Det är en stor dag i morgon. Då ska man konfirmeras i domkyrkan. Skulle vilja ha konfirmeras i en mindre kyrka. Var de tvugna att ta norden störta? Att samtidigt spela upp en pjäs för flera hundra pers, måste dessutom använda mikrofon,sen så måste man tala långsamt eftersom det är 11 sekunders eko därinne. Som sagt en stor dag och en viktig tradition.

På söndag är det gudstjänst, då kommer en flickkör från england och en biskop från uganda.

Mäktigt, i Domkyrkan.

Mina barns konfirmation har klämt in sig i en mindre kyrka, efter 4 veckors konfa läger, det har gått bra, men trångt.

Men väldigt kul med konfirmation.

för mäktigt

Min dotter konfirmeras i början på maj och vi får bara bjuda 10 pers/konfirmand för att alla ska få plats i kyrkan. Det blir inte lätt att försöka att gallra ut bland släkten .

Pia

vi skulle alla kunna få bjuda 100 pers var om inte mer, och vi är den största konfirmandgruppen på länge. Vi är över 50 pers delat på två

Lite nyfiken blir jag...
Konfirmeras du pga ... familjetradition... eller tro och övertygelse?

Eller alla presenter?

Heja Andreas! Domkyrkor kan verkligen ta andan ur en..så vackra!!!
Funderade just på vad man säger när folk konfirmeras....."Grattis", "Välkommen" "Har den äran"??
Hur som helst - själv säger jag lycka till, vilket minne det blir när nervositeten är glömd!

Unn - hedning

Mer därför det är något som man måste ha gjort. Alla har gjort det, både vänner och släktingar. Första etappen i vuxenlivet. Ungefär som att ta körkort.

Domkyrkan är respekt ingivande. 30 meter högt i tak. Det skulle kunna få plats ett 8 våningshus där inne. Förstår inte hur medeltida människor och specielt nordbor kunde bygga något liknande. Det tog 200 år att få det klart. Alla stora svenskar ligger begravda i kyrkans golv.
Skulle det varit ett liten kyrka skulle det inte vara lika krävande på perfektion, vilket det nu är. Flickkör från england och biskop från uganda hör inte till de vanliga konfirmationerna

Grattis Andreas!
Hälften av våra barn har lyckats konfirmera sej,
det är tufft när det krockar med hockeyturnering och musikläger.
Jag ser konfirmationen lite som allmänbildning, så att ungdomarna vet lite mer
om våra flerhundraåriga traditioner och varför vi firar jul och annat.
Det är även lättare att saga "nej", om man vet, vad man pratar om.

Önskar dig lycka till i livet och hoppas att du hittar "filerna" i "körkortet"

Jag önskar dig lycka till!!!
Jag håller med om att det låter mäktigt med självaste domkyrkan.

Själv tycker jag att min egen konfirmationspräst sa det bäst:
"Alla borde konfirmeras då det handlar så mycket om etik, moral och att vara en god medmänniska".

Han var över 80 år och vi hade enormt roligt när vi träffades. Vi diskuterade jättemycket om moral och hur det var att vara ung.

Vi skulle gå till 10 gudstjänster under året. När vi frågade efter de "böcker" som prästen skulle fylla i att vi varit i kyrkan så svarade vår läspräst bara att han litade på oss.
Parallellgruppen hade en 30-årig präst. Han domedagspredikade varje vecka och krävde att deras "böcker" skulle fyllas i.
Ni kan ju gissa vilken grupp som troget satt där varje vecka i kyrkan och vilka som fuskade.

/Mimmi

exakt så var det för oss också. Vi har dessutom mycket trevliga och roliga ledare. När jag började trodde jag att det skulle vara jättetråkigt men det var faktiskt kul. Visste inte att präster hade en sådan humor

Kanske man skulle gå och titta då! Vi har just bestämt oss för att gå på museet då det är sista dagarna på F16-utställningen, och det är ju nästgårds.
Kul med fler Uppsalabor här.

Präster är oxå människor. Och när vi står där i badrummet på morgonen och borstar tänderna är vi alla ganska lika, eller hur?

Åh, jag önskar jag fick vara med imorgon! Det är en underbart vacker domkyrka och det blir ett minne för livet!

Och det är någon tröst för dig, kan jag berätta för dig att jag var en s k sommarkonfirmand. Men när min grupp skulle gå fram, låg jag i halsfluss. Så jag fick en "egen" konfirmation". Alla mina "läskompisar" skulle ställa upp, iklädda sina konfirmationskläder. I september. Ingen kom.

Så jag var ensam i en nästan fullsatt kyrka. Fick ett alldeles eget storförhör. Och fick gå fram till altarrringen alldeles ensam också. Jag var skiträdd! Men det gick bra!

Det värsta var efteråt! För i kyrkbänkarna satt både min "ordinarie" boyfriend från staden och en liten förälskelse som jag hittat på sommarlovet, och som ville komma och överraska. Och de satt bredvid varandra i kyrkan!!

Jag fixade det också! Lycka till imorgon Andreas!! Det går jättebra!

Håller med dig Hannele!
När jag blev myndig visste jag genom min konfimation vad jag sa nej till och gick ur svenska kyrkan...
Fenja

Jag klarade det utan att göra bort mig på något sett, sen när man kom hem fick man en liten peng och lite presenter. Det kunde inte ha varit bättre. 19 och halvsol, så man slapp svättas i kåpan.

Grattis, kul att du inte gjorde bort dig, men varför skulle du gjort det?
Jag har själv ca ett år kvar till min konfirmation och jag kommer säkert bli lite nervös också men kanske inte lika nervös som jag skulle blivit om jag visste att jag skulle konfirmera mig i en domkyrka!
Ja, ja grattis grattis!!