Jag undrar när man ska stamma upp ett träd.

(Jag vet att jag för länge sen frågade om ett träd vet om att det är ett träd och att jag har haft en följdfråga tidigare om det. Men nu kommer ännu en på temat.)

Jag har genom studier av trädgårdslitteratur förstått att alla smågrenar på trädstammen - alltså de smågrenar som växer långt ner på stammen - är till för att hjälpa till med transport av vätska/näring för trädets övre grenar.

Det kan jag förstå. Det är helt logiskt. Nån slags kapilläreffekt nästan. Eller? Tolkar jag det rätt?

Nu undrar jag om det finns någon regel för hur högt trädet ska vara när man kan börja stamma upp det - det vill säga: när man kan knipsa av de små grenarna längst ner, utan att man riskerar trädets transportsystem.

Det kanske skiljer sig i trädets sätt att växa - om det växer långsamt eller snabbt? Att det är skillnad på ett snabbt lövträd och ett långsamt barrträd, när det är dags att stamma upp det. Eller är det när trädet har vuxit en viss procent av sin totala höjd? Eller är det en fråga om etableringstid för trädet? (Nu tänker jag bland annat på min blåa atlasceder som jag planterade i aug-sep -03, som är stor över 3 meter och har många små grenar ända ner till marken.)

Är det samma princip som råder vid gallring - nu menar jag att om man tar bort de små grenarna nertill - att näring och energi läggs på de grenarna som är kvar - att de återstående grenarna växer till och blir kraftigare när man rensar bort smått krafs?

Eftersom jag har planterat många träd på relativt liten yta är det tvunget att jag stammar upp dom. Min trädgårdsidé bygger på att ha träd (uppstammade) med buskar, blommor, prydnadsgräs, clematis, stenar etc i rabatter (många upphöjda) med träd som ska växa i dessa rabatter och runt kring dessa ska då kringelikrokgångar snirkla.

Jag kommer ju att vilja stamma upp mina träd så att man kan passera träden utan att få grenar i ansiktet. I höstas stammade jag upp min flikbladiga klibbal och metasequoia - den senare friserade jag dessutom så att den fick en genomgående stam - vilket den inte hade. Jag vill ju att de ska bli träd och inte buskar. Hur de växer ovan manshöjd är ju inte så viktigt.

Och om jag gör fel? Alltså klipper för tidigt eller för mycket/många grenar - vad kan då hända?

Även jag väntar ... och väntar ... på sakkunniga synpunkter på Eva Swahns undringar.
Undertiden kan jag väl passa på att säga att jag tycker gott människan ibland kan huka sig för trädens grenar.
Och själv skulle jag vara jätteglad för varje liten kvist på en blå atlasceder eller på en kinesisk sekvoia.
Här på ön görs uppstamning "på hau", dvs på "gut feeling".

Tingstäde

Jag stammar upp växter som är fula nertill, t.ex. div. barrväxter. Tycker det är bättre att stamma upp än hugga ner

Några regler om detta har jag annars inte, förutom att man måste se till att kronans kontra stammens höjd är proportionell. En tumregel kan vara att stammen är 1/3 av kronans höjd, men det varierar förstås på vilken sorts träd man ska stamma upp. Så man ser det bäst genom att titta och bedöma det estetiska.

Precis som Sylvia säger! Man ska fundera två gånger, innan man hugger ner.
Uppsatmning är ett bra alternativ att behålla strukturen i en gammal trädgård.

Sedan kan man planera uppstamning, som jag gör i min plommonlund,
för jag är ute efter trädstammar, att det ska se ut som en lund.
Jag har tagit bort några av de nedersta grenar redan när träden är små.
Men toppen klipper jag inte förren trädet har fått den höjd jag önskar.

Nej, nej - INTE galllra på så sätt att ta bort något träd! Jag menar bara att ta bort grenar på ett enskilt träd. Jag har uttryckt mig tokigt. Fel av mig. Nä jag ska inte ta bort träd som jag har planterat. Frågan gäller om man tar bort grenar på ett träd, får de kvarvarande grenarna mera kraft?

På denna länk kan man se en metasequoia - som ett litet träd med genomgående stam. Detta träd är väl ändå friserat på något vis?

http://www.osterlen.com/arboretum/kinesisk...-sequoia-29.htm

På denna länk kan man se en annan metasequoia som ung och ofriserad:

http://images.google.com/imgres?imgurl=www...DUTF-8%26sa%3DN

Jag hänvisar till dessa bilder för att illustrera vad jag pratar om. Jag är alltså ute efter STAMMAR, som Hannele talar om i sitt inlägg. Jag undrar NÄR i trädets liv det är lämpligt att frisera fram en vacker stam.

I ett annat svarsinlägg (för länge sen) förstod jag att de grenar som växer ut från trädstammen på ex.vis tre dm höjd ovan markytan ALLTID kommer att vara på tre dm höjd - de "följer inte med upp" när trädet blir högre. Man måste alltså knipsa bort dessa grenar om man vill ha en stam. Eller har jag fattat åt skogen fel?

Ingen trodde att du sågar ner träd.
Jag kanske uttryckte mej tokig?

Det finns minst två sätt att stamma upp:
1) Stamma upp gamla träd; ibland bra alternativ till nersågning, om man har ont om plats.
2) Stamma upp unga träd, göra det medvetet från början.

frågan om när man kan börja stamma upp träden är jätteintressant, går själv med samma funderingar, inspirerad av ulla molin naturligtvis och hennes ´kinesiska´ plommonlund. Det enda jag vet är det hon skrev, att redan efter ett par år kunde hon gå igång med att stamma upp vildplommonbuskarna, vore hemskt roligt att höra mera ingående svar på evas frågor från t ex cilla, som verkar ha koll på träd och deras liv och levernen. marjukka

ps. angående zigadenus elegans dvs grönliljan, som nämns i odlas artikel kring gröna rabatter, såsom ngt som inte klarar av mer än zon 1: den är ganska så mkt härdig, enligt upp uppfattning. har den själv, i stockholmstrakten, en av älsklingarna, faktiskt.
bl a exotic garden som säljer frön, marknadsför den som mkt härdig, och
samma uppgift förekommer på andra håll också. med tanke på blommans ursprung ter den goda härdigheten inte sig så konstifik.

Hej,



1. När det stått i backen så många säsonger att rötterna etablerat sig, dvs grenarna och toppen skjuter ordentlig fart.
2. Innan stamgrenarna blir grova, så tidigt som möjligt alltså
3. Efter det att trädet bildat gren- och bladmassa ovan de lägsta stamgrenarna, så att det inte stressas av att bli av med dem.

Ingen exakt tumregel finns alltså (som jag känner till), men om man talar om allt ifrån hagtorn till tuja och gran så får man se till proportionerna. Trädet ska ha utvecklats så att det har stommen till en krona eller ett antal stamgrenar ovan de grenar man vill ta bort. Har trädet endast 6 grenar från stammen är det för mycket att ta bort 4 till exempel.

En tumregel ytterligare som påverkar är förstås hur stora de lägsta grenarna är. Vissa träd satsar endast på dem under ett kort skede, sedan blir de fruktbärande och växer inte alls vegetativt, eller så stannar de i växten av andra skäl.

Träden är mycket mindre störda av att bli beskurna på sina lägst sittande grenar än sina grenspetsar eller, ännu värre, toppen. Man kan göra det lite för tidigt, lite för mycket och lite för sent utan att trädet kommer till skada. Enda undantaget är om man kapar grova stamgrenar, skär så att det blir mekaniska skador eller om man skär innanför grenkragen så att läkning försvåras.

Tack Cilla för dina svar. Vi är nog många som har väntat på dem!

En fin grupp uppstammade plommon i en privat trädgård i Skåne.

Hej!
Funderar på att anlägga en lund precis som några av er andra (inspirerad av Molin förståss). Kan ni rekommendera några andra buskar att stamma upp än plomonet? Har funderat på häggmispel, men det blir kanske bara tokigt?
Jenny

Häggmispel funkar.

Har en enda uppstammad planta (inte en lund) och den trädar till sig aldeles utmärkt.

Nästan allt går att stamma upp.
Jag har sett en väldigt fin vanlig storbladig buskig Salix uppstammad och klippt i svampform.
Ulla Molin har stammat upp sin gran väldigt fint, jag har en uppstammad asp.
Jag har sett en väldigt fin uppsammad sockertoppsgran.
En gammal risig vresros blir fin uppstammad, syren kan man stamma upp.
Jag har även en uppstammad vild nyponbuske:

Hannele!
Önskar ett råd av dig eftersom jag vet (av dina inlägg) att du håller på med just en plommonlund. Tror du att jag begår ett misstag om jag försöker anlägga en lund av häggmisplar istället för en plommonlund a la Molin?

Anledningen till att jag funderar just över misplar är att jag redan har ett par som står i anslutning till där lunden kommer att planeras och tänkte att det kansek håller ihop det hela. Min största idé med en lund är för att skapa lä och insynsskydd, och för att det är mysigt så klart. Känner mig dock förvirrad om jag vågar satsa på projketet.
Häls. Jenny

Utmärkt idé, JP!
Jag tror att både Ulla Molin och jag har tagit vara på det material, vi har tillgång till.
Min avsikt med lunden är att få fram trädstammar, det där speciella utseendet.

Vi har ett litet område på några kvadratmeter, med häggmispel.
Det syns några stammar i hörnet på bilden.
Jag tycker mycket om den platsen - som jag kallar lite felaktigt för 'woodland'.
Häggmispel är lätt att stamma upp och det är lätt att ta vara på småplantorna.
Det kommer att bli väldigt bra, JP, lycka till! Berätta mer sedan, hur det går.

P.S.
Du vet väl att bären är ätbara.

JP Jenny - av buskar går slån också bra att stamma upp liksom vildros, båda får till slut ganska tjocka stammar om än inte lika grova som plommonets. Slutlig höjd brukar stanna på 3 meter.

Lägre buskar att stamma upp är ju vinbär och ädelrosor (men båda får klena stammar som behöver stöd).

Hej Cilla!
Jag vill ha något som är snabbväxande, tål vind och inte blir alltför högt. Stammarna får inte heller bli alltför grova. Vet inte riktigt hur man håller efter ex mispeln eller plommonet så att de inte blir alltför höga (vill ju att de ska se friväxande ut och inte formklippta som en boll eller liknande).

Tror du slån är bättre än en mispel?
Hälsningar Jenny

Jenny, Ulla Molins plommonträd hålls korta - och ser inte ut som bollar.
Mina häggmispel ser inte formklippta ut (bilden visar bara stammarna).
Slån växer lite 'risigare', tätare.

Det här plommonträdet har jag kortat i höjden ganska ordentligt,
men det har fått breda ut sej:

Cilla kanske ser, att jag har sågat bort hela kronan...

Hej!
Tack för att ni ger mig så mycket kunskap - känner mig så okunnig.

Jag får väl fortsätta och fundera på om jag ska hålla mig till misplarna eller ge mig på plommonen. KOmmer att behöva köpa ca 12 buskar, så kanske det kan bli en konstnadsfråga som avgör det hela. har ju några månader itll på mig innan jag måste ha bestämt mig.
Häls. Jenny

Hej!
Glömde ju tacka för fina bilder som du hela tiden skickar för att jag ska förstå bättre, Hannele!
Jenny

Har med intresse läst denna tråden eftersom jag också funderar på en liten lund. Vill ha stammarna så höga att man kan gå rak och sedan en lagom krona därovanför. Alltså inga träd som växter "upp i himlen".

Även jag har funderat på häggmispel. Det finns ju några olika sorter, växer någon av dem snabbare än de andra?

Jag har även möjlighet att gräva upp några hasselplantor som är c:a 1-1,5 m höga. Kan man stamma upp dem eller kommer de att skjuta alltför många skott från marken och därför alltid att förbli buskar? Växer de snabbare eller långsammare än häggmispel.

Jag hoppas på några kloka synpunkter från några av alla kloka och erfarna odlare här.

Hej Lena!
vad kul att du också har samma idéer, krav och önskemål som jag. Vad gäller mispeln har jag lite funderingar. Jag har två AMelanchier leavis E Bäcklösa, som inte växt speciellt mycket sedan de planterades för tre år sedan. I våras satte jag en AMelanchier Lamarckii (ingen E-planta) som har växt på rejält, mellan ca 50 cm. Läste någonstans att lamarckii var bra lämpade till lundar.

Vet inte skillnaden mellan den som är E-planta och den som inte är det, särskillt med tanke på hur snabbt de växer.
Hälsningar Jenny

Jag tycker att Amelanchier laevis har det snyggaste habituset (den snyggaste växtformen) så den är synd att stamma upp. Amelanchier lamarckii brukar få lite krokiga stammar mon man stammar upp den och inte binder den till ett stöd - vissa tycker det är charmigt, andra vill ha raka stammar, då är Amelanchier spicata bättre då den helt naturligt får raka sammar. Har dock inte hört om någon som har stammat upp A. spicata, men det borde ju gå lika bra som de andra.

Hade en fundering på att stamma upp en cornus sangiunea 'Winterflame' och sen hamla den så man bara får den läckra gul-röd-orange kvasten i toppen. Nån som har provat?

Ang E-plantor så är de svenskodlade med utvalda sorter för svenskt klimat - vissa E-sorter är härdigare och t.ex. enhetligare än den rena arten - t.ex. så skulle jag inte välja nånting annat än Pterocarya fraxinifolia E, (2 zoner härdigare) medan skillnaden på just Amelanchier är mycket liten och där kan man spara pengat på att inte välja E-planta. Amelanchier är ett friskt och härdigt släkte, så det behövs inte just några utvalda E-plantor.

Hälsninigar Lars

Hannele - fint träd du format! Ser mer ut som äpple än plommon i formen.

Lena - Vanlig hassel går att stamma upp, men de bli rätt höga, 7-12 m, om man inte samtidigt beskär dem i toppen. Blir mer som bonsaier, dvs starkt beskärningskrävande träd.

Jenny - plommon brukar blir ca 3-4 meter höga. Lätta att stamma upp, växer medelsnabbt. I vind kan fruktsättning utebli (bin m fl gillar inte att pollinera i vind). Mindre vindkänsliga är slån, som också får tunnare stammar. Jag har satt in en bild här någonstans på några jag stammat upp. Snabbväxande, blir ej högre än 3 meter. Blommar på helt bar kvist tidigt och ymnigt, ger blåsvarta bär. Häggmispel har jag inte stammat upp, men hört andra som lyckats med. Gissar att slån tål vind bättre än mispel.

Hm, hassel låter inte som en helt bra idé. Om man beskär i toppen, skjuter de då nya skott från roten eller grenar de sig uppe vid beskärningsstället? (Jag har trots allt inte helt gett upp tanken på hassel) Vilken växer snabbast av hassel och häggmispel?

Oj, vad jag känner mig frågvis!

hannele,

ang bilden på uppstammade plommonträd i en den skånska trädgården,
du råkar inte veta hur gamla träden på bilden är? Stammarna är så underbart grova, ngt annat tips på vägen, om man vill uppnå ngt liknande,när jag nu fick den där drömbilden på hjärnan...mvh marjukka

Hej!
Angående bilden som Hannele skickade så har jag lite info: Bilden är tagen hos Inegmo och Per Gylling i Glumslöv (som ligger strax söder om Helsingborg). I nr 7/2003 i tidningen Hem ljuva hem - Trädgård finns ett reportage om deras trädgård. Där är träden med på bild.

Familjen brukar öppna sin trädgård på Trädgårdsrundan i NV SKåne - den kommer att äga rum den 4-6 juni i år.
Hälsn. Jenny

Här får jag gissa lite:
Hur hassel reagerar på toppbeskärning beror på hur mycket man gör det. Tror inte att hassel kvastar sig vid beskärning men ska inte svära på det. Kanske kan man beskära i ettårsveden och få förgrening elelr beskära hassel som häckbuskage. Normalt är vanliga hasseln inte ett träd man beskär eller formar. Här röjs hassel ned till marken lite då och då och de kommer med nya rotskott medan avskurna delar dör.

Hassel borde växa snabbare än häggmispel men största skillnaden är att häggmispeln inte blir trädlika som hasseln.

Ja, vi var där förra sommaren, otrolig trädgård!
Jag tog många många bilder där.
Vi ska till Skåne igen, 3:e året i rad, hela programmet:

http://www.tradgardsrundan.nu/om.htm

Hej Hannele!
Är det några trädgårdar som ni besöker varje gång eller blir det nya varje gång?
Hälsn. Jenny

Jag gissar vilt på ca tio år. Familjen som hade trädgården, hade inte bott där så många år, dom kanske har snyggat gamla träd?
Mitt plommonträd här är under tio år:

Jag har gjort precis tvärtom; kapat ner hela kronan på mitt plommonträd...

Jenny, vissa trädgårdar besöker vi om och om igen, för det kan vara roligt att se, vad som har hänt.
Och jag ska köpa en ny kompis till min dam hos Yvonne Larsson. Men vi väljer några nya varje år.
Vi kör hårt tempo; min kompis ritar ett tufft logistikschema med ca 6 trädgårdar per dag!

Här hittar du årets trädgårdar den 4-6 juni:
http://www.tradgardsrundan.nu/om.htm

Jag skulle gissa att man får hålla efter hasseln "från topp till tå" men den skjuter knappast så våldsamt att det är något större jobb.
Även obeskuren verkar hassel kunna bryta skott lite varstans - jag har en gammal hassel (gissningsvis flera årtionden) som fortfarande skickar upp ett och annat nytt skott ända nerifrån marken. Och jag kan hitta nya sidoskott på mycket gamla, obeskurna grenar.

Hej Ingo,
Tittade till på några kapade hasselsnår i närheten, och de har reagerat ungefär som du beskriver att dina gjort. Ser ut som att de har adventivknoppar ungefär som syrén, dvs att grenar skjuts ut från gömda knoppar på grenarna. Inte särskilt vackert, men bra för överlevnaden!
Skott från marken skjuter de ju också. Kanske ska man tänka med beskärning av hassel ungefär som man gör med syrén! (=Man behöver inte tänka så mycket alls utöver att beskära i rätt årstid.)