Vintergröna

Vintergröna – marktäckare med variation och stor spridningsförmåga

Många rynkar på näsan när man pratar om vintergröna – den anses ibland ”för vanlig”. Men då har man antagligen bara stiftat bekantskap med den klassiska, blåblommiga varianten Vinca minor. Det finns faktiskt en rad olika arter och sortvarianter, både vad gäller blom- och bladfärg.

Användning och växtsätt

Vintergröna är en ypperlig marktäckare för ytor där gräset har svårt att växa, särskilt under stora lövträd eller buskar. Den täcker snabbt stora ytor med sina täta, städsegröna mattor och hindrar därmed ogräs från att etablera sig. På slänter och i rabatter erbjuder den ett lättskött, frodigt intryck året om, tack vare sina små, mörkgröna, lärderartade blad (se t.ex. Vinca minor, matta med olika sorter).

Vintergröna trivs i de flesta jordar, så länge de är väldränerade, humusrika och inte alltför torra. Den blommar rikligast i halvskugga, men klarar även något soligare lägen så länge det inte är för torrt eller hett. Bladen håller sig gröna även i djupare skugga.

Blomning och egenskaper

De trattformade blommorna med fem blomblad kommer tidigt på våren, ofta redan i april–maj, och blomningen fortsätter mer sporadiskt långt in på hösten. Ett typiskt kännetecken är att blomningen är som mest intensiv på våren och försommaren – resten av året dyker det upp enstaka blommor lite då och då.

Vinca minor, den vanligaste arten, är mycket härdig och klarar sig i stora delar av landet, upp till zon 8. Den växer lågt (ca 10 cm) och förökar sig snabbt via utlöpare. Förökningen är enkel – ta en reva där rötterna bildas i bladfästena och plantera om på ny plats. Revbitar med rot ger rask etablering av vintergröna även i nya rabatter eller under buskage.

Skötsel och ev. problem

Vintergröna brukar vara problemfri, men kan ibland drabbas av virus, vilket visar sig genom dålig tillväxt, gulfläckiga blad och vitstrimmiga blommor. Sjuka plantor bör tas bort direkt för att undvika spridning. Brokiga blad är dock inte alltid ett tecken på sjukdom, utan kan istället vara ett kännetecken för vissa namnsorter.

Många namnsorter

Det finns en rad olika sorter av Vinca minor, som skiljer sig i både blom- och bladfärg:

'Albovariegata': vitkantade blad, blommor ljust blålila.
‘Aureovariegata’: gulkantade blad, blålila blommor.
'Bowles Golden': guldgula bladkanter och vita blommor.
'Blue and Gold': guldgula bladkanter, unga blad gula, blommor blå.
'Sterling Silver': vita bladkanter, blå blommor.
'Illumination': guldgula blad med mörkgrön kant, lavendelblå blommor; mindre aggressiv än andra sorter.
'Atropurpurea': rödlila blommor, gröna blad.
'Alba': vita blommor, gröna blad.
'Emily Joy': som 'Alba', men större blommor.
'Gertrude Jekyll': dvärgform med vita blommor.
'Bowles Variety': rundare, glansiga blad och större, ljusblå blommor.
'Ralph Schugert': mörkgröna blad med breda vita kanter och stora, klara gentianablå blommor.
'Double Purple': robust sort med vinröda, halvdubbla blommor.
'Karthouse': purpurröda, halvdubbla blommor.
'Azure Flora Plena': gröna blad, halvdubbla himmelsblå blommor.
'Valley Glow': mossgröna skimrande blad med gul nytillväxt, röda stjälkar, små vita blommor – mycket ovanlig.

Släktingen Vinca major – stor vintergröna

En nära släkting är Vinca major, som är större och mer kraftfull i växtsättet – blommorna blir upp till 5 cm i diameter, och bladen är både större och mer robusta. Den är dock betydligt mindre härdig och klarar sig bara i de varmaste delarna av landet (zon 1–2) eller i skyddat läge. I övrigt kan Vinca major odlas i kruka som rumsväxt vintertid.

Populära sorter av Vinca major är:

'Alba': med vita blommor.
'Variegata': vitbrokiga, gulgröna blad och ljust blålila blommor.
'Oxyloba': smalare, lätt håriga blad, violettblå blommor.
'Surrey Marble': diffusa, gula teckningar i mitten av bladen, rödlätta stammar och klarblå blommor.

Vintergröna och dess spridning – tänk efter före!

Vintergröna (Vinca minor) är mycket spridningsvillig och räknas i dagsläget som invasiv i svenska trädgårdsmiljöer, särskilt i skogsmark nära bebyggelse. Om den släpps lös eller sprids med trädgårdsavfall kan den snabbt ta över och konkurrera ut inhemska växter. Detta är viktigt att tänka på innan du planterar vintergröna där du inte vill att den sprider sig vidare.

Vill du läsa mer och se bilder på olika sorter och arter, kika på dessa illustrationer:

Sammanfattning

Vintergröna är en tålig, lågväxande marktäckare som passar utmärkt där gräset inte vill ta sig – t.ex. under träd, buskage eller i skuggiga partier. Välj gärna en namnsort utifrån färger eller växtsätt, men var noga med att hålla koll på dess spridning för att inte riskera att den tar över och konkurrerar ut andra växter. Vintergröna är en lättskött, långlivad perenn som ger mycket grönska för liten insats – men tänk på dess invasiva potential innan du planterar!

Bilder och inspiration:

Vinca minor 'Gertrude Jekyll'
[Andromeda och Vinca minor](https://odla.blob.core.windows.net