Hej Wargen,
Om du vill fria telekabeln är det minst dåliga att ta bort hela delar av grenarna, intill grenklyka alltså. Om telelinor går mitt i buskväxande träd brukar jag ta bort kring linan, inte kapa hela busken.
Kapningar rakt av på en gren tål gullregnet som sämst. Vid kapningen dör grenen tillbaka och efter några år ofta helt.
Hej Hannele -
Vad man kallar beskärning och inte är en semantisk fråga. Viktigast är väl att man vet vad den andre menar, inte alltid att man måste vidhålla att just ens egen ordanvändning är den som också den andre måste använda. Jag fattar att du med beskärning menar varje typ av snitt med sekatör eller såg. OK!
CITAT
Om nu trädet tar skada, tar det lika mycket skada av uppstamning som av kronbeskärning?
Kronbeskärning stör trädet mest, uppstamning minst. Uppstamning, att ta bort grenar som växer nederst från stammen, liknar mest den "beskärning" som trädet gör själv - dvs att ge minst energi till de grenar som sitter lägst och har minst ljus - och så småningom låta dem dö.
Leder mig osökt in i detta: All form av beskärning är naturstridig, och alla trädslag (som jag känner till) kan själva sköta överlevnad och fortplantning mycket bra utan mänsklig hand - också mänskligt skapade träd som dagens äppel-, päron- och plommonträd. De är i de flesta fall långt bättre på att sköta överlevnad och fortplantning än vad vi är. Att vi ändå beskär är för att vi vill uppnå något med träden - t ex att få söta, friska frukter på grenar osm håller.
Men den dag vi tar fram sekatör och såg för att uppnå det måste vi samarbeta med träden och förstå dem. De vill reproducera sig så mycket som möjligt - gärna med extra många grenar så att de klarar att bli av med några i en storm, gärna med mängder av frukter i hela kronan även om de då blir mindre och får sämre sol. Skorv och insekter i frukterna är inte ett stort bekymmer för träden - kärnorna, fröerna utvecklas ofta väl ändå så att trädet kan bli förälder till ytterligare träd. Att växa med "reservgrenar" och kunna reproducera sig så mycket som möjligt kan man säga att träd satsar på.
Vi vill ha söta, satfiga frukter utan skorv och insektsangrepp. Och då måste frukten ha lite mer sol än trädet ger dem av sig själv, grenarna lite färre och lite stadigare för att kunna bära frukterna som då blir tyngre. Vi kanske också vill kunna gå under kronorna, och då måste vi "lyfta dem" genom uppstamning.
Och om vi respekterar vad träden egentligen vill och gör lite av vad vi vill så accepterar träden oss faktiskt, så att de svarar snällt på våra beskärningar. Ger oss starka grenar och solbelyst, frisk frukt på grenar som håller.