Har ni skrivit ner något om vad som ska hända när ni gått bort ?

Hur och vad ni vill ska göras av de efterlevande ?

Om ni inte har bröstarvingar vem / vilka har ni då testamenterat era tillgångar till ?

Kan ni tänka er att testamentera bort delar av era tillgångar även om ni har bröstarvingar ?


Inser att varken min man eller jag inte skrivit ner något och vi borde nog göra det. Inte så mycket om själva begravningen men just de frågorna jag ställt här.



edit: rättat stavfel

Vi har skrivit var sitt testamente. Vad och till vem jag testamenterat till är privat, men på den punkten har jag varit väldigt tydlig om hur jag vill ha det. Har dessutom ändrat mig nyligen och skrivit nytt testamente.
Skulle jag ha bröstarvingar skulle jag kunna tänka mig att dela arvet även med andra än just dem. Man ska göra som känns bäst för en själv, inte vad man "bör" göra.
Läs på om arvslagen eller kontakta advokat innan du skriver testamente, så att det blir rätt.

Tänker kontakta den begravningsbyrå som vi anlitat för våra respektive föräldrars begravning och få hjälp med det här.

Ja eftersom det finns särkullbarn med i bilden så har vi skrivit testamenten som förvaras hos en advokat

Har inte skrivit ned något. Berättat om några gamla smycken vem utav barnen som ska ha vilka. Mina barn kommer att ärva mig. Om bankkontot hade sett bättre ut så skulle jag kunnat tänka mig att testamentera bort någon gåva till goda vänner som har väldigt lite. Jag känner några som skulle behöva hjälp för att ha råd att gå till tandläkare, skaffa glasögon och sådant men som måste avstå pga dålig ekonomi.

Har inga barn eller nära släktingar. Min man och jag ärver varandra men skulle vi båda omkomma så har vi skrivit ett testamente så allmänna arvsfonden slipper få våra grejer!

Har även fyllt i ett papper om hur jag vill ha min begravning fixad. Mycket praktiskt.

Nej - men det borde man kanske göra. Hustrun och barnen vet dock att jag vill ha en borgerlig begravning och kremeras. Våra barn ärver.

skrivit testamente, mina barn ärver både mig och sambon. om det finns något kvar då. angående begravning : kremeras och spridas i gravlund. Ingen sten eller dylikt. Är trött på att höra: det är eran tur i år att köpa krans, det gjorde vi minsann förra året. Ingen ska behöva tvingas att köpa något .....Vill de tända ett ljus ,så ska det vara för att de vill detta. Hör varje år den och den stenen har minsann ingen krans och inte får den blommor heller.... Kanske de fick blommor och det de behövde när de levde, kransar har man ju ingen nytta av när man är död, det är för andra att se. Ursäkta, men så tycker jag.

felskrivet

Håller med dig till 100%. Jag ska kremeras och spridas i hönsan (ett område i Östersjön här utanför), alternativt i minneslund.

Har inte skrivit något för det kommer inte att finnas ett dyft att ärva när jag är borta! Men har pratat mycket om hur jag vill ha min begravning! Alla barnen är informerade på den punkten!

Instämmer med emmas matte!

Jag har gjort det väldigt enkelt för mig. Har bara ett barn och ingen sambo, har inte planerat att skaffa nån heller, orsaken till det är min egen sak (trots att folk verkar ha svårt för det). Så sonen kommer ärva rubbet, det som är, vare sej han vill eller inte. Nåt testamente behövs ju inte i mitt fall.

Har klart och tydligt talat om för både honom och mina föräldrar och dessutom sonens far (som är de personer som skulle få stötta sonen om jag dör knall fall redan nu) att jag förutsätter att de inte lägger en krona mer än nödvändigt på min begravning, men att sonen själv får bestämma såklart. Även om jag sagt att jag jag föredrar minneslund, så får han göra som han vill. Det är inte min sak att domdera över sånt, det är han som blir kvar här, och vill han absolut ha en sten att gå till så är det såklart så det får bli.

Däremot är jag anmäld till donationsregistret, det är också en sak att ta med i beräkningen, att informera familjen om, så att det inte kommer som en överraskning. Och det har jag gjort.

Bra tråd förresten, jag tror att det är många som får sig en funderare.

Jag har i alla fall fått en påminnelse att vi nu äntligen måste skriva nytt testamente.

Vi har ju också särkullebarn och vi vill, så långt det går, undvika ett arvstvist. Och så vill vi skydda varandra.

Och eftersom ja väntar på en OP tid, så vill jag ha gjort det innan. Man vet ju aldrig.....


Elisabeth

Ja, har man särkullbarn är det extra viktigt. Som för mig, om jag inte hade testamente och avlider före min man kommer han att ärva allt, när han dör ärver hans barn allt. Men jag vill mitt arv ska gå till mina syskonbarn, därför har jag ett testamente som säger att först ärver min man allt, när han dör ärver mina syskonbarn min del.

Anma det är mycket bra tänkt. Nåt i den stilen tänker vi också på.

Och som tur är, så är min sambo och jag helt överens i sådana frågor

För de som funderar att göra som Monica så kan jag tipsa om att det finns bra "papper" hos flera begravningsbyråer som man kan få och fylla i - är även bra att prata med nära o kära om dessa saker när man har möjlighet.
Tror det är många vuxna barn som inte vet hur desas föräldrar skulle velat ha det och då blir det enligt traditionen.

Hoppas dock att dessa papper inte kommer till andvändning på mååånga år ännu för någon av oss.

Hos Fonus finns Vita Arkivet.

Livsarkivet:

http://www.livsarkivet.se/

Vi fyllde i Vita arkivet för 20 år sedan. Hög tid att uppdatera alltså.

Har nyligen skrivit testamente att arvet efter oss ska vara barnets enskilda egendom. Det är ett bra tips! (Det innebär att om barnet är gift/gifter sig och det sen blir skilsmässa så behåller barnet arvet efter föräldrarna och delar ej med sin ex-man/fru.)

Ja det är säkert bra i somliga fall, men inte vill jag styra upp vad mitt barn ska ta sig till med pryttlarna/pengarna? I min värld känns det fel. Det är hans arv och hans ensak att bestämma hur han vill ha det gentemot sina anhöriga.

Som parentes kan jag nämna att jag inte är helnöjd med Vita Arkivet. När pappa trodde att han skulle dö förra hösten gick vi igenom det där, pappa jag och min halvbror. Det var en himla massa konstiga frågeställningar som inte kändes relevanta och bara blev ett irritationsmoment. Jag tänker inte göra nåt liknande gentemot min arvinge. Men jag är en avig mänska, det vet ni.