Är det tillåtet att flirta om man lever i ett fast förhållande?

Om man ex.vis träffar en gammal kärlek, känner lite mer än bara kompisskap, men ändå inte vill bryta det man har, kan man inte få flirta lite då?
OBS att det absolut inte är fråga om otrohet.

Själv tycker jag det är kul att flirta lite ibland när man känner att personkemin funkar.

SJÄLVKLART!!!! Inte bara tillåtet, viktigt!
Mulle

Tycker du också att det är OK att din partner står och flirtar med en fd?

Personligen är jag inte ett dugg svartsjuk (har åtminstone aldrig varit det), men jag tror att jag skulle ta illa upp faktiskt. Det beror iofs på omständigheterna, men...

Beror det egentligen inte på "förhållandet" i sig, hur trygga man är i det, obs gäller BÅDA parter.

Jag har inget emot att "flirta" en smula, eller "charma" kanske jag ska säga, det är väl inget fel i att visa att man tycker om någon - men jag är också, samtidigt, mycket tydlig i att visa/"tala om" att jag inte har någon avsikt till någonting annat eller mera.

Jag törs också tala om, att dig "tycker jag om", men nu har jag ett fint förhållande som jag aldrig i livet vill riskera, och aldrig i livet göra något som kan tänkas SÅRA den jag har mitt förhållande med.

Jag är inte "otrogen" ens i tanken, och det är jag tydlig med. Kanske är det också först då, som jag "törs" vara lika tydlig med, att det finns människor, ja män också, som jag faktiskt tycker om, förutom min man.
I och med att jag är så väl medveten om, vem som är "nr ett". Det tappar jag inte bort. Aldrig inför mig själv, och aldrig otydlig gentemot någon annan, och aldrig gentemot Hjärtevän.

Ärlighet och tillit är det viktigaste av allt. Utan det, vet jag inte vad jag har i ett förhållande att göra.
Jag är ganska bra på att klara mig själv.

Om Hjärtevän vill "flirta" så vet jag att han gör det på samma vis som jag. Och jag hyser aldrig något tvivel om att jag är nummer ett, i alla sammanhag och tillfällen, och han ställer upp på det, och visar det, närhelst jag önskar om det vore så. Liksom även jag gör.

Jag är trygg med honom, och min högsta önskan är att han ska vara lika trygg med mig.

Sedan förstås... så är det kanske skillnad på vad som avses med att "flirta".
Visa någon annan man uppskattning, och kanske vara lite "charm-busig" (på ett uppskattande vis men inte inbjudande) ... nej, jag vet inte riktigt ... jag tror inte att jag faktiskt "flirtar" med andra män...
Det känns inte som om jag har det behovet.

/amaira - som ofta är förälskad, mestadels i livet självt.

Enligt mej finns det ett enkelt svar:

Behandla din partner såsom du själv vill bli behandlad...

Då är det upp till dej själv vad du gör....

Det finns förhållanden där en part blir skogstokig för att den andre tittar till på någon... Och det finns förhållanden där det är helt OK att ligga med andra, bara man inte gifter sej med dem...

Lyssna till ditt hjärta, helt enkelt...

Caprice

Som jag skriver är det inte fråga om otrohet, det gäller en person som jag har ett mycket gott öga till, vi har tidigare för en massa år sen varit tillsammans. Både min man och jag känner honom väl och jag tror inte min man tar illa upp.
Personen i fråga är dansbandsmusiker och vi har känt varandra sen 70-talet. Vi är ofta ute och dansar till dom och med flirt menar jag att man kastar lite ögon, ler och är allmänt sprallig. Kontakt mellan dansgolvet och scenen. Kompiskramar på sin höjd inget annat.

Min man vet att det handlar om "larv" och både den andra killen och jag är på samma nivå, det är andra tjejer som ofta är ute och dansar till dom som snackar en massa skit om det här, därav frågan. Sotis förmodligen.

Jag tycker inte att det är ok att flirta med andra. Varför ska man det?

netaave... jag tycker att du ska fråga din gubbe om HAN tycker att det är okay
säger han att det inte har någon betydelse, så flirta på.
det är okay, om inte ens partner känner sig obekväm med det.
sen vad andra tycker, spelar mindre roll.
låt dom prata skit, det gör dom ändå.
trevli flirt på dig.

Hade jag för en enda sekund misstänkt att han skulle vara obekväm i det, hade det aldrig hänt, men det är liksom inte ens på "obekvämsnivå"
Han vet vad det handlar om, och har också tjejkompisar han dansar mycket med som kan få en kram ibland.

Vi känner ju den här killen i orkestern väl båda två liksom vi känner hans sambo.
Ingen av oss "inblandade" bryr oss.
De som snackar skit, skriver anonyma hotbrev m.m. det har gått för långt på den kanten. Jag är så himla förvånad över att det är så tabu, att det finns "s.k. groupies" till den här orkestern som på allvar lägger sig i och till och med kontaktar hans sambo och snacker om oss. De vet ju inte att vi är gamla kompisar/och X.
Men jag tycker inte vi går för långt, och ingen annan har ju egentligen inte med det att göra.

Jag skulle bli galen om min sambo flirtade med ett ex. Punkt slut.

Bra sagt!

Själv är jag inte så förtjust i flirt.
Jag umgås mer sakligt med före-dettingar.
Om det händer, familjevis, inte på tu man hand.

helt ok så länge det går åt bägge håll Flirt är väl kul !
Vågar man inte lita mer än så på sin partner är det väl inte mkt till förhållande .. ??

För min del handlar det inte om att lita på, utan om respekt!
Sen kan man ha trevligt ihop med människor, utan att flirta med dom!

Exakt Sulawesii, kunde inte sagt det bättre själv!

Lite flirt (obs! bara flirt) piggar upp tycker jag. Nu har jag iofs inte så många fördettingar, eftersom jag var så ung när jag träffade min man,men det finns ju andra man kan flirta med.

Varför ska man flirta om man har det bra med sin partner?
För mig låter det som något fattas om "kryddan" behövs för att liva upp förhållandet.

Personligen tycker jag inte om detta men det kan bero på att jag är väldigt svartsjuk i min natur tyvärr.
När min sambo och jag träffades var vi MYCKET öppna mot varandra och det gör nog att jag är lite extra svartsjuk eftersom det förekom otrohet i hans tidigare äktenskap och det sitter tyvärr kvar i bakhuvudet fast vi varit tillsammans i över 20 år.
Sedan har det nog med åldern att göra. Vet med mig själv att jag kunde flirta mera när jag var yngre men idag har jag inget behov av det. /Inga

Otrohet är det värsta svek man kan utsätta en människa för, det är precis som svartsjuka bara destruktivt.
Svartsjuka i ett förhållande är för mig lika med att man inte litar på varandra.
En flirt däremot kan höja en hel kväll, min man har ett ganska bra uttryck, Det är inget fel i att läsa matsedeln borta så länge man äter hemma.
Han har några tjejer som jagar honom på dansgolvet, han dansar som en Gud, dom flirtar han lite med.
Om jag får ett härligt leende och ett glittrigt ögonkast så gör det mig lika glad om det kommer från min kompis på scen, en danspartner eller från min man, för naturligtvis kan vi också flirta lite med varann över dansgolvet.

....

Jag tycker att det skulle vara ganska tråkigt om ingen ville flirta med min man...
Mulle

Skulle min karl säga så skulle jag skära av grejen på honom!

Jag har aldrig haft problem med svartsjuka, men, duger inte enbart jag, så kan dom dra!

Visst blir man lite glad (eller vad man nu blir) om någon annan tycker att ens kille är attraktiv, men det är ju inte riktigt så frågan är ställd. Eller? Det handlar ju om vad man tycker om att HAN flirtar! Om det tycker jag inte.

Är inte det minsta svartsjuk och tycker det är självklart att han umgås med andra kvinnor än mig, men det är en väldig skillnad på vänskap och flört! Vänner flörtar man inte med. När man flörtar har man klivit över gränsen tycker jag!

Bryr mig inte det minsta om ifall han ser ut som Markus Schenkenberg, dansar som en gud och har halva sta'n efter sig, pratar med andra kvinnor, umgås, etc, men flirtar han brister han i respekt för mig!

Kakaduan

Har ni tänkt på att ingen av forumets män har blandat sig i den här diskussionen...
Mulle

En intressant iakttagelse

men jag föredrar att inte dra några slutsatser av den

Hmmm... ingen lätt fråga

Var går gränsen mellan flirt och otrohet?

Jag tycker att flirta eller inte flirta beror på vilka känslor som de där glittriga ögonkasten och härliga leendena ger dig. Om det pirrar i magen skulle jag tänka en gång extra eftersom jag personligen inte vet om jag skulle klara av att fortsätta "flirta" och på ett snyggt sätt säga stopp om den här killen skulle vilja mer.

Hur vet man att man inte vill äta hela kakan när man redan smakat en bit...

Som sagt... för mig handlar det om vilka känslor den här killen ger mig och om jag är beredd att riskera att kanske inte kunna säg nej...

Ja, det är vad det handlar om, tycker även jag, hur man respekterar sin parner, och även hur man utsätter sin partner för "andras tungor" (blickar eller tankar) - det är inte alltid kul.
Det är väl bättre att få känna sig STOLT över sin partner, och över SIG SJÄLV i en relation.

Varför kan man inte flirta med sin parnter? Själv gillar jag det skarpt! Det fortsätter dessutom att förgylla relationen även efter att den första förälskelsen börjat övergå till vardag.
Och ... bäst av allt ... det behöver ju inte ... ähum ... "avslutas" utan kan istället avnjutas...



och så ... hallå alla MÄN!!! ??? Var är ni? Varför törs ni inte yttra er? Eller ... vill ni bara behålla husfriden... ??? eller ...???

Nu väcker min nyfikenhet med er tystnad här.


amaira.

...

Håller med Agneta!

Jag flirtar inte för att liva upp mitt förhållande, förhållandet är alldeles underbart livat och lyckligt. Jag flirtar absolut inte heller för att provocera min man. Flirt som går ut på att förnedra sin partner är horribelt att se på eller uppleva.
Jag flirtar helt enkelt för att det är roligt att flirta och unnar naturligtvis min man samma nöje utan att blinka.
Men, förstås, vi vet ju båda att det är vi två och bara vi två.
Om den ena parten var osäker på förhållandet eller om det inte fanns en djup värme, respekt och kärlek då kan jag mycket väl tänka mig att den andras flirtande inte alltid skulle uppfattas som roligt...
Undersökningar har visat att flirt är viktigt och att trivseln på arbetsplatser där det förekommer flirt är större än på arbetsplatser där det inte förekommer.
Och otrohet... Tja, både min man och jag vet att det kan hända också i de bästa relationer. Men varken han eller jag skulle riva upp himmel och jord utan det skulle nog mest handla om att slicka lite sårad stolthet och fräsa eller mullra lite lagom...
Egentligen tror jag att vi har olika doser med monogami oss, vi människor och, som någon skrev här tidigare, att man ska följa sitt hjärta och bara hoppas att man får en partner med ett liknande förhållningssätt.
Mulle

Någon skrev något om att det handlade mer om att charma än att flirta ......
Charma (eller flirta) låter inte som något man gör med en väninna (om man är kvinna) eller vän (om man är man)......för jag inbillar mig att det har något med sexuella undertoner att göra.....har jag fel? Sexuella under- och övertoner gör jag bara med min man och jag hade blivit väldigt förvånad om han började tona med andra
Jag håller med den som skrev att det var något man kanske höll på med som yngre så det kanske handlar om mognad, kanske om bekräftelsebehov....... kanske borde man tänka sig för och vara rädd om det man har och säger sig uppskatta. Kanske borde jag inte lägga mig i

Var rädd om kärleken om den kommit er väg!

Flirta...nää...men skoja kan man göra...öppet, inför vem som helst inklusive sin partner...när alla vet att det bara är på absolut inget allvar alls...

...som nån sa...om den "kryddan" behövs så är det nåt som fattas tror jag....fast det är ju så OÄNDLIGT olika.....det finns lika många varianter på förhållande som det finns ...förhållande...

Frågan är väl egentligen anledningen till varför du frågar.
Är det för att
1. de andra tjejerna reagerar
2. Du vill ha en bekräftelse på att du gör fel
3. Du vill ha en tillåtelse
4. något helt annat.
Inga frågor du behöver besvara för oss, bara för dig själv.

Jag hade nog tänkt över situationen lite eftersom det har varit känslor inblandade innan. Vet du helt säkert vad flirtobjektet har för känslor?

Vet din man om att du har frågat detta på Odla?
Eller är "hemligt"?

Om det är ok att flirta...hmmmm jag vet inte. ....men det är kul att flirta....


/E

Flirta...nää...men skoja kan man göra...öppet, inför vem som helst inklusive sin partner...när alla vet att det bara är på absolut inget allvar alls...

men , det är väl det som är flirt ?
Men jag är nog miljöskadad av mina år i Sydeuropa .. ett vet jag vi är inget vidare på att flirta i Sverige

Det andra som bekrivs är i min begreppsvärld "en invit till något mer#

Joo..jag håller nog med du Kerstin....egentligen....fast ordet "flirt" har nog tyvärr den "värre" betydelsen för de flesta....

Flirta, charma, skoja är i det här sammanhanget kanske lite lika.

Både ha kakan och äta den då?!!?!!

Jag tycker hela frågeställningen är ganska pateiskt... "känner lite mer än bara kompisskap" är nog ett skäl att fundera över sin nuvarande relation väldigt noggrannt.
"Flirta, charma, skoja är i det här sammanhanget kanske lite lika" - nej, inte det minsta om man "känner lite mer än bara kompisskap".
Och varför man har behov av att regredera tillbaka till ett barnstadium och stå i centrum för uppmärksamheten... (de andra tjejerna retar sig).
Mvh
Fenja

Jaa Fenja, jag håller med dig fullständigt!


Och "alla män" - lyser med sin frånvaro...???
Läser ni (eller "de") ens det här? Saknas intresset för ämnet totalt bland män, så att inlägget hoppas över redan i rubrik-stadiet?

Eller har ni ett annat sätt att tala om sånt här, än vad kvinnor har?

Varför denna tystnad? Jag vill veta, jag är nyfiken.



För egen del så är den här tråden intressant - för när tankarna får mogna inom mig, så "händer det saker", jag börjar veta vilken uppfattning jag har om det hela.

Först vill jag sätta två olika betydelser på själva ordet "flirta". Där den ena betydelsen faktisk mer handlar om att på ett ärligt sätt, visa någon av det andra könet sin uppriktiga uppskattning!

Uppskattning mår ALLA bra av! Och ens kvinnlighet, eller manlighet, är också något som man behöver få känna uppskattning och bekräftelse i, av andra människor.


Om jag "flirtar", så gör jag det på det viset!
Jag kan t.ex. säga, "Oh WOW, var kom den där stiliga mannen ifrån!" om någon har klippt sig eller har nya kläder eller nåt annat.
Jag kan säga det med en kvinnlig uppskattning och en glimt i ögat.

Mitt syfte är att GE något till någon som jag tycker om av någon anledning. Eller att VISA en man att han är attraktiv i mina ögon.
Det är en bekräftelse som gör GOTT att få höra!

På samma vis som det gör GOTT för MIG att få detsamma tillbaka - UTAN "undertoner" som ... ...ska vi gå in på toa, eller...??

Det är en sexuell bekräftelse, men långt från en sexuell invit (om jag redan har ett förhållande) och skillnaden är obestridlig.


Att "skaffa aptit borta, men äta hemma" skulle få mig att känna mig ... "oaptitlig". Kränkt helt enkelt. Och känna att jag inte räcker till och duger för min man som jag är. Min sexualitet skulle få sig en smocka, helt enkelt.
Nu talar jag enbart för mig själv, och om MIN sårbarhet.



Den andra sortens "flirt" - och det är inte den det stått om i de undersökningar som gjorts på arbetsplatser, som visar att flirt är en viktig komponent som höjer livsglädjen och kvaliteten på arbetsplatserna - handlar med mina ögon sett, enbart om mognad.

I ordet "mognad/omogen" sätter jag ingen som helt bedömning av "bra" eller "dåligt" - utan enbart ett livsfaktum.
Inte ett "skällsord" som det så ofta används som.

Människan är som ett äpple som behöver genomgå sina stadier mot mognad. En äppelblomma kan inte dagen efter vara ett rött äpple, och ett moget äpple är varken bättre eller sämre än en blomma, eller något av stadierna av "kart".

Vårt kultur ser så mycket till "mål", och så lite till själva resan. Och att vara "ett moget äpple" är kanske inte så mycket att stå efter eftersom nästa stadium som obönhörligt följer, är att vara ett ruttet äpple .


Men till skillnad mot ett äpple, så är vi människor mer komplexa, och består av så många olika ... "delpersoner" (som dessutom ofta drar åt olika håll).

Och en del kan vara mogen, medan en annan del av någon livs-orsak kan var starkt eftersatt, och när vi hamnar i en situation då fyraåringen inom oss poppar upp och tar kommandot, så står vi inför ett möte med en eftersatt, ledsen och rädd liten person, som vi behöver lära känna hos oss själva, och ge livsrum, tillåtelse och mognadsmöjligheter.

Om vi vill mogna alltså... Det går att ruttna som kart också .


Så frågan är kanske inte (såsom Fenja också skriver) om det är "rätt eller fel", utan VARFÖR har jag det behovet!?

Saknas det något i den relation som jag har? Känner jag mig åsidosatt, på något annat område? Är det något som brister i vår kommunikation?
Är det något som jag är missnöjd med, törs jag möta det missnöjet, eller är det för "hotfullt"? Finns det en omedveten skräck för att det kan leda till något som jag är rädd för?

Det behöver inte alls vara något "fel" på den andra parten, det kan vara en oförmåga hos mig själv, en omogen del som pockar på uppmärksamhet för att den önskar mogna.
Oftast är det nog en kombination av "mig" och "dig", för man finner oftast någon att "samspela" sina olika mognadsfaser med.


Enda sättet att mogna, är att börja ställa frågorna till sig själv...

Ju fler frågor, desto bättre. Ju fler vändningar på frågorna, desto bättre. De frågor som träffar rätt, brukar kännas i maggropen. Ibland som ett slag i solar plexus.

Utan att ställa en fråga, kommer vi aldrig att vara mottagliga för ett svar, inte ens om det skrivs oss på näsan.

Än en gång (mitt största tjatmotto ) Man kan aldrig förändra någon annan, man kan bara förändra sig själv. Och DÅ finns också möjligheten för den andre att förändras. Kanske... men det kan aldrig "jag" avgöra.

Wops, det här blev långt.
Men jag hade behovet att skriva det. Och det handlar inte om "någon annan" utan enbart om mig själv och mina egna livsstrategier som livet ganska hårdhänt lärt mig till slut. Eller ... är på väg att lära mig...


Jag ger er mina tankar, de kanske kan vara av värde för någon.

Varma kramar från amaira.

Hej,

Eftersom manliga kommentarer har efterlsysts kommer här en:

Jag skulle inte få för mig att göra något som jag inte vill att min fru ska göra mot mig. Och jag vill definitivt inte att hon ska "flirta" (hur "oskyldigt" det än kan vara) med andra män. Om någon känner ett sådant behov tror jag det är dags att se över förhållandet mer grundligt. Om man nu känner sig kluven inför hur man ska bete sig, kan man ju fråga sin partner vad han/hon har för åsikt i frågan. Att "titta på matsedlar borta" och så vidare tycker jag låter obehagligt.

I slutändan är det väl en fråga om respekt, och har man valt att leva tillsammans får man respektera både sin partner och sitt eget beslut att man faktiskt lever tillsammans.

Det får räcka så länge...

Åh Pisanggoreng! TACK för din röst !!!

Vet du vad jag tänker, netaave? (Eftersom du frågar.)


Jo, jag tänker på ditt svar i tråden "ger du din partner credit".
Ditt svar lät i alla fall obönhörligt. Aldrig.

Varför "ge credit" till ett ex... ??? För "flirt" ÄR JU ett sätt att ge credit?

Eftersom man aldrig kan förändra någon annan, enbart sig själv, så får du ett råd av mig:
Prova under en tid att börja ge din man credit, ärligt alltså, i de fall där han förtjänar det (för det måste han väl ändå göra någon gång, annars undrar jag nog vad du gör i det där förhållandet).

Prova under en period, och se vad som händer.

Om du vill förstås, det var enbart ett förslag, ta inte illa upp, lyssna inte ens om du inte vill .

kram/amaira.

Efter många år utomlands har jag kanske en annan syn på flirten: Jag tror att den tillfredsställer alla våras behov av att vara sedda och att få bekräftelse på att vi syns.

En sak till: En flirt inför allas ögon är en garanti för att ingenting mer än detta kommer att ske. Det går inte att ha ett hemligt förhållande efter att man har flirtat offentligt. Om det finns attraktion och positiva vibrationer mellan två personer så utgör flirten en säkerhetsventil, en helt harmlös sådan. Om man däremot har avsikten att gå längre än så, kommunicerar man med varandra mera diskret, och så låtsas man vara helt ointresserade av varandra när man möts bland andra människor........


PS. Det hela bygger på att alla inblandade är överens om koderna, om vad flirten betyder och inte betyder. Annars blir det lätt missförstånd.

Om din gubbe blir ledsen när du flirtar, trots att du förklarar varför du gör det, ska du kanske vara försiktig med att inte göra det inför honom. Men å andra sidan, om hans reaktioner tyder på sjuklig svartsjuka, då är det kanske hög tid att se sig om efter en annan gubbe (innan relationen blir destruktiv).........

Lustigt, det var just efter några år utomlands som jag också fick min syn på flirten - alltså att den bör undvikas helt och hållet.

Om man har ett sådant behov av att bli sedd och få bekräftelse och om ens partner inte kan tillgodose det behovet så är man vilse på ett mer grundligt sätt......

Yes! Vilket var det jag skrev - eller i alla fall menade.

Men

Vad i jösse namn skulle det vara som förhindrar det???

"Allting går" om bara viljan är tillräckligt stark - eller dragkraften/driften utan kontroll - vilket ofta händer vad gäller människor och sex - gör det inte?


Tror amaira

Dels är det den sociala kontrollen som förhindrar det, eller rättare sagt medvetenheten om den sociala kontrollen.

Men framför allt så tror jag att om man har den slags flirt och skämtförhållande till en person (eller flera) så finns större chans att relationen utvecklas till en platonisk vänskap. I de flesta fall uppstår då överhuvudtaget inte behovet av otrohet. Relationen tillfredsställer ens behov utan att man behöver ta "hela paketet".

Jag ställer mig bakom dina åsikter Pisanggoreng.

Kanske mest för att jag känner ... mitt eget behov av att bli sedd och få bekräftelse, som ibland driver mig fel... på ett vilset sätt...

/amaira...

Om flirten ledde dig vilse så var det ingen flirt utan en simpel uppraggning.

Jag tycker att om man har ett behov av att "bli sedd" osv, ska man helt enkelt bryta upp ur sitt förhållande, börja dejta, som singel är det helt ok att flirta hej vilt... Just för att inte såra sin partner ska man bryta upp...

I och med att man inleder ett förhållande, så gör man ju sitt val...?
Då ska flirtandet vara över, och man är redo att stadga sig..

Sen är jag personligen övertygad om att det är helt olika mellan tjejer och killar i denna fråga...

Många tjejer har ett behov av att bli just "sedda", uppskattade, få beundrande blickar av andra män... Och där kan det stanna... Oavsett om de har ett förhållande eller ej...
Medan för killar har det helt klart oftast en sexuell underton... Oavsett om de har ett förhållande eller ej...

I grund och botten skulle jag vilja säga att det handlar om osäkerhet inom dem som gör på ett sådant sätt...

Som jag sagt tidigare i denna tråd tycker jag man helt enkelt ska behandla sin partner som man själv vill bli behandlad.
Vill man själv flirta runt lite, oavsett vad man nu menar med detta uttryck, så ska man självklart tillåta sin partner att göra likadant...

Annars hycklar ju man bara...?

Caprice

Det tror jag inte , det vet väl ändå jag bäst???
Nog kan jag skilja på uppraggning och flirt .

Nej, det är stor skillnad mellan att vara ute efter ett "äventyr", och att känna behov av att bli "godkänd på köttmarknaden". Skillnaden ligger i självkänslan, ingenting annat.
Och den självkänslebristen botas inte av behovet att göra sig gångbar på marknaden - eftersom det oftast ligger någonting helt annat i botten.

/amaira.

"Skitsnack" säger jag om det!

Om man VILL, övergår man från "inför allas ögon" till att "möjliggöra" - och vem tusan ska veta om DET!???

Snackar, det gör folk i alla fall, oavsett vad de "vet", så vad spelar det för roll vad jag "gör"?`

Jag tror inte på dina teorier Sommartorparn. I alla fall inte som en "grundmall" för de flesta människor eller flirt-situationer. Min erfarenhet är så mycket annorlunda.


/amaira.

PS Tycker det här är en OERHÖRT intressant diskussion !!!

För mig har flirt inte det allra minsta med köttmarknad att göra. Tvärtom.


Men var och en må bli salig med sin förståelse.


För övrigt tycker jag det finns för lite flirt i Sverige.