Visst är det en knepig fråga detta med att hur är en nomal människa?!

Vem-vilka bestämmer vem som är normal eller inte normal?

Det normala är väl att vi alla är olika och skall inte jämföras med varandra?!

En människa består av ett mycket stort antal egenskaper. De flesta är små och oviktiga, och kan variera utan att personen är onormal. Vissa egenskaper är viktiga och grundläggande och kan skapa problem.

Det är meningslöst att ropa på normalt / för normalt bor inte här längre, sade Nina Hemmingsson

Det är alldeles för mycket fördommar som andra lägger på en person, även att det inte är ens befogad.....Jag tror att det gör en illa på många olika sätt om man är dessutom känslig person själv.

Det går nog inte fråga andra hur man är som en normal person utan man får nog komma på det själv med sina egna erfarenheter och upplevelser........

Obs. --- läs den lilla texten som jag lagt till nederst i mina inlägg...... jag går själv efter den....

Vet inte hur man är "normal" när vi lever i en tidsperiod då individualismen är stor? Undersökningen som du själv länkade till härom dagen om tro från PEW institutet visade ju att svenskarna är bland de mest individualistiska folken i världen.
Normal är för mig = genomsnittlig, allmänt förekommande, att man ligger inom ett spann där man inte är åt det extrema hållet på något sätt.

Dom flesta har väl stiftat bekantskap med någon "udda" person. Kan vara på grund av uppförande, klädsel eller andra egenskaper som sticker ut. Fast enligt mig är det inte onormalt så länge man är vid sina sunda vätskor. Var det inte en tv-serie om just udda personer för några år sedan. Tyvärr är det nog lätt att få en stämpel på sig om man inte följer normen.

Så sant gnon! Följer man inte "normen" är man inte normal! Vad det nu innebär!

Kan inte människan få följa sin egen instinkt?

Nääe! Då är du inte riktigt "normal"! Allla vill inte leva i en tvåsamhet eller få barn eller ha hus eller vad det nu än är!

Jag vill vara ensam och det är inte "normalt" enligt vad sederna säger! Ger jag blanka tusan i!

Ser mig som "normal" ändå!

Äsch, endast en människa genom tiderna kan ha vart normal då ingen är den andra lik. Frågan är bara vem det var, och eftersom vi är så olika så kommer åsikterna gå isär om det också.

Och varför skall man bry sig om vad andra tycker om en själv?

Normal människa är en person som följer samhällets normer. Tycker jagi alla fall

Ja,det låter vettigt! Så oj oj oj så full världen är av onormala människor och saken är den att många av dessa människor gör samhället levand...tänk bara på hur jag är!?

Nja, så många onormals människor finns det väl inte per den definitionen jag gav tror jag. De flesta följer ju samhällsnormen så då är väl övervägande majoriteten av människorna normala.

Finns det statistik på det?

Hur menar du nu? Samhället fungerar ju just för att de flesta följer de lagar, regler och normer som finns. Typ inte stjäla, inte köra mot rött, inte mörda, inte misdhandla, betalar skatt, betalar för sig i vardagen, arbetar, går skola, uppför sig civilicerat etc etc.....

Statistik på allt detta som du skriver här,finns det?

Var Einstein normal? Alla stora tänkare o uppfinnare har väl oftast blivit ifrågasatta av dåtiden. En del pliktade med sina liv andra frystes ut av samhället. Fast jag vill skilja på samhällets lagar o samhällets normer.

Det fetmarkerade är viktigt - mycket viktigt.

gunsta,

Det är en skllnad mellan dom två, även att många inte tänker på det........

De mest sk. Udda har gjort massor av nytta om man tänker det positiva de sysslat med. Synd bara att de inte få komma fram förrän de ligger i sin kista......

Ja, finns. Bara att kolla in SCB eller någon annan statistik institut ;-)

Men vad någon stanns finns det något som säger hur man är när man är normal ? det finns ju ingen mätsticka på det vad jag vet ,om man inte är psykiskt handikappad då för där mäts interligensen .Alla människor är ju enskillda individer med olika arv och förmågor så det lär vara svårt att diffeniera ordet normal , ordet normal lär ligga i betraktarens ögon i så fall ! Det är lätt att sätta stämplar på vad som är onormalt och normalt .

Ingen är normal. Vi tror att det finns sådana men det gör det inte

"Det är ni som e de konstiga, det är jag som är normal" enl. Thåström.
Gita

Bra skrivet!

Kan det vara så att man bedömmer andra lite för hastigt och efter sina egna normer? Vi kanske inte hinner med att ta tid och lära känna andra lite bättre ... allmän stress och dåligt med tålamod och tid?
Men om den jantelagen blir för framträdande eller om man vill själv vara den "normala människan" och bedömmer efter det..... mina funderingar om det aktuella ämnet i tråden......

Funderar inte ens över om människor är normala eller inte eftersom jag inte tror att det finns några. Ett sjukt beteende finns det dock en del som har.

Jo men så Stintan, vi alla är olika, så är det.
Men det gäller även det du tog upp --- ett sjukligt beteende --- även det är lite för flummigt att man är kanske för snabb att sätta ut sina egna gränser vad man själv anser om det........

Det finns tyvärr miljoner människor med sjukt beteende:(



All slags våld mot sin nästa är sjukt!

Vad som är normalt beror ju också på var man befinner sig. Samma normer gäller ju inte i USA, Kina, Sverige eller Kongo... Eller i ett fängelse eller på ett spa...

De allra flesta har nog drag av onormalt åt ena eller andra hållet, det är väl det som blir ens karaktär också? Många odlar sina karaktärer för att de ska bli så "onormala" och udda medan andra inte har det behovet att särskilja sig så mycket.

Visst är det bra att människor får vara som de vill men idag har det nästan blivit så att alla ska utmärka sig, alla ska ha uppmärksamhet och måste synas på olika sätt, alla ska vara så egna och udda så jag blir lätt trött på alla som ska vara så "onormala" som är möjligt. Idag är det nästan fel att vara normal för då är man bara tråkig...

Personligen räknar jag alla som normala människor. Ser däremot onormala beteenden orsakade av psykologiska eller fysiska orsaker (obs inte funktionshinder, syftar mer på biokemiska funktionsstörningar)

Det kan man ju tycka om man bor någonstans där allt våld är förbjudet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Aga

Jag har ju aldrig funderat över vad som är normalt eller inte, att man bara kommer på tanken att tänka i dessa banor.....

Men som Peztis skrev, en del vill vara annorlunda, vill utmärka sig. På gott och ont.....

Skall ma<n hela tiden utmana hela omgivningen med sina tilltag, tycker inte jag.

Jo men visst kan det bli jobbigt och särskilt då om personen inte har sin egen grund stabil nog att stå på...
då söker man väl bli bekräftad, synas eller vad det nu månne vara.... så då är man fel ute att söka det hos helt främmande människor, men kanske det inte finns så mycket av andra möjligheter för oftast dessa har det "fattigt" i själen irl.......och inte ens vännerna irl ......

Därför kan man väl tänka på vad det är som fattas hos personen och det är väl inte våran sak att göra något åt det så här i ett forum..... skulle jag tro...

Tur att man har torrt på fötterna och ett stabilt liv utan några krav att söka efter något mer i livet än leva i nuet och ha sina drömmar och önskningar......
Visst kan man vara lite udda, men när man har det stabilt även med det så finns det inget mer att önska....
Då finns det utrymme att kunna vara generös mot sina medmänniskor....

Tror som du att en del gör detta för att de inte har stabil grund att stå på. Men finns så många olika livsöden här i världen att man nog inte generellt kan säga så. Man behöver nog inte vara "fattig i själen" för det tror jag, går nog att ha ett otroligt rikt och bra liv och ändå vara lite mer extrem åt det ena eller andra hållet.

En fattig munk från Skara


Det är icke sant, som jag lärde mig förr,
att någon är utanför himlens dörr,
ty varje själ därinom går,
och ingen är get och ingen är får.
Den gode han är väl ej så god,
som själv han tror i sitt övermod.
Den onde han är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå.
Thy skall du ej mycket berömma,
ej mycket häckla och döma.

Hur är människor som är fattiga i själen?

Det är nog lite diffust och alla definierar det nog lite olika. Jag menar dock att jag kan vara fattig i själen dvs utan livsgnista och mål här i livet. Den fattigdom som vi individer menar när vi säger, jag är så fattig för det saknas något i mitt liv, är inte det detsamma som att inte kunna få mat för dagen. Det kan röra sig om brist på kärlek, inte bli sedd, inte få bekräftelse, inte känna samhörighet, lida brist på mänsklig värme eller lida brist på andlighet.