Hejsan

satt och tänkte på en sak alla bor vi ju i olika delar av sverige och gillar olika, jag själv är en som inte tål kyla alls. och går jag direkt ut i sträng kyla från inne så kan jag få både astma och hosta av choken.

men kroppen anpassar ju sig borde den ju göra, exempel nu senaste när jag var hos pappas företag så har han på lagret ett kylrum som håller ca 1-3grader. ute var det väldigt kallt (dagen efter den kalla natten i skåne). när jag och mamma frös så gick vi in och värmde oss i kylrummet vilket då var det varmaste platsen på hela lagret. när man var där inne så kändes det varmt. men även om kroppen anpassar sig så måste det ju väl ändå finnas en viss variation genetiskt bland människosläktet.

men vidare på mig själv så funderade jag på vad jag själv har upplevt som absolut kallast. utan att veta från när jag varit liten men jag tror inte jag upplevt kallare än -25c, absolut aldrig ner till -30c.

vad är det absolut kallaste ni varit med om (även menat om ni inte varit ute i det) ? måste väl finna många på odla som upplevt både väldigt kallt och kanske inte alls så väldigt kallt.

skulle jag själv uppleva under -25c -30c så hade jag tyckt det var väldigt häftigt. vet inte riktigt hur jag hade hanterat det.

-43° +/-2 någon gång i början på 70-talet. Fast det kändes inte riktigt så kallt vill jag minnas. Jag har frusit värre i blåst och minus 10°. Årets dipp är hittills - 34°.

Det kallaste jag varit ute i var -27 vad jag har koll på i alla fall. Hade riktigt ordentligt på mig, bland annat fodrade överdragsbyxor, så jag frös inte direkt, men ögonbrynen hade istappar på stråna. Ett par dagar var det -10 och jag hade bara strumpbyxor och jeans på benen och höll på att frysa knäna av mig.

Förra året i Piteå, när vi åt middag i en "lappkåta" och eftersom förrätten var kall fastnade gafflarna på våra läppar...... -27 grader!!!! Och trots scooteroverall så var det kaaaaalllllllltttttt! Men jag har varit ute i -22 här i Göteborg, och då var det nog attan värre!!!!!

-37 grader är vad jag minns det kallaste jag tom varit ute i i mitten på -60-talet var det!

Vid senare vintrar är det 32-33 grader kallt som jag kan minnas det varit som allra kallast!

En vintermorgon när jag gick på Malungs folkhögskola på 80-talet var det -34 grader. Det är nog det kallaste jag har varit med om. Jag tog en diabild på termometern för att ha som bevis.

Olle

Det kallaste jag minns, var i nov 1998, - 42°

Inte vänjer sig kroppen vid kyla ... man fryser lika mycket vare sig man är nordbo el sydbo.
Maken skidade varje vinterdag 3 km över sjön till skolan ... det kunde vara - 40° eller mer ... vadmalsbyxor, rejäla ylletröjor och skinnmössa ... sån med öronlappar, halsduk för mun o näsa för att slippa fryssskador i ansiktet.

Just nu har vi - 21,8°

-29° en natt. Var inte ute då, men öppnade dörren för att uppleva den otroligt kalla luften... inte en livsform verkade vara i rörelse.

Johodu, visst vänjer kroppen sig, skicka hit en thailändare i 20 plusgrader inomhus, han lär frysa häcken av dig. Men om han stannar här i flera år vänjer han sig vid våra temperaturer och tycker sen att 40 plusgrader är tokvarmt.

Jag tycker alltid att höstens +4 är mycket kallare i ansiktet än vinterns -5. För på vintern har man vant sig.

-26 förra vintern är nog det kallaste i ren kyla. Men under stormen "Narve" i nordnorge för några år sedan upplevde jag -15 och över 60 sekundmeter i vindbyarna, det sved bra i skinnet kan jag meddela

Jamen nu tänkte jag på vad flaxss undrade ... det gällde väl oss svenskar i olika landsdelar.
Jag har familjemedlemmar i hela landet, från Riksgränsen i norr till Malmö och ännu längre ner i söder ...
alla säger samma sak ... Man vänjer sig aldrig vid kylan!

Klart man vänjer sig vid kylan. Kroppen reagerar genom att bygga upp ett tjockare lager underhudsfett.

???
Kan du förklara?

AHA!! Det är därför jag blivit så fet sedan förra vintern

Det kallaste jag varit med om var -42 i hamnen i Lycksele. Vi åkte dit bara för att få känna på det.. Kallt. Näsan frös ihop. Hemma var det bara -39. Men jag fryser hundra gånger mer här nere i söder med blåsten och fukten, där är det inte alls på samma sätt.

Prrcis ... har vi minus 35 i norr med hög luft, samtidigt som Stockholmarna har - 12 så känns kylan mer i Sthlm.

ÄR det så mycket att förklara? Underhudsfettet skyddar kroppen från kylan helt enkelt, och är det kallt byggs ett tjockare lager upp. Man vänjer sig alltså fysiskt vid kylan.

Jamen då måste det ju handla om människor som arbetar utomhus ... inte oss vanliga som går till jobb inomhus och tycker det är kallt på vägen dit.

Ja, och vid -5 och blåst på västkusten har jag en nära döden upplevelse Nog för att tårna blev till små frusnaokänsliga korvar som värkte som tusen efter ett kort tag i den norrländska kylan, men i övrigt var det bara att klä sig varmt.

Värkte när de TINADE menar jag.

Visst går det snabbare om du utsätter dig för mycket kyla, men nog känns nollgradigt varmare på våren än på hösten? Det är bättre att vara ute och frysa ordentligt redan i början på vintern, så blir resterande månader lättare att stå ut med sedan.

Har tältat i ca30graders kyla, 1979 i Lomben under min militärtjänst. Tror att runt 32grader är det kallaste som jag har varit med om.

-24 grader. Säkert 25 år sedan men det var faktiskt här hemma där jag bor och inte uppe fjällen eller så. Jag och Flaxss bor i samma kommun, Marks kommun, 2 mil söder om Borås. Jag gillar inte heller kyla och håller mig mest inne vid kaminen. Var förmodligen en katt i förra livet!

Var ute en runda med hunden nyss och det kändes riktigt varmt och behagligt trots att det var -6,7. Det gjorde det inte igår när det var -14 kan jag lova. Hade det varit +-0 eller däromkring igår så hade jag säkert tyckt det var jättekallt med -6,7 idag.

Har varit med om -34 men redan när det går ner mot -20 är det för kallt för att jag ska gå ut frivilligt. Vänjer mig gör jag aldrig!

Har varit med om -42 grader någon gång i mitten av 80-talet. Jag gick i skolan då och hade ca 5 mil till skolan, inte många hus på vägen om man säger så... Jag fick vara hemma den dagen, men jag tror inte att jag stack ut näsan i onödan Här har jag varit med om -37,5, inga bilar startade, och jag fick ta bussen till jobbet. Till råga på allt var jag höggravid, och gick fick inte plats i några normala kläder. Jag hade en gammal dunjacka - oknäppt - över arméns värmebyxor, dragkedjan i sidan var öppen, för de gick inte upp över magen. Jag trippade in i bussen och försökte hålla uppe täckbyxorna genom att trycka fast dem med armbågarna. Vilken syn! /Sofia.

Häromdagen var det -26,9°. Jag trodde faktiskt att jag varit med om neråt -30° här hemma men det lägsta jag har skrivit upp är bara -27,5°. Lägsta temperaturen jag har varit ute i var -39° när jag bodde i Jokkmokk. Under -30° ungefär är det som att gå in i en vägg när man kommer ut och ska andas in första gången, men klär man sig bra behöver man inte frysa i den torra norrlandsluften. Det kallaste jag upplevt däremot är när det är -20 - -25° här i Skåne, hög luftfuktighet och i värsta fall snålblåst också, vid ett sådant tillfälle började jag faktiskt bli lite rädd. Jag hade typ tre byxor, två yllettröjor, tjock vinterjacka, 2 par strumpor och vinterkängor, mössa osv och gick fort/småsprang, ändå bara fortsatte jag att frysa, och jag är verkligen inte frusen av mig. Då ville jag bara komma hem levande.

Och visst vänjer man sig, just nu tycker man att allt över -10° känns milt.

Här i Uddevalla var det ca -31-32 för ett antal år sedan på nyårsafton och det var riktigt jäkla kallt, kustkylan är betydligt värre än den som är långt upp i landet då fuktigheten är så hög.

Hoppsan, då måste jag ha upplevt såna temperaturer också, det har jag glömt

Låg i lumpen vintern 76/77 och regementet hade sitt övningsfält i Villingsberg utanför Örebro och en natt när vi var ute och tältade var det -32°C ute. Eldade som tusan och mitt i natten blev det stopp i kaminen för det blivit så mycket aska, började ryka in och det blev till att rensa kamin och rökrör mitt i natten. Expressen hade en tio i topp-lista över sveriges kallaste platser den vinbtern och Villingsberg hamnade som nummer sju. Tror aldrig jag frusit så mycket någon vinter som jag gjorde då och den heta nyponsoppan som vi fick till frukosten smakade gudomligt där man stod i snödrivan.

undrar om det inte var 2002 dvs nyårsafton 2002->2003. Hade underställ, tjocka byxor, termobyxor, två par strumpor, vinterkängor, t-shirt, långärmad t-shirt, tröja, vinterjacka, mysse, handskar och halsduk för ansiktet men redan efter typ tio minuter så hade jag is i ögonbrynen och halsduken var stelfrösen runt munnen och näsan där kondensen bildades.

Kallaste jag upplevt var ett nyår i Sälen, det var mellan 33-35 minus hela veckan. Inte mycket skidåkning blev det. Här hemma har jag ett minne av att det var 28 minus en vecka i februari runt 88-89 nånstans, jag minns att jag jobbade på Saab fortfarande och bussen gick fortfarande bara till centrumSaab, så kring de åren var det och jag hade 3-4 km att gå till och från bussen varje dag. KALLT om man säger så, så det blev att man genade genom monteringen, så blev det mindre väg i det kalla.

Jag har ingen aning om vilket som varit det kallaste jag upplevt utomhus, MEN jag kommer ihåg vintern 94-95 inomhus !
Då hade vi precis flyttat in i vårt 1a renoveringsobjekt (Landvetter) och maken hade slängt ut de gamla el-radiatorerna i köket (ni kommer ihåg dem ? Antingen glödheta eller iskalla ?) Vi eldade på som fasen i kaminer och sparspisen, men på morronen var det KALLT på undervåningen/köket. Många morgnar klev man ner för en allt kallare trappa och möttes i köket av en termometer på +5. HU !!!

Minns inte exakt men 45 minus har jag varit med om. Hämta en kompis den nyårsnatten 3 mil bort på 80-talet, bilbränslet frös i min bil men vi fick tag på T-Röd (tror jag det var)??
Vi kom hem tillsist och då vi kom in sa min kompis: Just ja! Jag fick ju en isglass av Stefan! Han plockade fram en isglass ur jeansbyxfickan helt otinad!!!
Gissa om vi skrattade för då släppte all oro!
Det glömmer jag aldrig!