Varför!

Det kan tyckas egendomligt att det är först på senare år som många i Sverige blivit intresserade av att odla på små ytor t ex på balkonger och altaner. Under 60-talet när många flyttade in till städerna från landsbygden skulle man kunna tänka sig att de som varit vana vid grönska och att odla skulle ta med sig behovet av att "få jord under naglarna".

Odlingens förändrade innebörd: Från nödvändighet till välbefinnande

Den personliga berättelsen av Maria Wiggh illustrerar tydligt hur en uppväxt på landet kan påverka vår syn på odling, och hur denna syn kan förändras när man flyttar till stan. Wiggh beskriver hur jordbruket och odlingen på landet alltid hade ett tydligt syfte – att ge mat och säkra försörjningen: "Vi från landet är vana vid nyttoodling; spannmål, hö, grönfoder. Att odla detta är ett yrke och alltså en nödvändighet för att överleva." När hon sedan kom till storstaden, var tanken på egen odling avlägsen – varför fortsätta med det när mat inte längre var en fråga om daglig överlevnad?

Balkongodling för själen

Det är först efter många år i staden som hon upptäcker vad en liten balkongodling kan ge, inte för magen, utan för själen: "Efter 23 års självständigt liv är jag nu helt beroende av min altan och det jag odlar där. Inte för min fysiska överlevnad utan för mitt mentala välbefinnande." Här speglas den växande rörelse där urban odling inte bara ses som en trend utan som ett viktigt verktyg för att må bättre psykiskt i stadsmiljön.

Odlingens kraft: Mer än bara mat

Forskning visar att stadsodling kan skapa känsla av meningsfullhet, återhämtning och glädje – precis det Wiggh beskriver när hon skriver: "Att se växterna utvecklas inger inte bara hopp om mätt mage och gommens tillfredsställelse, de andra sinnena är lika viktiga att tillfredsställa." Hon sätter ord på hur hela kroppen och själen aktiveras av växtlighet, dofter och förväntan, från att pilla ner små frön i sålådan till att vandra ut en augustinatt bland doftande blommor: "Finns det något ljuvligare än att tidigt på våren pilla ned små frön i sålådor och fantisera om de praktfulla blommor som kommer att glädja mig till sommaren."

Odling för alla – även på stadens minsta ytor

En viktig betoning i Wigghs berättelse är att dessa positiva effekter av odling är tillgängliga för alla, oavsett hur liten yta man har: "Den som har intresse och aldrig en så liten balkong kan finna sinnesfrid och glädje i en låda med de växter hon/han tycker om." Det demokratiserar trädgårdsglädjen och inspirerar även stadsmänniskor med små resurser att börja odla.

Inspiration och gemenskap genom odling

Genom sitt engagemang på odla.nu vill Maria Wiggh inspirera andra att upptäcka odlingens glädje, även på små ytor: "Jag hoppas att mitt deltagande på odla.nu ska skänka inspiration och kunskap om odling på små ytor och att jag kommer att få se fler växtdignade balkonger på mina promenader." Hennes önskan speglar den större rörelsen för en grönare, mer välmående och inkluderande stadsmiljö.

Odling – för kropp och själ

På så sätt lyfter Maria Wiggh fram odlingens betydelse för mer än överlevnad – det handlar om att skapa en vardag där vi tillfredsställer både kroppens och själens behov, och där även det lilla bidraget till stadens grönska är värdefullt för både individen och stadens gemenskap.