Vilka räknar ni som släkt ? Egna familjen förstås men om ni har en partner , räknar ni då in partnerns familj ?


Konstig fråga kanske ni tycker men jag har hört och sett flera varianter :


Det är bara MIN familj som kan kallas släkt till mig och likadant när det gäller min partner.

Om det händer något tråkigt i min släkt så angår det inte min partner.


Min partners familj är nautrligtvis släkt även till mig och vice versa.

Om det händer något i respektive familj så angår det så klart oss båda.


Vad säger ni ?

Nu har ju jag ingen partner iofs, men om man ser på hur min födslofamilj har räknat på det, så håller jag med dej. Famil är kärnfamiljen, släkten tillhör alla.

Jag tror en hel del ligger på "det känslomässiga planet."
Om mannens/fruns/motsv släkt/familj bor långt borta/aldrig träffas/har dåliga relationer så vill man kanske inte räkna in dem i sin nära krets.
Omvänt om man har nära och god kontakt med en person i släkten oavsett släktskap så räknas den till den innersta kretsen.

Visst ligger det mycket på det känslomässiga planet , finns ju kompisar som man räknar in i " inre kretsen " innan släkten .


Men hur ställer ni er till att t ex partnerns släkt tycker att vad som händer , glädje som sorg , i deras släkt inte inbegriper er, att ni inte har med det att göra eftersom ni inte är " riktig släkt " ?

Det var konstigt Låter nästan som mobbing. Det beror väl på hur länge man har varit ihop och hur man kommer överens osv, men om man "inte har med det att göra" så får man ju aldrig chansen att lära känna partnerns släkt. Hos oss har det alltid varit självklart så att t.ex. mamma är mycket god vän med mina båda fastrar. Man får ju tänka på barnen också, hur konstigt blir det inte om det händer något och bara barnbarnen/syskonbarnen och ena föräldern bryr sig medan den andra föräldern skulle vara helt oberörd eller, det är ju uppenbart att det inte funkar så.

Då har vi ett relationsproblem.
Om partnerns släkt inte tycker att vi är "riktigt släkt" så kan jag

A/ Strunta i det för jag tycker inte heller att vi är "rikigt släkt", dvs vi är ense.
B/ Bli ledsen för att vi definitierar inte "riktigt släkt" på samma sätt, dvs vi är oense.

Som vuxen får man försöka att leva med att omvärlden inte alltid är som jag skulle vilja att den var.

Efter en förening med en motpart så är det ju så att man får en utvidgad "släkt". En ömsesidgig acceptans vore önskvärt. Går det så går det. Mycket kan falera men Men vårt svensaka tjurskallesyndrom så är det svårt. I södra Europa är det annorlunda och även i Västerled.

Närmaste liknelsen är min gamla klyscha om resenären ombord på storstädernas lokaltrafik. Hur fan vore det med ett leende åtminstonde.

Det finns områden där man som ingift släkt-/familjemedlem har anledning att gå varsamt fram och det är i arvsfrågor och liknande situationer. Det kan kosta mer än det smakar i slutändan att ta för stor plats i ev diskussioner/konflikter som kan uppstå i liknande sammanhang.

Ett urtypiskt läge för det udda svenska ordet "lagom"

Var det mitt inlägg du kommenterade? Hur som helst förstår jag inte vad du ville ha sagt. Antingen är jag kanske dum eller bara korkad, jag vet inte...

Visst är partners släkt också min släkt. Det känns självklart för mig.
Sen kan det ju variera mycket hur nära kontakt man har med sina anhöriga, kanske är det avståndet, kanske nåt annat som gör att man inte kommer nära sin "nya" släkt eller rent av sin biologiska familj. Ingen familj är den andra lik så man kan nog inte ge generella svar.
Jag håller med Cacki att man ska akta sig för att blanda sig i arvsfrågor i partners släkt. Det är nog orsak till många tvister att den ingifte tycker för mycket

Räknar fortfarande min f.d. mans syskon som släkt

De flesta av er har samma syn som jag , d v s att lever man i ett partnerförhållande så ÄR man släkt även med partnerns släkt.

Håller också med när det gäller t ex arv , då får man gå varligt fram .


Men ändå så vet jag många som inte ser det som att man är släkt om det inte finns blodsband. . Mobbing ? Möjligt , man älskar ju inte alla bara för att någon i släkten valt den personen som sin partner men jag reagerar iaf negativt på sådan behandling.

Som någon skrev så blir man ju släkt i och med partnerskapet och hur gör man med ev barn ? Är de bara delvis släkt , de har ju gener från båda föräldrarna eller de kan ju vara adopterade , hur gör man då ?

Har alltid så svårt att förstå sådana här saker , hur man med gott samvete kan säga att t ex om någon i partnerns släkt är sjuk så angår det inte den " ingifte " eftersom de inte har blodsband.

Har man varit partner i många år så är det än värre tycker jag.

Kul med dig Anki som fortfarande räknar din f d mans släktingar som släkt. Det är de , speciellt om det finns barn med i bilden. För mig vore det omöjligt att utesluta dem om inte annat för barnens skull.

Jag räknar bara de som jag har blodsband med som släkt, svärföräldrar, svågrar etc. går bort. Min kusin är fortfarande min kusin vad som än händer men det är inte de nyss nämnda, däremot inte sagt att jag utesluter dessa ur gemensamheten på något sätt förutom om det gäller arv.

Jag räknar sombos släkt också till min, hans barn tillhör min familj och hans barnbarn ser jag också som mina barnbarn.

Att man sen kanske inte alla gillar, ja det är en annan sak....

Vid arv tycker jag att ingifta skall hålla sig utanför annars blir det bara problem.

Elisabeth

Det här inlägget fick mig verkligen att tänka efter. Hur säger jag? Hur tänker jag?
Jag tror att jag gjort det lite enkelt för mig, jag säger "min släkt" och "din släkt". ("Din släkt" är alltså min mans släkt )
Men min mans släkt står mig väldigt nära. Behöver de mig, av någon anledning, så ställer jag självklart upp. Och jag vet att de ställer upp för mig.

Oavsett om jag anser min mans släkt vara min släkt eller inte; händer det nåt elände i någondera släkten kommer det att påverka oss båda = min mans eventuella bekymmer med "sin" släkt är lika mycket mitt bekymmer som hans.

Och det säger jag direkt: krök ett hår på vår son, min mans dotter eller hennes barn: har du aldrig sett en tiger förut kommer du att få se det då

Man fick ju på köpet att räkna med makens släkt och de närmaste även att man inte drog jämnt, men som ung fick man lära sig att tiga och behålla sina önskemål för sig själv.
Den släktpåverkan har jag nu avverkat när de är döda och så här efterhand kan jag säga att visst var det jobbigt men jag gjorde dock det hela smidigare utan fighter.
Jag vill inte att föra den gamla traditionen vidare när jag lyssnar på den yngre generationen som tycker att ta det lugnare, vi hjälps åt med det som vi kan och resten får andra fixa. Dock hörs det röster att det var bättre förr av dem gamlingar som ännu lever ...... javisst! Köra livet ur den yngre generationen så att de mår illa vid varteviga storhelg och födelsedag .... .. det ser jag inte som det var bättre förr......... .

Släkten är dom vänner jag väljer själv och vill umgås med dom jag har trevligt tillsammans med och de behöver nödvändigtvis inte vara släktingar .

Släkt är för mig sammankopplade individer genom arv eller juridik. Vare sig jag känner dem eller ej, så är de likafullt min släkt.

Familj är den krets av juridiska och arvsmässiga skara jag har känslomässiga band till , samt övriga som jag väljer att ha i denna skara.

Håller med att man kan välja sitt umgänge med släkten....... Det jag skrev om var att som en ny medlem i denna släkt hade jag inte samma befogenheter att bestämma själv hur jag ville ha det.......... Numera kan jag bestämma detta själv vilka är mina vänner och vilka jag vill bjuda in........

Men vänner är väl inte släkten??????

Helt rätt, vänner är vänner man skaffar under livets gång, men man föds o gifter sig i en släkt, hur den nu sen är så man får alla de sorter med på köpet.........

Det där var en tänkvärd fråga.
Min gubbe är ju Italienare och har stor släkt, fast det har även jag.
Jag vart upptagen i den på det finaste sätt (av alla utom en) och räknar mig nu som en i deras familj/släkt och vet att det är ömsesidigt!
Så jag känner nog att våra släkter är en och samma!
Gubbens gamla mostrar mm är även mina mostrar
Dessutom kom jag med ungar in i nya boet och de har aldrig gjort någon skillnad utan även de togs upp som barn i familjen!
Likaså är min gubbe upptagen i min familj/släkt och anser även han att alla hör ihop med en eller annan länk.

Du har haft enorm tur att få det så bra,Suz,
Det finns ju olika sätt o handskas med saker och ting och som ung ville man ju passa in hos de ingifta delen av släkten och allt var ju inte så himla illa, utan det fanns massor av goda och accepterande människor, samma gällde med min sida av familjen .... mina mostrar o morbröder har behandlat min make med respekt och hjärtlighet redan fr. början. .. ... livet lär en med tiden att sortera och acceptera olikheter till en viss gräns, det vet bara den om som sätter gränssen till sitt eget tålamod och vad det ger en...... .

Har du slarvat med genomläsningen nu igen?

Så att en del var konfysa över mitt inlägg ! har inte så mycket kontakt med min släkt längre på grund av långa uppslitande arvstwister mmellan mostrar och morbröder och deras kussiner så jag har tagit avstånd från bråket och de flesta av släkingarna .Det finns faktiskt ett ordspråk som säger så att: släkten är dom vänner du väljer själv !vilket betyder att man inte MÅSTE umgås med släkten och att man kan stå sina vänner närmare än sin så kallat släkt .

Har du fler goda ordspråk, Motti ? Jag har ett jag kan tipsa om "-Tyst min min så får du socker!"

Äsch, du larvar ni väl er ändå?
Jag tror jag förstod vad Motti ville ha sagt i alla fall....typ....hon kompenserar bristen på trevliga släktingar med goda vänner. Tycker jag att du gör rätt i Motti.

Bättre tiger för en dag än en hare resten av livet

Det finns faktiskt vykort att köpa med ordspåket .Släkten är dom vänner man väljer själv ! fick ett själv därför kommer jag ihåg det så väl för jag tyckte det var så bra .


Tur det finns så många smarta människor här som vet och kan allt efter som jag är så okunnig

Kan man avsäga sig släkten? Antingen är man väl släkt eller inte släkt och det oavsett om man gillar den eller ej. Själv har jag en massa släktingar som jag aldrig träffat men dom är släkt iallafall.

Jag har ingen far som jag är uppvuxen med han har aldrig bryt sig därför har jag avsakt mitt släktskap med honom han är inte värd att kallas far ,tycker det gäller alla som gjort en illa ,struntar fullständigt i DNA:!rent biologiskt så är han min far men inte till själ och hjärta och det är det som räknas i hur man tolkar en livslång trogen vänskap .

Det finns en vedertagen betydelse av ordet släkt och här kan du läsa mer, Motti: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A4kt Försök läsa åtminstone början. Du kan aldrig avsäga dig ett släktskap men däremot bekantskapen med valfria släktingar. Det ÄR lite besvärligt att följa med i dina virriga tankegångar när du ger gamla ord ny innebörd.

När blev vänskap och släktskap samma sak? Släktskapet kan du aldrig avsäga dig men du kan avsäga dig kontakten med släkten. Vänskap har inte ett dugg med släktskap att göra!

Jaa... Bra fråga. Mormor hade 6 systrar så jag har en helvetes massa släktingar. Jag har tom en släkting som jag är både syssling och brylling med
Umgås definitivt inte med svärföräldrarna och släkten på deras sida.

Klipp navelsträngen till era söner säger jag bara.

Huvet på spiken. Släktskap och familj är nåt annat än vänskap, därmed inte sagt att vänskap skulle vara sämre.

Pappa hade 7 syskon, mamma 6. Så jag har en helvetes stor släkt. Men jag umgås bara med dem jag trivs med. Och det innefattar även exets släkt/familj, de har inte avpolleterat mig, så varför skulle jag göra det mot dem? Jag älskar dem lika mycket fortfarande, fast visst underlättar det att jag och exet fortfarande är bästa vänner såklart. ANnars hade jag fått knoppa av den grenen för att inte göra honom illa.

Ni har tydligen inte varit med om det jag upplevt !Om jag säger så här då !jag har vänner som jag håller kärare på alla vis än min släkt !min släkt har aldrig visat mig någon som helst omtanke eller ens brytt sig .så jag anser att min släkt är mina bästa vänner .Har ni fattat nu ?

Lev du i din lilla fantasivärld och kalla dina bästa vänner för syster och bror fast dom inte är din syster och bror. Släkt kan ni aldrig bli!

Du tar priset Stintan för den mest elaka människan här på forumet ! grattis Om du inte fatta vad jag försöker förmedla så kan jag bara utryckaamin beklagan .Du måste ha det jäkligt jobbigt med känslor och vad det nu är .

Alltså ... återigen ser jag mobben fara fram. Det verkar som forumet inte överlever utan ett objekt och alltid är det samma personer som jagar.
Till och med har jag sett kommentarer om felstavat ... där går iaf gränsen för mig i ett forum!

Måste säga att man ser allt ifrån ett annat perspektiv när man varit borta ett bra tag ... då ser man allt med klarare ögon och just här ser det inte vackert ut alls!

Det finns älskvärda människor här på Forumet Netha men de håller tyst för de orkar inte med att bli mobbade av vuxna människor Jag skiter fullständigt i dom för jag har möt såå många sådana så de kan inte beröra mig alls !jag är en stark människa i mig själv och hänger inte här dag efter dag för att ha någon att spy ut min otillfredställelse på .Som tur är har jag ett eget liv utanför Odla Synd att det inte går att föra en trevlig dialog här längre där man respecktera varandras åsikter utan att göra ner varandra eller mobba .
Kram på er ni som respecktera varandra och som vill ha ett trevligt Forum där alla har samma värde

Så sant Motti!

Och fy Netha !jag är ju Moderat också int får man ha några känslor då int
Kram Netha du är en bland dom få här som vågar säga vad du tycker

Jag förstår precis vad du menar. Upplever samma sak själv. Mina vänner är mig närmare än många av mina släktingar. En hel del av mina släktingar har jag ingen som helst kontakt med, även om de är ganska nära släkt och saknar dem inte ett dugg. De är inte min släkt. Rent känslomässigt alltså.
Men rent juridiskt kan man inte avsäga sig släktskap, om man inte blir bortadopterad förstås, och inte ens då kan man bortse från blodsbanden.

Den som tiger .. den samtycker!

Japp !eller är de rädda för mobben eller de så kallade internettrollen dom som trakasera allt och alla som inte tycker som dom

Motti, jag skall göra ett försök till. Du bara skriver på i all oändlighet så det är svårt att lista ut om du läser vad vi andra skriver eller skriver ändå. DU ÄR SLÄKT MED DIN FAR I ALL OÄNDLIGHET, VAD DU ÄN ANSER OM HONOM. Du är släkt med eventuella syskon, med dina föräldrar och dina barn. Det är inget du kan välja. Inte ens efter döden upphör släktskapet. Däremot kan avsäga dig bekantskapen. Likaså kan dina vänner aldrig ingå i din släkt. Uppfattat?

Det är väl olika former av vänner och släkt som diskuteras och alla har ju sin alldeles egen insyn i det så det bör nog inte dras ner utan att man kan ju acceptera det eller låta bli ...... ingen ska tryckas ner i ett så känsligt ämne ..........