Fick nyss veta att jag ska bli farmor till sommaren är överlycklig att min "lille" son ska bli pappa har världens goaste svärdotter och en liten bonuskille som är supergo ,är redan mormor till tre härliga ungar ska bli spännande och se hur det blir att vara Farmor Troligtvis lite annorlunda Tycker ni det är skillnad på att vara farmor eller mormor ?

Mormor är 'go, rund och snäll' och farmor är rivjärnet - jag brukar skämta med mina kompisar som råkar vara just Farmödrar. Å andra sidan var min Farmor den snällaste av dom snälla - och min Mormor helt annorlunda ....

Faktiskt så kommer jag och den blivande mormorn väldigt bra överens och är väldigt lika till sättet ! plus att farfar och morfar jagar tillsamans .När något rivjärn är jag inte precis inte min grej fast nog kan jag säga ifrån om det behövs Har väntat så länge på att få bli farmor och det ska bli så spännande att se om det blir en tjej eller en grabb och vem barnet blir lik till utsende och sätt Vi har väldigt bra relationer till våra barns svärföräldrar vilket underlättar för alla ju särskillt nu vid jultiden och tex semestertider .

Det låter ju väldigt trevligt Motti - bra när familjer trivs ihop - det är en liten konst och inte alls självklart. Som sagt inget är som väntans tider

Grattis Motti!

Blir också Farmor nästa år! Vet inte om det är så stor skillnad på att vara det ena eller det andra!

Här umgås alla med alla så....

Jo det är samma här alla umgås med alla inga problem alls :)fast i och med att sonen ska bli far så utökas "la familja" och vi blir fler och fler att samsas med till julen nu , svärdottern har syskon och syskonbarn :)men man får hitta bra lösningar så alla är nöjda Ibland hade man önskat att man hade tagit med sig det andra huset som var bra mycket större nu har vi bara ett litet gästrum !Men det har väl blivit så att gubben och jag åker till barna och barnbarna på Julafton nu mer .

Grattis Motti! Vad trevligt!

Jag kan tyvärr inte bli farmor! Men jag är desstu mer mormor!

Härligt vilket som Biggan :)jag är överlycklig över att bli farmor precis vad jag behövde lite positivt, har varit så mycket elände ett tag nu .Nu har man något alldeles fantastiskt att se fram emot Det gör saker lättare .

Grattis till den blivande farmodern

Tyvärr har jag inga barnbarn alls så jag kan inte jämföra, men har man en bra relation med svärdottern blir det säkert underbart.

Jättegrattis Motti och Hattstugan! Måste kännas alldeles speciellt att få barnbarn, jag längtar så.

Ett stort grattis Motti!!! Förstår att du väntar,tur att du har de andra

GRATTIS MOTTI ....

Min väninna ska också bli farmor när som helst, har redan 3 småttingar att vara mormor till.....
dock tycker hon att det kan bli för mycket av det goda när alla barnen bor på samma ort. hon är inte så glad att alltid bli den som ska ta hand om alla och den egna fritiden bara krymper......
Visst är hon glad åt sina barnbarn, men inte så där överdrivet ......

Fick skrämselhicka när dottern trodde att hon kunde vara med barn ...... det första tänkte man på att adjös till fria jular o andra helger, men nu var det inte så ännu .........

Kan inte jämföra, då jag inte är mormor ännu.
Men att vara farmor är helt toppen.
Sitter just nu med en sovande i mitt knä och en mindre bredvid som tittat på tv.
Älskar att få fira jul med dom, varje år.
Livet kan inte bli bättre.

Fick precis reda på att min väninna blev farmor till en liten tös igår.

När jag själv inte har barnbarn så kan jag inte riktigt sätta mig i den rollen, vet inte hur det känns, men varken maken eller jag har inte varit så överförtjusta att ränna efter småungar och nu bor ju dottern så långt borta så man slipper rycka in som barnvakt vid sjukdommar....... det finns gott om släkt där på nära håll...

Vi har inte heller knytit an svärsonens lille son fr. ett tidigare förhållande. Det känns för avlägset just nu ....

Vilken märklig reaktion! Kommer du inte att älska dina ev barnbarn för att dom inkräktar på dina fria jular och helger?? Så arbetsfyllda är väl inte dina dagar så att du inte skulle kunna försaka en helg eller juldag för deras skull?

Tänkte samma

Det kan kännas så av er som har redan barnbarn, men jag har ingen erfarenhet av det och maken är inte spec. förtjust för blöjbyten utan de får nog bli större än så man kan diskutera med dom.

Tycker nog att det är onödigt för dem att vara i jul- helgtrafiken på den långa vägen när det finns 511 släktingar med ungar där borta och här endast vi två.
Då är det bättre att komma en annan tid på året hit och ta det lugnt istället där borta. Tycker inte alls att ha dem på vägarna vid storhelger och vad gör de här när det finns inte ens julpinal framme och jag klarar inte av längre med all dess julmaten, så vi själva har inte haft det sen flickan flyttade hemifrån.

Jag fick nog under de åren då svärmor jagade mig redan fr, slutet av oktober med sina jäkla resept, men gjorde själv inget ens för att hjälpa till ---- bara klagomål under 20 års tid räcker gott o väl......
Dottern gillade inte heller den julmaten, så det är hon inte heller ute efter .......

Så det blir nog att resa bort så länge vi orkar med det .......

Bara att det MÅSTE vara på visst sätt, tvingar ingen mera oss att följa efter .s.k traditioner, det har inget med att tycka om sitt barnbarn att göra och i den familjen hör till ett" plastunge", vilket inte har intresserat oss alls ännu. Han har inte oss till farföräldrar heller.

Nej inte behöver man träffas precis på jul eller storhelger och inte behöver det vara så överdådigt med mat heller. Det är ju inte maten eller pyntet som betyder något, utan det är att man försöker ha en nära och kär relation till sina barnbarn och hjälper till så gott man kan så att dom får en bra start i livet. Men jag uppfattade det som att du inte var intresserad över att få barnbarn överhuvudtaget.

Tur att man har gott om barnalstrande syskon så man slipper ha pressen på sig från folk som vill bli farmor och farfar

Det är ju ett val som man själv gör! Angående att bli far- eller morförälder så har man ingen talan!

Det har vi redan snackat för länge sedan med dottern om att inte göra helgerna till samma helvete som de var under hennes barndom, så vi är ense om det att kunna träffas vid lugnare former så att man hinner med de små bättre utan jäkt och stim.
Hon är ense med oss pga att annars hinner dom inte mer än fara runt på vägarna under de jäktiga dagarna. Hon har sagt att aldrig mer sådana jular då farmor jagade runt alla som en yr höna (hon var bipolär) och därför har frågat om hur vi skulle vilja ha det och hennes grundtanke stämde med våran så inga beskymmer i den fronten.
De kommande barnbarnen kan få både och på detta vis .......samt att vi vuxna hinner sitta ner o snackas ....

Så bra! Då är ju allt frid o fröjd!

Japp, det är det.
Glömde säga att dottern låg på sjukhus förra veckan och vid ett samtal med henne undrade jag om hon kunde vara gravid? Hade svåra magsmärtor o jag har haft ett utomkvedshavandesskap så jag bad henne be dem att kolla om det var så stält, men hon kommer att undersökas igen för de är väl "på gång", så vill man vara säker att allt ligger rätt till.
Därför skrämselhicka mitt i altihopa som hände .......
Det tar lite längre tid att bli positiv, så var det för mig ........

Jag har inga barnbarn...än, men såklart skulle det vara jättekul att få uppleva det någon gång. Däremot för jag det aldrig på tal med mina döttrar. Hur det blir avgör de själva helt utan press från min sida. Jag stöttar och finns till i med- och motgång om det behövs och det vet dom.

Undrar bara lite försynt vad någons svärmor, julhelg och stress har med barnbarn/farmor/mormor att göra....
Grattis motti och hattstugan till farmor-skapet

Slipper rycka in???
Ja där ser man, hur olika det kan vara.
Det är väl när man träffar dom små liven, som man knyter an och får en känslomässig bindning till barnet.
Ser det inte som något större offer att få offra min fritid för deras skull.

Jag blir glad när jag får "rycka in" då det ger mig ett tillfälle till, att vara med småfolket.

Min situation är lite annorlunda jämfört med friska morföräldrar när man inte vet hur länge min rygg håller ihop och vad jag kommer att orka med i framtiden. Då är det tryggt att veta att hon har många som kan ställa upp iof. ......
Då vet jag ju att jag kan umgås med dom efter min egen ork. Olyckligt om man inte kunde finnas till som man sig bör. Jag kommer att inte kunna bära eller lyfta knappt något mera.......

Jag har inte pressat min dotter att skaffa barn, eller låta bli, det är hennes eget beslut helt o hållet, men uppskattar det hela när hon själv vill prata om det med mig.... så klart jag ställer upp med det för henne!!!
Hon önskar bara en bra jul med alla de små samlade som finns där borta, och jag önskar samma för henne.

Och vad farmor har att göra med detta är en annan femma, men hon var inte populär ens hos sina andra barnbarn och inte med min dotter. Det är inget jag kan göra något åt att denna far/mormor var en pina och pest, men hade inte önskat att hennes barnbarn var rädda och arga på henne tills de kom upp till åren o fattade att damen i fråga var sjuk o styrde de små med sina sjuka beteenden.

Barnen fick inte den glada och goa julen som ni andra skriver om när de tassade runt av rädsla....och mycket hände bakom ryggen på oss vuxna, även att vi också var på vakt vad som kunde hända ......och hur många jular som blev förstörda av hennes nycker, men var glada ni som kan njuta av helgerna och ha den varma gemenskapen och glädjen som ni ser framemot. även att det fattas en farmor till barnen. Hon dog 34 år gammal, lämnade 4 söner efter sig.
Kanske förstår ni min situation lite bättre, hade önskat annat, men det gick inte...........

Livet blir inte alltid som den sagan man sett framemot, det är bara så ------- och bägge vi accepterar det...även att innerst inne ville jag också känna samma glädje som ni gör------.

Nej jag förstår ingenting och allra minst vad den farmodern eller de jular och helger du pratar om Ugglis har med saken att göra. Är det inte att göra det lite lätt för sig att i alla sammanhang skylla sitt eget beteende på andra?

Hur kunde hon förresten vara både farmor och mormor om hon dog vid 34 års ålder?

Jag ska passa mina härliga små barnbarn en stund i eftermiddag. Ofta kommer jag dit trött och stressad. Det märkliga är att trots att det är väldigt intensivt så ger de mig energi och jag lämnar dem till kvällen glad och tillfredställd.

Stintan,
Stintan,
Så du tycker att det var mitt fel att svärmor var sjuk och man fick tassa med tår här hemma för att inte bli orsaken till hennes ilska, vrede eller allm. löje?

Min dotter, om hon får barn, kommer inte ha farmor från sin makes sida pga att hon dog ung och en "ersättare" har inte kommit med i bilden. Hon hade min mågs yngste bror med på olyckan, blott 6 år gammal, men minns mer än väl när modern dog, slitade att andas. Krockade med en större bil.
Min måg var endast 12 år.

Jag tycker att det är inget att vara "elak" mot mig, hade som sagt var önskat att mitt barn hade fått de jular som de flesta barn ser framemot.

Min väninna kommer snart, tills min infl. spruta börjar verka att visa upp den senaste tillskottet, nu när hon blev äntligen fatmor, att visa sina senaste bilder av sina små och vi får en efterlängtad pratstund tillsammans.
Kanske vet också min dotter mer säkert om hon ska ha smått eller om det var falsk alarm. När det blir för mycket med barnbarn, brukar hon ringa o få komma till mig och "vila upp sig"/"prata av sig".

Man ser emot det hela på annat sätt när det finns avstånd mellan oss och det känns gott att vi kan ha våra pratstunder nu per telefon, nästan varje dag, så länge hon är inte i form.
Det finns så mycket annat vi kan göra för/med ev. barnbarn än just bara julstöket. Det gäller bara att vara lyhört för deras önskemå. .........

Gott för dig Motti att få känna på hur det blir att vara farmor, det tycker min väninna också.......

Mormor?

Självklart är det inte ditt fel att din svärmor var som hon var men hon finns ju inte mer så du kan ju knappast skylla på henne längre.

Nu handlar ju tråden om att Motti ska bli farmor för första gången och hur glad hon är för det, inte om dina trassliga familjeförhållanden men eftersom du ändå skriver om dem så får du ju räkna med kommentarer. Det är inte att vara elak att ha svårt att förstå, att du inte vill ge ett eventuellt barnbarn just det som du önskar att ditt eget barn hade fått men inte fick.

Visst är det så.
Ser det inte som ett "offer" att vara med dom.
Man blir härligt glad med dom.



Den enda som drar upp julen är du Ugglis.
Resten av os pratar om Glädjen med barnbarn och Mottis framtida farmorskap.

Grattis förresten, till både Motti och Hattstugan.

Fast nog är det en viss skillnad på att redan ha barnbarn och att inte hunnit få några än? Är det så konstigt om man inte längtar efter att få umgås med någon som inte ens finns och kanske inte ens är "under tillverkning" ännu?
Visst kan man längta efter barnbarn rent allmänt, men det är väl heller inte speciellt ovanligt att tycka att det inte är någon större brådska med den saken.
Nog brukar det väl ändå oftast bli annat ljud i skällan, när det hela väl blir ett faktum...eller?

red: Glömde ju det viktigaste...GRATTIS Motti och Hattstugan!

Visst är det så.
Men jag tror att det är få, som drar en suck av lättnad över att inte få barnbarn..

Grattis Motti och Hattstugan! Livets efterrätt!

Jag tycker nog att det är mer konstigt om man inte längtar efter barnbarn redan innan man fått något eller ens är "under tillverkning". Varför skulle det vara någon skillnad det förstår jag inte.

Det kan finnas många yttre omständighetersom kan påverka en sådan sak kan jag tänka mej. Som sagt, en allmän längtan har nog de allra flesta, men inte till vilket pris som helst.

red: obegriplig formulering och stavfel

Helt rätt Cacki,

Inte till vilket pris som helst, då får det vara ......

Jag undrar hur det skulle kännas när allt var helt normalt? Att ställa upp o ta hand om barnbarn oberoende hur man mår själv?
Hur känns det att jaga runt som en yr höna för att den sista lilla saken ska vara på sin plats när julfirarna anländer?

Hur skulle det känna att veta om/när barnbarn är på väg?

Mitt i all undran önskar jag dock lycka till de som ska bli far- mor/ föräldrar!!!!!

Har någon av er jobbat/prakticerat på psykavd. under hösten? Såg ni alla de kvinnor på sina 55-65 års ålder att bli inlaggda där när de inte hann med all julmat och barnbarns klappar? Jag prakticerade som elev under den tiden och personalen hade ett speciellt namn för dessa sönderstressade damer, som jag låter bli att säga här ...... man blev verkligen mörkrädd, om man inte var innan det!!!!!!!!

Finns väl inget som säger att man måste stå för julfirandet för att man är mormor eller farmor även om man kan hjälpas åt.

Barnbarn är väl så mycket mer/annat än julfirande så varför haka upp sig på den biten

Så bra.... - jag har alltid åkt/gått hem till mina barn och barnbarn och satt mig vid dukat bord och bara fått njuta av dom där "glittrande barnaögonen".... Eftersom dom vet att jag inte är intresserad av julfiranden tycker dom det vore dumt att föreslå att dom skulle komma till mig - nu får dom det som dom vill ha det och jag tackar och tar emot av den goda maten och pussar på barnbarnen medan dom diskar och grejar....

Så gör jag också!
Då har jag med mej ett fat med uppskuren skinka och en jätteskål med ris á lá Malta. Knytkalas med andra ord.

Samma här!!!!
Jag står för jansons frestelse...

Haft en härlig eftermiddag med barnbarnen. De är märkligt snälla och medgörliga, inte minst tvååringen som just nu säger nej till allt tillsammans med sina föräldrar. Nu var det inte ett gnäll om något på dryga tre timmar. Jag är hans morfar, men har hittills kallats "farfar". Idag tyckte han själv att han hittat rätt och kallade mig "farmor" konsekvent cirka 50 gånger. Men han lär sig väl så småningom..

Du får ju skylla dig själv som inte byter om innan.

Samma här Jag brukar däremot bjuda på kalkonmiddag någon av de andra helgdagarna..

Jag har också firat jul hos mina barn när de varit hemma och inte firat på annat håll. Dom vet att jag inte har något emot att hoppa över julfirandet. Tror det är ganska vanligt att den yngre generationen tar över stöket.