Vi brukar gå med våra snälla och rara kattpojkar B och C i koppel, och de är vana vid att i princip gå som hundar med matte och husse. Men idag skedde något nytt! När vi skulle på promenad med svärmor kom även hennes kisse med! Som däremot inte går i koppel... Som dock tyckte att han nog skulle följa med...

B och C kommer då fram till att Cecil, deras nya kattkompis, är en del av flocken. Och de har ju lärt sig att på promenad måste man hålla sig inom ett visst avstånd från resten av flocken. Så när Cecil hoppar in i skogen en sväng tvärstannar B och C, och vägrar gå vidare utan eftersläntraren. På så vis hasade vi oss lååångsamt framåt, ständigt med pauser för att våra rara pojkar totalvägrade att gå vidare utan Cecil. Suck... till slut sa vi att va sjutton, då låter vi väl Cecil visa vägen då! Varvid vi följer med honom på en rörig snurrig skogstur utan vare sig skönjbar stig eller mål. Men skoj hade katterna, och de var hemskt nöjda med att vi för en gångs skull lät dem leda!

Men så underbart egentligen, att katterna accepterat varandra så fort... För en månad sedan träffades de för första gången, under en helg. Idag när de sågs igen tog B och C direkt in honom i flocken och vägrade lämna honom efter. Underbara katter.

Det där lät mysigt :)men jag måste nog göra dig besviken lite ! Katter är inte flockdjur utan är solitärer precis som andra kattdjur.Att han föjde med berodde nog mycket på att hans ledare "svärmor"var med plus att han var förveten,men han visade ju att han kör sitt eget race genom att blada iväg som han tyckte och ni tokstollar hängde på han tyckte nog ni var knasiga :)har katt själv som är 10 år (och många innan dena katten )han brukar följa med till postlådan men ibland så drar han iväg helt plötsligt på sina egna äventyr nämligen musjakt Katter är solitärer och har igentligen inget behov av så kallat "kompisar"vi påtvingar dom den situationen många gånger och då måste de helt enkelt finna sig i det bara.Katter kan leva i flock så länge det finns mat till alla,även katthonor kan leva i flock när de har ungar de hjälps åt att ta hand om dom precis som Lejonhonorna gör,men när ungarna är stora och blir könsmogna så blir de solitärer igen eller som vi säger ensamvargar.

Fina och kloka pojkar!

Fny !jag missade ju bilden :)men all sin da dom ser ut som att min Helge kunde varit far till dom ju !fast Helge är kastrerad,inte många gånger under dessa tio år som vi haft honom som jag set katter som är så lika vår katt!otroligt ju:)Undrar Fny om dina är hel Skogisar eller korsning ?I vilket fall så är dina katter underbart vackra

När vi går ut med Kelly, hunden--så följer två av våra katter med!
Förut, när vi hade getter, så följde de med på promenaderna!
Glad att jag fått uppleva det---torde väl inte vara så vanligt!?

Mmmm !så mysigt när de vill vara med:)tycker det är så häfftigt när min Helge följer med och hämtar posten i byn,det är en bit att gå ju han travar efter som en liten hund

Mysiga killar Fny!

Inte så ovanligt att katter vill följa med på promenad om man bara tillåter det. Har haft såna katter som alltid gick med på hundpromenad. En kompis båda katter gör det också dagligen. Inte i koppel då alltså utan dom följer snällt med och har aldrig stuckit iväg.

En sådan skön historia om era katter! Tänk om alla kattägare kunde lära av er! Grattis till ett skönt liv med dessa umderbara varelser!!!! Var rädd om dom!

Nämen ! Gang of Four är alltså inte SÅ speciella trots allt !

Först, alla mina katter går UTAN koppel, annars kanske inte bifogad historia hade blivit så "söt" och stressande (för mej alltså ...)

Isis ÄLSKAR när jag o hon går ner till sjön (bara vi 2) på kvällskvisten, för ett dopp (sommartid). Så fort hon ser mej med ett badlakan (om hon är hemma vill säga), så sitter hon o väntar, nåt 10-tal meter i "rätt" riktning. Sen "visar" hon vägen ner ...

Vanligen tar det ca 45 min - 1 timma att gå ner till sjön (ca 100 meter), doppa sig OCH spankulera hemåt. Och 1 timma är ju INGENTING, jämfört med när nån av de andra 3 får för sig att följa med ! Då kan det ta 2 timmar !!

ALLRA värst var det en kväll i somras, då plötsligt ALLA 4 skulle med ! Till o med Tillis, som knappt rör sig utan synhåll från huset ! Jaha, det var bara att acceptera, men .... HERREGUD !!! ALDRIG MERA !!!

En före (Isis, alfa-honan, hon visar vägen), en efter (Tillis, som helst inte vill lämna huset ur synhåll), en till höger (Mollis, en ung f.d "vildkatt") och en till vänster (Kajsa, vår "tuffing" - går gärna i tvekamp med vadsomhelst !). Jag i mitten.

Vi har en landsväg att passera mellan huset o sjön och där tog det, helt klart, längst tid, både på nervägen och hemvägen.
På nervägen: 4 stycken; en går över, de andra stannar kvar i "hemmadiket". Jag ps-ar, 2 går över, en kvar. Då bestämmer sig den som först gick över vägen att gå tillbaka (!). Mera ps-ande. Jodå, nu kommer de båda från "hemmadiket" över och DESSUTOM kommer det en bil ... HUGA !!

Tack o lov kör det inte speciellt mycket bilar här, men de kör fort, de som kommer.
Det tog nästan 1 timma innan vi var nere vid sjökanten !
Kände mej ganska stressad och egentligen inte alls i form för ett bad, MEN har det tagit 1 timma ner, så MÅSTE man ...
Plums o plask !

Jaha, så var det hemåt, då ...

Att 75 meter skogs-stig kan ta nästan 2 timmar ?? Jag borde haft med mig en stol !! Åt dock lite blåbär under tiden, memorerade ev nya svampställen, kollade lingontillväxten och fick lyssna på en helt otrolig kvälls-serenad av svenska fåglar !! Dessutom blev knotten glada (tack o lov för badlakanet !).

Samma sak igen, vid vägen. En går över, en till, de andra nosar på nåt intressantare, sen bestämmer de sig, rusar över, bil kommer, allt ok, men då vill nån som är på "rätt" sida över till andra sidan, ny bil.

Till slut tog jag beslutet att, om jag inte SER dom bli påkörda, så BLIR de inte det !! Gick helt resolut hem, jag kan ju inte stå i ett dike hela kvällen, mitt ute i ingenstans, iförd shorts, linne och ett blött badlakan ...

Vi gick hemifrån ca 19, jag tror inte att jag var hemma igen förrän 23 eller nåt, knottbiten, stressad och fast besluten att INTE ta med alla 4 igen !! Iaf inte samtidigt ! Men det var en upplevelse ....

Måste säga att det är JÄTTEKUL att gå i skogen med katt, men när det är 4 stycken, så blir det lite ... lite ... ja, VÄLDIGT rörigt ....

tur man bara ha en katt då :)vi har sjötomt men inte gillar Helge att vara för nära vattnet men han ligger en så där två meter från :)han älskar att vara med mig ute i trädgården och lunka runt och rusa runt klättra i träd osv.Tänk om alla fattade vilka härliga kompisar katter är

Åh, mina vill bara gå MED genom skogen, ner till badet, de ligger som Helge, ca 2-3 meter från själva sjökanten, eller snusar runt i blåbärsriset FAST förvissade om att INGENTING kan hända dem, när jag är med !!

Men jag håller med; otroligt sociala djur, katter ... ALLA vill vara med när man hämtar ved, plockar i rabatten, vattnar ... De gillar dock inte gräsklippning ...

Åååh nu har jag ju egentligen jättemycket jag vill skriva, men jag är på väg ut så det bli ytterst ytterst kort.

Det roliga var ju inte att även Cecil följde med på promenad, utan det att våra katter vägrade fortsätta utan honom! Annars går de ju med så snällt, men nu ville de prompt vänta in honom så fort han segade eller hoppade in i skogen.

Tamkatter kan agera som flockdjur, i t.ex. Rom och Athen finns förvildade tamkatter som lever i flockar. På nära håll har jag sett två kattmammor dela på vårdnaden om en kull och de var inte helsyskon, möjligen halvsyskon eller kusiner, så de bör ju ha tänkt på varandra som en sorts flock.

Min ena bondkatt Sockan följer alltid med ut och röker och så går vi in igen när ciggen är slut.
Mvh
Fenja

Gulligt


I teorin har du väl rätt, men tamkatter kan bilda en sorts flockar. Mina två kattpojkar gör allt tillsammans, inget påtvingat där inte, de är ju fria att gå vart de vill, men de träffas inte bara vid maten utan sover, jagar och leker ihop.

När vår katt fanns så gick han alltid med oss på promenader utan koppel. Gick vi och hälsade på hos någon granne så la sig Oskar i någon buske och väntade snällt tills vi kom även om det tog flera timmar.

Han var med i skogen när vi plockade svamp , klättrade gärna upp på en sten för att kunna se oss bra.

Vi hade honom med på semester , där han kunde få vara med naturligtvis . Första dagen gick vi ut med honom i koppel och sedan kunde vi ha honom fritt , han följde alltid med oss när vi tog promenader .

När vi skulle åka hem från sommarstugan , där han fick gå fritt , ropade vi på honom och OM han ville följa med hem så kom han och gick direkt till bilen , annars var han som bortblåst.

Grannen var kattvakt ibland men han ville alltid gå hem till oss varannan timme för att kolla om vi kommit tillbaka . Sedan gick han tillbaka till grannen.


Grannen älskade vår katt och han gillade dem , speciellt grannfrun. Han var min katt och tydde sig alltid mer till kvinnor. Grannen kom ut ensam en dag. Oskar sprang över till dem som han alltid gjorde när de kom. Grannen klev ur och lockade på Oskar för att han skulle följa med in och få någon godbit. Oskar vägrade. Han satt kvar vid bilen och så gick han fram till passagerarsidan , satte tassarna så högt upp han kunde för att se in i bilen.

Han tyckte något var fel , grannfrun kom inte ut ! Grannen gick fram och öppnade bildörren så att Oskar kunde kolla själv och först när han såg att det vara tomt på fruns sida gick han med grannen in.



Det bästa med katter tycker jag är att de är stolta djur . Om det inte passar så går de , de stannar bara hos dig om du förtjänar det .