Det är ju enkelt att stoppa ner stora bambupinnar om man har större växter men då kommer problemet med fastsättningen av grenen.
Antingen knyter man fast dom och då kommer man till problem nr 2, vad använder man sig av för material. Jag brukar använda det som finns tillgängligt, bomullstråd modell grövre, färgad i växtens färg naturligtvis.
Man kan ju också låta växten slingra sig upp längs en sån där mosspinne.

Men alla växter växer ju inte så utan behöver stöd per gren och det är inte lätt att komma på snygga lösningar. Hur gör folket?

Samma problem fast kanske större har man ju när det gäller lite mindre plantor som inte förmår hålla grenarna uppe när frukten mognar.
Plantor som i vissa fall dragits upp lite för hårt och blivit en aning rangliga men dock fullt friska.

Man kan ju korsknyta två pinnar i lämplig höjd och ha som stötta.
Knyta fast på enkel pinne är svårt på tunna grenar och blir sällan bra.

Hur gör folket?

i somras pajjade ett av mina parasoll
jag klädde av parasollen o satte den i sockerärtslandet
perfekt klätterställning för dom ,
ja jag tog bort mittpinnen först o stack ner pinnarna i kanten på den stooooora kruka som dom växte i
det blev bra
iår ska jag låta nya sockerärter slingra sej på parasollpinnanrna

annars samlar jag finpinnar i skogen o sätter både i krukor o i landen där stöd behövs

Binder du upp växten på pinnarna då ?
Jag tycker det är svårt att få det snyggt när man har en växt som behöver lite stöd.

Som igår när jag skulle stötta upp en paprikaplanta som hade satt frukt och såg riktigt nere ut.
Jag använde mig av 2 grillpinnar som jag korslade längst upp och tejpade. Det blev ganska bra faktiskt.
Kanske inte det snyggaste men det fyller ju en funktion.

Nä, tejp är ju inte så snyggt.

Jag använder snören av naturfiber ex.vis hampa, sisal, bast. För sånt som pinnar som måste sitta ihop "hårt" tar jag koppartråd (som inte rostar) och döljer den med natursnören.

På sånt som växer ute och där man ofta måste anpassa upphängningsanordningen till växten använder jag kardborrband som jag köper på Ikea. Ikea säljer korta kardborrband (i grått, vitt och svart) som är tänkta att ha till att fästa ihop datorsladdar. Fördelen med dessa är att de har en mjuk och en häftande sida på samma band. Jag klipper dessa i två/tre smala längder och får på så sätt ut maximalt nio vädertåliga kardborrband för 15 kronor eller vad de nu kostar.

Bambupinnar är ju bra för de blir inte förstörda i jorden, men den glatta ytan kan ställa till det. Vanliga naturliga pinnar från naturen kan ju fungera jättebra några säsonger och kan vara "konstnärligare".

ståltråd de har jag till allt mellan himmel o jord
jag är en veritabel ståltrådsförbrukare
ståltråd kan man laga bilar med o hänga upp blommor
o ha till precic allt
det finns grön o silverfärgad osv
superb

ståltrådsoholiker

Men smultronen fick ett riktigt strå iaf...

smultron kräver strån från gräs
o de e så fint o ge till nån man gillar

METAL!!!

Måste du inte dra åt kardborrbanden hårt för att som ska sitta kvar på vad du nu använder som stöd (pinnen) eller har du en annan lösning?

Nej, tejp är ju mer praktiskt funktionellt än estetiskt tilltalande. Men det var vad som fanns till hands.

Jag har ett stundande problem i sommar i solrosorna.
Jag har en starkt dragningskraft till dessa blommor.
Okej, riktigt kraftiga solrosor behöver ju sällan stöd utan klarar sig själva, men lite mindre rosor och speciellt lite annorlunda sorter kan ju behöva support.

Planterar man mot en mur har man ju ett naturligt stöd men av någon konstig anledning har inte blommorna förstått att dom ska luta sig mot den utan vänder sig envist bort från den.


Finns det fler solrosfantaster kanske?

Tyr:
kardborrband - jag har dessa nu:

- som hjälp kring ung klematis som klättrar uppför cypresstam.

- som hjälp för en mycket ung, storbladig murgröna att hålla sig fast i armeringsnät.

- som hjälp för kaprifoler (som har flyttats på grund av markarbete) så att de förstår var de ska börja klättra igen.

Jag behöver alltså inte klämma åt så hårt, men sätter kanske flera. Fördelen är att jag kan flytta och ändra enkelt. Men jag är lite fånig med sånt som syns, där knyter jag helst bommullsband i en passande färg.

Låter rimligt.
kul kombination med cypress och klematis förresten.
Jag ska hålla utkik efter kardborreband.

Min favorit är plastad ståltård (grön) som jag köper i rulle om 60 m på OBS-bygg. Har alltid en rulle till hands i min trädgårdskorg med småredskap. Där finns även en bra avbitartång.

Sisalsnöre är inte heller dumt. Ett snöre spänt lodrätt ger bra fäste för växter med klängen.

Sen finns det mjukt, grönt, tjockt tråd som kallas träduppbindare. Det är ståltråd inklätt med någon sorts plastmaterial som gör att den inte skavar av växterna. Bra att ha till lite grövre grenar.

TIll blommor och pioner använder jag avklippta längder av armeringsnät, bara att ställa i en båge inne bland blommorna och låta dem välla över kanten, står för sig själv och syns inte!

Ja det där sista har man ju prövat på. Finns att köpa grönfärgade också.

Sen har vi ju hallonen som är lite knepiga, okej i mitt fall står dom vindskyddat och klarar sig egentligen helt själva, men dom blir så höga vissa år och då kan dom behöva lite stöd. Har spänt upp snören horisontellt mellan raderna, fungerar sisådär tycker jag.

Jag är kanske lite av en perfektionist när det gäller trädgården men jag vill att blommorna ska stå i givakt när jag kommer..

tyr nu fick du mej att tänka på mina hallon som i år kommer att finnas på två o en halv meter höga hallonplantor som jag har bundit upp mot en vägg ,det ska bli så kul o se vilken slags frukt dom kommer att ge o hur lång stege man ska ha för o plocka dom ,de e vanliga vildhallon som plötsligt har fått det bra o blivit sådär höga ,nu fick jag en sån där läääängtan till humlesurr o solvärme o grässtrån mellan tårna o sitta skuggan o läsa o lyssna o glutta över kanten då o då o njuta
men jag ska strax klä mej istället o knalla ut i det -3,8 gradiga gråvädret istället,sen ska jag så några frön när jag kommer in o plantera om ett par blommor i väntan på lilla flickan vår

(Nu blev jag så himla sugen på hallon så jag måste plocka fram en burk ur frysen.)

Om jag varit ett djur i tidigare liv så måste det ha varit ekorre det är jag övertygad om.
Släpar hem konstiga grenar från skogen (kan vara bra-å-ha nångång). En konstig grenkonstruktion har jag klämt ner mellan inner- och ytterkruka och låtit en stor murgröna bo i den. Murgrönan var med i en julgrupp jag fick för några år sen.
Julgransliket står i klädkammaren och väntar på en slingrande blomsterböna till sommarn - har kapat ner grenarna till piggar på stammen.
Är det särskilt utmärkande för odlarfreakar med såna här åkommor?

Ja. Det är nog lätt att ställa diagnos:


Personen lider, med bristande självinsikt, av kleptomani som riktas främst mot all växtlighet. Varianten omnämns i medicinsk litteratur som "hortokleptomani". Ofta har personen bred empatisk orientering i förordningar som till exempel allemansrätten, men gör ofta avsteg för egen vinnings skull. Offentliga trädgårdaanläggningar och parker, botaniska trädgårdar, naturvårdsområden - ja, till och med kyrkogårdar kan råka ut för personens patologiska mani. Anhöriga kan kontakta primärvården.

Personen lider ofta samtidigt av en mera generell samlarmani vilket kan ställa till olägenhet för omgivningen. Man skulle kunna säga att allt kan samlas in för att - som personerna själv uttrycker det: "kan vara bra att ha att plantera lobelia i/på/runt/under". Exempel på vad som har hittats i personernas hem är: grova repstumpar, uttjänta kängor, traktordäck, soptunneskåp, söndriga porslinskärl, gipshund med tre ben, spann utan botten, latrinkärl (!), spruckna oljefat, ljusblått plastbadkar, potta utan handtag, bitar av rostigt armeringsjärn - ja, listan skulle kunna göras oändligt lång. Tyvärr saknar även här personerna självkännedom om sin last. Vid svårare fall kan anhöriga kan kontakta hälsovårdsmyndigheterna.

Personligheten kännetecknas av en obändig tro på sin egen förmåga att sätta sina drömmar i verket. Ofta arbetsam och idog, men som tyvärr inte alltid låter sig nöja med uppnådda resultat, utan har ständiga nya projekt på gång, vilket får till följd att allting ser ofärdigt ut. Men ändå en sinnlig och romantisk person, kanske något tillbakadragen, vänligt sinnelag med en viss dragning för njutning som ibland utvecklas till hedonism. Personlighetstypens karaktär börjar skönjas kring trettioårsåldern och blir allt mer uttalad ju äldre personen blir. Båda könen är representerade men med en övervikt för kvinnor. Innehav av katt är inte ovanligt.

Oldwolfie- Har du riktiga vildhallon (små bär) dom är ju godast.
Låter som du kommer kunna livnära dig på hallon året ut

Tack vare den varma sommaren vi hade så blev det gott om skott och jag hoppas dom mognar när jag är hemma och inte på semester som så många andra gånger

Vet inte hur många liter jag plockade i skogen i somras, men en hel del var det iaf.

Gunvor- det är ju supersnyggt med deformerade grenar i krukor, hittar man en riktigt fin gren så har man ju ett halvt konstverk!

Ha, ha...huvudet på spiken Eva,
undras om inte du har en utbildning inom allmän vården,
himla kul skrivet
Känner igen allt...jag behöver bara gå ner i källaren o förråd
så finns det mesta av sakerna där...bra o ha grejer
Brukar tänka ibland...hoppas jag inte ska flytta, för då blir det att
rensa o rensa...vi gjorde det en gång o både maken o jag bar tillbaks olika grejer hela tiden...rena snurren

Eva, min sambo undrade om jag har utlämnat alla mina laster i forum!
Jag säjer som maudan - huvudet på spiken! Är vi alla litet knäppa till kvinns?
Så småningom har vi väl tänkt byta lägenheten till någon mindre men hur katten får man in en fyra i en tvåa? Stugan på ön är redan belamrad med prylar. Måste höra med någon inredningsexpert om man kan komprimera möblemanget på nåt sätt och åka till en bilskrotningsfirma och pressa ihop lösöret till en fyrkantklump som man brukar se i filmer. Har så himla svårt att kasta .
Sambon hotar också med att ringa mina söner angående det där med primärvården och hälsovårdsmyndigheten - själv törs han nog inte!
Men ett gott skratt fick han alldeles gratis!
/hälsningar Gunvor

Om det bara var i offentliga sammanhang... men om man har trädgårdsvisning hemma hos sig så kan man vara 100% säker att det dyker upp folk som inte kan hålla fingrarana i styr... sånt gör att man inte gärna visar upp sin trädgård annat än till sina vänner som man kan lita på.....

Nej Sylvia där går faktiskt min gräns! Jag tar inget från trädgårdar utan att fråga och ta något från en kyrkogård skulle jag inte drömma om, då är jag säker på att maran skulle rida mej. Jag går dessutom aldrig på trädgårdsvisningar. Det säjs att sticklingar från krukväxter är lovliga stöldobjekt men den sortens kleptomani tar jag helt avstånd ifrån också, jag skulle själv bli förbaskad om någon decimerade mina blommor.

ja jesses
inte visste jag att min mani va smittsam o nånting jag fått genom att passera eller kommma för nära andra växtfantaster ,men förstår nu att det är så
pinnar vetesjutton hur många olika jag har o ibland så gååår det ju inte att ta hem dom o då händer det att dom finns på min hemsida som ni nog sett

men jag har alltid en pinne till eventuell blomma som behöver stöd
brukar gömma dom under jackan eller stoppa dom i ryggsäcken som jag alltid har med mej i skogen ifallatt

kul ändå att man inte e helt ensam om sin egenart

tyr jo vildhallon har jag o dom sköter sej så bra själva utom just iår då dom vuxit sådär högt de ska bli jättespännande att se hur dom kommer att bli

Fantastiskt roligt skrivet Eva!!!
Du har verkligen lyckats slå huvudet mitt på spiken!
Vilken skrivartalang du har!!!

Roligt Eva och ännu roligare blev det för mig när jag läste för snabbt och fick det till överviktiga kvinnor och genast kände att det handlade om mig

Mitt i prick Eva. Inser att jag lider av svårartad "hortokleptomani".

Dessutom har jag inga önskemål om att bli botad. Katten accepterar mig som jag är.

Men mina "fynd" i parker och trädgårdar inskränker sig till frö, och då bara när tillgången är god.

Till rubriken... Jag såg väldigt vackra järnsängkavlar,
passande som stöd för växter - men kostade 900 kr...!!
Tips om detta finns i Gunnels bok Gröna rum.

Ewa, inte visste jag att du känner mig! Du har i alla fall lyckats väldigt bra med en personbeskrivning. Jag ska nog visa den för son och dotter som tycker att mamma är helt knäpp. Hon samlar t o m frön i parker! så man nästan får skämmas för henne. fast inte i privata trädgårdar, utan lov förstås. Och att spara på "saker bra att ha", det måste man ju. Annars finns det ju inte där när man behöver det. Jag satt just för några kvällar sen och funderade över två sorters människor "hålla på"-sorten och "bli färdig" sorten. Jag är definitivt den första. Och hålla på är nästan roligare än att bli färdig.