På Bendro pågår en diskussion om fadderbarn sen galan i onsdags. Många har skaffat ett och tycker 200 kr är en piss i missisippi, medans andra tycker inte de har råd.
Själv har jag nog råd men skänker hellre pengar till barn som far illa i Sverige i första hand. Bris t.ex.
Vad tycker ni?

Vi har varsitt fadderbarn jag och maken. Kostar 150kr/mån och det tycker jag verkligen vi har råd med. Har från en lokal "fadderförening" där jag känner hon som jobbar så jag litar helt på dem.
/E

Har ni personlig kontakt med varsitt barn eller stöds en hel by?

Vi har ett fadderbarn i Nepal, genom Plan. det känns fint i magen....och roligt för mina barn som får nån att fantisera om. Vi skickar små presenter ibland

Jag undrar hur fadderbarnen väljs ut? och av vem/vilka?
Hur vet man att hela slanten går till barnet utan att massa mellanhänder ska ha sitt?
Har inget fadderbarn. Mina tre har kroniska sjukdomar så jag behöver allt jag har till dem. Utan dåligt samvete.

Man kan inte riktigt veta vart pengarna går, tror jag. Jag har själv bott i Asien i flera år och har familj där. I många länder i Sydostasien räcker 200 kronor i ett halvår för skolgång, sjukvård och annat material. Därför känner jag mig lite tveksam för fadderbarn av den här typen. Vill man verkligen hjälpa tror jag det bästa är att söka upp ett hem för föräldralösa och skicka pengar/saker dit direkt. (Fast det kanske inte är så lätt alltid.) Många lockas nog av att "få ett eget litet sött barn" någonstans, och samtidigt bli av med sitt dåliga samvete för 200 kronor i månaden... (?)

(Det är såklart inte gratis att skicka Carolina Kluft till någon liten by varje år för att bli filmad heller, och sånt ska väl också betalas med medlemsavgifter...)

Nej, jag har inget fadderbarn. Vill hellre ge en hel grupp möjligheter, än välja ut just "en" - även om det kanske ger MIG mera, i egen tillfredsställelse.

Det är ju inte alltid lätt att veta att sånt som inte syns, också finns...

Har det inte varit diskussion förut, om hur just ETT barn väljs ut, bland andra, och då inte längre "platsar" i gruppen; avundsjuka är ju som vi alla vet ganska mänsklig...

Tycker ändå detär bra att ha ett fadderbarn, man måste ju bry sig, tycker jag.
Fast jag själv gör det på ett annat vis.

Först är jag medlem i BRIS. Inte så mycket, men en tydlig markering, ett ställningstagande, och en summa varje år för dem att använda som de behöver. (även om det inte räcker långt, så är det ju många bäckar små som gäller)

Sedan ger jag 50:- till Roda Korset varje månad, som dras av på autogiro, sedan ... kan det vara tio år sedan?



Det är inga stora pengar, för även om jag är "rik" på många olika vis - så är jag inte särkilt rik vad gäller pengar, och än mindre vad gäller kontanter.

Jag har det bra, och det går verkligen ingen nöd på mig - men jag prioriterar också väldeliga! (och är nöjd med min tillvaro och mitt liv).

Lite vill jag dela med mig av allt det goda som är min lott i livet. Särskilt när det gäller barn känns det viktigt.

/amaira.

Jag har inget fadderbarn. Jag skänker ett par hundringar då och då till hjälp åt gatubarn via Läkarmissionen.

På faddergalan TV4 sa det att ca 80-90% går till den by de väljer alltså inte till ett speciellt barn utan en hel by. Det tycker jag verkar rätt så vettigt.

Att du satsar på dina egna barn ska du inte ha dåligt samvete för, jag har två barnbarn, en med diabetes, allergi, och astma, en med eksem så jag vet vad det kostar allt runt omkring.
Det är inte bara medicin, läkarbesök utan en del annat för att man ska kompencera dem för det de inte kan göra. 200 kronor är mycket i månaden om man inte har i överflöd. /Inga

PS Har inget fadderbarn men barnbarn DS

Jag har ett fadderbarn i Dominikanska Repulbiken, via SOS-Barnbyar. Håller brevkontakt, får foton ibland och små teckningar . Kostar mig 200;- i månaden, som jag gärna avstår

Vill bara tillägga att mitt fadderbarn ej får pengarna själv, hon fungerar bara som en kontaktperson. Pengarna går till projekt i byn, rening av vatten, utbildning m.m. Presenterna som vi skickar kan många leka med. Det kan vara ballonger, masker m.m

Vi har också ett fadderbarn genom sos barnbyar, och det känns väldigt seriöst tycker jag. Viss kan man skänka pengar på andra sätt för att hhjälpa också, men har man egna barn så blir det tydligare så här, att vi hjälper en speciell pojke att kunna gå i skolan och så. Jag tycker att sos barnbyar verkar som ett väldigt bra alternativ för de barn som faktiskt inte har någon egen familj, och jag tror nog att de anstränger sig för att det inte ska bli så himla orättvist i byarna, inte mer än i vanliga familjer i alla fall.

Nej, jag har varit i valet och kvalet men har valt att ge till Rädda barnen och Amnesty istället.

För min del så känns det tydligt nog att veta att jag är med och deltar i hjälpen för flera hemlösa barn genom mina bidrag till gatubarn via Läkarmissionen.

Jag har arbetat med en rad ideella projekt genom åren och skulle nog vilja påstå att den administrativ kostnad på åtminstone 30% är ett minimum av vad som tas ut... vanligast kanske runt 50%. Det finns skräckexempel där den administrativa kostnaden legat på 90%, Barnens regnskogar.
Att betala via ett så kallat 90-konto sägs ska garantera att endast 10% går till administrativa kostnader, men tyvärr stämmer inte det heller alltid... Insamling av pengar sker vanligen till en stiftelse - som står under statligkontroll. Men insamlingen sköts via ett servicebolag som drivs i vanligtvis aktiebolagsform och där tar pengarna all världens väg.
Sorgligt men sant.
Mvh
Fenja

Jag har inga fadderbarn men jag ger varje månad en summa till en organisation som hjälper både barn och vuxna.
började med det i somras.

Det där är just det jag är rädd för, man måste ju själv lägga ner en massa energi på att bara kolla upp vem pengarna EGENTLIGEN går till om man ska vara säker.
Det uppdagas ju då och då en massa oegentligheter i såna här organisationer också. Någon/några i organisationen som skor sig på människor som vill hjälpa behövande.

Tror också tyvär att en hel del pengar "kommer bort". Men den anledningen får inte bli en ursäkt till att inte engagera sig. Och inga organisationer är väl helt felfria. Att stödja organisationer tycker jag är bra. Om inte för att ge en massa pengar, iallafall visa sin ståndpunkt.

Man kan skänka pengar, men man kan ju också göra saker.
Det är en hel del man kan göra på "hemmaplan". T.e.x. var jag med och anordnade ett alternativt julfirande i kyrkan förra året. Kom gjorde t.ex. ensamma utan anhöriga och missbrukare. Vi umgicks, åt julmat och hade julklappar. Året innan bjöd en präst på norra Öland hem hela "missbrukargänget" (ca 10-15 st) till sitt hem att fira jul med hans familj.

"Små" saker kan betyda mycket för andra. Och för mig ger det ofta mer att försöka göra något för någon, än att sätta in pengar på postgiro.

Jag har inget fadderbarn men skänkte 300 kr till Världens barn för några veckor sedan. Tycker att det får räcka med det. Det tråkiga med insamlingar är att ingen kan vara riktigt säker på att pengarna når fram (tyvärr) och därför avstår många.

Där jag bor finns det eldsjälar som samlar ihop kläder saker pengar till mat m.m. till ett barnhem i ryssland.Dem åker över fyra ggr per år.
Mina barn bestämde för några år sedan att vi skulle avstå julklappar (vi äter gott och umgås istället).
Vi köper ett paket varje gång som kan innehålla hygienartiklar t.ex. bindor, ob, tvål, välling, blöjor, mjöl, havregryn torrsoppor m.m. m.m. Jag samlar ihop kläder, täcken, kuddar, lakan från vänner och bekanta.
Vi gjorde en stor rensning på vinden där fanns det allt från lego, gosedjur, bilbanor m.m.
Min mamma och hennes väninnor stickar sockor och vantar och mössor och syr babykläder.
På detta sätt vet vi att sakerna kommer till de rätta personerna.
Ena sonen samlade in begagnade datorer som han gör iordning till dem äldre barnen. Den andre sonen fick sina kompisar att avstå 20 kr i månaden av sin månadspeng det blir ca. 5000 kr /år fantastisk tycker jag.
Visst vi hjälper bara en liten grupp men glädjen är ju att få se dessa barn hur glada och tacksamma dom blir, det värmer i alla fall våra hjärtan.