Vinranka
Odla egna vinrankor för frukt och prydnad
Att odla en egen vinranka i trädgården skapar en känsla av Medelhavet, med frodig grönska och möjlighet till en riklig skörd av härliga druvor. Trots det svala svenska klimatet är det fullt möjligt att lyckas – och nya sorter gör det nu möjligt att odla vindruvor i stora delar av landet. Det är därför inte förvånande att vinrankan har valts till Månadens Växt i juni.
Det finns många platser i trädgården som passar perfekt för en klängande växt. Husväggar, uthus, altaner, murar och garage är bara några exempel. Många tror att vinrankor är svåra att lyckas med i vårt klimat, eller att de kräver växthus, men så är det faktiskt inte. Vinrankor växer ofta utan problem och kan bli både stora och vackra även på friland. Den största utmaningen är ibland att druvorna inte alltid hinner mogna varje sommar, särskilt i de nordligare delarna av landet. Men i södra Sverige klarar sig de traditionella sorterna utmärkt. I mer utsatta lägen, eller längre norrut, finns moderna så kallade labruskasorter som är speciellt framkorsade för att tåla vårt klimat.
Visst kräver odlingen en del omsorg samt ett varmt, soligt läge för bästa resultat. Men även en mindre druvskörd är en glädje. Vinrankans skönhet gör dessutom att den passar utmärkt som prydnadsväxt – särskilt när den får breda ut sig längs en vägg och skapa en fantastisk grönska.
Klättrande lian med historia
Vitis är ett stort släkte med många arter och en av de äldsta och viktigaste odlade kulturväxterna i världen. Vinrankor har varit en självklar del av syd- och mellaneuropeiska trädgårdar i tusentals år, och vilda former finns även i Sydeuropa och delar av Nordeuropa. Växten är en lövfällande, klättrande lian. Den klänger sig fast i ojämnheter eller med hjälp av stolpar, spaljéer och trådar. Blommorna är små och oansenliga, men några arter har en angenäm doft. Frukten är ett bär vars färg varierar mellan gulgrönt, blått och rödaktigt beroende på sorten. Under sommaren är bladverket djupt grönt och tungt, för att sedan skifta till praktfullt rött och purpur på hösten.
Den klassiska vinrankan heter Vitis vinifera. Här hittar man alla de sorter som används i traditionella importerade viner. För odling av gröna druvor i södra Sverige rekommenderas till exempel ’Aurore’ (kraftigväxande och med stora druvor), ’Himrod’ (medelstor planta och medelstora kärnfria druvor) och ’Van der Laan’ (stora, söta druvor). Bland blå sorter rekommenderas 'Blå Burgunder' och 'Boskoop Glory'.
Den nordligaste gränsen för traditionella sorter är svår att ange. I skyddade lägen klarar sig plantorna upp till Uppsalatrakten, men där är det sällan druvorna hinner mogna fullt ut. I dessa lägen får vinrankan ofta fungera som prydnadsväxt istället, men under särskilt varma höstar kan man skydda dem extra, till exempel med gamla glasfönster för att förlänga säsongen för mognad.
Staketdruvor och nya, tåliga sorter
De senaste decennierna har man genom framgångsrik förädling tagit fram sorter för nordligare trakter i Sverige. I Nordamerika finns Vitis labrusca – labruskadruvan – som är ovanligt tålig och härdig, men som ursprungligen gav rätt små och kärva bär. Genom att korsa den med klassiska vindruvor har man fått fram nya sorter där druvorna mognar tidigt och blir söta och goda även här. Många av de nya sorterna kommer dessutom från Lettland, där liknande klimatkrav råder.
Dessa så kallade labruskahybrider, eller ”staketdruvor”, behöver inte bindas upp utan klänger villigt på staket och stängsel. Väl etablerade kan de ge rikliga skördar på upp till 25 kilo från en enskild planta. Även om bären ofta är lite mindre än hos sydliga sorter är de både söta och aromatiska. Några populära och härdiga sortval är till exempel:
- ’Zilga’ – blå druvor, fin arom, riklig skörd, mognar i september
- ’Sukribe’ – gröna druvor, söt smak, mycket produktiv
- ’Spulga’ – rödlila druvor, härdig och självpollinerande
- ’Supaga’ – ljusgula, söta druvor, härdig ned till -25°C
- ’Nordica’ – blå-röda druvor, söt smak, härdighet upp till zon 4
Man hittar även prydnadssorter, till exempel rostvin (Vitis coignetiae), vars hjärtformade blad skiftar i praktfull roströd färg på hösten.
Olika jordkrav
Vinrankans rotsystem är både djupgående och rikt förgrenat. För traditionella sorter planteras dessa bäst i djup, mullrik och gärna kalkrik jord med gott näringsinnehåll. Labruskahybriderna har dock ett särskilt krav: de trivs bäst i kemiskt sur jord, liknande rhododendronjord. En rejäl planteringsgrop med fukthållande, okalkad torvmull eller naturjord rekommenderas. Runt plantans bas kan man med fördel plantera surjordsväxter såsom amerikanskt blåbär, azalea eller ljung.
Vård, skörd och prydnadsvärde
Vinrankor kräver omvårdnad – särskilt under de första åren, då de bör vattnas vid torka. Beskärning är viktig men behöver inte vara komplicerad. Vinrankorna kan ledas på spaljé, tråd eller staket beroende på odlingssystem. I kallare regioner kan man förlänga säsongen genom att skydda plantorna på hösten, till exempel med gamla fönsterrutor över spaljén.
Vinrankan ger glädje även utan en riklig druvskörd. På sommaren pryder bladen med vacker, frodig grönska och skänker en känsla av Medelhavet. Under hösten får rankorna spektakulära röd- och purpurnyanser. Vissa arter, såsom Vitis coignetiae, odlas enbart för sitt prydnadsvärde.
I rätt läge och med omvårdnad kan svenska vinrankor leverera rikliga skördar – och även i norra Sverige är en egen vinranka ett spännande och dekorativt inslag i trädgården.
Det är en härlig känsla att skörda druvor från egna vinrankor.
Foto: PPH
Månadens Växt
Ett samarbete mellan Plant Publicity Holland och svenska garden-centerorganisationer.
Källor:
- [Odla egna vindruvor | Odla.nu](https://odla.nu/artiklar/odla-vindruvor-i-tradgarden)