Drömmen om ett annat liv har vi väl alla någon gång haft och det är roligt att läsa den andra tråden om drömmar.
I tio, kanske tjugo år har maken och jag pratat om att bosätta oss i sommarstugan när barnen var vuxna. Det är dom nu, men nu är maken 64 och jag 56 och mina tankar har förändrats lite.
Förr var det naturen och avskildheten som lockade. Det är fortfarande det tyngsta argumentet för flytt, men jag har börjat tänka på de negativa sidorna mer och mer. Visst kan vi modernisera en del och göra saker bekvämare, kanske bygga till, men ändå.
Naturtomten kan man mer eller mindre låta sköta sig själv om man inte orkar, men vi har lång "egen" väg upp från den som plogas. Något man tänker på sådana här vintrar. Min svärfar är 87 och bor ensam och halv omodernt, men han har ju gjort det i hela sitt liv och är fortfarande ganska pigg, men vi som bott bekvämt - ska vi verkligen satsa på att flytta ut på landet nu när vi börjar bli äldre???
Om man blir sjuk eller handikappad, beroende av hjälp på olika sätt, inte kan ta sig till affären, vårdcentralen osv själv, då är det kanske inte lika charmigt att bo där ute i skogen? Rullstol på en skogstomt t ex. Inte så kul. Vännerna blir också äldre och får kanske svårt att komma på besök. Det blir kanske en isolering istället för en önskad avskildhet?

Just nu väger det negativa tyngst. Det är en känsla som gärna förändras på sommaren när vi mest bor i stugan, men allt är ju lättare då. Det känns bäst för mig att tänka mig att ha min bekväma lägenhet i en mindre tätort när den dagen kommer. Där kan jag bo kvar och få hjälp om det behövs. Sommarstugan vill jag förstås ha kvar och använda så länge jag kan och sen förhoppningsvis något av barnen ta över den.
Att ha både och känns som min dröm, men det är ju en ekonomisk fråga när man bara har pensioner att leva på.

Eva,

Det är en fråga som kommer förr eller senare, beroende ens liv just nu....

Du har ju turen att kunna ha din sommartorp och enskildhet och det är guld värt och det behöcs inte göras så mycket där om man inte vill/orkar med...
Om ditt nuvarande boende inte kan fixas till så att du kunde klara det när du blir äldre, så är en lägenhet i marknivå, ev. en gräsplätt också ett bra alternativ.

Vi har gjort en del förbättringar just för att det inte ska bli för mycket sedan man inte orkar med och undan för undan har maken sina planer med mera åtgärder....
Från hans sida finns det nog inte ens en tanke till annat boende, men om jag skulle bli ensam, skulle jag då behöva se mig om hur klarar jag mig och försöka handskas det hela då .........
Det är klart att jag har haft vissa tankar åt det hållet (maken 5 år äldre) nu under min sjuktid att hur bra kommer jag att bli eller blir det mer bekymmer med kroppen. I nuläge är det bara ta ett dag i taget och se vart det bär hän....

Bra tråd Eva, säkert fler har sina tankar om detta .......

Det var med stor sorg jag var tvungen att acceptera lägenhetsboende istället för stuga på landet. Sörjer fortfarande fast det snart gått 10 år sedan flytten men insåg att det inte skulle funka att bo kvar i stugan permanent. Det hade tyvärr inte heller funkat ekonomiskt att ha den kvar efter flytten till lägenhet vilket självklart annars hade varit det optimala. Jag tycker att du resonerar sunt och hoppas att ni efter att ni blir pensionärer kan prioritera så att ni även kan ha stugan kvar och kanske kan bo där mer än vad ni gör idag så länge ni orkar.

Visst får man göra sina, ibland svåra, val i livet. Särskilt när man inte har all den energi man en gång haft. Men varför tänka flera år framåt? Ta några år i taget o njut av den tiden. Problem kommer alltid för eller senare när man blir äldre men det får ju inte påverka vilka val man gör idag tycker jag. Är man en frisk pensionär eller 50 + så har man säkert många år framför sig. Har bekanta som har fyllt 85 o fortfarande njuter av sin trädgård o boende på vischan.

blir ledsen att läsa om din dröm, stintan, ......

Tror du att det är helt kört för din del att kanske kunna ha en stuga i mer närmare håll, i utkanten av en by eller liknande?
Är du nöjd med din lägenhet eller finns det möjligheter för dig att byta den till en som ligger närmare naturen?

Jag spånar bara kring ditt inlägg, men jag tror nog att du har tänkt igenom olika möjligheter för din del.
men kanske det kommer upp något som du skulle bli gladare av? Läs inte in något negativt i detta och du begöver inte svara om du inte vill.
Tycker dock att ämnet i tråden är kanske så bra att andra kan tänka sig annat eller de yngre se till lite åt det hållet i deras liv.

Men trots allt vet vi inte något om morgondagen, men för dens skull får man drömma om andra möjligheter och njuta av dagen nu att vara frisk.

Jag skulle idag inte vilja ha någon stuga. Skulle inte klara av det eftersom jag har lite handikapp och dessutom snart är 70 år, men jag har andra drömmar som bl.a. innefattar att åter kunna köpa en liten bil för att kunna öka friheten och som möjligtvis kan realiseras så småningom om jag får tiden vilket man aldrig kan veta.

Sörjer kanske var fel ord men det vore ju konstigt om man inte saknade ett ställe man levt i länge och tyckt väldigt mycket om. Jag inser mina begränsningar och det ligger inte för mig att vara bitter eftersom jag av naturen är en ganska positiv och glad person.

Jag tycker att det är sunt att tänka några år framåt när det gäller boende och bekvämligheter när man närmar sig pensionsåldern. Tiden går fortare och fortare ju äldre man blir och besluten kan lätt bli tyngre att ta om de ska fattas först när situationen blir akut.

Så sant i ditt resonemang och inget fel i det att sakna något man trivdes med även att det skulle inte funka i nuläget.
En egen bil gör livet lättare och är man på hugget så kan man bestämma sig för att åka iväg och särskilt på sommaren skulle du komma mer ut i naturen själv, så släpp inte den tanken för det vore positivt i din situation och vad jag förstått så är du hemma i bilköpen fr. din tidigare liv, så jag hoppas att du kan få det att funka.......

Även att man ska leva i nuet så alla vi blir äldre om vi får leva och att planera lite hur man skulle vilja ha det skadar ju ingen och drömma om det gör det att man kommer på olika lösningar efter var o ens förmåga...

Jag tycker att man skall tänka lite längre framåt när man planerar sitt boende.
Vad hjälper det mig om jag sitter ute på landet i en villa och efter några år måste sälja allt igen. Då är det säkert också svarare att klara av flytten.

När jag för 21 år sedan köpte min första bostadsrätt här så tänkte jag längre fram. Hissen var ett krav. Jag ville ha en affär, en apotek och helst VC i närheten. Tyvärr är det ju så att affärer kommer och går. VC här har också flyttat lite längre bort så att jag behöver bil för att komma dit.

Stugan jag älskade sålde vi för 8 år sedan och den saknar jag fortfarande men hälsan satte stop.

All odlande, alla blommor, att kunna sitta i trädgården osv saknar jag men det måste även gå utan.

Elisabeth

Har du en altan att kunna ha blommor på om du önskar?
Känner flera som fått göra som du att sälja sin stuga pga olika omständigheter och det finns en viss saknad, men du kan väl ta dig ut i naturen med bil?

Har man bott länge på samma plats och ännu fungerar allt runt om en, VÅC, tandvård och affärer och en centrum så känns det inte svårt, men man vet inte hur det ser ut i framtiden när den närmaste staden växer och om några år når ändå hit.

Att ha många drömmar, brukar det bli att något uppfylls, men annars är det fritt fram att drömma .....och det är inte beroende det att man inte trivs med sin nuvarande boende.......
Är från landet, så ett flytt till en lägenhet finns inte i tankarna......men man får se tiden an....

Ja, Eva i Skåne, jag har tänkt och tänker mycket på att det ska fungera även om (förhoppningsvis...) många år. Vi är båda över 60 och bor i ett bekvämt och lättskött enplanshus med liten tomt. För ett par år sedan hittade vi vårt drömställe i skärgården. Stugan är rätt modern o bekväm och tomten är en - underbar - skogs/bergtomt.. Nu undrar "alla" : "ska ni inte sälja huset och skaffa en lägenhet då ni som pensionärer kommer att tillbringa så mycket tid på landet". Visst har funderingarna gått lite åt det hållet, men jag ser det inte som någon bra lösning. Här hemma kan jag få markkontakt även om jag blir handikappad och t o m rullstolsburen. I stugan är det trappor ned till bryggan och stenhällar som sluttar... Där behövs två friska ben, och där är man också definitivt beroende av bil. Så har mina/våra funderingar gått, och att helt flytta från service och bekvämlighet när man blir äldre skulle jag inte kunna tänka mig.

Svårt det där.
När jag skaffade mitt första egna boende, låg livet framför mig, och ålderdomen fanns inte.
Med tiden kom drömmarna in och vissa är uppfyllda, andra inte.
En dröm var, att få en lada att bo i (30 år gammal dröm)
Nu har jag insett, att det som "då var drömmar" nu är ett minne.
" Då " fanns tid för att planera framåt och jag visste vart jag ville.
Nu blev inte livet som jag ville (planerade) och tiden rinner bort.

Nu Planerar jag inte för framtiden utan för närmaste tiden och bor väl bra,då jag har "markkontakt" och det är viktigt samt att jag kan bo kvar, så länge jag klarar mig själv.

Lite realist måste man nog vara o inse sina begränsningar inför framtiden. Men den tiden, den sorgen. Jag är en drömmare så jag suger på min trädgårdskaramell så länge det går sedan får dom ta mig till "hemmet"

Låter som en bra idé.

Det låter lite halvtrist, att när man äntligen får möjlighet att bo var man vill när pensionen kommer, så orkar man inte. Jag tillhör nog dem som fortfarande drömmer om att när jag inte behöver vara på jobbet, ska jag kunna vara i torpet mesta möjliga tid.

Vi har funderingar på att skaffa en minimal lägenhet i närheten av torpet den dagen det blir aktuellt, eftersom man ibland behöber lite bekvämlighet. När man är sjuk eller behöver tvätta kläder. Jag hoppas att mina drömmar inte bara blir till minnen.

När jeg blev ensam med mina tre barn 1998 tänkte jag att jag skulle bo kvar i radhuset till varje pris och det har jag också gjort men nu börjar jag tänka att jag kanske skulle ha sålt då. Visserligen är huset mer värt nu än då fast problemet är att jag inte orkar med att flytta, på den tiden sa man att huset var värderat till en miljon kronor och nu värderar man det till 2,2 miljoer somiof sig låter väldigt bra men så har jag problemet med att jag måste ha någonstans att bo samt att jag vet inte var jag skall göra av alla mina grejor som jag samlat på mig genom åren. Har ställt mig i bostadskö men det lär dröja mångs år insn jag får en lägenhet och VAR skel jag göra av allting. Det var roligt att skaffa sig verktyg och maskiner men nu känns allt det där enbart som en belastning men jag får hoppas på att bli av med så mycket som möjligt via Blocket och loppis.

Been there done that...
Container och kasta allt du inte behöver mer.
Inse att du aldrig blir den "karlakarl" du en gång var, som kunde/orkade fixa och dona med allt.
Visst, du kan få in några kronor på att sälja "skiten" där, men oftast är det inte ens värt slitet.
Vet att det "låter hårt" att säga som jag gör, men så är det.
Dina minnen och dina saker, är inte värt något för en utomstående. Dom ser bara till bruksvärdet.

Gör det lätt för dig, och ring en hjälporganisation...Skulle du mot all förmordan, missa en "pryl, värd en miljon", så är det en mening med det o ckså.

Gör dig själv en tjänst, och släpp sakerna och gå vidare.
Ditt liv ligger inte i gamla saker och minnen från förr.
Ditt liv ligger framför dig, med nya intryck och nya minnen.

Men Malcolm när du säljer radhuset behöver du ju inte vänta på tur i bostadskön. Du kan ju köpa en lägenhet om du inte prompt vill in till City. Sen är det tyvärr precis som Pejori säger med alla prylar o möbler. Visst kan man sälja det mesta - men tyvärr får man nästan inget betalt. Själv fick jag betala en hel del för att få mina föräldrars hus tömt. Försökte skänka bort till olika hjälporganisationer men ingen åtog sig att ta ALLT.

Jag var helt inne på att sälja huset och hade tom en mäklare här men så sprang elpannan läck, kröp omkring på golvet i pnnrummet/tvättstugan för att försöka fixa läckan, Det gick inte men samtidigt började jag tycka att det va roligt med alla mina verktyg och maskiner så nu vet jag inte riktigt. Pannan blev utbytt till en kostnad av 46.000:- men den är i alla fall ny fast jag fick ytterligare en skuld. Nu är jag i alla fall inne på att sälja radhuset men jag måste som sagt ha någonstans att bo istället, verktyg och maskiner som jag samlat på mig är inte så viktiga längre men hur skall jag orka ta mig för att sälje dessa.

Släng, skänk eller ge bort.!!!!!

Jag tänkte inte en tanke på att stugan skulle vara bekväm livet ut när jag byggde den. Men så var jag inte ens trettio då, så jag hade rätt långt kvar till ålderdomen Det är ju inte ovanligt med gamlingar som bor kvar i sitt torp livet ut, de lär sig att stå ut med svårigheterna och tycker det är bättre än det instängda livet på ålderdomshemmet. Sådan räknar jag med att bli.

Låter helt ok.
Hoppas det får bli så för dig.

Flytta inte till stugan för gott! Du har hört alla argument och innerst inne vet du att det inte funkar i längden. Njut av stugan när det är säsong och njut av vinterbostaden när det är kallt och ruggigt. Skönt att slippa tänka på värmekälla mm, mm.

Själv bor jag i mitt radhus sen snart 33 år. Härifrån flyttar jag inte frivilligt! Bekvämt och nära till all service. Bäst av allt, trädgården är rätt liten - lättskött mao. Ett anat skäl til att bo kvar är förstås att vi bor förhållandevis billigt. Motsvarande lägenhet skulle kosta mer än vi klarar. Målet har varit att kunna bo kvar här även om vi båda skulle behöva gå på a-kassan. Nu är vi avtalspensionärer och pengamässigt är det nästan som a-kassan. Men vi klarar det. Skulle vi behöva sälja bilen så finns det buss rätt nära också.
Jo, man måste tänka på sådana saker om man trivs och inte vill flytta.

Jag är en "tvärsemot"
en liten stuga, med två rum/kök, vedeldat och gärna vedspis.
Indraget vatten/avlopp ett stort plus (läs måste)
Inga grannar inom syn/hörhåll. Ja tack..


Nu blev det fel tråd...(drömmartråden) Ja ja, vad är en bal på slottet...

jag har ett stort hus som kan kallställas till Pejoris krav. jag tänker dela tiden mellan det och medelhavet.
Trädgården gör jag om nu-upphöjda bäddar och rullatorvänliga gångar:)

Eva - känner så väl igen det du beskriver - vi hade också tänkt göra så, bosätta oss på landet .... men så 'knackade' ohälsan på dörren och allt fick en annan innebörd. Nu lever vi mest 'för dagen' - vad som är om ett år vet vi inte. Bara det att vi lever idag.
Vi har vårt hus på landet och vi har vår bekväma lägenhet mitt i stan ... vi är rätt nöjda med det.

Vi köppte det här stället 2001 som sommarstuga med sjötomt !2006 så bestämde sig komunen i Nässjö för att dra in vatten och avlopp här ute ,det blev en vändning för oss för vi båda ville sedan länge bosätta oss på landet .Vi sålde våran villa på 180 kvm rev stugan här och byggde nytt och har ny en boyta på 110 kvm och en tomt på 1900 kvm med sjötomt och tomten är helt plan inga slänter och murar som vi hade i villan .Många förvånades nog av att vi valde att bo här ute på landet och dessutom skaffa oss ett mindre hus .Vi har inte ångrat oss en dag och vi stortrivs här Och det gör dom som köppte vår villa i Tenhult också det har vi hört från dom själva Vårt boende är bra även nu när vi börjar åldra !vi är bara 60 år nu inga trappor inga slänter allt är vänligt för att åldras med det !

Som sagt så länge man har hälsan i behåll går det bra att bo på landet men den kan försämras snabbt när man blir äldre och då är det mindre kul.

Är väl ingen större skillnad var man bor om man har relativt nära till allt ,att bo i Stockholm i lägenhet med trappor mm är ju absolut inte bättre än att bo där vi bor nu ! vi har 4 kilometer till Nässjö ,i Storstäder är det ju vardagsmat med 4 kilometer .Personligen tycker jag det har med inställning att göra att på i en stad är ingen garanti att det skulle bli närmare till allt .

Precis så är det.

Motti om man flyttar till stan då får man väl välja ett boende utan trappor.
Men mitt i stan skulle jag inte vilja bo.

Skulle inte ha något emot att bo kvar i min lägenhet resten av livet ifall det ser likadant ut runt omkring när jag blir gammal, nära till natur, några hundra meter till en matbutik, ett par hundra meter till mina odlingslotter, nära till allmänna kommunikationer som går väldigt ofta, bara en trapp upp till min lägenhet, härlig inglasad balkong + det finns inga trösklar för det var en gammal tant som bodde i min lägenhet tidigare så lägenheten är ju till viss del redan anpassad för rollator och liknande

Den dagen jag inte kan bo och leva som jag själv vill så är det kris.

Och vad hjälper det när du får kris då? Vissa saker kan man ju se och då får man planera. Jag för min del ville aldrig se min trägård att förfalla. Det hade nog gjort ännu mera ont än flytten.

Så har jag så många bilder från trädgården och stugan här på datorn och när dom flimmrar förbi här, då känns det inte bra.

Men det är sånt man inte kan göra nåt åt.

Men än idag tycker jag grönsakerna man köper är mycket sämre än dom jag hade i trädgården. T ex att köpa en fin fast rättika är nästan omöjligt......

Eller när man på kvällen efter en heldags trädgårdsarbete satte sig på kvällen i rosbersån med ett glas vin (hade kvällssol där), ja då var livet härligt.

Elisabeth

Det hjälper nog ingenting alls, sa bara att det blir kris, ett torrt konstaterande bara.

Mitt hus är på tok för stort och jag använder inte 20%. Det är svårt, läs väldigt jobbigt, att värma upp på vintern och kostar enormt att underhålla men jag älskar min trädgård så jag hänger kvar ett tag till och bäst av allt är att, det som jag tyckte så illa om från början - att stora vägen går helt nära, perfekt! Här bor jag bra!

Borde kanske göra som vissa säger, bygga om och hyra ut och dra in lite av driftskostnaderna