Som Moderat är jag förbannat besviken på att du som ung i dag måste ha en kontantinsatts på 300,000 för att kunna köpa hus då måste jag lägga mig och inse att då är det bara barn till "täta föräldrar"som i dag har råd att köpa hus ! Inget jag tycker är bra för då får vi klassskillnader och dom skillnaderna vill inte jag ha !alla ska ha lika chans att köpa hus .Har en vän som sitter i komunen här som Moderat ska skicka ett PM till honom och protestera direkt .Allvarligt hur många unga i dag har 300,000 i kontanter att slänga in i ett husköp ?inte bra alls

bra tycker jag, då får man spara. sen borde det vara lag på att man ska amortera också.

nu är ju moderater inte direkt kända för sina insatser mot klasskillnader men lycka till med dina påtryckningar

Det riktigt dåliga med så stor kontantinsats är att folk tar blancolån istället med hög ränta.
Däremot tycker jag att amorteringstvång är en bra grej. Har man inte råd att amortera har man inte råd att låna.

Så var det ju förr också. När vi köpte hus på 70-talet var man också tvungen att lägga en viss del kontant (minns inte hur mycket dock),
dessutom var låneräntan 17-18% och amorteringar var obligatoriska.

Man fick rätta mun efter matsäcken och köpa det ruckel man hade råd med, helt enkelt.

De flesta i dag är väl typ 25 _35 kanske 40 år när de vill köpa hus !och hur många i dagens samhälle av våra ungdommar har 300,000 i handpening på ett husköp ?det är åt skogen .Kan man skrapa ihop 50,000 så är det väl bra .men att få ihop det i dag när man är ung är ju en prestation !eller ? Och så läste jag att en av Sveriges största Banker gick med 31 mille i vinst .nästan så att en gammal Moderat6 som jag kan bli omvänd

Dessutom är det väl inte nån kommungubbe som bestämmer vilka villkor bankerna har för huslån.

Det där var nog det klokaste jag läst från dig någonsin.

300.000 låter ju mycket tycker jag, banken har ju ändå huset som säkerhet. Hittar man ett riktigt bra objekt som är värt mer än det säljs för tror jag att man kan prata lite med banken som säkert kan se att det kan löna sig. Om man köper på "lågsäsong" kan man nog fynda

Vem säger att man måste ha 300.000 i kontantinsats?? Beror inte det på hur mycket huset kostar?? Det är väl en %-sats på totalpriset man ska ha kontant?

Precis vad jag satt och tänkte !

Det kan ju inte vara 300.000:- för ett hus på 750.000 såväl som på ett för 3.000.000:- ?!

När vi köpte hus i början av 80-talet så har jag för mig att man skulle betala 10% kontant och så var räntan på bottenlånet 13 - 14 % men man fick räntebidrag så den faktiska räntan var c:a hälften .

Lånetiden var 40 år har jag för mig och då blev amorteringen inte så stor varje år .

Man började amortera direkt , bra tycker jag. Med den ränta vi har i dag så kan det väl inte bli så mycket billigare de första åren för att man slipper amortera ?

Känns som om det finns viktigare saker att förändra för att minska klassklyftorna!

Max bottenlån 85 %, dvs 1,7 miljoner på ett hus för 2 miljoner...
Då återstår 300 tusen.. Med betslningsförmåga kan man nog få ett topplån på 100-200 tusen, återstår 100-200 tusen... Kanske kan man låna lite privat av föräldrar eller motsvarande... Kanske kan man köpa ett lite billigare hus...

Jag tror att det idag krävs en kontantinsats på 15% av köpesumman och det är alldeles nödvändigt för att vi inte skall drabbas igen av det man kallar bostadsbubbla. Nu höjs även krav på amortering på bostadslån och det tycker jag är bra.

Det handlar inte bara om den enskildes ekonomi utan hela landet.

Ingen kommungubbe i hela Sverige kan påverka landets finanspolitik

Som jag trodde.... men det är klart.... man måste kanske ha ett hus för 2-3 mille när man är i 30-årsåldern för att känna sig jämlik om man är moderat.... eller....??

Hur svårt är det att ha sparat ihop 300.000kr när man är 30 då? Började man när man var tjugo så är det 2500kr i månaden. Kan man inte lägga undan så mycket så skall man ändå inte köpa något hus för 2 miljoner. Kontantinsatsens storlek har ju valts av en anledning. Jag tycker det är utmärkt att man inte lånar ut stora summor som folk sedan inte kan betala.

Det största problemet för många unga i dag är väl att de inte har fast jobb och inte får lån överhuvudtaget. 25% arbetslöshet innebär att en fjärdedel inte har jobb alls och sedan har vi en andel som inte har fasta jobb.


Kontantinsats på 300.000:- innebär att man vill köpa en villa för 2.000.000:-. Bor man på en mindre ort så blir det en ganska lyxig villa , här i stan får man minst två ordinära villor för det priset.

En av mina systrar köpte nyligen en helt okay villa för under 400.000kr. Då borde kontantinsatsen ha blivit 60.000kr. Klart överkomligt.

Tycker att det är bra med en hög kontantinsats, det borde vara så med allt som man vill köpa, antingen betalar man kontant eller så betalar man en stor del kontant.

Var då?
__________

Utan att lägga några som helst värderingar i billiga hus, kontantinsatser eller rimliga sådana, så är det ju så att de flesta "måste" skaffa en bostad i hyfsad närhet av arbete, och ofta finns arbete i närheten av eller i städer och där blir priserna högre. Självklart beror det på vad man har för yrke, men för väldigt många unga finns deras yrke, ett befintligt jobb, i en större ort. Även om man kan byta jobb för att flytta till en mindre ort där huspriserna är lägre så är väl frågan om man ska välja arbete efter bostadsort eller bostadsort efter arbete?

Jag köpte mig ett hus för 345000:- i början av 2000-talet. Det var rimligt. Men inte alla städer har sådana priser på hus och alla kan ju inte flytta till en liten by i uppland.

Förresten så såldes det huset för drygt en miljon nyligen.

Ödeborg


Gratulerar, men det blev väll mycket skatt att betala när du gjorde sådan vinst?

Det var inte jag som gjorde den vinsten. Jag sålde för knappa 600000:-. Det blev en del vinstskatt då också, men det är så reglerna ser ut och de pengarna räknade jag bort redan vid försäljningen.

Dessutom har man stabil ekonomi så går det alltid att förhandla med bankerna. Såna kunder vill banken ha. Det finns vägar att få topplån även om dessa är lite dyrare.

Det bedrövliga tycker jag är att det inte finns hyresbostäder tillräckligt så att enda chansen för många att få en egen bostad är att köpa en.

Hade det lönat sig att bygga hyresrätter så hade det nog funnits tillräckligt många...

Exakt och det är därför vi behöver statlig och kommunal styrning ibland så att inte endast marknaden får styra utan även människors behov

Statlig i såna fall, kommunerna verkar ofta ganska ointresserade av att ha en massa billiga hyreslägenheter. Det får inte finns fler lägenheter än att kommunerna kan välja de bästa hyresgästerna från ett stort gäng sökande. Skötsamt folk som betalar in kommunalskatt skall det vara, inte en massa problemfolk som bara ställer till oreda och kostar pengar.

Det finns gott om skötsamma människor som inget hellre önskar än en egen hyreslägenhet. Kommunerna förlorar skatteintäkter när unga skötsamma tvingas flytta till andrahandslägenheter i andra kommuner.

Fast det är där kommunen kommer in eftersom de har ett ansvar även för de som "ställer till oreda och kostar pengar"

Jag tycker det är riktig att man måste ha en viss kontantinsats när man köper hus eller lägenhet. Hur skall man ha råd med hus när man inte kunde spara innan?

Många köper/bygger ju hus ett nummer för stort. Och när man lånar så lånar man lite till till annat också, t.ex. bilbytte.

Och huspriserna går alltid upp och ner igen, då sitter sedan många med höga lån och får ett lägre pris när dom av en eller annan anledning måste säljas.

Elisabeth

På pricken Elisabeth.
Jag har vänner som byggde för stort hus i början av nittiotalet, sedan blev de arbetslösa båda två och fick sälja huset till underpris och har fortfarande lån kvar att betala för nåt de inte äger.

Alla behöver inte köpa det dyraste och största, har man inte råd med det får man köpa nåt man HAR råd med. Och en del yngre människor lever som om alla dagar vore den sista, de sparar ingenting till varken pension, boende eller konsumtion, allt köps på avbetalning. Och med yngre människor menar jag inte tonåringar, utan 25-30-åringar. Det är precis som om de inte anser sig vara vuxna ännu, eller nåt?

Det är klart att man inte behöver ha det största och/eller dyraste, men vad gör man om alla bostäder inom rimligt avstånd kostar för mycket? Skaffa bostad man har råd med, säger många - men om det innebär att man måste ha bil och pendla 2 h enkel resa per dag? Eller ska man säga upp sig från sitt jobb och hoppas att man hittar ett nytt i någon by i avfolkningbygden?
Jag inser att jag hårddrar och provocerar lite, men det ÄR så väldigt lätt för personer i mina föräldrar generation (säg 40-talisterna) att generalisera och moralisera. "Kan man inte spara ihop pengarna så ska man inte köpa", unga idag bara lånar och lånar, unga idag sparar inte, alla idag ska ha så stora hus som möjligt etc. Det är så generaliserande så det är inte sant! I många fall handlar det om att man vill ha en bostad. Man kanske har eller vill skaffa familj och vill gärna ge barnet ett eget rum? Man kanske vill flytta till en område med bättre skolor, grönområden eller mindre trafik? Man kanske vill flytta till något eget? De flesta kan säkert spara ihop pengar, MEN hur lång tid tar det? Man kanske inte kan/vill/orkar vänta 5 eller 10 år? Hyresrätt är inte gratis att bo i, ens om man kan få tag på en, och bostadsrätt kostar både i inköp och månatlig avgift.

Tolka mig inte fel - jag tycker det är bra att man måste sätta in en viss summa i kontantinsats, men jag skulle önska att bankerna gör en individuell prövning av lånetak. Att man ser på arbetssituation, utbildning, bostadsområde, övrig lånebild etc. Säger sig själv att personer som tjänar 30 000 per månad tillsammans inte har samma möjlighet till återbetalning som några som tjänar 60 000 (om man bara ser till inkomsten, andra faktorer spelar självklart också in...), och jag kan ibland tycka att det var FÖR lätt att få lån för några år sedan. Däremot är det ett faktum att de nya riktlinjerna gör att många unga och nyutbildade har SVÅRT att skaffa ett hem, om de inte har haft turen att äga en bostadsrätt som ökat i värde, fått ett arv eller vunnit på lotto....

KRT, det är säkert olika på olika platser i Sverige. I storstadsområdena är det ju en helt annan situation än i mindre orter. Men jag ser ju hur folk i min omgivning lånar och lånar och lånar. Alla "hemmaprogram" tror jag inte är av godo alla gånger, även den som inte har ekonomin blir sugen på att ha det där flashiga lyxiga köket osv.... Jag menade bara att man får skruva ner sina krav en aning, och i de flesta orter (storstadsområdena borträknat) finns tillräckligt med hyresrätter och även hus som inte är i 2miljonersklassen. Man kanske får välja bort de allra populäraste områdena möjligen.

Och man kan oftast få topplån på en större del av kontantinsatsen, så även om man inte sparat men har betalningsförmågan så måste det inte bli tvärstopp.

De som generaliserar och moraliserar mest är nog de som redan har sitt på det torra snarare än att det är en generationsfråga. I övrigt håller jag med dig

Det är möjligt att du har rätt.... Fast jag har sällan hört någon i min ålder kommentera detta med lån, spara och kontantinsatser. Förmodligen för att de flesta i mon umgängeskrets och ålder är just i den fasen då man kämpar för att kunna skaffa ett eget boende. Så ja, du har nog helt rätt i att det är de som redan passerat denna "fasen" som moraliserar och generaliserar

Det är vad ett normalt hus kostar i storstadsregionerna. Det är bara på landsbygden man kan köpa villa för under miljonen.

Jag försökte kolla vad minsta kontantinsats är vid köp av hus, och det verkar skilja mellan banker - hittade allt från 5% av köpesumman till 15% av köpesumman, med de flesta på 10%.

I stockholmspmrådet får man knappt en sommarstuga för 2 miljoner, knappt en bostadsrätt heller för den delen, inte ens i förorterna ett par mil utanför sta´n.

Det är en viss skillnad på "under miljonen" och 2-3 miljoner.

Det är helt sjukt. Ändå köper sig folk ett så dyrt boende, och sedan får de jobba ihjäl sig för att klara avbetalningarna. Vad är det för liv?

Nog kan man hitta hus på pendelavstånd från Stockholm för under 2 miljoner. Många pendlar med tåg från där jag bor 14 mil från Sthlm. Det tar ca 1 tim. Varför ska alla bo i rött hus med vita knutar på stureplan. Förut bodde jag 3 mil från stan och det tog längre tid än härifrån att åka kommunalt.

De flesta vill ju ha nånstans och bo. Utförsäljningen av hyresrätterna har knappast gjort det lättare för folk att välja billigare boende.

Det där beror nog på vad man har för krav på sommarstuga.

Men om man måste jobba nästan all sin tid så spelar det väll ingen roll om man har sitt dyra boende just i Stockholm? Då kan man ju lika gärna slå ihjäl någon och sitta i fängelse i Stockholm. Ingen fritid, men får åtminstone bo på sin favoritort.

Det blir väl inte så stor skillnad på att jobba i Stockholm och bo billigare i Fagersta. All tid och alla pengar går till resan istället. Hela Stockholm kan ju knappast hitta jobb i Fagersta...

Sedan är det ju inte alla som vill bo och/eller jobba i Sth.... Tro inte att det är mycket billigare i Gtb-trakten eller Malmö/Lund regionen. I alla storstadsregioner är det samma sak - många personer vill bo i samma område = efterfrågan ökar = konkurrensen om bostäderna ökar = ökade priser. Det är inget konstigt med det, och man kan tycka vad man vill om det. Men det är ett faktum att för väldigt många finns deras arbete i en större stad och då kan man inte bo var som helst (om man nu inte vill veckopendla, lägga mycket tid på att sitta på tåg/i bil/på buss osv).

Man kan säkert alltid hitta billiga hur i alla regioner, MEN då är frågan i vilket skick de är, hur stora de är och i vilka områden de ligger. Att köpa ett hus för en miljon som måste helrenoveras för det dubbla är inte billigt....

Precis!

Fast det kostar ju sällan två miljoner att helrenovera ett hus. Då är det ju bättre att riva och bygga nytt.

Jag har varit så arg på mig själv att jag inte bosparat till mina barn.
Bor man i Stockholm är det nästan ett måste för att köpa sig en lägenhet.
Så flyttade jag från stan och köpte ett litet, litet hus som är obelånat.
Helt plötsligt kan jag hjälpa mina barn som medlånare och belåna huset till deras insats.
Självklart är det lån för nåt annat har jag inte råd med eller vill.
Men det är en stor lycka för mig att kunna hjälpa dom när jag trodde det var kört.
Ironiskt nog är det jag som lågavlönad sjukpensionär som kan ge dom hjälp,
fast deras pappor har högavlönade chefsjobb...men är högt belånade.

När jag har tittat in på t ex Hemnet så är sommarstugorna dyrare än fast boende när det rör sig om samma region.

Några har berört att man " måste " bo nära sitt jobb . Vi bor billigt i en bostadsrätt men då fick vi också pendla till jobb. Min man pendlade 9 - 10 mil t o r i ena riktiningen och jag 13 - 14 mil i andra riktiningen. Även om man räknar på resekostnaderna så blev det billigare än att flytta .

Jag la ner c:a 3 tim på pendling , åkte till jobbet 06.30 och var hemma 18.30 . Vet också att det finns många i storstäder som lägger ner flera timmar i pendling fast de bor mycket närmare än vad jag gjorde. De skulle faktiskt kunna korta ner pendlingstiden , och boendekostnaden , genom att flytta ut längre från storstan.

Sedan finns det faktiskt jobb , om än färre , utanför storstäderna. Vet flera som skulle kunna flytta men inte vill därför att man får mindre betalt. De skulle trots det tjäna på att flytta , boende mm är billigare och man skulle också få mer fritid t ex med sina barn.