HEj alla föräldrar och mor/farföräldrar!
En fråga: oroar ni er ofta för barn och barnbarn? Det gör jag. Nattsömnen blir lidande många gånger pga detta. Tankarna bara mal.
Vore intressant att höra hur andra har det.
mvh vanjalarsa

Här har tiden i låg och mellanstadium varit absolut värst för vad de råkar ut för i skolan, dels för vad eleverna gör men sonen hade också en lärare som borde suttit inspärrad. Tack och lov så har tonåren aldrig varit några större problem.

Mina barn är runt 40 så dom har jag slutat oroa mig för för länge sen. Mina barnbarn, 5 st, gör det inte ett dugg skillnad för om jag skulle oroa mig, så det överlåter jag till föräldrarna att göra, vore bara att slösa energi som jag kan använda på annat.
Anki

Hårda ord!

Har aldrig behövt ligga sömnlös på nätterna p.g.a. mina barn eller så har jag glömt det för det är så länge sen. Nu är dom vuxna fast några barnbarn har jag tyvärr inte sett skymten av ännu men om/när det blir några så kommer jag att göra som Anki och överlåta oron till föräldrarna.

tack för era inlägg!
Det är inte lätt att styra sin oro vare sig det gäller vuxna barn eller barnbarn. Kunde jag det vore jag glad!
Hårda ord kanske att tycka att läraren skulle vara inspärrad men när det gäller ens käraste kan känslorna lätt svalla över. Inte så konstigt.
mvh vanjalarsa

Hon var rubbad på riktigt och fick inte vara kvar som klassföreståndare sedan. Tyvärr så tillåts allt för mycket innan man tar bort en lärare. Min son kom trots allt relativt lindrigt undan trots hennes elakheter, andra barn råkade mycket värre ut. Vi pratade med rektorn, han var mycket bra att prata med och hon blev tillsagd. Samtidigt väntade han alldeles för länge innan hon flyttades, han var livrädd för lärarfacket. Tyvärr är lärarfacket alldeles för starkt, eller var åtminstone på den tiden.

Det där låter som vad som hände två av mina döttrar. Ingen av lärarna jobbar kvar som lärare nu tack o lov.

Den ena dottern tappade helt orken och lusten för vissa ämnen pga läraren och har därför bedrövliga betyg att visa upp.

För övrigt så ska jag bli mormor i mars för första gången!

jag oroar mig väl inte direkt för mina barn (de är vuxna) vi har väldigt tät kontakt så är det något så kommer de alltid till mig, mamma fixar
barnbarn har jag inga om jag inte räknar med ena dotterns katt.

Jag brukar säga att det är skönt att mina barn är vuxna och att det gått bra för dem!
Nu har man istället barnbarnen att oroa sej för! Livet har blivit så mycket hårdare för våra barn och ungdomar idag.

Visst oroar jag mig av och till,speciellt då äldsta dotterns hela familj fick svininfluensan:hon själv,maken,dottern då 3 år och lille sonen som inte ens var 4 veckor.Med sonen var hon på sjukhus under några dagar.Allt gick dock bra.

Men jag var ordentligt orolig!

Vår äldste son fyller 45 idag och den "lille" passerade 40 för ett tag sedan. Visst har jag när ungarna var tonåringar oroat mig för dem till och från. Vi bor ju i en storstad! Men det har aldrig varit några problem och det har gått och går fortfarande väldigt bra för båda.
Kontakten är tät både med barnen och barnbarn som det hittills också går bra för och duktiga är dom i skolan. Men visst att vara tonåring idag, som den ena, är helt annorlunda än tidigare. Oroar mig inte direkt men ibland far tankarna på allt som skulle kunna hända.... och då känns det inte riktigt bra!

Barn,

Det var en jobbig period när vår tös blev mobbad i skolan och lärarna ingrep inte trots att vi hade flera samtal med dom. Det var en jobbig tid, men ack så speciell. Hon var då en kändis, och det fick man inte vara.

Jag tror att hon har fått en del av min envishet och styrka som hjälpte henne under den tiden.
Hon blev less på skolan och efter studenten började hon jobba och det har gått verkligen bra för henne i livet och hon har inte behövt gå arbetslös en endaste dag. Även under gymnasiet jobbade hon mest helger, men vi har inte behövt oroa oss för att hon inte kommer att ha det gott.

Sen vet man ju att hon både flyger och kör långa sträckor ibland i sitt arbete. (mindre nu) så då tänkte man på trafiken och allt som kunde hända henne, men där får man göra så att inte grunna på det och önska henne lycka till. Jag förstår er alla mammor och mormödrar... fuchian ...

man slutar nog aldrig oroa sig varken för sina barn eller barnbarn ,min mormor brukade säga :små barn små bekymer ,stora barn stora bekymer Jag oroar mig mest när barnbarna är här!jag är så rädd att något ska hända dom så man får åka in med dom på akuten osv,jag är orolig när de åker härifrån för jag vill att de kommer hem tryggt den oron är ganska sund för då har man inte slutat bry sig i alla fall mina barn är vuxna sedan ett tag men jag får stunder då jag oroar mig för dom man vill ju att de ska ha det gott och hinna med livet.

Jag kände mig allt lättad när sonen sålde sin motorcykel även om han körde lugnt. Jag oroar mig inte lika mycket när sambon kör på sin

Och jag fick en skrämselhicka förra våren när dottern dånade hem med en motorcyckel, hennes make följde med bilen för de skulle stanna kvar några dagar och hadde med sig sina hundar.

Det var ingen lätt fjutt till motorcyckel och de hade fått göra manuella justeringar för hon är inte så lång, men den motorcyckeln har de som tävlar och i kurvorna ligger de snett, knät nästan släpandes på marken.
Herregud, säger jag bara! men det var hennes och makens gemensamma beslut så då kändes inte det så skrämmande och det är ju bara en liten period av året som de kan använda sig av dem.

Hon sa till oss att hon har en överraskning, kom ut om 10 min. Jag började drömma om barnbarn, men detta var vi inte beredda på. .. fuchian...