Jag följde instruktionerna här, även om det snarare tog två veckor än några dagar för det att växa ut rottrådar. När jag planterade om dem, från att flyta i vatten till jord, var rottrådarna 2-3 cm långa och de hade kommit skott som var kanske 1-2 cm långa.

Nu ett par veckor senare är alla tre sticklingarna döda. Jag planterade dem i självvattnande krukor som hela tiden haft några cm fritt vatten i botten. Varje dag hällde jag sedan på någon halv dl vatten direkt på själv sticklingen. De har sedan fått stå på den soligaste platsen jag har - vid en balkong med morgon-förmiddagssol, men nu är de döda.

Vad borde jag ha gjort annorlunda?

För övrigt undrar jag om det inte är smartare att, istället för att låta dem flyta en burk med enbart vatten, ta en tät kruka eller behållare, fylla på med jord och sedan vatten så att det är några cm fritt vatten ovanpå jordlagret. Alltså fylla på med jättemycket vatten (relativt sett).

På detta sätt får de ju börja sina dagar flytande på vatten men när rötterna börjar utvecklas så kommer de, när de är ett par cm långa, nå jordlagret och kan slå rot av sig själva. Låter inte det mer "naturligt" ur växtens perspektiv?

Oj här var det mycket som var fel. De rötter som bildats i vatten funkar inte i jord så det tar tid för plantan att vänja sig och skjuta nya rötter som kan ta upp vatten, syre och näring i jorden och medans de vänjer sig ska de stå ljust men ej i gassande sol de kan ju inte ta upp vatten så bra så en plastpåse över kan vara bra ifall de verkar ha svårt dra vatten.
Och växter som inte är sumpväxter ska inte sitta i jord som är för blöt utan lätt fuktig ungefär som en urkramad disktrasa och krukan ska vara liten kanske 5-6cm i diameter max till ett palettblad när det skapar nya rötter och det ska vara dräneringshål i krukan. Självvattnande kruka låter som för stort + hela tiden vatten i låter som de fått syrebrist om rötterna vilket de lätt kan få ifall det är för stor jordvolym jämfört med plantan + det blir ju även lätt för blött ifall det står vatten i hela tiden. Självvattnande krukor funkar att sätta lite större växter i som har ett välutvecklat rotsystem

Frågan gäller parasollsäv, Cyperus involucratus. en nära släkting till papyrus, som likt den växer i vattenbryn ungefär som säv. Den tål bra att stå i vattensjuk jord och anses lättodlad, exempelvis i kanten av en damm. Problemet för vår del i Sverige är att den inte klarar låga temperaturer och alltså måste odlas inomhus i kruka. Det har jag dålig kännedom om hur det går till. Jag gissar dock att det inte är helt enkelt. Men vad som gick galet för dig kan jag tyvärr inte förklara. Det låter inte som om du gjort något påtagligt fel.

Men då låter väl min idé att fylla en kruka med jord, sedan översvämma jorden med vatten (1-2 cm fritt vatten ovanpå jorden) och låta skotten flyta på vattnet rimlig?

Gassande sol är kanske inget jätteproblem i november?
Detta löser sig väl med min metod ovan? Några korta rötter kommer vara direkt i vattnet medan några lite längre rötter tränger ner i jorden.

Detta är ju vass som växer i strandkant?

Varför ska krukan vara så liten? Med tiden kommer ju den här växten blir kanske 2 m hög. Vill ju ha en rejäl kruka för detta.



Varför skulle den få syrebrist av stor jordvolym?

Tack!

I stor jordvolym med torvbaserad jord så packas den lätt ihop och blir kall, tung, och syrefattig när man vattnar. För stor jordvolym är en vanlig dödsorsak för små plantor, det finns ju inget liv som luckrar upp jorden inomhus som ex, daggmaskar (som inte passar som husdjur i krukor).

Jag odlar parasollsäv med sedan runt 30år tillbaka och jag planterar dem gradvis i större kruka och låter dem ha lite torrare jord när de är små och rotsystemet utvecklas, gott om syre i jorden är gynnsamt för rötterna jag har hitills inte dödat en enda ofrivilligt (När de blir för stora får de en sommar ute planterad i marken innan de återgår till mull).

Jag har sett folk odla parasollväl (eller möjligen riktig papyrus) i grus!? Som sedan haft säkert en dm vatten över sig.