För varenda en av oss som vandrar här på våran jord kommer det att komma en dag då livet är förbi för någon av våra nära och kära.Vi står där vid graven,gråtande med en enorm saknad i våra hjärtan.
En del av oss är full av hat och bitterhet:(

Kommer någon sakna oss när vi är borta,kommer någon känna kärlek då de tänker på oss som har vandrat vidare....

Hela tiden händer det hemskheter på våran planet.
Om det är vi som blir vi drabbade av det hemska,kommer vi att sticka vår väg och lämna våran nästa eller stannar vi kvar och hjälper till....

Gör vi som vi gör inom Cybervärlden och säger:dra åt helvete,jag tycker inte om dig eller frågar vi,hur kan jag hjälpa dig...väljer vi och vrakar bland alla behövande medmänniskor...lämnar vi det "annorlunda" människorna åt sitt öde....

NÄR blir vi sanna människor som verkligen bryr sig om sin nästa...ja allt levande,tyvärr så tror jag att det behövs hemska katastrofer för att vi människor blir sanna människor....

Vad det gäller mig själv så har jag inte mer än börjat vadra på vägen till detta..

Det finns gott om folk som inte växer i sitt sinne, utan har stannat upp. kanske för att det är det bekvämaste och sedan vågar de inte annat än gå den vägen som känns bekvämast.
Men just den vägen är ju den som förr eller senare ställer personen framför sina svårigheter, men var finns då livets kunskap?
De får då för stå sitt kast och klara sig bäst de kan, om de kan!!! ....fuchian...

KRAAAM silos!

Jag tror att folk idag är bekväma och mest ser om sitt, liksom man frågar inte om andra behöver hjälp. Jag frågar inte om mina medmänniskor behöver stöd, lite sköt dig själv skit i andra mentalitet medges...ber någon om hjälp däremot ställer jag upp efter bästa förmåga.

Men vad har man för nytta av att gå omkring och vara bitter egentligen? För min del känns det som ödslande av tid på det förgångna, nuet försvinner ju på gammalt groll.

Har ni tänkt på det att majoriteten människor lägger mer tid på att planera framtiden och tänka på det förgångna än att fokusera på själva nuet? Nuet blev nyss då detta inlägg har postats.

Att planera sin framtid, vad det månne vara och samtidigt fajtas med det gamla är som slåss med vinden, ingen vinner och man glömmer att man är den man är just nu. Om lycklig eller har massa beskymmer, hjälper det inte sucka efter det som varit eller det man önskar ska komma, bara om...... Allt är andras fel...
Att ta itu med sitt eget jag är nog så jobbigt och tar man ente den fajten nu så växer den som en cancer och blir snart omöjlig att handskas med.

Jag har tänkt en del på de mina och en sak som jag inte kan fatta är att de som är kärleksfulla och där det fanns en varm och god famn, varför ska dessa mäniskor dö i förtid och lämna ett tomrum efter sig.
De elaka, småsinta, avundsjuka ex.ex. fortsätter att leva och det går inte ens att ge dom på käften så de tiger för en gångs skull. .... fuchian ....

Lägg av!

Eftersom du inte tycker om Silos och fuchian varför läser du och skriver i deras trådar? Hoppa över dem så slipper du irritera dig på deras sätt att skriva.

Det är helt enkelt så att Sqrulan är efter bråk var det månne vara, så därför kan hon inte hålla sina fingrar i styr. Stackaren ....inget vettigt att göra ..... ... fuchian ....