Tittade på din presentation - den fanns inte där förut, för jag har inte sett den förut.

Trevlig presentation, och roligt att läsa lite om dig på det viset. "Man" undrar ju alltid, ibland, över människor som bara dyker upp som ord - ibland med bilder men bara genom den andras ögon, inte på själva ögonen - på en monitor...

Jag har fått för mig att du bodde i småland eller östergötland eller nåt sånt där ställe som jag inte känner till avkrokarna på. Och så var du så "nära".

Kramisar/amaira

Jag har läst den presentationen några gånger och blir lika förundrad varje gång över "en sommar byggde jag plötsligt en veranda alldeles själv".

Nyfiken! Berätta mer.

Ja jag erkänner att jag läste den meningen två gånger för att vara säker på att jag läste rätt.

Bara för det tänker jag berätta en liten historia - eller "gåta" är det nog.

Jo, en gåta är det ju förstås, så får ni något att fundera över en stund:

En pappa var ute och åkte bil med sin son. Men de var med om en olycka och körde rakt in i en bergvägg.
Pappan dog omedelbart, men sonen kom - skadad - till sjukhuset för att bli opererad.
Läkaren/kirurgen tog emot honom med dessa ord:

"Tack gode Gud för att du lever min son!"

Vem var läkaren?



Tänk vad trådar kan ringla iväg... Men mina trådar har den tillåtelsen .

Kramisar/ amaira.

pojkens mamma. gissar jag

Nog har väl den funnits där sen länge jag har iaf läst den

Så klart,att jag inte kunde kommer på det själv,jag är dåligt på gissningslekar.Nä,nu måste jag ut och går och sedan spaklar en gång till i vardagsrummet så min son kan börja måla på torstag.
ha det bra alla ni.
Renate

Ha en riktigt bra dag du också.

Det ÄR en gåta.. Men svårigheten att "lösa" beror ju på att vi är så fast i gammalt könsrollstänkande..

Jaa, och det lite lustiga med den här gåtan är, att man får upptäcka just det.



Ja, det är väl jag som inte så ofta kollar presentationerna, så jag märker inte förändringar...

Vem var läkaren? Jo självklart pojkens mamma. (Ja, jag hade hört den förut, och tänkte ett bra tag första gången.

mjae jag har nog inte visat den så noga här tror jag
men de e så här att vi har torpet tilllsammans jag o mina tre barn
dom e inte där lika mycket som jag
o själva stugan läcker o behöver fixas (de e på g nu)
så då har jag en husvagn som jag köpt o ställt upp o till den så e de ju kul att ha en veranda ,, för förtält tar ju snart slut så sagt o gjort jag byggde en veranda

helt själv me spillvirke o braoha grejer

okey jag ska ta o fota den lite noggrannare nån dag men idag får ni nöja er me de här två bilderna som ligger i torpet mappen i mina fotoalbum
kanske den skymtar på andra bilder me ,,jag vet inte

jo jag ska ta o se om jag inte kan visa hela storyn me min veranda som garanterat e tänkt av en gammaldam o byggd av en gammal dam o av bara spillvirke
fan jag e lite stolt för den fungerar o har stått ett par år nu

förresten så fick jag också erkänna mina fördomar då jag för mitt liv inte kunde komma på vem doktorn va,,men jagvet nu

Va!? En tillbyggd husvagn!!! ?? !!
Läckert! (och det tror jag det - att du kan vara stolt!!!)

Om du hittar några gamla hjul nånstans också - t.ex. det som står under din blåa lobelia (?) på första bilden - kan du åka runt på vägarna och visa upp din fina skapelse.
Fast, du kanske får hålla dig på motorvägarna, så du får plats ...

Ja, på motorvägen får du också mer publik!


"Gamla damer" och "gamla hopsamlade bra-ha-saker" = en rolig kombination! Jag vet, för här är en till, både samlare och byggare.

Fast, nån veranda har jag aldrig byggt - kanske beror det på den jag redan har.
Jag har nog inte gjort något så "stort" projekt över huvud taget. Min komplimang, en gång till.


Vad gäller "gåtan" så klarade jag den inte själv, första gången. Det är därför jag tycker det är så roligt när andra inte kan.

Och vad gäller din presentation, så är svaret kanske så banalt enkelt ... att jag kanske aldrig har tittat där förut ...

Jag trodde jag gjort det. Men när det gäller människor, är jag bra mycket virrigare än när det gäller insekter. Sorry, kan inte rå för det...

Jag har ganska svåra koncentrationsproblem.
Det man inte tänker på, när man säger "koncentrationsproblem", är att det även kan innebära för mycket koncentration - fast på "fel" saker.

Svårigheter att styra koncentrationen, helt enkelt.
Något som kan ställa till vardagen förskräckligt. Särskilt när "vardagssysslor" inte går "per automatik".

Det jag beskriver är ett "skuggsyndrom" av ADHD/DAMP. Det är lite "bokstavsbarn" över mig, vilket även är det som står bakom min förtidspension.

Jaha, här kom lite mer presentation av mig insmygandes.

Kramisar alla!

/amaira.

Kvinnor kan!

oja det kan dom
och sega är dom också

Känner mig mycket träffad av ovanstående. Helt utan bokstavsdiagnos, men visst är det enklare att koncentrera sig på det senaste trädgårdsprojektet än på disk och dammråttor.

Är det ett handikapp, eller en förmåga?

både och skulle jag tro

Vad betyder skuggsyndrom?
Har du alltid haft problemet med koncentration? Jag är verkligen intresserad, men du berättar naturligtvis bara det du vill!

Jag är född med de svårigheter som jag har, även om "åldern" - och en mycket utökad kunskap, som är möjlig genom ökad kunskap inom forskningen - ger mig bättre förutsättningar att leva med dem.

Skuggsyndrom, betyder att problematiken inte är så uttalad att det går att ge en diagnos. Det är på både gott och ont, att ha ett "skuggsyndrom"...

Det goda är att det oftast är lättare att "hantera" problemen, i och med att möjligheterna till självinsikt är större.

Det onda är, att det inte syns. D.v.s. det "syns" ännu mindre än för dem som har syndromen fullt utvecklade.

Det är ofta svårt för "omgivningen" att förstå vad som skapar vissa "oacceptabla beteenden", och ett "bokstavsbarn" blir alltför ofta avpolleterad med domen "dålig moral", "dålig självdisciplin", eller nåt liknande. "Skitunge" till exempel, ouppfostrad slyngel.

För konsekvenserna syns - och bedöms och döms - även om orsakerna bakom varken syns eller förstås.

Med ett bättre bemötande EFTER KUNSKAP, skulle även dessa barn/vuxna få en bättre chans i livet.

När man sviks av sin medmänniskor, bryr man sig inte mycket om att vara juste tillbaka, varför skulle man?

Liksom, om man sviks av samhället, så ger man sen blanka fan i allt vad "samhälle" heter!

Det blir "två läger" där "de rättfärdiga" ser sig som så mycket bättre än än "skitmänniskorna". (detta på tal om tråden "fängelser)
Och jag tror... att somliga behöver dessa "skitmänniskor" för att själva få känna sig bättre, när den egna självkänslan inte räcker till...
Men, det här var ett sidospår. (och jag kommer inte att säga mer om saken, oavsett om det följer en diskussion, för jag har sagt min mening här nu, och tror knappast att jag får något att tillägga. Jag vill inte gå in i diskussioner som inte leder någonstans.)


"Bokstavsbarn".

Ett annat ord är "Neuropsykiatriska funktionshinder", som sammanfattas NPF, och innesluter ADHD, DAMP, Aspberger, tourette, autism, OCD, mm.

Grunden till ADHD/DAMP och närbesläktade, är bl.a. obalans i singalämnesflödena i hjärnan. (enkelt och förenklat uttryckt)
Det är ofta(st) ärftligt, och jag har det i släkten (nära släkt).





Lena, det är inte alls konstigt att du "känner igen dig" !!!
Det är egentligen det som är det riktigt lömska i sammanhanget, och som också gör det så svårt att förklara för andra som inte är insatta.

Problemen i sig är inte några egenskaper som verkar ha dykt upp från mars, och bara drabbar vissa människor.
Det är "problem"/egenskaper, som ALLA människor har, bara mer eller mindre uttalat.

De flesta kan lösa dessa situationer, genom att "skärpa sig".
I alla fall löses de - mer eller mindre bra - utan att hela livet blir ohanterbart. Gång på gång på gång på gång på gång.
Något som givetvis även inverkar på relationer, jobb, vardag, ja tillvaron som helhet.

Nu innebär ADHD mer än "bara" koncentrationsproblem på det viset som jag tog upp, men det är en stor och viktig ingrediens.


Om det är ett handikapp eller en förmåga?

Som med alla funktionshinder, BLIR det handikappande när problemen blir så svåra att de förstör ens möjligheter till bra jobb, relationer och/eller en fungerande vardag.

ADHD i sig, är ett funktionshinder. Det hindrar ett funktionellt liv (som de flesta människor klarar att inrätta sig i).

Om det är ett handikapp eller en förmåga?

Ja, visst är det "både och" som Pejori skriver!
Oftast är det "både och" samtidigt. I alla fall för mig, som inte har problematiken så fullt utblommande.

Både och kan det vara, men mycket mycket sällan där emellan.
Det är antingen eller, och oftast samtidigt...


Jag har inte någon personlighetsstörning, utan har lätt för att få bra kontakter med folk överlag.
Människor antingen älskar mig - eller hatar...

Det är jag som inte riktigt orkar med "människor", snarare än tvärtom. Tack och lov. Det är inte självklart när det gäller ett sådant svårt relations-funktionshinder som adhd/damp.


En stor del av mitt liv har jag tillbringat i kaos. Utan att veta, utan att förstå, varför. Att det varit kaoset i min hjärna som varit ständigt drivande.

Det har varit tufft, och mycket svårt mellan varven. Det som ligger på plus, är att jag skaffat mig en rejäl livserfarenhet, från de flesta situationer och miljöer ...


Jag är som jag är, och har den problematik som jag har. Men min situation har rett ut sig, och jag klarar att leva med mitt eget privata inre kaos, till och med på ett vis så att jag är lycklig. Och mycket mycket mycket stolt över mig själv.

Vad framtiden har att erbjuda, vad gäller "mitt eget inre privata kaos", det vet jag inte. Jag är så oerhört sårbar för yttre skiftningar som kan beröra mig nära. Och jag är mycket hjälplös inför dem.
Men jag är också mycket stark, och har min egen klokhet som brukar hålla för mig.

Kanske är en del av "funktionsnedsättningen" en oerhörd intensitet i livet. Sorgen blir så djup och svår, lyckan så oerhört andlös.
"Lagom" är ett ord som jag sällan får känna innebörden av. Även om det är min ledstjärna.

Hur som helst, jag har nu en period i livet, av djup harmoni och tillfredsställelse. Jag mår gott, rakt igenom, och det njuter jag av i fulla drag. Det är inte självklart.

"Varje dag, ett liv"! Var det Melker i Saltkråkan som sa det?
Jag tar tillvara mina dagar, med alla mina sinnen och hela kroppen.


Kram till er alla!!!

/amaira.

Så fantastiskt du kan uttrycka dig, Amaira! Tack för att du ville svara!
Jag känner också det här obehaget inför "vi och dom"- tänkandet. Vi, de riktiga, normala människorna, som kanske bara kunnat flyta genom livet. Eller, ännu mer tragiskt, kanske gått igenom svårigheter och sorger och kommit ut som mer hatiska, bittra och intoleranta.
Jag förstår att du inte vill gå in i diskussioner om fängelser och sånt. Många, många i våra fängelser har varit "damp - barn" som små.
Har själv en ung person i min närhet som lider av skuggsyndrom (tack för att du lärde mig ordet) av Asperger. Det är svårt ibland att se honom kämpa för "normalitet" i stället för att följa sin känsla. Jag hoppas bara att han med åren ska förstå att "normalt" inte automatiskt är bra, utan lära sig leva med sin inre person utan att skämmas.

Kram på dig själv!

kram på dej amaria. håller fullständigt med dej
apropå fängelsetråden så är det lätt att dömma.
men livet kan på ett ögonblick slås i sönder, och det är svår att förutse hur vi reagerar.
jag försöker av den orsaken aldrig att dömma ut människors handlande då vi själva kan hamna i en ohållbar situation, där det till synes inte finns någon utväg.
att jag sedan kan raljera lite och skämta om eländet tror jag är ett sätt att överleva
får man hela tiden som du säger, höra att man är värdelös och inte duger, så blir man sådan om man inte har styrka och möjligheter att ändra på det,
har som du ett inre kaos som jag lärt mej att leva med. det är inte alla förunnat att kunna det om man inte kan få hjälp och förståelse.
nu blev det långt, men det är viktigt att diskutera det, inte bara " som skoj" även om det behövs också
ha en bra helg alla i solen och värmen

Tack Amaira för att du förklarar så andlöst bra att vi andra får en chans att förstå!

...och tack tillbaka - för ert bemötande.

kramisar igen.