HEJ ALLA I FORUMET.



Jag skulle vilja delge till allas kännedom vad som har hänt i det förflutna, något år innan min förra ryggoperation.

Det jag minns och kan peka på hur allt startade var att jag blev sämre i min rygg och fick starka mediciner till slut som visserligen hjälpte bättre för smärtan, men gjorde mig flummig.

Med tiden hade jag blivit irriterad och allmänt jobbig här hemma. Ingen visste riktigt vad som hände med mig, men att göra saken kort, råkade jag ut för smygande urinförgiftning som ställde till det ännu mer i mina tankar, handlingar och jag började glömma vad jag hade gjort dagen innan.

När det hela blev akut och jag fick åka till akuten, kunde de konstatera detta, samt attt nerverna bl.a. till njurarna var totalt klämda. Här fanns inte komtetens att hjälpa mig, men de ringde efter en som kunde.

Efter operationen började jag ana att något har varit galet när maken berättade till mig om en tid, händelser osv. som jag inte kunde minnas.

De antydningar jag fått i forumet med olika nicknames som jag inte kände igen men misstankarna har plågat mig att troligen var jag i forumet under den tiden jag inte har minnen ifrån.

Vilka och vem jag har sårat under tiden ber jag om ursäkt, ni vet vad som blivit skrivet, även om jag inte minns, så ber jag er att förstå att jag var en sjuk människa under den tiden.

Jag var mycket orolig nu i sensommaren när ryggen inte höll med att nu blir det samma "helskota" igen, därför påskyndades mitt första besök till specialisten för att få klarhet om det finns nerver som är klämda och kan orsaka igen samma sak,
Nu är det klart att det är inte dem, utan andra nerver och jag har varit mycket emot starkare mediciner när min kropp och knopp inte klara av dem.
Nu åker jag om några dagar till sjukhuset igen och får även resten reparerad i ryggen.

Jag har tagit upp detta med några i forumet och kommit till detta beslut att berätta hur det egentligen har varit.
Vem som helst kan råka ut för detta och jag hoppas att de i så fall blir hjälpta tidigt innan man förstör för mycket i sin omgivning. Lättast är det ju om det inte finns andra sjukdommar/skador så att man inte alltid är observant och som patient var detta inte ens i mina tankar.

Detta ville jag göra klart för er, men som ni förstår är det inte lätt att erkänna det man inte minns.
Jag tror att därifrån har nog kommit den irritationen till oss i båda hållen.
Även jag har varit ledsen men inte förstått, inte velat erkänna den tiden jag inte minns.
Man skäms ju även att man egentligen inte kan/vet hur man ska göra.

Från Ugglis till er alla.....

Jag citerar hela alltihopa ifall du får för dig att ändra i efterhand igen.
Det är alltid bra att säga som det är. Hoppas du blir frisk. Om man verkligen kan få minnesförlust av urinförgiftning kan jag inte bedöma men jag förstår ju att du inte haft det lätt. Trovärdig? Njaa... Men försök vara snäll nu så ska jag göra ett försök att acceptera dig.

Förvirringstillstånd kan givetvis påverka minnet. Den som vill ha mer fakta om symtom kan googla på "uremi".

Kan bara säga , Ugglis! Bra att du berättade, även om jag tycker att det är skit att du ska behöva lämna ut dej så här för att få folk att lugna ner sej lite. Hoppas att operationen du väntar på går bra och att du kryar på dej snart!!

Instämmer - ha det bra


PS: Ett tillägg i efterhand, jag vet av egen erfarenhet att förvirring kan förekomma vid urinförgiftning.

Håller med Myo

Okej. Lite snabbt hittade jag nåt om personlighetsförändring, men det kvittar, jag tror dig på ditt ord. Skulle det verkligen vara sant är det naturligtvis beklagligt.

Ugglemormor,
Det är bra att du säger det du upplever har hänt.
Kan också förstå skamkänslorna.
Starkt också att så här lång tid efteråt be om en ursäkt.


Vad jag kan säga om urinförgiftning är att jag har en nära släktning som under lång tid mådde sämre och sämre fysiskt.
Han började bli mer och mer förvirrad och totalt obegriplig i sitt agerande.
Vägrade sjukhus.
Ganska snart ramlade han ihop och kunde helt enkelt inte ta sig någonstans av egen kraft. Började också att svullna.
Vägrade fortfarande sjukhus, trots att han var mer eller mindre borta i skallen.
Vi ringde ambulans mot hans vilja.
På sjukhuset togs prover. När svaren kom blev det fart och det togs nya prover.
När dessa prover visade samma resultat så blev det riktig fart och det blev slangar och stick överallt.
Han höll bokstavligen på att dö för att njurarna höll på att lägga av.
Salthalten i kroppen var åt skogen, och det förklarade hans förvirrning och obegripliga beteende.
Det var så illa att man misstänkte att det skulle bli livslångt dialys eller transplantation, men nu behövdes inte det.
Efter 2 veckor med dialys kickade njurarna i gång igen.

Vad jag vill säga med detta är att urinförgiftning kan få en människa helt i obalans såväl fysiskt som psykiskt.
Och att om tillstådnet gått för långt är det livshotande.

Som Myo skrev är det sant så är det tragiskt, men det är också ganska lätt att snickra ihop i efterhand inte för att vara elak från min sida , men det finns faktiskt en möjlighet till det också. Ugglemormor plus dom andra nicken har det kommit mycket elakheter ifrån, är man verkligen så elak när man är sjuk ? varför gå så hårt emot andra medlemmar ? med hot och grova elakheter ?

Jag har precis samma erfarenhet Anma - det tycks inte vara allmänt känt - själv blev jag mycket förvånad när jag fick reda på detta.

Njursvikt (följden av urinförgiftning) är ju också något som ofta drabbar alkoholister och då undrar jag hur ofta man blandar ihop delerium med detta...
Men det är en helt annan diskussion, vi låter denna tråd handla om Ugglemormors ursäkt.

Tillägg: För att inte missförstånd ska uppstå. Jag menar absolut inte att Ugglemormors tillstånd skulle bero på alkohol. Hennes tillstånd berodde på skadan i ryggen som klämde i nerverna till njurarna.

Du är verkligen modig!

Och jag vet att inom äldreomsorgen fanns gamlingar som blev förvirrade och glömska när de hade urinförgiftning!

Förvirring är en sak men när började man bli manipulerande av urinförgiftning???

Då får väl jag komma med en vedklabb då.

Nu har Ugglis lämnat ut sig.
Hon har givit oss en förklaring och en ursäkt.
Kan vi inte försöka att godta den och lägga gamla synder åt sidan nu?
Ge henne en chans att få delta i forumet, som alla andra.
Varför vara misstänksam, när allt hon ber om, är en ny chans?

Vem har inte någon gång, sagt saker på forumet som vi ångrar?

Bra försök och är detta sanningen så är det naturligtvis oerhört tragiskt men tyvärr så för mig känns trovärdigheten i detta liten. Vad är det för skillnad på Ugglemormors skriverier nu och då?



Förstår inte riktigt vad du menar för Ugglemormor deltar väl mer än de flesta i forumet, har iallafall gjort.

Jag menade att få delta utan att "straffas" för gamla saker.
Vill hon ha en "nystart" så find by me, om det fungerar.

OK,

Ser här en anledning att ge lite mer, det står även i mitt inlägg, men att jag fick "narkotika-klassade" medicin för smärta gjorde inte saken bättre.
Jag är känslig för läkemedel och detta var ju höjden på allt att äta 3 sorters morfinpreparat för smärtor, troligtvis hade jag inte nån större koll på dom heller, antar jag.

Jag har hört samma versioner som ni misstänker av min make, så det stämmer nog säkert, men det var inte jag i de tillfällen.
Mig veterligen har inte manipulerat eller annat och kallar inte andra med fula namn med mitt eget förstånd i behåll.
Detta var också en led i forumet när jag har bett om råd och hjälp, så att jag inte gör fel.
De som har pratat med mig i telefon fr. forumet, har säkert fått en annan bild av mig, Det är ju lättare att nysta upp saker eller bara småsnattra i telefon än det är att skriva ner det.

När jag kördes till sjukhuset. var jag i så dålig status att de inte vågade skicka mig till ett universitetssjukhus, utan att det kom därifrån spec. team som opererade mig här. De hade ju fullt upp att balansera med mina njurar och att jag fick astma av den stressen, var som brev på posten.

Under tiden jag väntat att komma till min nya operation, har jag blånekat knarket, men kommer att få något mer efter op, men det ska ut ur kroppen så fort jag bara kan.
Trots allt har man under tiden man legat här till sängs tänkt mycket och jag bad om hjälp och samtidigt frågade om jag skulle skriva det som varit, men nu känns det jäkligt bra.

Jag vet att jag når inte alla, det har bara varit meningen att försöka skriva så sakligt jag kunnat om detta rena h...te jag gick igenom. Lätt var det inte, men ta det som det står, de som har pratat med mig har bättre kännedom om mig. Jag går inte med tiggarmössan utan detta ÄR det som har hänt mig.

Myo:
Ingen risk att jag tänker ändra på något i mitt första inlägg!

Har själv lite svårt för personer som skyller allt på någon eller något. Det beteendet ändrar man inte i första taget. Men det är min högst personliga åsikt eftersom jag anser att man sällan kan skylla på omständigheter i sitt agerande. Men Odlas regelverk är ju lika för alla. Alla skall ju ha möjlighet att regga sig. Trovärdig ursäkt? Knappast, men det har ingen betydelse. TS har ju inte brutit mot några regler mig veterligen.

Rent generellt.

Man måste också ha en viss tolerans mot olikheter hos människor.
Vissa kanske skriver mest om sig själv och sitt.
Andra skriver mest om politik, ytterligare någon om musik.
Några bryr sig mer om hur andra är än ger ut sig om sitt och ytterligare andra skämtar runt mest hela tiden.

Vi är alla olika och alla har olika sätt att uttrycka sig. Vissa har skrivandets gåva och kan skriva långa fina inlägg medan andra som gör likadant får fram en text som ter sig svamlig och obegriplig.

Jag önskar större tolerans i forumet, så att alla får plats så länge man följer forumets satta regler.

Så större tolerans för dig är lika med att man inte ska få säga vad man tycker. Kan/vill man inte gulligulla med någon så ska man vara tyst eller vad menar du? Självklart är människor olika det är väl knappast något du ens behöver påpeka men borde då inte toleransen vara lika stor åt alla håll?

Håller med dig där.
Var ska vi lägga tröskeln för just tolerans?
Hur mycket ska man behöva tolerera i framtiden?

Menar du att man inte kan vara tolerant och säga vad man tycker samtidigt? Att dessa två saker är oförenliga?

Ska det vara så svårt att lägga allt gammalt groll åt sidan?

Tycker Ugglemormors ursäkt är strong!

Förvirringstillstånd och personlighetsändring kan visst inträffa både vid urinförgiftning och vid intag av starka preparat som är narkotikaklassade!
Minnesförlust också!

Rätt. Men jag känner mig faktiskt inte speciellt intolerant när jag protesterar mot att någon sårar och hotar mina kompisar. Jag har svårt att förlåta det. Varför var det okej? Då var det ingen som värnade om allas rätt att få vara här. Ändå har jag nu sagt att jag ska göra ett försök så egentligen skulle man inte dra upp det här gamla, men jag vill verkligen inte bli framställd som någon som hackar på folk för att de skriver på ett visst sätt. Så är det inte. Jag slår bakut när folk är elaka bara, och jag har svårt för att förlåta och glömma elakhet.

Håller med dig i sak, men det är kanske lättare att gå vidare, om man inte själv blivit utsatt för dom värsta påhoppen...

Nu menar jag inte dig specifikt, men om man en gång gjort klart att man inte kan förlåta vissa saker, måste man då dra fram det om och om igen, i alla möjliga olika sammanhang? Man måste inte förlåta. Men man kan sluta älta. Det är allt jag önskar i alla fall.

Jag är helt enig med dig!

Jag tycker det hela låter som att man skall göra skillnad, beroende på vem vad skriver.........

Jag vet vad det betyder att ha inklämda nerver i ryggen och jag vet också att man måste gå till läkaren när kisseriet inte fungerar. Även jag har gått på starka mediciner när kroppen bara kastades av värk.

Och jag är ändå bara en "vanlig" människa som måste ställa sig i sjukvårdskö och inte ha tillgång till bara dom bästa läkare som ugglis alltid sa sig ha.
Har hon haft urinförgiftning så har hon väl inte haft det i några år. För under tiden reste hon ju enligt hennes utsaga.

Inte heller väntar man flera månader på en akutoperation och definitivt inte med hennes kontakter.

Så låt mig starkt tvivla på hela denna historia.

Iag tror att inte någon förväntar sig, inte jag i alla fall, att hon "klär av sig" inför oss andra. Det räcker gott och väl att hålla sig till sanning i det man skriver.

Elisabeth

I de flesta fall går det nog men inte alltid.

Det är alltid lättare att glömma och förlåta om man inte personligen blivit drabbad!

Men hur mycket kan du styra andra?

Inte alls. Jag skulle ändra ordvalet också till "önskar" Men du hann citera innan.

Hur man upplever det som skrivs är inviduellt! Jag blir ofta illa berörd och mår psykiskt dåligt när elakheterna haglar även om de inte är riktade mot mig personligen!

Men alla människor har rätt till en andra chans! Åtminstone i min värld!

Ja vi har nog alla våra önskningar

Samma erfarenhet och samma tvivel.
Men är beredd att försöka i alla fall.



Min med.

Jag vill bara säga att även om jag har blivit den mest drivande vad det gäller den här saken, så är jag inte ensam.
Jag känner stöd både från mina medmoderatorer och från Odlas ledning.
Det vi gemensamt önskar är ett trevligare småprat.

Hallå är du moderator nu eller vanlig medlem????

Och så vill jag förtydliga.
Diskussioner om sakfrågor är bra och bidrar till ett levande småprat. Även våra lektrådar.
Ett ältande om enskilda medlemmars sätt/rätt osv bidrar inte till ett levande småprat. Det dödar denna avdelning. Sakta men säkert.


Ja, du ser, när man inte markerar så blir det förvirring.
Just det där skrev jag som moderator.

Jag känner att jag sagt mitt i den här frågan både som moderator och som privatperson.

Jag sökte läkare pga mina ryggsmärtor och med tiden ökades medicineringen och jag kom i kö till ort. men vi visste inte mer om andra sjukdommar i min kropp.
Läkaren sade att det hade jag haft en längre tid, då svårt att upptäcka.
Visst reste jag en hel del, men jag bet ihop och tog mer av mediciner för att orka med och det var inga långa vägar att gå, när vi alltid har hyrbil.

Ja visst --- jag är skyldig till allt! har inte försökt något annat. Vad kunde ni begära av en sjuk människa?
Jag är skyldig till allt jag inte ens kommer ihåg, är det så nik vill ha det? Jag springer ju inte ifrån det.

Har ingen lärt sig att en och samma sjukdom är inte likt den andra? OK, Nu lägger jag mig, har gjort det som jag intev hade behövt att göra alls, men jag ville ge min sida om saken. Inget är ju så son andra tror....

Men skulle ni moderera i trådar ni själva är med i och diskuterar?
Jag tycker det är lite konstigt att det ska delas ut förtäckta pekpinnar till dem som inte fullt ut godtar TS ursäkt.

Har du bett Ugglemormor skriva om detta? Blev fundersam efter att jag läste vad hon skrev i "vad skall ni göra eller redan..."

Moderera, då går man in och ändrar i inlägg, ger varningar och så vidare. Det har jag inte gjort i den här tråden.
Man måste inte godta någon ursäkt. Som jag sagt, det är över huvudtaget inte det mitt engagemang i detta handlar om.
Jag har varit otydlig igen. Jag vill ha bort ältandet om gamla saker i forumet. Tydligare än så kan jag inte vara.

Citerar mig själv:



Nej, jag har inte bett henne. Det är hon som beslutat att lämna ut sig.

Det här kommer nog aldrig att lösa sig om inte de som känner sig drabbade av Ugglemormors elakheter, "flummeri", påhopp eller förödmjukelser kan dra ett streck över det. Vad vill ni ska hända nu?
Ugglemormor ska skicka var och en en personlig ursäkt? Odla kastar ut henne? Hon måste erkänna ännu mera? Detta bråk ska pågå i all oändlighet? Jag bara undrar....

Så var det gamla vanliga Odla-tjafset om småsaker igång igen mellan de vanliga personerna. För min del tycker jag ugglis ursäkt och förklaring låter märklig men samtidigt även något trovärdig. jag vet hur virrig min pappa blev efter alla urinvägsinfektioner när han gick med kateter de sista åren. Jag säger varken bu eller bä utan håller koll på läget framöver och hoppas det stämmer.

Detta blir förhoppningsvis mitt sista inlägg i denna tråden.

Visa tolerans..Ja.
Dra ett streck över...ja.

Men var är toleransen nu? för dom som inte kan ta ursäkten och gå vidare?
Ska inte dom ha samma rätt till tolerans som TS?
Måste dom som inte vill förlåta "gulla" och låtsas som inget hänt?

Var är toleransen för oss som tycker att det får vara nog med det evinnerliga ältandet nu. Måste vi "gulla" och låtsas som inget när idisslandet sätter igång igen?

Men vilka är det drar upp det och ältar? Personligen tycker jag det är mer gnäll på att det ältas än att det ältas.

Kryper tillbaka till min håla och inväntar större tolerans på forumet

Men Stintan, allt skulle lösa sej om ni bemötte Ugglemormor som ni bemöter alla andra forummedlemmar...

Ja, senaste dagarna har det kanske varit så. Vad det beror på kan man kanske bara spekulera i.

Snarare att man får tolerera att alla inte köper en ursäkt, så länge dom inte ger sig på TS verbalt.
Nu idisslas det mest att dom som inte köper ursäkten gnäller.
Jag ser bara att dom, precis som den som godtar ursäkten, enbart uttrycker sin åsikt.

Varför börja hoppa på den, som inte vill ta emot ursäkten?

Nej då inte alls bara senaste dagarna, det har alltid varit så att det ploppar upp en massa folk som ofta inte ens deltar i diskussionerna och gnäller och på så vis förlänger tjafsandet.