"Det som i vardagligt tal kallas utförsäkring heter Rehabiliteringskedja på kanslihussvenska. Det säger något om den milsvida ravin som utgör skiljelinjen i synen på sjukförsäkringen.

Hoten om utförsäkring har visat sig göra människor sjukare, inte friskare. Läkare vittnar nu om försäkringskasse­utlöst depression. Reaktionerna har varit två – dels upprörda röster om att det är absurt att ha sjukregler som gör folk sjukare och på andra sidan skiljelinjen står regeringen. I går berättade en stolt socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att de utlovade förbättringarna av den hårt kritiserade sjukförsäkringen kommer att bli små.


Det ligger helt i linje med Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring: Sjukförsäkringsreformen är rätt tänkt och ska inte förändras i någon större omfattning.

Det spelar ingen roll hur många gånger man påpekar att de nya sjukförsäkringsreglerna står på rutten grund, det spelar ingen roll hur många ömmande fall man lyfter fram. Regeringen tycker inte att de har byggt på en rutten grund. Ravinen gör att folk angriper problemet från radikalt olika håll.

Den tidigare socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson förklarade i ett sällsynt ärligt ögonblick att ”de nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.”

Är syftet att sänka skatten så är inte grunden rutten, då är den helt perfekt. Försämringen av sjukförsäkringen ger miljarder kronor i överskott varje år, och det kan finansiera skattesänkningar i stor skala.

Med det i åtake blir det inte ett lika stort problem för regeringen att reformen har gett upphov till nya sjukdomar hos folk. Det är en möjligen tråkig bieffekt, men som regeringen ser på saken står det inte i konflikt med syftet. Därför kan regeringen inte övetygas att göra grundläggande förbättringar av sjukförsäkringen – den måste tvingas till det."

Orginaltexten LEDARE i AB

Sagt angående sjukförsäkringen:

"Arbetsförmedlingen har i alla fall varit så förutseende att de har handikappanpassat lokalerna. Där är dörrarna breda nog för en sjukhussäng och höga nog för en droppställning."

Alldeles färsk artikel
Ta ditt ansvar, Kristersson!

"Bob Hansson, Maria Küchen och Henrik Rydström med flera i upprop mot socialförsäkringsministern

Hur kommer det sig att Ulf Kristersson, när han konfronteras med de utförsäkrades öden, har tagit för vana att skylla ifrån sig på Försäkringskassan och läkarna? Som om det vore dessas fel att tiotusentals personer utsätts för det pågående gigantiska utförsäkringsexperimentet.

Det är ju han själv som i dagsläget är ytterst ansvarig för hur sjukförsäkringsreglerna ser ut, om än han har ärvt Cristina Husmark Pehrssons tungt belastade utförsäkringsskrivbord. Varför tar han då inte sitt fulla ansvar som ny socialförsäkringsminister och gör något åt den uppenbara katastrofen?

Varför stoppar han inte de inhumana utförsäkringarna i väntan på resultatet av den utredning som har tillsatts för att reparera de massiva bristerna i reformen?

Borde ministern inte agera snabbt i fråga om några av de värsta fallgropar som redan har uppmärksammats? Varför ytterligare fördröja plågan för alla drabbade? Borde han inte ha som högsta prioritet nu att skriva ett ynka litet papper före den 22 mars, ett papper som bland annat skulle förhindra att de som nu utförsäkras drabbas lika hårt ekonomiskt som över hälften av de utförsäkrade hittills har gjort?

Att som sjuk ifrågasättas, kränkas och tvingas till Arbetsförmedlingen i tre månader för att ”sysselsättas” eller söka obefintliga jobb vid en statisk slutpunkt för sjukskrivningen som infaller helt fel rehabiliteringsmässigt, är vansinnigt nog. Att dessutom försöka klara sig på en inkomst under existensminimum under denna tid är helt enkelt inte värdigt ett välfärdssamhälle. Att SGI:n, den sjukpenninggrundande inkomsten, av olika anledningar nollas, och att A-kassedagarna som hade behövts efter tillfrisknandet äts upp av meningslösa ALI-åtgärder, är kontraproduktivt och leder ironiskt nog till att sjuka förlorar sina möjligheter att rehabiliteras och komma tillbaka i arbetslivet. Att dessa utförsäkringar inte drabbar bara en gång utan är reglerade så att de återkommer regelbundet är ofattbart och oacceptabelt.

Finns det kanske en dold agenda bakom det rekordsnabba nedmonterandet av den allmänna sjukförsäkringen, kombinerat med oviljan att reparera de värsta fadäserna? Kommer alla snart att tvingas teckna privata försäkringsalternativ? Och vad händer då med dem som redan är sjuka nu och som inte kommer att ha den möjligheten?

Vi är många sjuka, anhöriga, vänner, läkare, anställda på FK och AF och sympatiserande med partier från vänster till höger, som tycker att skam har gått rundgång på torra land alltför länge, med förödande konsekvenser för människor. Det finns inte längre en fungerande försäkring för den som har oturen att bli sjuk. Ett påskupprop har därför dragits igång, en facebooksida och ett evenemang har startats och manifestationer på Annandag påsk planeras runt om i landet. Vi hoppas att svenska folket går samman den här dagen, går ut på gator och torg och visar att vi inte tycker att det är människovärdigt att sjuka behandlas på detta sätt! Vi accepterar inte att vi har blivit kollektivt rånade på vår gemensamma sjukförsäkring. Vi vill inte att sjuka hänvisas till socialbidrag och aktiviteter som förvärrar sjukdomarna. Vi vill att läkarnas utlåtanden respekteras.

Anslut dig till påskuppropet du också, sprid info, och hjälp till att ordna något där du bor, du kan få kontakt med andra i samma stad genom facebooksidan för uppropet (rubriken där blev fel och går tyvärr inte att ändra): Påskuppror mot utförsäkringarna.

LiseLotte Olsson
V:s representant i socialförsäkringsutredningen

Jenny Fjell
läkare, initiativtagare till nätverket Resurs

Marie Larsson
diakon i Visby domkyrkoförsamling samt sjuksköterska

Bernth Olofsson
fd arbetsförmedlare

Ylva Eggehorn
författare

Arne Carlsson
pastor i Svenska Missionskyrkan

Henry Ascher
barnläkare och docent

Elisabeth Hjorth
författare och doktorand i teologi

Bo Håkansson
sjukhuspräst, teol dr.

Kaarina Drynjeva
religionshistoriker

Kristian Lundberg
författare

Eva Wilks
leg sjukgymnast/leg psykoterapeut

Richard Thörn
präst Svenska kyrkan

Magnus Sundell
frilansjournalist

Johan Danell
Taizé

Maria Küchen
skribent

Charlotte Thérèse Björnström
teolog och initiativtagare till påskuppropet

Anders Östman
frälsningssoldat och fd folkhögskolerektor

Anna Jörgensdotter
författare

Karin Håkansson
präst i Svenska kyrkan

Henrika Thomasson
projektledare

Anneli Ekholm
diakon i Svenska kyrkan i Valbo församling

Carin Holmberg
sociolog

Bob Hansson
författare

Tiina Kiveliö
utvecklingsledare

Kenneth Ritzén
religionsvetare

Gun Kraft
lärare

Bengt Kraft
präst i Svenska kyrkan

Anna Kettner
rinkebybo, socialdemokrat och pastor

Henrik Rydström
skribent och lagkapten i Kalmar FF"

Jag kämpar inte ensam längre. Det känns skönt.

Tillägg:
Rättare sagt, jag har känt mig rätt ensam förr, men inte nu längre.

Tack Anma för att du orkar "vara på hugget" för dina medmänniskor som råkat/råkar illa ut!

Jag vet inte om jag bara är dum, men jag ger aldrig upp!

Det donar uti rättens krater – allt fler kräver mänskligare sjukregler!

"I morgon ska arbetsmarknadsparterna träffas för att diskutera sjukförsäkringsfrågan med socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Socialdepartementet har inför denna träff bett oss lista de tre viktigaste förändringarna som vi helst vill se inom sjukförsäkringen.

Från LO:s sida är det lätt att lista ett antal problemområden:

1. De orimliga och rättsosäkra tidsgränserna måste bort! Dessa bör istället ersättas med stödjepunkter, där den enskilde har rätt att kräva rehabilitering och andra individuellt anpassade insatser som gör att man kan finna fram till en plats på arbetsmarknaden. Ett samhälle som inte klarar av att ta tillvara sina medborgares vilja till arbete får det mycket svårt att i framtiden klara de utmaningar man ställs inför. Det handlar såväl om den tilltagande ekonomiska globaliseringen som framtida demografiska utmaningar.

2. Fortfarande brister den s.k. rehabiliteringskedjans viktigaste länk, nämligen rehabiliteringen. En bild som blir allt tydligare för var dag som går är att många arbetsgivare idag väljer att sitta med armarna i kors och invänta de olika tidsgränserna, så att de sedan kan selektera bort den arbetskraft som inte bedöms kunna ”arbeta till 110 procent”. Här måste regeringen gå in och skapa drivkrafter för arbetsgivarna att ta sitt arbetsmiljöansvar på större allvar och att på olika sätt medverka till att de som drabbas av ohälsa effektivare får stöd tillbaks till arbetsmarknaden.

3. De orimligt hårda reglerna när det gäller sjukersättning (tidigare förtidspension) måste förändras. Det är fullständigt orimligt att vi ska ha en av OECD-världens hårdaste regelverk. Den som exempelvis drabbats av en kronisk och långvarig sjukdom, som nedsätter arbetsförmågan, bör också ha rätt att känna trygghet. De rapporter som numera med jämna mellanrum kommer från läkare och organisationer som hjälper drabbade, om att vissa personer tvingas välja bort viktig behandling eller medicinering pga ekonomiska skäl, är fullständigt oacceptabelt i ett välfärdssamhälle av vår typ.

Åtgärdslistan kan tyvärr göras längre.

Samtidigt som vi sitter inne hos Kristersson och diskuterar sjukförsäkringen växer kritiken mot bristerna i regeringens politik. Igår skrev exempelvis en rad personer, från olika delar av vårt samhälle, en mycket skarp och välformulerad debattartikel i Aftonbladet. De uppmanar oss andra att sluta upp bakom ett påskupprop och kräva en mänskligare sjukförsäkring:

”Vi är många sjuka, anhöriga, vänner, läkare, anställda på FK och AF och sympatiserande med partier från vänster till höger, som tycker att skam har gått rundgång på torra land alltför länge, med förödande konsekvenser för människor. Det finns inte längre en fungerande försäkring för den som har oturen att bli sjuk.”

Vill socialförsäkringsministern fortsätta att framstå som ”ödmjuk” i sjukförsäkringsfrågan borde han ta till sig de synpunkter han får från parterna i morgon samt det centrala budskapet i den tidigare refererade artikeln:

”Borde ministern inte agera snabbt i fråga om några av de värsta fallgropar som redan har uppmärksammats? Varför ytterligare fördröja plågan för alla drabbade? Borde han inte ha som högsta prioritet nu att skriva ett ynka litet papper före den 22 mars, ett papper som bland annat skulle förhindra att de som nu utförsäkras drabbas lika hårt ekonomiskt som över hälften av de utförsäkrade hittills har gjort?”

Läs gärna hela artikeln! Det är lätt för mig att instämma i de väl valda ord som artikelförfattarna formulerat. I morgon får vi ett första test på hur snabbt ministern är beredd att agera och vad som egentligen ligger bakom den ”ödmjukhet” han själv säger sig besitta…"

*****************************************

Härliga tider, ordet sprids!
Påskuppropet på facebook, tyvärr blev namnet fel, (ror istället för rop på slutet) och det går inte att ändra.
Evenemanget på facebook

Det är väl samma problem som med alla politiska beslut, det är upp till betraktaren att själv bilda en uppfattning och likaså vad som är rätt eller fel...

Anma,

Näe du, att kämpa vidare är inte nån dumhet, långt därifrån. Du märker ju att det ger resultat i den form att du inte är ensam om detta, mer än om din egen del, men utan att ha den inre styrkan som du och några är födda med gör att det blir som att stiga berget, men sen åka tryggt ner efter välgjort arbete/tankar /initiativ.
Du har styrkan, tjejen och det ska du ha all heder. Det finns tillräckligt många som sitter på häcken och bara gnäller och vill att andra ska göra allt, men vi är ju olika, även dom ska ju finnas, men kanske inte på bekostnad av den som verkligen får saker gjorda, även att man kan vara givmild och dela med sig till andra av vad de behöver --- jag menar kunskapen om hur man får saker gjorda och sluta gnälla. ... Fuchsian.....