Hej!
vill höra med er om det är jag som överreagerar eller om jag "har rätt" att bli upprörd.
problemet:
Min svärmor fyller snart jämt och min svägerska ringde och föreslog en gemensam present från alla barnen, ett kort på barnen (alla vuxna). Jag blev först lite frågande först då vi är två ingifta fruar oxå, det var aldrig tal om att vi skulle vara med på presenten. Efter att ha tänkt en stund tycker jag att hon var väldigt oförskämd som inte ens räknade med oss ingifta.

överreagerar jag eller vad tycker ni?

Ni skulle kunna ta ett gruppfoto på HELA familjen släkten när ni är samlade t.ex. på svärmors födelsedag.
Men ide´n med fotot på "bara" egna barnen är inte dum.
Ofta tar men kort på barnen när de är små, men har det gått 20-30 år så har man förändrats. Låt henne få en up-to-date fotografi.
Vi tog ett släktfoto nar vi gifte oss. Underbart att ha kvar nu. men många av dem som är med på denna bild är inte släkt nu p.g.a separationer. Knappt man kommer ihåg vad de heter.
Min far hade 7 syskon. Alla 8 blev fotade tillsammans i barnaåren. Sen vid nåns födelsedag, typ 50 år, tog de ett syskonfoto igen. Det är kul att jämföra med när de var små. Och så ser de ut IDAG. Tyvärr har några gått bort, och dess bättre känns det att de han ta det sista kortet.
Ja, backa nu och låt denna ide´vara bra.

Jag hade nog varit glad att slippa vara med

Jag tycker nog att det beror på. Om ni är väldigt goda vänner i familjen (goda vänner med svärmor alltså) och umgås mycket tycker jag nog att det är trevligast om alla kan vara med - annars räcker det kanske med bara barnen...

Jag löste det med att ge min svärmor ett porträtt på hennes tre vuxna söner - men min man är den enda av dem som är gift än, så jag kunde bestämma själv.

Bara ett snabbt spontansvar - det kanske blir helt fel.

Om du har "rätt" att bli upprörd?
Känslor är aldrig "rätt" eller "fel"!!!

Du blev upprörd, den saken är klar, och det är din rätt. Ta hand om den delen av dig som är upprörd! Vad känner hon för känslor? Känner hon sig Ensam? Sviken? Ledsen?

Det brukar hjälpa att klara av att sätta ord på själva känslorna.
Var rädd om dig! (något som är mycket svårare än det kan låta!!!)

Sedan till situationen i sig.
Det blir din tolkning - och då blir ju också dina känslor rättfärdigade? Eller hur?

Men vad som egentligen hände, vad, varför och hur, som ligger till grund för det hon gjorde, är bara spekulationer, och lär så förbli så länge vi pratar OM någon och inte MED.
Dina känslor har rätt att finnas där i all fall!

Kanske var hon oförskämd, kanske var det obetänksamhet, JAG tycker inte att frågan handlar om vad som var grunden, utan om utifrån den situation som är, FAST du inte vet hennes intention med sitt förslag.

Hur skulle du VILJA vara och uppträda? Bara utifrån dig själv inte utifrån någon annan?

T.ex. kan du tala om att du känner dig åsidosatt, att du skulle vilja vara med i familjegemenskapen och ingå i fotot. Din man kan väl stå på din sida? Ni är ju faktiskt gifta, och det bör ju ge dig en viss position i familjen, det tycker jag.

Minst "bråk" och sårade känslor kanske det blir om du utgår ifrån, att hon aldrig menade något illa.
Vare sig hon menade det, eller inte, kan ni alla kanske bevara ansiktet på det viset. Och visar det sig att hon är "oförsonlig" - så, ja då får du ju veta det.
Det har ju inte att göra med vem DU är!

Mitt förhållningssätt brukar vara, att försöka handla så att jag är STOLT ÖVER MIG SJÄLV oavsett vilken "stolthet" andra har, eller inte har.

Min heder är MIN.

Lycka till! .
Du kommer säkerligen att få många fler tankar och förslag, så du kanske finner din egen väg i det här, så småningom. Ge det lite tid (den tid som nu finns för det), det brukar hjälpa att "sova på saken".

/amaira.

Instämmer, kloka tankar.

Du har fortfarande rätt att känna dig sårad och kränkt, Mekare. Det finns en orsak till det, även om orsaken inte är i nuet, och inte ligger i "familjeporträttet".

VAR RÄDD OM DIG!!!

Kramar/ amaira.

Ja jag tycker du överreagerar!
Jag tycker tanken med att bara ta foto på barnen är jättebra, det skulle jag bli jätteglad över.

Svärdöttrar kan komma och gå, men egna barn består. Och som någon skrev man har kort på barnen när de är små men sällan som vuxna. Varje familj kan väl isf komplettera presenten med ett familjefoto.

Jag hade ju tyckt att det skulle vara kul att få ett kort på bara "barnen", om det ahde varit jag som skulle uppvaktas, tror inte att du behöver ta illa vid dig av det
krister

jo, just den attityden att svärdöttrar kommer och går, det är nog den som jag reagerade mest på. Innan hade jag svårt att sätta fingret på vad det var egentligen som jag var sårad över, nu vet jag att det är att man räknar med att vi ska försvinna - typ. I min familj är det självklart att min man alltid kommer att var del i familjen. Det är nog där det kniper. Tack för alla svar, nu vet jag var som irriterade mig.

Tänk att svärdöttrar till skillnad från barn KAN komma och gå... Men det behöver ju faktiskt inte gälla dig!! Just du kan ju lika gärna vara en som stannar!
/Jennie

Hrm ... återigen en egen "tolkning" - som dessutom sårar dig.

Nej, jag ska inte "psykologisera". Fundera över det om du vill, man kan ju faktiskt leva utan att gräva "amaira-djupt" i allt .

Ha det bra vännen!

/amaira.

Min dotters man med syskon gav sina föräldrar ett nytaget foto på alla syskonen till deras guldbröllop och det blev MYCKET uppskattat.
Jag tycker du ska gå med på detta, för som någon tidigare skrev barnen är barn fast de är vuxna och roligt att ha. Kanske även alla ni övriga i familjerna kan passa på att ha ett var också, inte bara svärföräldrarna.
Det är inte alltid man har en bild med samtliga och en dag är de borta och då tänker man på sådant "att varför hade vi ingen bild på alla".

/Inga

Jag har växt upp med 14 syskon... först när ett av syskonen "gick bort"
så kom vi på att ta familjekort.... alltså foto på hela syskonskaran.

Tycker inte att du ska ta illa upp för att inte vara med på fotot...

jag och de flesta av syskonen var gifta då vi gick till fotografen och ingen av "hälfterna" tog illa vid sig eller hade något att invända.


tipset om varje fam. eget familjefoto tycker jag låter bra.

Jag fattar inte frågan.
Är ni gifta, så köper man väl presenter gemensamt hela familjen?
Jag köper inte en present - och min man en annan present.
Är man ingift/sambo, räknas man in automatiskt, in i familje-kollektivet.
Som sagt, ni kan som julklapp bidra med familje-foto på er familj.

Och i vissa familjefoton ingår bara barnen, även om de är vuxna.
I exempelvis studentfoton vill man ha mamma-pappa-barn,
även om mamma och pappa är skilda och omgifta.

Relation till svärmor kan vara mycket knepig. Pratar om egen erfarenhet. Hon lovade att aldrig bete sig som "sin" svärmor, men där har hon misslyckas. Kan skriva en bok om detta. Sonen kommer ALLTID i första rummet, jag är bara ett bihang. Hon har sårat mig väldigt i alla år. Men för familjefridens skull har hon inte konfronterats med det. Varken hon eller sonen vill "bråka" som dom säjer. Så, det är bara att glömma förtreten och hålla en låg profil.
Jag förstår hur du känner dig.

Visst, men har man barn, kommer man alltid ingå i familjen.
I barnens högtider så får man alltid delta i fotograferingen, även om man är skild.
(Man försvinner inte från familjealbumen efter en skildsmässa heller.)

Men i ditt fall tror jag inte det är fråga om att 'komma och gå'.
Ibland vill man ha kort bara på 'barnen', även de vuxna.

Jag har eliminerat bort mej helt,
i många kort och brev skriver vi: från Familjen Sven Svensson
som man alltid gjorde förr.

Hm.
Ok skulle det vara för mig med ett kort på bara "barnen".
Däremot en undran, om presenten enbart skulle vara från barnen och inte de ingifta varför frågar/ berättar då svägerskan för dig? Och inte för din man? det skulle jag reagera på...........
Själv låter jag sambon ordna presenter till sin "första familj" och jag till min.
Alternativet är annars lätt att jag ordnar alla och det vill jag inte!

Funderar Myskmadra

Barn kan också komma och gå...... Att blod skulle vara tjockare än vatten tycker jag är betydligt överdrivet, vis av egen erfarenhet En väninnna till mig till exempel håller regelbunden kontakt med sin exsvärmor vilket är mer än exet gör. Vi lever inte längre i bondesamhället (helt) med det beroende man då hade till sin familj/ blodbanden. Hoppsan vad det här väckte hos mig
X

Jo, visst är det sant att barn kan gå de med... men oftast är det då ganska extrema förhållanden det handlar om. Det krävs ju ganska mycket för att man skall säg upp bekantskapen med sina föräldrar/barn. Men jag vet också någon som gjort det...

Jag har själv en fd vars mamma jag träffade ibland länge efter att förhållandet var slut. Vi hade väldigt trevligt! Men nu är det några år sen sist, vi tappade kontakten eftersom hon inte bor i Sverige.

Ja, varför frågade svägerskan dig? Var det för att alla skulle vara med på presenten trots att det bara var barnen som skulle fotas?
Gåvan skulle komma från alla i familjerna. Det vore väl det bästa.
Var det bara barnen som skulle ge fotot skulle hon frågat din make.

Varför bara ta ett kort.

Ta en serie i stället och gör medelstora fotografier och ge föräldrarna chans att välja ett kort de vill förstora.

En bild med bara syskon, en med både svärdöttrar och barnbarn.
Kanske ett kort med varje barns familj och ett med bara barnbarn.

Då kan det samtidigt ge ett tillfälle för varje familj att välja en förstoring av sin egen familj utan att fotagraferingen behöver kosta skjortan.

Se till att göra så mycket glädje som möjligt av högtiden i stället.
Men egentligen tror jag nog att du inte känner dig accepterad av din mans familj, det är nog inte så mycket kortet det handlar om. Det kan vara en tung känsla att bära.

Jag tycker Bettson har en poäng där, att din reaktion nog bottnar in någonting annat. Jag personligen skulle inte reagera negativt om makens bröder skulle ta kort och ge till sina föräldrar och som Bettson säger, man kan ta flera serier med kort och både ge bort på barnbarn, ingifta men även bara på barnen själva.
När mina morföräldrar firade 55-årig bröllopsdag tog de kort enbart tillsammans med barnen och det var ingen av de respektive som blev ledsna över det.

Man behöver ju inte välja enbart ett alternativ utan ta flera kort så ingen känner sig överkörd.

Jag tycker också att det är helt i sin ordning att bara barnen är med på detta foto, det skulle jag själv uppskatta om jag hade barn. Sen skulle jag förstås gärna ta emot foton av respektive familj. Ta inte illa upp för att svägerskan föreslog detta. Sen är det som nån skrev att du kanske inte känner dig accepterad av hans familj. Sånt kan vara mycket jobbigt. Det är viktigt att båda sidor anstränger sig för en god relation, något som inte verkar vara självklart. Det viktigaste måste ju ändå vara att ens barn och svägerska (t.ex.) trivs tillsammans.

Håller med! Har en ganska komplicerad relation till min egen svärmor så jag förstår precis vad du menar.

Ciczi

Samma här!
Jag gillar ej min svärmor--men försöker att vara artig........
Hon har levt ett mycket skyddat liv o kan ej förstå att alla inte haft den
förmånen!!! Hon kan inte tro att man kan ha haft en svår barndom, t ex.
Hon var inte snäll mot svärfar som dog-95.
Och min man;Christer o min svägerska;Christina "fick inte sörja", svärmor sa att det var värre för henne att förlora sin man, än för Christer o Christina
att förlora sin far!
Trots att min svägerska är psykolog, så trillade hon ihop totalt, psykiskt--
ett tag efter faderns bortgång.
Det var hemskt, hon var jättedålig.