Lin, en gammal kulturväxt

De blåa linåkrarna har blivit mer sällsynta under de senaste årtiondena, men man kan alltid hoppas att den naturligare trenden gör att det blir ett uppsving igen av linodling. Användningsområdena av denna försynta växt är många, och linblommans blyga uppsyn drar förtjusta blickar till sig.

Från linplantor till linnetyg

För att linplantorna ska bli till det vackra och hållbara linnetyg vi känner igen behöver de genomgå en omsorgsfull och noggrann process – linberedning. Det är tack vare alla de eldsjälar inom hemslöjden som linberedningens svåra konst har kunnat hållas vid liv genom generationerna. Linberedning är ett gammalt hantverk som kräver både tålamod och stor kunskap, och processen har inte förändrats mycket genom tiderna.

Linberedning betyder att man förädlar linplantor ur spånadslin-gruppen till spinnbara fibrer. Dessa fibrer kan sedan spinnas till lingarn och vävas till vackert linne.

Linberedningens steg

Moment som ingår i linberedningen är flera och följer en tydlig ordning:

Skörd

Linet dras varsamt upp med rötterna, istället för att skäras av, för att bevara fibrernas längd och kvalitet.

Torkning

Efter skörd får plantorna torka, vanligtvis genom att bindas i små kärvar och ställas på fältet eller hängas under tak.

Repning

Genom repningen, ofta med hjälp av en grov kam, avlägsnas frökapslarna. Fröna används sedan till utsäde, linolja, djurfoder eller som ingrediens i mat, exempelvis på morgonfilen för bättre matsmältning.

Rötning

Detta avgörande moment sker antingen på marken (landrötning) eller i vatten (vattenrötning). Under rötningen bryts de ämnen ner som binder fibern vid stjälkens trädämne, med hjälp av mikroorganismer. Valet av method och tiden det tar påverkar fiberkvalitet – för lång rötning gör fibrerna mjuka men svaga, för kort rötning gör dem grova och svårbearbetade.

Bråkning

När linet torkat efter rötningen bryts stjälkarna så att kärnveden krossas men fibrerna bevaras.

Skäktning

De brutna, träiga delarna (skäkte) slås eller skrapas bort så att endast de mjuka, långa linfibrerna återstår.

Häckling

Till sist dras fibrerna genom kammar med allt finare spetsar för att skilja ut kortare fibrer och göra de långa, fina fibrerna spinnklara.

Efter linberedningen följer spinningen av lingarn och själva vävningen till linne, vilket är egna hantverksområden värda att utforska vidare. För den som vill veta mer går det att hitta mycket information på nätet och hos hembygdsföreningar runt om i landet.

Linplantan används till mycket

Linplantan är mångsidig och resurssnål. Förutom att fibrerna används till linnetyg, kan linfröna tas till vara till nästa års sådd, pressas till olja (linolja), användas till djurfoder eller som nyttig ingrediens i olika livsmedel, till exempel i matbröd och strödd på frukosten för att främja matsmältningen. Lin är därmed en gröda som tagits tillvara på många sätt under lång tid och fortsatt har bred användning, från textilier och mat till traditionellt hantverk och byggnadsvård.

#Inspirerande bilder#

Jag visar några vackra bilder för inspiration, tagna vid visningen av linberedning på Göteborgs botaniska trädgårds kulturväxtdagar. Traditional linberedning är inte bara ett bevarande av historiska metoder – det är också en hyllning till det svenska landskapet och den kollektiva hantverkskunskap som lever vidare genom ideella krafter och eldsjälar. För fler bilder och berättelser kan du följa med på hemslöjdens arrangemang och botaniska trädgårdars temadagar runt om i landet.

Linet, i sin prakt och med sina många användningsområden, är och förblir en central del av vårt kulturarv.