På skogspromenaden igår höll det på att sluta illa för min ena katt, Isme. Hon skuttade glatt över stock och sten och rätt som det var hamnade hon ute på svag is...


Fort ner i vattnet och ännu fortare upp! Hon flög!
Jag hann precis bli förskräckt och tänka tanken: Hur ska jag få upp henne? Då var hon redan långt inne i skogen...och hon hade knappt blivit blöt!
Ett skrämskott var det dock, tur att det slutade lyckligt.
Ps. Lite nya bilder i albumet Skog och sjö och i Katter...

Vilken tur! Vår Måns är stor vattenhatare och väldigt försiktig när det gäller underlag han inte förstår sig på (duntäcken t.ex....) men man vet ju aldrig vad de kan få för sig!

Tur det gick bra med katten är ibland orolig för mina katter o dammarna på våren
har varit tittat på alla dina bilder jättefina tack för det jag har aldrig kommit till skott att sätta in några utlandsbilder
har du varit nyligen i Grekland

Apropå "bromsspår" - hoppas katters inbyggda "dubbar" greppar även på is!

Var det "luftis" eller vad man ska kalla det, jag menar is som inte vilar i vattnet?

Jag råkade på sån när jag genade över ett kärr häromdagen, den höll för skidorna, men stavarna stötte igenom. Isen hade väl bildats när vattnet gick upp i kärret, men sen hade vattennivån sjunkit ett par decimeter.

Ja, det visade sig vara ca 10 lager med mycket tunn is. Man får verkligen ha koll på var man sätter fötterna....

Nej, tyvärr var det ca 8 år sedan....men jag lääängtar, fast kanske inte just nu, det har väl varit snöstorm där nyligen?
Nu siktar jag in mig på greklandsresa nästa år, har fått för mig att Naxos ska vara rätta ön för mig den här gången....

Jag var ute för detsamma för ett par veckor sedan, men Tico åkte verkligen i!! Jag höll på och plåtade dem för att det var så vackert, och plötsligt var han inte där!
Han är ju definitivt för tung för mig (med blöt päls alltså) att få upp, men som tur var klarade han sig upp själv på andra försöket. Kunde inte fånga in honom efteråt heller, utan han sprang sig varm. Klirrade om pälsen!

Har inte gått där sedan dess, och får frossbrytningar när jag tänker på konsekvenserna.

Den dåliga bildkvalitén beror självklart (?) på att jag just då upptäckte att det fattades en hund. Alltså Pixie som syns.

Tur att det slutade lyckligt för din Isme. Min kompis hade tyvärr inte samma tur. Han var och jagade med sin beagle, och rätt vad det var så försvann hunden. Han hittade henne ett par timmar senare i ett vattenfyllt dike, drunknad. Hunden bottnade men hade inte kunnat ta sig upp utan låg där med sitt huvud under det iskalla vattnet. Det mest tragiska var att det var den sista dagen på jaktsäsongen och hunden skulle pensioneras efter detta.... Det är så det skär i hjärtat.

Vad fruktansvärt sorgligt! Finns inte ord.....
Jag tänker på hästarna i färjeolyckan, hoppas de klarar sig. Vad hemskt att drunkna instängd, en av mina mardrömmar efter att ha varit nära att drunkna några gånger under min barndom. Jag har enorm respekt för vatten (helst dubbla flytvästar i liten båt, osv.).
Som tur är Isme så lätt och duktig på att hoppa att jag tror det var så hon kom upp i en hast. För hon var nere under iskanten, syntes inte.
Jag förstår dig, jag var alldeles skakis efteråt, tror att Isme var lite skärrad oxå, gick med bakåt-öron en lång stund....
Nu håller vi oss på vägen tills isen är borta!

Isar i hjärtat av dessa berättelser och bilder. Mina katter älskar isen och ger sig ut på timsgammal is. Jag tror att alla plurrat vid det här laget och kommit in med klirr i pälsarna.

Den mest isglada går fram till råkar och sluphål, går runt runt och njuter av vattnet däri och känner med tassen på iskanten så att hon blir blöt ända upp på halsen. Hennes son kan sitta i timmar och stirra ned i en råk och vänta på fisk, som han tar upp själv på sommaren. På vintern håller sig fiskarna längre ned, men det vill han inte förstå.

Värst är det när någon gör isränna med båt på vattnen. Då ska alla mina katter ut till rännan. Hjärtat bankar så att jag inte kan vara still, och jag lockar med ena torskbiten efter den andra för att få dem att låta bli. Enda gångerna jag själv tar risker med halvdåliga isar är när jag ropar in katterna vid rännor eller vårisar.

På vintern är isen lättare för dem att ta sig upp i när de trillar i, men på våren med pipiga isar är det lika svårt för dem som för oss. Jag hoppas alltid på snabba islossningar.