Våren är här! Beroende på vem du är och hur du ser på tillvaron kan det vara tider då bröst och rumpa börjar synas när de trycks mot cyklarnas sadlar, mopeder som skräms, blommor som blommar eller att insekternas värld tar över. För mig gäller det mestadels det sistnämnda av de nämna. Jag kan på avstånd titta på bin och humlor. Men när de flyger mot mig, eller om jag märker att det sitter en vilande humla i balkongen bara en meter ifrån mig kan jag bli helt vild och skutta därifrån skrikandes (tänk dig en fjortis i rosa som skuttar till av rädsla).

Allra värst avskyr jag som sagt humlor, bin och getingar. Men även tvestjärtar, harkrankar, husflugor och allt som ser äckligt ut. Jag blir helt panikslagen om humlor, bin, getingar och dylikt närmar sig, eller bara om jag hör det där "BZZZZZ". Hela min familj är väll lite som jag ska jag tillägga, och min fjortisvän. Men hur är det med er?

Nej jag har inga sådana problem, tror att det är typiskt fjortisar som är lite fjompiga av sig.

stor burk med radar löser det mesta. ulf

Vanlig lätt insektsfobi, även om det finns hopp eftersom du kan se på dem på avstånd. Försök behärska dig och kom ihåg att ingen insekt går till anfall oprovocerat. Ingen du kan se i alla fall.

Har aldrig haft såna problem och inte mina barn heller. Hur skulle det gå att bo på landet om man har såna fobier?

Det hade nog varit väldigt jobbigt. Jag har inte fobier för bzzzzzare men har fullkomlig mask-skräck, så jag förstår dig Fjortispower. Det är jobbigt!

Visst tål jag dem när det är på öppna ställen, t.ex. ute. Då kan jag glo på dem och fascineras en aning, för då vet man att man kan fly om det skulle behövas. Men det är när de är inomhus, på balkongen, eller dylikt, då man får panikattackerna. Speciellt om man märker att en är på dig, eller att en insekt har snuddat vid mig, då blir det fullständig kaos ska ni veta.

Jag har inga såna fobier, men när insekter kommer i stor mängd börjar jag känna lite motvilja. som att man lyfter på en låda och det bara väller ut kackerlackor till exempel, eller att det är flugor precis överallt, att de flyger mot öron, näsa och mun som de ibland gör. Enstaka insekter är inga problem, men kommer de i flock så är det värre.

Fjortispower: Kan man anta att du inte är speciellt förtjust i fästingar?

Bläääää blääääää säger jag bara, och vågar inte ens tänka tanken! Som tur har jag aldrig blivit "biten" av en. Men jag brukar faktiskt skaka av kläderna ordentligt och göra fästingkontroller under somrarna.

Utan att överdriva kan jag berätta att just såhär kan det se ut om jag skulle råka "röra" vid en insekt.
Panikattack

Humlor är väldigt fredliga så skall du försöka närma dig någon surris så börja med en humla. Jag brukar rädda dom ur vattentunnan genom att stoppa ner fingret och låta dom krypa upp. Dom har aldrig gjort mig illa. På min signaturbild ser du en humla som sitter i min hand och äter honung. Den är lite tilltufsad och trött efter att ha badat lite för länge.

Själv tycker jag att iglar är ryyyys.

Dom är faktiskt lite småäckliga. Det kryllar av hästiglar på ett ställe där jag brukade bada som barn. Men de angriper väll inte människor?

Jag håller med Huggorm att när de blir för många kan vilka sötnosar som helst bli lite äckliga. För några år sedan var det ju onormalt många nyckelpigor och då tyckte jag att t.o.m dom var lite otäckta. Annars bryr jag mej inte så mycket om ifall insekterna kommer och tjingsar.
Jo, jag hade en sådan där stor källarspindel som spankulerade över mitt ena öra en gång och då hojtade jag till och började sprattla lite.

Iglar användes förr i tiden till åderlåtning,patienten tappades på det sk dåliga blodet och skulle då bli botad.

Insekter kommer jag bra överens med. men däremot ormar då blir det en sån där panikattack ryser bara jag tänker på en orm.

Jag vet inte säkert. Har ju ockås hört att de inte går på människor men några har berättat att de fått iglar på sig som sugit blod men det kan ju har varit blodiglar. Vet inte hur vanliga de är i Sverige.

En gång när jag fiskat upp ett tiotal abborrar och lagt på land någon meter från en lite å så skulle jag lägga dom i påse. Precis när jag skulle greppa tag i dom så upptäckte jag en stor hästigel som låg och sög på gälarna på en av dom. Den var 10-15 cm lång och det gick vågor genom kroppen.

Då skrek jag till så det ekade över nejden och min kille sprang genast till bilen och bytte sina flapp-flapp skor mot gummistövlar.



Någon sa att man använder dom fortfarande vid t ex handkirurgi för att få igång blodcirkulationen. Vet inte om det är sant.

Konstigt nog är jag inte lika rädd för iglar och sådant slem. Och absolut inte ormar - de är mysiga

Vissa mindre än andra.

Lite iglologi. Blodigeln är vackert längsbandad i olika färger. Suger blod. Finns sällsynt, mest i mindre sjöar och dammar. Hästigeln är enfärgad svart. Mycket vanlig i alla vatten. Suger inte blod. Lever av insektslarver och snäckor.

Jag har sett hästigel äta på agnet i kräftburar, död vitfisk. Så det är inte bara insekter och snäckor, även om jag inte tror de går på människor. Kanske mänsliga lik, dumpade i sjöar?

Utomlands finns det fler spännande iglar, bland annat en blodsugande sort som lever i fuktigt gräs och biter tag i fötterna på folk som går förbi.

Har inte direkt någon insektsfobi (även om jag helst äter inne i augusti då getingarna är som flest och mest slöa), men spindeldjur (8-beningar som spindlar, skorpioner och fästingar) är en annan sak...
Har iofs börjat lära mig hantera korsspindlarna (de sitter mest i sitt nät) men jaktspindlar är det värsta jag vet, tillsammans med hoppspindlar och fästingar!

Humlor är däremot jättesöta och snälla, och nästan alla insekter mår bättre om man ignorerar dem och låter dem sköta sig själva.....

Lite insektsfobi - hur vanligt som helst...

Oftast går det att bli av med, med hjälp av enkel beteendeterapi...

Numera diagnostiseras helt normala betéenden ... människor får olika "stämplar" som varandes avvikande i någon mening. Trots att de är högst normala och icke sjuka.
Att vara rädd för humlor mm ... vad skulle vara sjukt i det? Själv tycker jag att humlor är söta ... men getingar gillar jag inte. Tar död på varenda en som kommer nära mig.
För att ge svar på TS fråga ... Nej du har ingen fobi!

Insektsfobi en typisk stadsåkomma skulle vilja säga !bor man på landet som vi gör så är det bara så det är,hummlor som brummar förbi öronen flugor hör till vardagsmat för att inte tala om knott och mygg senare på sommaren kommer getingarna,bara att gilla läget !ja jag glömmde spindlarna både med korta och långa tjocka och smala ben ,skalbaggar osv,Bara att gilla läget;)

Hundfobi (särskilt svarta lite större hundar verkar tydligen lite extra-skrämmande )verkar somliga ha. Är själv ägare till en svart lydig och tränad hund och slutar aldrig att förvånas över denna ångest P.S. Hunden undrar också Han känner när någon är rädd och tittar då alltid på mig med samma undrande min

Även om du tycker att det är konstigt med hundfobi hoppas jag att du visar respekt för dem som har det och inte låter din hund komma i närheten.

Nej min hund gör som jag säger åt den att göra, låter den aldrig hälsa på någon om inte jag har sagt till att han får hälsa. Han är tränad och går invid mig när vi är ute. Det är ett otyg att folk låter sina hundar springa fram till okända personer eller andras hundar utan att fråga även om det skulle vara en "snäll" labbe!

Edit: Barn springer ofta fram till hunden utan att fråga om de får klappa den. Ibland springer de små liven rakt på oss - tur att hunden har ett starkt psyke. Varför lär inte folk sina barn att visa respekt för djur? En rädd/skrämd hund kan ju bita eller nafsa i affekt eller självförsvar och då är det den elake hunden som bet barnet

Jag tror att det inte alls är "fobiskt" (eller vad det kan heta) att ogilla smådjur. Det är nog ganska normalt.

Det är den plötsliga "rörelsen", som gör att vi mänskor liksom "studsar till" och tycker att det är obehagligt. Oavsett om det är en humla som siktar in sig på mitt öra, en spindel som springer över vår fotm eller en liten mus som vi lyckats komma för nära, så att den springer från platsen.

Denna "studs-känsla" sitter djupt, djupt inne i vår hjärna, har varit med sen "ap-tiden".
Den finns ju där för att vi INTE ska råka illa ut, oavsett vad det är som triggar den. Jag menar, det är ju en viss skillnad mellan ett gråsugge-bo (helt ofarligt) och en huggorm (KAN vara farlig), men vi reagerar fortfarande likadant. Vi studsar till och hjärtat flyger upp i halsgropen och adrenalinet flödar. Vi är redo att fly ! Helt normalt alltså !
Jag råkade "gå på" en rådjurslega i vintras; 2 rådjur hoppade upp. Jag blev så in-i-h--vete rädd, jag trodde jag skulle få en infarkt !

Men, visst, riktiga fobier kan ju utvecklas. De har nog oftare med en händelse (t ex getingstick eller bara att ha blivit "golvad" av en glad hund i unga år) eller med skrikande anhöriga att göra. Jag menar, skriker och springer din mamma från platsen, när hon ser en geting, eller är rädd för hundar, och du upplever det när du är 2-3 år ... Ja, då lär du också springa när du ser en geting oavsett om du blivit stungen eller ej, eller ha en rädsla för hundar. Fullt naturligt, vuxna "lär" de små.

Edit; Ja, och så detta med hundar. Det är matte/husse som bestämmer om och när man ska hälsa ! INTE hunden. INTE den som vill hälsa (grannen, ungen eller vem det nu är, en annan hund kanske). Tänk så mycket strul som hade undvikits om alla förstod det ?!

Fast bor man på landet så får man allt stå ut med kryp av alla de slag annars skulle man ju inte kunna bo här ute på landet !vet att sommargästerna från Stockholm får spatt när de ser en kryp hihi eller en larv,de finns ju inte i storstäderna.Å andra sidan kan de skumpa runt på sina hästar med flugor osv men se kryp är livsfarliga ute i det fria

Haha, håller med Motti !
"Kryp i det fria" ...

Men man vänjer ju sig, eller hur ? Flertalet av oss iaf. Jag lider med de mänskor som TYCKER att getingar, flugor, fästingar, ormar eller vad det kan vara, är läskiga.
De missar ju så mycket !
Och tänk, att leva i ångest över att bli fästingbiten !

Då kan man ju undra vad det var för igel som sög blod på fiskens gälar. Nog minns jag den som stor och svart men det var på 70-talet och jag stod inte tittade på den mer än nödvändigt...

Dom jag hört fått iglar som sugit sig fast har gått med öppna skor eller barfota över ett sankt område.

Kan blodiglar bli lika stora som hästiglar?

Jag har fått en igel som satte sig att suga blod på mitt ben. Mitt på fina badstranden i Vänern. Den var stor och svart. Vad var det för en igel då Ruda, det rimmar ju med varken blodigel eller hästigel?

Det var ett helsike att få bort den kan jag säga, vi fick dränka den i salt och sen blödde det utav helsike från benet. BLÄ jag tycker iglar är jätteläbbiga! Som tur är så har det bara hänt en enda gång och då har jag badat på den här stranden sen jag var bebis.

Även en hästigel kan nog bli utsvulten och ge sig på vad som helst. Jag skrev bara vad litteraturen skriver, det kanske finns undantag. Möjligen kan även blodiglar bli svarta, melanism kallas det. Har man en igel fastsugen på sig ser man nog den bara i svart eller vitt. Suger den fast och dricker blod är det säkert en blodigel.

Ja det låter ju logiskt, det där med att det måste vara en blodigen, för jag är nog inte särskilt häst-lik.

Igår kväll precis innan jag somnade kom jag på att jag faktiskt har två fobier, ganska svårartade dessutom

1. snorkråke-fobi, ni vet de där äckliga grejerna som främst småbarn har rinnande ur näsan blääääää

2. spottloske-fobi, varför måste folk spotta äckliga loskor på offentliga platser, busskurar? Iiiiiiih

Jag har t o m svårt att se vissa program p g a detta, "hem till midgård" fick vara för marcoolios rollfigur hade nåt äckligt dinglande vid hakan....fick uppkastningar varje gång han dök upp i rutan

Hade också svårt att se på Hem till Midgård pga Marcoolios äckliga spott. Men jag tror inte det är fobi. Fobi är väl rädsla, och om man känner sig hotad så flyr man. Man kan också känna sig förföljd av fobin i fråga. Här är det mer frågan om "äckla", kanske kraftigt äcklad. Är det inte så?

En fobi består av en orimlig rädsla/ångest som begränsar livsutrymmet.

Jag var rädd för värmepannor när jag växte upp. En dam berättade om deras som puffade stup i kvarten så det berodde nog på det. Jag gick inte in i pannrummet hemma när pannan var igång. Faktum är att den puffade ett halvår efter att jag flyttat hemifrån så det kanske inte var helt obefogat. Sot i hela källaren blev det.

När jag fick en egen värmepanna att pyssla om i mitt hus så var jag inte lika rädd längre.

Vet inte om det var en fobi men jag kan fortfarande drömma mardrömmar om bråkande värmepannor.

Det var ju ingen insekt precis så nu får jag kanske skäll...

Jag var f öv rädd för högspolande toaletter också när jag var riktigt liten. Du fjortis har kanske inte sett någon sådan men cistenen satt kanske 2 meter upp och det blev ett förfärligt väsen när man spolade. Trots att jag visste att det inte var farligt så stod jag i dörröppningen och spolade. Man drog i en lång kedja.

Här fick jag lite geting-"fobi" när jag skulle byta hängrännor och stuprör på huset.

[attachment=59863:GOATINGS.JPG]

Det där är ju faktiskt livsfarligt. Risken är ju inte liten att man ramlar ner om de anfaller. Samma sak när man skall byta tegelpannor, och lyfter på en som det bor getingar under.

Ja jag skulle ramlat ner i alla fall, rättare sagt, hoppat ner.