Spjutbräken en säker vinnare
Mormor hade den på en piedestal, spjutbräken.
Där stod den perfekt som ett grönt fyrverkeri som skickade ut sina strålar åt alla håll året runt. På vintern stod den ända ute i burspråket och på sommaren drogs den bort lite från det skarpa solljuset. Idag förvandlar den dessutom många badrum till gröna oaser.
En av de första krukväxterna
Spjutbräken var en av de allra första krukväxterna. Det är en tropisk växt som kom till England redan 1793. Dess botaniska namn är Nephrolepis exaltata. Nephros betyder njure och lepis kan översättas till fjäll eller bark, vilket antyder formen på den hinna som täcker sporhusen som sitter på rad längs kanten på bladens undersida. Exalta betyder mycket hög och talar om att det är en ormbunke som blir hög.
Förutom att föröka sig med sporer får den även skott som bildar "ungar" ute i spetsen.
Bättre än mormors
Förutom mormors sort finns det numera en lång rad sorter av spjutbräken med olika bladformer. Några har små blad som exempelvis 'Duffi' medan andra har flikiga blad som 'Marisa', dubbelt pardelade som 'Humata', krusiga som 'Green Fantasy', som dessutom skiljer sig från mängden genom att vara rakt uppåtväxande, medan 'Emina' mest påminner om grönkål. Det finns alltså spjutbräken som passar in överallt och passar alla smaker. Det bästa med de nya sorterna är att de varken får gula blad eller skräpar som de gjorde förr.
Var säker på att lyckas
Om du ställer din spjutbräken på en ljus plats utan direkt sommarsol, låter jordytan torka lätt mellan rejäla genomvattningar och göder den med en vanlig blomstergödning i halv dos under växtsäsongen och ingen alls under vintern - ja, då kan du vara säker på att lyckas.
Spjutbräken,
Nephrolepis exaltata