När jag gick i låg- och mellan-stadiet var det väldigt frekvent med ommöbleringar i klassrummet.
Ibland skulle vi sitta i en u-formation runt salen, sen skulle det vara fyra och fyra i grupper, sen två och två osv.

Jag kände rätt starkt att det var någon slags mening med det där, läraren verkade förväntansfull varje gång vi flyttade runt,
men det sades aldrig vad som var tanken (och förhoppningen) med det hela.

Känslan var att det hade diskuterats livligt i lärarrummet om "det här nya sättet att skapa dynamik i klassrummet", eller nåt.
Känner ni igen detta (kanske var lokalt beteende)?

Jag kom att tänka på det när jag diskuterade aspergerproblem i skolan på ett annat forum.

Min son har asperger och han hade ju totalt flippat ur om han upplevt alla dessa bänkflyttningar.
Jag hoppas att det inte pågår fortfarande.

Ja kommer ihåg det där! En gång satt vi i grupper om 4 och bänkarna var olika höga ganska opraktiskt.Känslan jag hade var att vi som var mest aktiva skulle sitta långt fram,så fröken skulle ha "koll" på oss! Men man kan undra varför vi ibland satt i uform längs väggarna,ibland 2och 2 och så dessa grupper! Men känns som det var mycket expriment exvis matten den här mängdläran typ svampar i olika grupper uppgiften var rita en ring runt högen med flest svampar??

Jag kan tänka mig att det blev tillåtet att prova nya pedagogiska grepp för att underlätta och göra undervisningen roligare. Inte var det kul att sitta en och en på rad, med straff i skamvrån om man pratade med någon?

Idag talar man om miljön som den tredje pedagogen, att miljön ska fungera som ett pedagogiskt hjälpmedel. Säkert var det sånt man experimenterade sig fram till på 1960-talet.

De höll på och provade olika placeringar av bänkar när jag gick i skolan under slutet av åttiotalet och början på nittiotalet också. Ingen aning om varför, kanske lärarinnan trodde att vi behövde omväxlingen för att upprätthålla intresset

Jag gick i skolan 1958-70, inget bänkflyttande alls...

Inga dylika ommöbleringar i grundskolan men däremot lite i gymnasiet på slutet av 60-talet.

Omflyttande på mellan-högstadiet (ca 87-92), inget i gymnasiet.

I gymnasiet kunde man inte flytta om något, de arbetsbänkarna behövde man nästan truck för att flytta på. Lärarna där var nog inte så mycket för den typen av aktiviteter heller, de var mer inriktade på skolarbete och resultat

Det beror på vilka salar man var i I labben (kemi, biologi, fysik) var bänkarna fast monterade i golvet, inte i de andra rummen.
Fast på gymnasiet hade alla lärarna som policy att man satt i bokstavsordning, praktiskt för dem, inte så kul alltid för oss Och om man då flyttade bönkarna förstörde man ju bokstavsordnngen...

Jag kommer också ihåg dessa omflyttningar och tyckte inte det blev ett dugg bättre av att sitta i ring eller vad de nu hittade på. Bäst var det när bänkarna placerades två och två med varannan flicka, varannan pojke.

Jag började skolan 1960 och var aldrig med om någon kringflyttning. Jag gick i en byskola t o m sjätte klass, kanske det var skillnad på stan och vischan? Oss bondungar flyttade man inte på hur som helst.

Jag gick ju ett yrkesprogram så vi hade inget av de där ämnena och när vi hade kärnämnen var vi i salar som delades med andra klasser. Men jag kommer ihåg det där ed att sitta i bokstavsordning, mitt efternamn börjar på B så jag fick sitta nästan längst fram trots att jag vill sitta längst bak, med ryggen mot väggen

i småskolan och folkskolan hände det att man fick byta plats i klassrummet. Ibland berodde det på att de två som satt tillsammans inte kom överens. Ofatare handlade det om att skilja två pratmakare/busungar åt. Då hamnade man nästan alltid längst fram, vilket begränsade möjligheterna till dumheter...

Upplevde aldrig några ommöbleringar i skolan faktiskt. Det är alltid en trygghet för dom flesta elever att ha en viss plats. I lågstadiet var det dessutom träbänkar med inbyggd sits och bläckhorn. De ni.

Nej jag har aldrig vad jag kan minnas upplevt några omflyttningar - började - 59 i 'småskolan' (B-skola) - sen 'storskolan' (också B-skola) - allt detta i Dalarnas obygder. Sedan flytt till stad i annat landskap ... och vad jag minns flyttade man inga bänkar där heller.
I B-skolorna var skolbänkarna tunga gedigna saker som stod där dom stod, ordning och reda .

Grundskolan 1976-1985 och jodå, det flyttades runt framför allt i låg- och mellanstadiet. I högstadiet fick vi själva bestämma plats precis som på gymnasiet och då var det dessutom olika salar och där var det olika möblering beroende på läraren som hade klassrummet och kanske vad som då skulle göras.

Sonen har gått ut ettan och ska börja tvåa nu. Där möbleras det flitigt om bland både möbler och barn.

Vitsen är ju att olika arbetsuppgifter är bättre med olika möbleringar. Och sedan så är det meningen att man ska lära känna alla klasskamrater och att ingen ska känna sig utanför - antar jag.

Kan tänka mig att har man ett eller flera barn med diagnostiserad Aspergers i klassen så är man nog mer försiktig. Får man hoppas...

Jag började skolan när jag var 6 år 1959 då satt vi i träbänkar rad på rad, dom pladdriga fick sitta längst fram ;)Enda gången vi flyttade ihop bänkar var i mellanstadiet då vi hade grupparbete ,då¨hade bänkarna stålben som man kunde höja och sänka efter elevens behov locket på bänken var av laminat ! Då fanns även så kallat Speciallklasser där dom fick gå som inte hängde med i undervisningen eller hade någon störning .

Skönt att höra att det inte bara var min skola som höll på med detta.

Jag förstod aldrig vad det var bra för, men jag märkte på läraren att det fanns en förväntan om att
"nu stundade stora förändringar".
Å andra sidan var det mesta i skolan fullständigt obegripligt och förvirrande för mig, så jag bara rättade in mig i ledet.

Vissa elever kan nog gynnas av detta medan andra, som har svårt med ständiga förändringar, blir otrygga.

På högstadiet hände det aldrig, men där bytte man ju sal efter ämne och var lika otrygg hela tiden liksom (fast vi hade nog en "hemsal" har jag för mig).

Men om man möblerar om för ett grupparbete eller så då antar jag att läraren förklarar syftet med det hela och då blir det ju begripligt.
Men vi fick aldrig någon förklaring alls.

Det är väldigt olika på lärare vad gäller hänsyn till asperger. Finns både underbara lärare och rena katastrofer.
Min son tog de helt livsgnistan ur under en period.

Men det var ju kul att rita ringar runt svampar ju!

Det är antagligen lika mycket experimenterande idag (fast med annat då förstås).

1979-1988: Inga omflyttningar beodrat från skolan. Vi elever fick placera oss fritt i grupper eller enskilt efter humör och behov.

På 60-talet när jag gick i skolan hade de inte en aning om vilka som var interligenta och som hade kapacitet ! dom satte de i specialskola ?de som ansågs vara smarta fick gå vidare till realskolan Nästan alla vi som gick ut folkskolan 1967 startade egna företag i eller av min klass !många av de så kallat mattesnillerna hamnade i personlig konkurs då de köppte hus över sina tillgångar och också levde över sina tillgångar !Märkligt nog gick det bäst för oss som gick 8-årig folkskola som sakt nästan alla av oss startade eget !

Jaha och ...

Vilka kategoriska uttalanden du gör! Jag tror inte att jag kom in på realskolan för att jag "ansågs smart" utan snarare för att mina betyg räckte till det. Jag lärde mig stava i alla fall.

Motti, man behöver knappast vara intelligent för att starta eget eller att driva ett företag. Det gäller att omge sig med rätt folk, ha en bra affärsidé vid rätt tidpunkt samt inte minst en hel del tur.

Jag är faktiskt av den åsikten att om någon är duktig, smart, intelligent, oerhört bra på något, ja då ska det stärkas och lyftas fram. Ett barn som visar begåvning i t ex matte ska inte behöva sitta där med sina jämnåriga och titta ut genom fönstret eller klottra på skrivbänken när uppgiften är avklarad på fem minuter och för resten av klassen tar det hela lektionen. Ett sådant barn tröttnar på allt och alla. Det där är vi i Sverige generellt rätt dåliga på i vår skola, ingen ska ju vara bättre än någon.

Här i byn experimenteras det fortfarande. Jobbat som vikarie i olika omgångar o det är bara katastrof. Barnens/elevernas uppmärksamhet riktas åt helt fel håll, mot varandra o då blir det också som det blir. Flum-flum. Det syns i allt. Statistik, elevers kunskap mm.

Och vilken erfarenhet har du av skolor i andra länder, Peztis, som kan uttala dig så bestämt och jämföra...? Du förenklar och fördummar Sverige. Det tycker jag du skall fortsätta med i Spanien. Där kan du bli ett lysande undantag.

Peztis !om man startar eget företag själv så har man inga andra som stöttar upp en mer än en själv ,sedan beror det ju på vart du vill iväg med ditt företag eller hur ? Att starta ett eget företag fodrar en del både när det gäller interligens och kunskap bla när det gäller ekonomi och att kunna deklarera ditt företag betala skatt och att ha en bra revisor.Lite i huvudet måste man ha för att starta ett företag som är realistiskt bärbart ekonomiskt .Alla kan starta företag men är det realistiskt genomförbart ?

Ja, där har vi jantelagen när den är som mest förödande.

Hade en del klasskamrater som hade lilla a i matte som gick upp i realskolan bla men för dom gick det inte så bra !personlig konkurs osv .Vi som gick ut 8:an däremot gick det mycket bättre för många av oss startade egna företag som gick jäkligt bra ! Man ska inte dömma hunden efter håren .Bara för du kan sitta och plugga siffror så är det inte sagt att du klara dig bättre i arbetslivet tvärtom har jag lärt mig .Många som inte klarat sig så bra i skolan är i dag företagare av rang och har enrtipenör anda som ingen kan lära sig i skolbänken .

Jösses Amalia vilka generaliseringar!

Tyvärr Motti är du den enda som dömer hunden efter håren. Inte sjutton behövde man vara mattesnille för att komma in på realskolan.

Nä men det är ju precis det jag säger Stintan ! vi som gick 8 årig folkskola klarade oss bättre än dom som alltid hade stort A på matteproven ! de hade för stora tankar om sig själva .Att vara mattesnille hjälper inte enbart i alla väder.Man måste vara lite mer än mattesnille här i världen.

Det krävdes hyfsade betyg i övriga ämnen också för att komma in på realskolan så jag förstår inte vad du snackar om. Tror inte någon kom in bara genom att vara bra i matte. Däremot kunde man vara ganska skral i matte men bra i övriga ämnen för att komma in.

Att ni skulle klarat er bättre med 8-årig folkskola än dem med högre utbildningar är ju bara nys. Det finns helt säkert folk ur båda kategorierna som klarat sig bra och dom som klarat sig mindre bra av olika orsaker..

Självfallet behövs det också andra kompetenser och genskaper utöver vad skolan effektuerar. Det är dumt att tro att skolan ska fixa alla "verktyg" för ett framgångsrikt yrklesliv. Men är det inte ännu dummare att tro att kunskaper och kompetenser som tillägnas i skolan saknar värde, eller är helt kontraproduktiva...

Javisst! Likaväl som att det finns folk som pratar men för den skull behöver dom inte ha något att säga....

Fy, vad du är otrevlig!

Jag personligen har inte erfarenhet av andra länders skolväsenden men jag har släkt och vänner från både öst och väst så helt ogrundat är det faktiskt inte.

Har ju dock personlig erfarenhet av den svenska skolan och i de ämnen jag var bra på fick jag ofta sitta och rulla tummarna. Och jag har idag en son som går i skolan. Han har dock en bra lärare som utmanar honom och det är jättebra! Jag sa faktiskt inte att det är lika överallt, jag sa generellt.

Hur länge fanns realskolan ? Det alternativet fanns i alla fall inte när jag , som är förr 1952 , gick i skolan. Likaså att sluta i åttan , vilka gjorde det ? Det var obligatoriskt med nio år .

Det var inte folksola på den tiden , hette grundskola de sista åren jag gick i skola.

Som sagt , det finns olika personer med olika sätt att ta sig fram här i världen men att generalisera och påstå att alla de som gick i realskola gjorde sämre ifrån sig i vuxenvärlden är väl i alla fall att vara fel ute.

Varför så bitter och avundsjuk Motti ? Var i stället glad att det gick bra för dig och strunta i andra.


När det gäller vad TS tar upp så var det ganska flummigt på den tiden. Har själv aldrig behövt flytta om bänkarna , om det inte gällde grupparbete , men visst höll vi på med mängdlära . Delmängder hit och dit , större än och mindre än osv.

Sedan kommer jag ihåg att vi fick lära oss räkna med räknesticka , någon mer som kommer ihåg det?

Alternativet att gå realskolan borde ha funnits även för dig, för det försvann först i början på 70-talet. Att det blev obligatoriskt med 9 år verkar hänga ihop med att folksolan gjordes om till grundskola. Det skedde under en längre period och blev också klart först i början på 70-talet. Men jag antar att din skola inte var bland de sista att göras om.

Allt enligt wikipedia.

Min man som är född 1949 kunde inte söka till realskolan för den fanns inte utan det var något som hette enhetsskola några år och så blev det grundskola . Det var obligatoriskt med 9 år även för honom.

Det här är inget lokalt utan det gällde över hela landet.

Min bror , född 1948 men började i skolan ett år tidigare d v s gick med de som var födda 1947 , gick i realskola .

Han tog studenten tillsammans med de som var födda 1948 och var de absolut sista som kunde gå den vägen och var också den sista årskullen som tog studenten " på riktigt " . De fick göra studentskrivningar osv och fick på " studentdagen " vänta för att höra om de hade klarat sig eller inte. Då fick de ta på mössorna.

Det är också något som gällde för hela landet .

Jag är född 1953 och gick tre år i realskolan efter att ha gått sex år i folkskola, märkligt att det var sådana skillnader i landet.

Motti tror du att ni är dom enda med eget företag? Är väl roligt om det går bra men förklarar inte alla andra för dumma.

Jag har 3 barn, alla 3 gick i realskolan och alla 3 har eget företag......

I Tyskland finns fortfarande den 4 åriga< realskolan kvar. Dom är efteråt väl förberedda att börja sin egdiegna yrkesutbildning.
Men nu finns det också många a<ndra utblidningsvägar där, hörde ja när jag pratade med ett barnbarn som nu snart skall börja att läsa

Motti om allt är så bra, varför gnäller du då så ofta om det ena och det andra....

Sambon ha<de inte heller alla dessa omflyttningar av bänkerna i skolan

Elisabeth

Förstår inte hur det kan komma sig. Det jag har fått veta är att det var likadant i hela landet , realskolan fanns inte t ex för min man som är född 1949 och uppvuxen i en annan kommun än jag är.

Likadant för mig , född 1952 och uppvuxen i en av de kommuner som var allra allra sist med att slopa realskolan.

Hur kan det då komma sig att det fortfarande fanns kommuner med realskola ? Var det någon sorts undantag eftersom man inte följde reglerna ?

Om du är född 1953 vet du om folkskolan också fanns kvar och om man kunde sluta efter 8 år ? Som sagt , min man gick i grundskola och inte folkskola trots att han är född 1949 . Likaså var det obligatoriskt med 9 år i skolan fr o m en skolreform som infördes 1962 .

Han har också fått veta att det här var en regel som gällde över hela landet.

Om man läser på Wikipedia så infördes en ny skolform 1970 som gjorde att realskolan försvann. Då borde det ha varit svårt att ha realskolan kvar ens i några kommuner.

Realskolan avskaffades succesivt i takt med att den obligatoriska skolan blev 9-årig. Från folkskola till enhetsskola och sen grundskola tog processen närmare 20 år. De sista realskolorna avskaffades inte förrän 1972. På 50-talet fanns det fortfarande 7-årig folkskola på en del håll medan den på andra håll var 8-årig som sen i och med grundskolan blev 9-årig.

Parallellt med realskolan fanns det 7-åriga "flickskolor" vilka ledde till antingen gymnasiestudier efter 5-an eller normalskolekompetens som var något sorts mellanting mellan realexamen och studentexamen. Denna skoltyp fanns även som samskola på några ställen.
Sen fanns det ju en massa olika yrkesskolor fortfarande på 50-talet, inte att förglömma, som många gick efter folkskolan.

Själv började jag folkskolan 1950 och har nog gått i de flesta typer av skolor p.g.a. en massa flytt hit och dit under skoltiden.

Min lillebror, född 1949, tillhör årgången (som mamamaggan redan sa) som var de sista att ta "riktig studentexamen" med tentor och censorer och lång väntan på resultat om alla klarat sig eller någon kanske kuggats.

Vad jag nu undrar är . om realskolan försvann 1972 , innebär det att det var möjligt att gå i realskolan fr o m 1972 och framåt eller var det att 1972 var det sista året man kunde ta realexamen ?

Jag tror att den fasades ut så att det var sista året man kunde ta realexamen i det fåtal realskolor som fanns kvar. Sista året för intagning bör då ha varit 3 - 4 år tidigare. Det var väl meningen att skolplanen för årskurs 9 i grundskolan skulle motsvara den för realen.

Räknestickan kommer jag ihåg, men det var på högstadiet. Tror att jag har den kvar nånstans, men tror inte jag idag skulle kunna klura ut hur den används.

Det här med mängdlära. Jag har förstått att det numer betraktas som flum, men varför?
Ha överseende med min okunskap, men det är det enda jag kommer ihåg som roligt på matten.

Var det att det var roligt som var flum kanske (men jag kanske är ensam om att tycka det)?

Jag gick ut folkskolan 1967 då var den åttaårig i Vaggeryds kommun ,vår lärare slogs för att vi skulle få gå med i den nioårig grundskola men svaret blev att de var tvungna att dra grännsen där.De av klasskamraterna som började Realskolan gick över från sexan till tre eller fyra årig Realskola ,man fick välja där.Men jag tror att Vaggeryds kommun var en av dom sista som aveklade Realskolan innan Gymnasieskolan kom till .1968 började jag Frisörskolan som var treårig då och tog min frisörexamen=student 1971 .

Så frisörutbildningen var på gymnasienivå och ledde till studentexamen redan i slutet på 60-talet? Hur kunde man komma in på gymnasiet efter åttan i folkskolan?

Började på praktiska realskolan 1962 när jag var 12 år. En rolig tid var det, men det var ju hela skoltiden faktiskt. Vilka minnen man har. Bra lärare, stenhårda lärare, nya osäkra lärare, ja allt hade man.

Och alla lärare hade man respekt för, känns som ljusår från nutidens skola.