CITAT (Monaxe @ 12-12-2013, 23:34)
Jag är rädd för att blir gammal och sjuk i detta landet, Kunskap finns, men allting prioriteras ner mer och mer, jag vill inte bli en av de gamla och sjuka som får vänta på ett akutintag i flera timmar för att sedan skickas hem eftersom det inte finns några vårdplatser.
Hem till en hemtjänst som sliter för att för ihop sin bemanning, vilket innebär att det sällan är samma personer som kommer för att hjälpa mej.
Hemsjukvården har också nerdragningar, hinner inte med allt som behövs.
Att bli gammal och sjuk i detta land innebär att man mer eller mindre måste ha anhöriga som hjälper dej, både med vanliga småsaker, men även hjälpa med att vårda, ta ansvar för tidigt eftersom man blir hemskriven för tidigt pga platsbrist.
Jag är rädd för att bli gammal och sjuk och behöva bli en belastning för mina barn, eftersom vården inte kommer att fungera alls när när jag kommer att behöva den.
DET tycker jag är läskigt!
Den hemska vården har jag nu fått uppleva med egna ögon stora smärtor där man inte får hjälpen de lovar, bara åka fram och tillbaka till vårdcentral och sjukhus varannan vecka för att uppleva samma hemska behandling jag kan tycka som tortyr.
De vill inte hjälpa de vill bara ha en bort därifrån, de är så rädda för att ge eller skriva ut den farliga beroendeframkallande medicinen som är ens enda räddning för att bli frisk och fungera som en vanlig människa utan att ligga blixt stilla för att röra sig gör för ont och inte få mer medicin när man ligger där och skriker av smärtor.
Ska jag till ett sjukhus nån gång så får det vara när jag ska dö för man dör med den lilla hjälp man får på sjukhuset, i detta ögonblick fäller jag tårar av hur hemskt dålig sjukvården är, att de kan behandla en människa med så stora smärtor att man inte ens kan gå.
Och jippie, jag fick nytt ryggskott i Söndags tillsammans med mitt diskbråck låg jag och skrek så ambulans fick tillkallas och dubbla min redan (så jättehöga medicinering) som ambulanspersonalen även sade som jag också redan gjorde halva dagen innan de kom, och de sa att det är inte lönt att åka med till akuten när jag har medicin hemma och sitta där i säkert 8 timmar minst över midnatt för akuten är överfull av människor som halkat i all halka och mycket mer och med endast 2 st ortopedläkare som hade fullt upp var det bara att vänta och ringa vårdcentralen nästa dag som jag gjorde varje dag och väntade redan sen veckan innan på att min läkare skulle ringa för diskutera om medicineringen och andra mediciner.
Som hade lovat varje dag att ringa i en vecka då jag fick tag på han på Onsdagen och blev helt förskräckt över all medicin jag ätit så jag kan röra mig utan att skrika och som jag redan var på vårdcentralen på Måndagen med möte med läkare och sköterskor och sjukgymnaster som alla hade sån förståelse och bara få såna svar, vad fan hade du själv gjort i min situation och uttrycka sig med såna argument att jag måste söka hjälp för missbruk att jag tog 40mg morfin om dagen istället för 20mg när det knappt hjälper för att kunna tassa försiktigt fram.
I nu 7 månader har jag fått uppleva hur det är att få tag i läkare som tar 1-2 veckor och alla med samma dåliga bemötande och svar och alla sköterskor som inte kan sitt jobb med felmedicineringar och aldrig ger mer medicin som de lovar. Man dör om man behöver komma till sjukhuset för att få hjälp jag ska aldrig mer dit!
Oj detta blev långt men jag behövde nog få skriva av mig lite, jag är så jäkla ledsen och arg, det är alltid bara ett steg framåt och två steg bakåt.........
Tack och hej, nu måste jag faktiskt gråta lite över detta för det har varit bland de hemskaste upplevelserna i mitt liv........