gud när ingen av oss är troende..

Mvh G

Måste erkänna att jag fick mig ett gott skratt när jag läste
...du skriver så målande så man nästan kan höra prästen stå och mässa jag förstår att det var jobbigt för er...så skulle också jag ha reagerat.

Det är så himla olika på förrättare. Jag vill inte gå ifrån ämnet men måste få berätta.
När vår dotter konfirmerades focuserades det på att de skulle bli vuxna, det var naturligtvis lite "kyrkligt" också men inte så mycket. Som konfirmationsredovisning fick de välja att läsa dikter, sjunga sånger eller spela upp ett drama med dop, bröllop eller begravning som tema.

Vi trodde i vår enfald att det var så överallt ända tills vi kom på kompisarnas dotters konfirmation i en annan församling och höll på svimma av den högkyrklighet och långdragna allvarstyngda redovisningen.

Så är det nog med begravningar också, det gäller att välja en förättare man känner att man kan trivas med vare sig det är en präst eller en borgerlig förrättare. Mitt tips är att träffa flera innan ni bestämmer er.

Det stämmer nog att det är viktigt med ordentligt samtal med prästen. Jag har varit på flera fina kyrkliga begravningar där den avlidne har varit närvarande i prästens tal . men nyligen var jag på en begravning där prästen inte sa ett ord om den avlidne. Han bara stod och mässade. Sen är ju psalmerna så svåra att sjunga med i . Dom är ju alltid satta för sopraner eller tenorer så dom flesta klarar inte av att sjunga med så högt. Däremot var det en fantastiskt vacker lokal... Hoppets kapell.... Skogskyrkogården i södra stockholm