Ta vara på rönnbären!

Det är rönnbärsår i år! Sol och värme i början av säsongen främjar knoppning och pollinering och brukar ge mängder av bär. Bären är lika nyttiga som vackra och den omdiktade sura smaken går att frysa och smaksätta bort. Nu är det tid att ta vara på naturens energiförråd!

Friska och härdiga

För den som vill använda rönn till mat är den vanliga, inhemska Sorbus aucuparia med sina varianter och namnsorter fortfarande en av de mest odlingsvärda och härdiga alternativen och klarar sig upp till zon 8. Man har tagit fram så kallade E-plantor, speciellt utvalda för att vara friska och robusta, som är mycket väl värda att satsa på för en problemfri odling. Ett utmärkt exempel är sötrönnen, Sorbus aucuparia 'Edulis', som kan bli upp till 15 meter hög med stora klasar av tämligen söta, stora bär. Dessa passar utmärkt till gelé och sylt – bären är större och mindre bittra än vildrönnens, och sorten klarar sig till och med i zon 6. Läs mer om sötrönn här.

Om släktet Sorbus

I det stora släktet Sorbus som tillhör rosväxterna finns det många arter att välja mellan, närmare 100 stycken. De kan dessutom ibland korsa sig med varandra och bilda nya hybrider, vilket har gett upphov till flera intressanta sorter för trädgårdsbruk. Rönn och oxel växer ju vilda i Sverige, några arter ända upp till fjällregionen. Därför bedrivs aktivt svenskt förädlingsarbete för att ta fram odlingsvärda trädgårdssorter som inte blir för stora för vanliga villaträdgårdar. Läs mer om rönnar och oxlar.

Rönnbärsgelé

Här får du ett klassiskt recept på rönnbärsgelé, ett gott och dekorativt tillbehör till söndagssteken. Plocka gärna bären när frosten har bitit i dem – då mildras beskan och sötman träder fram bättre. Annars kan du själv lägga bären i frysen över natten för samma effekt. Kom ihåg att skölja dem ordentligt innan du fryser in dem!

DU BEHÖVER

2 kg frostbitna, sköljda rönnbärsklasar
1 liter vatten
9 dl strösocker per liter saft

GÖR SÅ HÄR

Lägg de frysta bären i en kastrull och häll på kallt vatten. Lägg på lock och koka upp på medelvärme. Låt småkoka ca 5 minuter tills bären går sönder och släpper sin saft.
Sila bären genom silduk och låt saften självrinna under ett par timmar eller över natten – pressa inte.
Mät saften och häll den i en vid kastrull. Koka upp igen och låt koka utan lock i 5 minuter. Skumma av.
Rör ner sockret lite i taget, och rör tills det löst sig helt. Koka upp igen, skumma av och låt sedan koka sakta utan lock och omrörning i ytterligare 5–10 minuter. Gör eventuellt ett geléprov.
För extra viltsmak, lägg till 1 tsk krossade enbär mot slutet av koktiden. Ta bort enbären innan du fyller upp gelén.
Fyll gelén i rena, små, varma glas eller burkar. Låt kallna med ett papper över till nästa dag, sätt sedan på lock och förvara i kylskåp.

Du kan också variera genom att göra rönnbärsgelé med äpple – tillsätt då 3–4 äpplen i bitar när du kokar saften första gången. Flera tips om rönnbärsgelé och rönnrecept hittar du här.

Tips för användning

Rönnbär kan användas till långt mer än bara gelé. I det svenska köket har de bland annat använts till sylt, ketchup, snaps, bröd och annat smått och gott. Våga prova nya sätt och låt receptvärlden inspirera dig. Fråga gärna vänner, kollegor och bekanta om deras bästa rönnrecept!

Rönnbärsnostalgi

För många väcker rönnbär barndomsminnen till liv – kanske särskilt Fazers klassiska rönnbärsgodis, Pihjalanmarja, som har tillverkats sedan 1895. Vi barn kallade ibland dessa gelébitar för Rävgodis, eftersom det är en räv på godisförpackningen! Du hittar det ibland i välsorterade plockgodisbutiker – och vill du pröva att göra något liknande själv kan du koka en fast gelé, hälla i isbitsformar, låta det stelna, skära i bitar och rulla i socker. Läs mer om rönnbärsnostalgi här.

Fåglarna vill också ha!

Glöm inte att rönnbär är en viktig vinterföda för många fågelarter. Om du får rikligt med bär kan du frysa några klasar och hänga ut dem senare under vintern när alla träd står tomma – det blir en uppskattad vinterpresent till trädgårdens bevingade gäster. Mer om rönnarnas betydelse för fågel- och djurliv hittar du här.

Fakta om rönn (Sorbus aucuparia)

Art och släkte

Rönn (Sorbus aucuparia) tillhör familjen rosväxter och listas som ett vanligt träd eller stor buske i stora delar av Sverige. Den känns lätt igen på sina parbladiga, sågtandade blad, sina vita blomklasar på våren och de orangeröda till röda bären om hösten.

Utbredning och växtsätt

Rönnen trivs från Skåne i söder till fjällregionen i norr och klarar många olika jordar och lägen, även magra marker och stenrösen. Den är dessutom en typisk pionjärväxt och etablerar sig snabbt på öppna platser, klarar både sol och skugga och blir ofta mellan 10 och 15 meter hög — även om högre exemplar förekommer. Livslängden brukar dock sällan överstiga 50–80 år. Läs mer om växtsätt och arter i växtregistret.

Varianter och sorter

Inom släktet Sorbus finns cirka 80–100 arter, och rönnen räknas till de allra härdigaste. Den är omtyckt både för sin vackra blomning, sina bär och fantastiska höstfärger. I det svenska trädgårdsutbudet hittar du bland andra pelarrönn (Sorbus aucuparia var. fastigiata), hängrönn (Sorbus aucuparia var. pendula) och den sötare sorten 'Edulis' – idealiska för hemträdgårdar i större delen av landet. Mer om sorter och egenskaper finns i sötrönn-artikeln.

Odling och användning

Rönn är mycket tålig (upp till odlingszon 8) och lättodlad. Den trivs i både sura och något mullhaltiga jordar och är vacker hela året – särskilt tack vare sin blomning, sina bär och sina färgstarka höstlövsfärger. Bären används gärna till gelé, sylt, snaps och bröd, och om de fryses eller får en köldknäpp blir de mindre bittra och därför bättre i köket. Här hittar du fler idéer och recept.

Medicinsk och historisk användning

Rönnbär är utmärkta C-vitaminkällor och har använts som botemedel mot skörbjugg och som astringerande medel. Men ät inte stora mängder råa bär, då dessa kan vara laxerande i riklig mängd.

Kulturhistoria

Rönnbär har även många kulturhistoriska kopplingar, inte minst via det klassiska nordiska rönnbärsgodiset.